Eurovision 2019: Belgien bekräftar deltagande
2018-10-07 (söndag)
Redan i mitten av juli så bekräftade TV-bolaget RTBF att Belgien kommer att delta i Eurovision Song Contest 2019 men än har de inte avslöjat hur de tänker utse sitt tävlingsbidrag. (Källa: esctoday.com)
| Snabbfakta: Belgiens deltagande i Eurovision Song Contest: |
| debutår: 1956 – deltagit 60 gånger – vunnit 1 gång: 1986 |
Belgiens ESC 2018-bidrag:
“A Matter Of Time“, Sennek (live i Lissabon)
två-semifinals-systemet infördes 2008: |
|||
| 2018: | “A Matter Of Time“, Sennek | (VRT – internval) | 12:a i semi 1 |
| 2017: | “City Lights“, Blanche | (RTBF – internval) | 4:a i finalen |
| 2016: | “What’s The Pressure“, Laura Tesoro |
(VRT – nationell uttagning) |
10:a i finalen |
| 2015: | “Rhythm Inside“, Loïc Nottet | (RTBF – internval) | 4:a i finalen |
| 2014: | “Mother“, Axel Hirsoux | (VRT – nationell uttagning) |
14:e i semi 1 |
| 2013: | “Love Kills“, Roberto Bellarosa | (RTBF – internval / låtuttagning) |
12:a i finalen |
| 2012: | “Would You?“, Iris | (VRT – internval / låtuttagning) |
17:e i semi 1 |
| 2011: | “With Love Baby“, Witloof Bay | (RTBF – nationell uttagning) |
11:a i semi 2 |
| 2010: | “Me And My Guitar“, Tom Dice | (VRT – internval) | 6:a i finalen |
| 2009: | “Copycat“, Copycat (Patrick Ouchène) |
(RTBF – internval) | 17:e i semi 1 |
| 2008: | “O Julissi“, Ishtar | (VRT – nationell uttagning) |
17:e i semi 1 |
Schlagerpinglan: Egentligen så skulle jag vilja ha lite mer information om Belgiens deltagande innan jag skriver om det… men då tiden går och inget besked kommer så får jag nöja mig med landets ESC 2019-bekräftelse… vilket i och för sig inte är så illa bara det. 🙂
Vad gäller Belgien, där VRT och RTBF turas om att hålla i landets ESC-val, så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Egentligen ser jag helst att de ordnar en nationell uttagning men en del internval har ju givit riktigt bra placeringar, speciellt för just RTBF, så här har jag inget riktigt önskemål vad gäller uttagningsformen.
Om man endast ser till artistönskemål så fortsätter jag däremot att drömma om en revansch för Kate Ryan efter finalmissen 2006 med “Je T’adore“. Det är kanske inte det mest spännande valet, men efter flera år av mindre kända talanger så tycker jag att det kan vara uppfriskande med en rutinerad artist. 🙂
Mer om Belgiens förberedelser inför ESC 2019 hittar ni här: “Belgien i ESC 2019“.
Relaterad information: Se även: “Belgiens tio bäst placerade Eurovision-bidrag“
1. 2003 – “Sanomi”, Urban Trad
(Tänk att rent nonsens kan vara så jädra bra och underbart. Detta är ett bidrag jag än idag kan lyssna på emellanåt. Som så ofta inte lika bra live men ändå riktigt bra)
2. 1968 – “Quand Tu Reviendras”, Claude Lombard
(Jisses, här fick jag en riktig käftsmäll av ett nu 50 år gammalt bidrag. Så jädra vackert att det gör ont. Har full förståelse för att den “vanlige schlagerlyssnaren” inte tar den till sig. Dels för att den oftast vill ha snabbare bidrag men främst för att den här kräver flera lyssningar för att sätta sig och det är väl inte direkt den “vanlige schlagerlyssnaren” känd för att ha “tid med”.
3. 2015 – “Rhythm Inside”, Loic Nottet
(Samma omdöme egentligen som om min etta på listan men långt ifrån lika bra. Tycker grymt synd om de som inte klarar att ta till sig sånt här. Jätteglad att jag klarar det)
4. 1999 – “Like The Wind”, Vanessa Chinitor
(En very very very light Enya blir ju ändå så pass bra att man tar den till sig. En omöjlighet att hon skulle ställa upp här då får man nöja sig med det lilla)
5. 2017 – “City lights”, Blanche
(Min och Adris största “kamp”. Jag älskar Polen 2017 och anser att hon med sin röst höjde den ännu ett snäpp live. Det anser inte han. Adri tycker Blanche höjer den här ytterligare live men det gör definitivt inte jag. Studioversionen ger oss ett underbart bidrag med en tjej med mäktig röst. Blev så ledsen när jag sedan fick se och höra detta live. Mest för Blanche egen skull som uppenbarligen inte kände sig bekväm på scen, vilket även fick följder på hennes sånginsats. Synd för hon har verkligen en bra röst, åtminstone i studioversion. Hade annars varit högre på min ranking.
