Israel 2022: KAN fick in runt 130 Eurovision-förslag
2021-10-18 (måndag)
Enligt EuroMix fick TV-bolaget KAN in totalt runt 130 bidrag när de den 17:e oktober passerade deadline för intresserade låtskrivare att skicka in sina förslag till “X Factor Israel“-finalen, som kommer att utse Israels representant i Eurovision Song Contest 2022.
Då det sjunkande antalet inskickade bidrag förklarats med att det är svårt att skriva för okända artister så bjöd KAN och Reshet 13 in låtskrivare till inspelningarna av semifinalen av “X Factor Israel“, så de fick lära känna dem, men endast runt 10 låtskrivare dök upp. (Källa: eurovoix.com)
Israels senaste ESC bidrag:
“Set Me Free“, Eden Alene (som även vunnit X Factor Israel – Säsong 3)
Antalet inkomna bidrag till Israels ESC-uttagning de senaste åren: |
||||
| År | Antal | Uttagning | ESC-bidrag | ESC-resultat |
| 2022: | ca 130 st | X Factor Israel | ? | ? |
| 2021: | 220 st | Internvald artist Låtuttagning |
“Set Me Free“, Eden Alene | 17:e i finalen |
| 2020: | 250 st | HaKokhav HaBa L’Eurovizion Låtuttagning |
“Feker Libi“, Eden Alene | inställd tävling |
| 2019: | 200 st | HaKokhav HaBa L’Eurovizion Internvald låt |
“Home“, Kobi Marimi | 23:a i finalen |
| 2018: | 130 st | HaKokhav HaBa L’Eurovizion Internvald låt |
“TOY“, Netta | 1:a i finalen |
| Se även: “Israels samtliga ESC-bidrag“ | ||||
Schlagerpinglan: Som synes av sammanställningen ovan så behöver det inte vara negativt att antalet inskickade bidrag är nere på 2018-nivå igen. Intresset må ha svalnat men så länge det rätta bidraget till den rätta artisten finns bland de inkomna så kan det ju uppenbarligen gå hur bra som helst. 🙂
Som det meddelats tidigare så kommer vi att få höra de utvalda bidragen när X Factor Israel kommer fram till den andra semifinalen (som sänds på KAN 11) där de fyra finalisterna tävlar med vars två låtar för att det sedan i finalen (som sänds på Reshet 13) ska tävla fyra artister med vars en låt. Så mycket roligare upplägg än när en talangfinal ska följas av en låtuttagning, tycker jag i alla fall. 😀
Mer om Israels förberedelser inför ESC 2022 hittar ni här: “Israel i ESC 2022“.
Relaterad information: Observera att vi närmar oss deadline för de som vill skicka in sina bidrag till Estlands (20:e oktober), Portugals (21:a oktober), Irlands (22:a oktober), och/eller Frankrikes (24:e oktober) nationella uttagningar. Fler länder som tar emot bidrag till sina nationella uttagningar och internval just nu hittar ni här: “Skicka in bidrag till Eurovision Song Contest 2022“.
Lite tomt här för min del än så länge då det nu mest handlar om MF och möjliga artister. Slänger in en annan grej till Pinglan och Adri (givetvis även till andra men det brukar ju vara ni två som kan ta ut svängarna lite).
Har ju varit ute på lite spelningar nu i två månader som jag nämnde där vi spelade tre låtar från varje årtionde 1920-2010. Mycket dök upp i huvudet under detta och en sak jag tänker på är tidernas största glädjepiller. Låten är före min tid men jädrar att jag alltid blir på gott humör av den. Den är från 70-talet och är ingen topp 10 overall men som glädjepiller är den numero uno för mig
Hur är det med er? Om jag frågar om ert största glädjepiller inom musik. Var hamnar ni då? 🙂
Micke: Det där är lite av en omöjlig fråga. Det finns liksom inte ett glädjepiller jag alltid återkommer till. Det finns flera.
Det finns glädjepiller som släpptes förra veckan, likväl som glädjepiller som släpptes på 60-talet som gör mig lika glad, så jag hamnar väl inte i en specifik tidsperiod heller.
Men ska jag välja en per tidsperiod så blir det (otroligt svårt, för jag har ett stooort urval glädjepiller, men detta är alltså de som väcker nåt i mig mer än alla andra).
1960-talet: Brenton Wood – ”The Oogum Boogum Song”. (Detta är en grym och livfylld låt överhuvudtaget, men framför allt är det en låt som gör sig bäst en mulen morgon, när det är som allra svårast att peppa sig!)
1970-talet: Middle of the Road – ”Chirpy chirpy cheep cheep”. (Många AVSKYR denna låt. Inklusive min käre far. Vissa låtar fick inte spelas ur stereon hemma hos oss. Däribland denna. Men jag skiter i det. Denna låten ger mig liv och glädje, även om den är rätt sorglig – men musiken är upbeat!)
1980-talet: Electric Light Orchestra & Olivia Newton John – ”Xanadu”. (En låt som jag hört genom livet, men fram tills i våras trodde var en Abba-låt… man är aldrig färdiglärd i livet tydligen).
1990-talet: The Cardigans – ”My Favorite Game” (För övrigt: en av världshistoriens bästa musikvideo!)
2000-talet skippar jag, för jag blir iofs glad av den musiken rätt ofta, men det grundas mycket i nostalgi snarare än musiken.
2010-talet: Ella Eyre – ”Comeback”
Så… som svar på din fråga hämtas uppenbarligen mina glädjepiller lite här och lite där! Det finns absolut ingen röd tråd i vare sig genre eller tidsålder.
@Micke, Inte heller jag har någon låt som jag kommer att tänka på när det gäller ett glädjepiller utan det varierar och lyssnas på när jag råkar springa på dem. Det var dock en intressant fråga, så efter lite funderande så kom jag på några exempel på låtar som jag (relativt) ofta återkommer till för sina glädjepiller-egenskaper (och precis som Adri så hittar jag dem i ganska varierade genrer). 😀
1960-talet: “I Get Around”, The Beach Boys
https://www.youtube.com/watch?v=wREBD2og5iY
1970-talet: “Daddy Cool”, Boney M.
https://www.youtube.com/watch?v=QtxlCsVKkvY
1980-talet: “Bad Medicine”, Bon Jovi
https://www.youtube.com/watch?v=eOUtsybozjg
1990-talet: “Bailando”, Paradisio
https://www.youtube.com/watch?v=QJPomks6Rl4
2000-talet: “Ain’t It Funny”, Jennifer Lopez
https://www.youtube.com/watch?v=GSLSwwkLRW0
2010-talet: “All About That Bass”, Meghan Trainor
https://www.youtube.com/watch?v=7PCkvCPvDXk
Tack för svar Adri och Pinglan. Hade inte riktigt väntat mig en sån utläggning som ni gjorde men vadå. Än mer kul. Jag var bara på ett favvisglädjebidrag egentligen. Har ingen riktig koll på detta men jag ska ta en liten funderare och återkommer med det.
Extra kul nu efter våra spelningar med bidrag från varje årtionde. 60-tal till nu är ju sånt man lyssnat mycket på. Delvis också 50-tal men 20 tal, 30-tal och 40-tal var ett stort jobb att gräva ned sig i. Hittade överraskande många bra som vi sen gjorde på vårt sätt. Men jag återkommer som sagt med matchande listor till era från 60-tal.
Tog en koll på era och rankar dem så här:
ADRI:
1. 1990-talet: The Cardigans – ”My Favorite Game”
2. 1970-talet: Middle of the Road – ”Chirpy chirpy cheep cheep”
3. 1980-talet: Electric Light Orchestra & Olivia Newton John – ”Xanadu”
4. 2010-talet: Ella Eyre – ”Comeback”
Den enda jag inte klarade av var:
5. 1960-talet: Brenton Wood – ”The Oogum Boogum Song”.
En liten kommentar om din låt från 80-talet. Den här är inte bland de 50 bästa med ELO för mig. Jag drar likhetstecken mellan denna gruppen ELO och Kent. Inte musikaliskt sett utan hur de utvecklades. Kent var underbara så länge de lirade rock. Sen fick de hjärnsläpp och blev syntare istället. ELO hade gått liknande väg tidigare. Underbara så länge de blandade rock och klassisk musik. Sen fick de hjärnsläpp och tog mer och mer bort det klassiska som hade varit deras varumärke och blev mer disco. Ett exempel från deras fantastiska skiva “A new world record”. 2.24 och resten är jag way off. Även om denna inte ens är topp 3 på skivan
https://www.youtube.com/watch?v=dfK8t4j7I64
————————–
PINGLAN:
1. 2000-talet: “Ain’t It Funny”, Jennifer Lopez
2. 1980-talet: “Bad Medicine”, Bon Jovi
3. 1970-talet: “Daddy Cool”, Boney M.