Hedersomnämnande till ett fullständigt underbart och samtidigt fullständigt värdelöst bidrag helt utanför ramarna som “charmade”. Pratar om mantrat från ESC 1983 som bara finns där utan att någon vet varför eller ens vad det är. Jag blev dock på riktigt gott humör när jag senare fick höra detta och det är ju syftet med ESC vare sig det är bra, dåligt, underligt eller vad det nu är
Utnämnandet av sämsta bidraget står mellan två i mina ögon och öron direkt hemska bidrag. Bidraget från 2016 klarar sig dock då det andra bidraget måste tas ner extra då det mirakulöst och chockartat nog gick och vann hela ballongen.
Sämst: 1986 – ” “J’aime la vie”, Sandra Kim
1. ”City lights”, 2017
2. ”Sanomi”, 2003
3. ”Hey Nana”, 1979 (obegriplig sistaplats)
4. ”1 life”, 2004
5. ”Soldiers of love”, 1987
I botten då?
56. ”Would you?”, 2012
57. ”Sister”, 2002
58. ”Love Power”, 2007
59. ”Copycat”, 2009
60. ”Mother”, 2014
Se där Adri. Kul fyra från din Topp 5 är med på min Topp 10. Det är bara 2004 som jag inte köper
Micke: Vad som förvånar mig mest är det faktum att “Love Power” inte var din sistaplats. Manlig falsett och horribel snuskdisco i en smaklös kombo. Jag måste säga att jag trodde den var spikad på din sistaplats! 🙂
@Adri jag har givetvis inte varit med alla år ESC funnits men jag har lyssnat i efterhand. Det årtionde som chockat mig mest med vinnare är 80-talet. Där finns tre vinnare som jag rankar som sämst de åren. Ytterligare ett gäng jag rankar väldigt lågt. Finns det någon vinnare överhuvudtaget jag köper? 80, 82, 83 och 84 är det isf. Vilka tycker jag om av dessa? 82 och 83. Den senare lyfts ju än mer med tanke på vilken låt hon och Israels Ofra Haza förpassade ner till tredje plats. Corinne och Ofra är mina hjältinnor 🙂
Love Power är definitivt inget mot mig men när man ställer den mot Belgiens bidrag i ESC 1986 då klarar den sig från jumboplatsen.
Belgien är lite svårbedömda. Det är sällan de skickar nånting jag tycker är riktigt risigt, men samtidigt har de svårt att fånga mitt intresse, vet inte riktigt varför… men med så många låtar kan jag iaf dra till med en topp jag med. Men det har varit svårt att välja ut låtar där, jag har fått byta låtar i denna lista oftare än jag byter kallingar (om ni fattar mig rätt)
Topp 5:
1. “La Voix Est Libre”, 1995
2. “Soldiers of Love”, 1987
3. “Le Grand Soir”, 2005
4. “Rendez-vous”, 1983
5. “Copycat”, 2009
Sämsta? “What’s the Pressure”, 2016. Där undrar jag verkligen vad juryn tänkte när de valde ut låten. Förutom att melodin plankat “Another One Bites the Dust”, så var Lauras framträdande under all kritik. Så mycket falsksång. Så pretentiöst scennummer. Fy.
@Lukas “Plankat melodin. Helt solklart är helt med dig. Det mest tragiska när det gäller att planka har dock enligt mig inte med Belgien att göra utan Norden. Topp 5 enligt mig innehåller tre svenska, ett norskt och ett danskt bidrag. Solklar etta är Norge 1985 där man hör minst sju andra låtar. Därefter följer 2. Sverige 2011 med minst fyra andra låtar. 3. Sverige 2001 där hela refrängen är plankad. 4. Danmark 2014 där det mesta är plankat. 5. Sverige 2015 där hela introt är plankat.
Här är det så solklart så det är över gränsen men i de flesta fall i övrigt handlar det mest om likheter. Det är banne mig inte lätt att göra musik idag utan att ha likhet med något annat.
Minst kända plagiatet av dessa tror jag är Danmark 2014 så varför inte lägga ut “föregångaren” 🙂 Inte ens du Adri kan väl förneka samma refränger 🙂
https://www.youtube.com/watch?v=5wAS9dD5_Q8
Knäppskalle! Glömde visst lägga in Danmark 🙂
https://www.youtube.com/watch?v=fn8DzOcpQas
Micke: Hahah jo visst kan jag det. Jag hör ofta låtar som är lika andra, men linjen mellan likhet och plagiat är ju skarp. Jag hör sällan plagiat. Ett av de mer uppmärksammade fallen är ju det med Sverige 2012 “Euphoria” vs. Tyskland 2013 “Glorious”. Folk SKREK “Plagiat”. Jag hör inget plagiat. Och ska jag vara helt ärlig då: jag hör inte ens likheter där. Det är olika melodier, olika stämningar, olika uppbyggnader… det är för tusan olika genrer. De är natt och dag för mig.
Men ska jag titta på dina:
1. Norge 1985 – aldrig hört att den skulle vara lik en låt, och då ingen låt nämns av dig heller kan jag inte ta ställning
2. Sverige 2011 – samma melodi i refrängen som några andra låtar, men då toner och tempo förändras så är det ju klart inget plagiat för mig.