4. 2010-talet: “All About That Bass”, Meghan Trainor
5. 1960-talet: “I Get Around”, The Beach Boys
Den enda jag inte klarade av var:
6. 1990-talet: “Bailando”, Paradisio
En liten kommentar om din låt från 70-talet. Trots att det är disco så finns det faktiskt två låtar med dem som jag gillar skarpt. “My Baker” som jag tycker är en bättre version av “Daddy Cool.” Men framförallt denna
https://www.youtube.com/watch?v=7HuLHVIn-xI
Så vilken av era 11 låtar ser jag då som det största “glädjepillret”? Ja ingen av de jag rankar som etta av er utan Adris tvåa. Att många skulle AVSKY den har inte uppträtt i min värld i alla fall
Pinglan: Mycket bra val på 00-talet må jag säga! 🙂 (once upon a time gillade jag även ditt 2010-val, men för mig åldrades den låten otroligt illa. Jäkla tjatig för min del.)
Micke: Jo jag förstod att du bara ville ha ett favoritglädjepiller, men det skulle ta för mycket tid att lista ut så det blev en utläggning. Det finns ju så många! 🙂 En per årtionde gjorde det enklare!
Kan inte säga att jag är förvånad att ”My favorite game” är din favorit av mina glädjepiller. Jag älskar den. Jag älskar The Cardigans, framför allt Nina Persson. En av Sveriges mest underskattade sångröster. Verkar även vara otroligt trevlig. Jag gillar sånt! Favoriten med dem är ”Explode”, men den är långt från ett glädjepiller däremot.
Gällande ELO säger min far samma sak. Han älskar ELO, men tycker att ”Xanadu” är mesig. Det är väl egentligen Olivias sång, där ELO är featured.
Själv är jag inget ELO-fan. Jag känner till ”Mr Blue Sky” and that’s it 🙂
@Micke, Även jag har “Rasputin” bland mina favoriter och återkommer ofta till den i olika sammanhang. 😀 Att vi däremot har ganska olika uppfattningar om “Bailando” var något jag misstänkte redan när jag valde ut låten. 🙂
@Adri, ““All About That Bass” är en låt jag lyssnar väldigt mycket på under korta tider för att sedan tröttna rejält, men än så länge så återhämtar den sig bra. Troligtvis går den väl samma öde till mötes här som hos dig (och troligtvis många andra). 😀
Ok Pinglan och Adri då ska jag ta och matcha era glädjepillerlistor
1960-talet: Adri som jag har fattat det är både dina och mina föräldrar födda tidigt 60-tal, trots att du och jag inte är från samma årtionde. Jag var en tidig produkt och med två musikdårar till föräldrar får man med sig alla möjliga årtionden vad gäller musik. Jag älskar 60-tal. Allra mest lite rockiga och flower powerstuket. En låt jag fick med mig redan från farfar är denna. Den har alltid varit GLÄDJE för mig och jag blir alltid på gott humör när jag hör den. Underbar billåt.
https://www.youtube.com/watch?v=U7ofnHmxE-I
—————————————-
1970-tal: Pinglan jag kan ha fullständigt fel men jag har alltid haft en känsla av att du skulle gilla den här låten. Vet inte riktigt varför. Bara en känsla. Den här är mitt största glädjepiller överhuvudtaget oavsett årtionde. Jag kan ha en dålig dag men när jag lyssnar försvinner allt, i synnerhet från 2.38 och resten då Lindsey låter gitarren tala
https://www.youtube.com/watch?v=6ul-cZyuYq4
—————————————-
1980-tal: En låt som egentligen inte är bland gruppens tio bästa låtar. Ganska tradig men i den här liveversionen blir den numero uno för gruppen, vilket inte säger lite. Jag hade aldrig hört den här versionen när en släkting en dag visade den för mig. Den dan bestämde jag mig för att spela gitarr och att jag skulle bilda band. 3.49 och resten domineras helt av gitarren.
https://www.youtube.com/watch?v=SCKcULlEydo
—————————————-
1990-tal: Något säger mig att det kan bli lite tappade hakor här nu. Faktum är att jag inte ens vet själv varför jag går igång på den. Smörja egentligen men lik förbannat blir jag alltid på asgott humör när jag hör den och det är allt som räknas.
https://www.youtube.com/watch?v=A5WSqWJ4obg
—————————————-
2000-tal: Vill minnas att jag och Adri har pratat om den här. Antingen älskar han den eller så hatar han den. Det enda jag vet är att jag blir på jädrigt gott humör när jag hör den här. En artist med mycket bra och mycket dåligt. Men som sagt den här blir man glad av.
https://www.youtube.com/watch?v=FhDTVq8C-Yc
—————————————-
2010-tal: Just nu kommer jag inte på något speciell som jag blir på bättre humör av än andra. Måste väl ta något och varför då inte något svenskt som jag nyligen lagt ut här. Blir man inte på gott humör måste man ha mentala problem känns det nästan som.
https://www.youtube.com/watch?v=4G67LQmIPXA
_______________________________________________________________
Så det fick bli så här. Ingen av dessa (möjligen undantaget 70 och 80-tal) platsar ens på en topp 20 för mig på årtiondet, i synnerhet inte låten jag tog på 90-talet. Men det handlar ju inte om det utan om största glädjepiller. Mitt största är mitt val på 70-talet
Micke: Intressant det här ändå. För jag tycker inte det var nåt värst fel på nån av dina valda låtar heller, 70-talslåten är ju en klassiker av en anledning. Den är ju otrolig.
Men likväl är ingen av dessa nåt som för mig är ens lite av ett glädjepiller, faktiskt. Den enda låten jag aldrig hört innan är den från 00-talet, och jag har inget minne av att vi snackat om den. Men så kan det bli när det vart så mycket utbyten som det blivit genom åren 🙂 Det kan mycket väl ha hänt, men minnet sviker.
Fyi, oviktigt men likväl en rättelse, pappa är född på 50-talet – inte 60-talet. Men sent 50-tal (1958) så han har ju ändå mest gett mig 60- & 70-talsmusik mer än 50-tal 🙂 Mamma föddes 1960, så där har du rätt. Men hon har gett mig absolut noll när det kommer till musik. It’s all on pappa 🙂 (och mina storesyskon när det kommer till de senare årtiondena, innan lille jag gav mig ut på egna upptäckter) 🙂
Ska jag bara gå efter hur bra jag tycker om låtarna (eftersom ingen av dem var ett glädjepiller för min egna del) – så blir det ändå.
1. 70-talet (”Go your own way”)
2. 90-talet (”I got a girl”)
3. 00-talet (”Poison prince”)
4. 60-talet (”Summer in the city”)
5. 10-talet (”Lämnar festen”)
6. 80-talet (”Sunday bloody sunday”)
@Adri, se där att många tycker om “Go your own way” Fleetwoos Mac är välkänt. Vet faktiskt inte nån som inte åtminstone tycker den är ok. Här trodde jag dock mer på att Pinglan skulle gilla den än att du skulle göra det. Grymt Adri 🙂
Ofta är det speciella händelser som gör att man hittar glädjepiller. Stämmer definitivt i fyra av sex fall för mig. Fleetwood Macs låt är dock bra rätt igenom, inte bara som glädjepiller. Likadant med låten med U2 men det gäller enbart med denna livespelning. Lyssnar man på studioversionen undrar man om det ens är samma låt. Så seg. Men här helt grym.
@Adri, glömde en grej. Vi är inte alltid på kollisionskurs vad gäller musiksmak. Tycker faktiskt vi börjar matcha allt bättre. Tro mig Adri dina lovord om Nina Persson skriver jag direkt under på. Hur jädra mysig tjej som helst
Micke: Ibland känns det som att man känner varandra här på bloggen när man utbytt så mycket kommentarer som vi har. Men ibland blir det uppenbart att man faktiskt inte alls känner varann. För känner man mig så vet man att jag gillar Fleetwood Mac. Jag har en liten samling med ikoniska vinyl-skivor och jag letade just efter “Rumors” hur länge som helst, och till sist fick jag ett exemplar genom att ge numret till ägaren till vinyl-butiken och säga åt honom att ringa mig så fort någon eventuellt skulle lämna in “Rumours”. Sagt och gjort, han ringde ett tag senare och jag kunde ta med skivan hem. För jag ville ha äkta 70-talsvara och inte nån nyproducerad utgåva.
Men “Rumors” är ju ett otroligt ikoniskt album av en anledning. Jävlar vad hit-fyllt. Min personliga favorit är ju “Dreams” utan tvivel. Men det finns inte ett enda svagt spår på hela det albumet! 🙂
Överlag lyssnar jag inte särskilt ofta på live-versioner av låtar, men undantag finns. Och ett av undantagen är just en låt med Nina Persson i spetsen. Cardigans-låten “Explode” som nämndes ovan. Jag gillar den i studioversionen, men jag väljer i 100 av 100 fall live-versionen. Mer energi där.