3. Sverige 2001 – den enda av dessa, vad jag vet, som fick rättsliga konsekvenser. Där går det inte att förneka.
4. Danmark 2014 – Jodå, visst är det likt? Men plagiat? Hell naw…
5. Sverige 2015 – Na-ah… Absolut inte.
Och för att hålla mig till inläggets ryggrad så kan jag väl ärligt säga att jag aldrig drog paralleller mellan “What’s the pressure?” och “Another one bites the dust” förrän andra pekade ut det. Det enda jag hört som är likt är en tydlig basgång i introt. Men det är en ganska tunn likhet, med tanke på att basgången låter helt annorlunda. Skulle den vara lik någon låt är det snarare “Rappers Delight” tycker jag 🙂 Men inte ens då i närheten av plagiat 🙂
Ska det vara plagiat, för moi, ska likheten alltså vara mer än lik… det ska vara en kopia. Vill du höra ett plagiat?
Kommer du ihåg Margaret med låten “Cool me down” som kom tvåa i Polens uttagning – well, årets tyska rappare som representerade San Marino släppte följande låt:
https://www.youtube.com/watch?v=ER3aJykhjtk
Nej, detta är inte en cover. Och hon (och teamet bakom) säger inte att det varit fråga om nån inspiration eller att man bara samplat låten. Här kopierar man en låt rakt av… OCH tar äran av det. Inte vidare hederligt. Detta för mig är typexemplet av ett plagiat – en kopia (betydligt svagare sådan också).
Kommer du inte ihåg orginalet (som för övrigt var VIDA ÖVERLÄGSET sin kopia ovan), så är den här:
https://www.youtube.com/watch?v=5nOqvm_62rM
Detta är ett av få fall där jag stämt in i plagiat-kören (nu gällde det visserligen inte ESC-låtar, men ESC-artister båda två 🙂 ). Och jag blir så upprörd. Man får sampla musik, men då ska också ursprungslåtskrivaren ha cred. Man kan inte ta orginalet, vattna ner produktionsvärdet och kalla det sitt tycker jag.
Du är rolig du Adri 🙂 Sverige 2011 “Samma melodi i refrängen som många låtar”. Vad sägs om introt från Boney M. Versen från Britney Spears. Räcker det? 🙂
Men tro mig Adri jag går inte på allt tjat om plagiat. Det är i 95% av fallen bara likheter och hur ska man kunna undvika det helt med all musik som kommit ut. Men i ytterst få fall är det bara för uppenbart att de klistrat ihop
Helt enig med dig i allt du säger om dina två länkar och allt runt det. Men plagiat kan även vara annat Adri. Låt säga att du och jag skriver en låt ihop. Du gör refrängen och jag versen. Vi hittar båda låtar som vi tycker om. Vi ändrar några små detaljer och sen klistrar vi ihop låtarna. Det där är rent bedrägeri som jag kallar värsta sorten av plagiat. Värre än direkt kopia. Har du aldrig funderat över varför många av bidragen i MF inte bara har en eller två låtskrivare utan i många fall 5-6 stycken?
Sorry glömde! Boney M var Rasputin från deras original. Britney Spears var I wanna go
Micke: Vi tycker olika, så kan det vara ibland! 🙂 Men besserwissern i mig måste faktiskt säga en sak: ”I wanna go” med Britney Spears släpptes efter ”Popular”.
Det gjorde även albumet där låten finns, så där är det inte ens möjligt att det är plagiat 🙂
Med det sagt, jag hörde också liketer 🙂
Jo men enligt det jag hört så spelade hon den på konserter långt innan den släpptes. Många gör så. Det vet du säkert
Det är alltså vad jag alltid hört. Jag tror på det och om inte så får jag mig en käftsmäll. En käftsmäll som ändå känns bra egentligen för varje plagiat som undanröjs är en seger för musiken.
Micke: Jag räknar inte med att låtskrivarna gått på Brittans konserter. 2011 hade ju hennes karriär vart downhill rätt länge. Så där tror jag nog det är en slump 🙂
Men som sagt, ska jag stämma upp i ”plagiat”-kören ska det vara illa skissat så att likheterna inte går att missa 🙂 Och i dina fall måste jag säga att de ändå går att missa 🙂 Men det är bara jag…
Men sen vill jag bara pusha en än gång att man får mer än gärna sampla musik (tvek om det är tillåtet i ESC dock). Men där kan jag imponeras på riktigt 🙂 En gammal komposition som kan få nytt liv i en annan ”förpackning” – det är ju jättekul! 🙂 Men då ska också the real låtskrivare få cred 🙂 Då har jag inga problem med det 🙂
Det handlar alltid om att spela med öppna kort. Har de gjort det eller har de inte?
När det gäller Norge 1985 och Sverige 2011 är det alldeles för många låtar som de kan ses som möjliga plagiat till. Då är det ingen slump längre Adri utan ett hopsatt pussel