Eurovision 2019: Polen bekräftar deltagande
2018-09-25 (tisdag)
TV-bolaget TVP har bekräftat att Polen planerar att delta i Eurovision Song Contest 2019. Hur de tänker utse sitt bidrag har de ännu ej avslöjat men troligtvis blir det återigen genom en nationell uttagning. Mer information kommer vid ett senare tillfälle. (Källa: esctoday.com)
| Snabbfakta: Polens deltagande i Eurovision Song Contest: |
| debutår: 1994 – deltagit 21 gånger – vunnit 0 gånger |
Polens ESC-2018-bidrag:
“Light Me Up“, Gromee feat. Lukas Meijer (live i Lissabon 2018)
två-semifinals-systemet infördes 2008: |
|||
| 2018: | “Light Me Up“, Gromee feat. Lukas Meijer | (Krajowe Eliminacje) |
14:e i semi 2 |
| 2017: | “Flashlight“, Kasia Moś | (Krajowe Eliminacje) |
22:a i finalen |
| 2016: | “Color of Your Life“, Michał Szpak | (Krajowe Eliminacje) |
8:a i finalen |
| 2015: | “In The Name Of Love“, Monika Kuszyńska |
(Internval) | 23:a i finalen |
| 2014: | “My Słowianie – We Are Slavic“, Donatan & Cleo |
(Internval) | 14:e i finalen |
| 2013: | – – – | – – – | – – – |
| 2012: | – – – | – – – | – – – |
| 2011: | “Jestem“, Magdalena Tul | (Krajowe Eliminacje) |
19:e i semi 1 |
| 2010: | “Legenda“, Marcin Mroziński | (Krajowe Eliminacje) |
13:e i semi 1 |
| 2009: | “I Don’t Wanna Leave“, Lidia Kopania |
(Piosenka dla Europy) |
12:a i semi 2 |
| 2008: | “For Life“, Isis Gee | (Piosenka dla Europy) |
24:a i finalen |
Schlagerpinglan: Finalmissen 2018 till trots så har Polen haft en relativt framgångsrik ESC-period de senaste åren, vilket till viss del beror på deras nationella uttagning “Krajowe Eliminacje“. Att ens jämföra den med “Melodifestivalen” känns inte riktigt rätt då den varken är lika påkostad eller ger likvärdiga resultat för sina bidrag, men vad gäller känsla så tycker jag helt klart att den polska kusinen en värdig konkurrent eller i alla fall ett intressant alternativ.
Därför hoppas jag att uttagningen inte bara kommer tillbaka inför 2019 utan att det även resulterar i ett riktigt bra resultat så att TV-bolaget inte får för sig att “testa något nytt”. 😀
Mer om Polens förberedelser inför ESC 2019 hittar ni här: “Polen i ESC 2019“.
TOPP 5:
1. 2017 – “Flashlight”, Katia Moss
2. 2016 – “Color of Your Life”, Michał Szpak
3. 1997 – “Ale Jestem”, Anna Maria Jopek
4. 2014 – “My Słowianie”, Donatan & Cleo
5. 1998 – “To takie proste”, Sixteen
SÄMST: 2007 – “Time to party”, The Jet Set
Polen har skickat ganska många bra låtar. Framförallt under 90-talet och nu under andra halvan av 10-talet. Däremot så har de inget bidrag som är min absoluta favorit, från respektive år, och heller inget jag skulle ge absolut högsta betyg.
Min topp 5:
1: 2003- ”Keine grenzen- Zadnych granie”
2: 1994- ”To nie ja”
3: 2016- ”Colour of your life”
4: 1995- ”Sama”
5: 2014- ”My slowianie”
Sämst: ”Time to party” 2007-
Polen är extrema på ett märkligt sätt och det gäller de två senaste åren.
2017 dök det upp en kvinnlig uppenbarelse vid namn Katia Moss i en småjobbig video. Lade inte mycket krut på den då den kändes allmänt tråkig. Den 9 maj det året inleddes så semifinal ett med det årets mest irriterande och tråkiga bidrag då Sverige ylade att de inte kunde gå vidare. Synd att de inte kom på det innan framträdandet så man hade besparats detta pinsamma inslag.
Nio bidrag senare satt jag fortfarande och försökte skaka obehagskänslorna efter det svenska debaclet när det plötsligt var Polens tur. I min minnesbank satt då den tråkiga videon så mina förhoppningar var lågt ned. En kvinna i vitt steg ut på scen och plötsligt hände något. Med sin närvaro och sin fantastiska röst lyfte hon allt. I bakgrunden lyfte fåglar men det kunde lika gärna ha varit jag för i den stunden räddade hon hela ESC 2017 för mig. Efter det lyfte låten mer och mer för varje gång jag lyssnade och jag tackade Polen för att de valt en verklig artist med en fantastisk röst. Framförallt tackade jag Katia för allt hon gjorde.
Ett år passerade och jag satt och väntade in Polens video. Kände att nu har de haft två bra år i rad så vad gör de nu. Ut kom ett glatt positivt bidrag som fick mig på allmänt gott humör. Det första jag tänkte var att jag hoppas verkligen att det inte kommer efter Sveriges bedrövliga bidrag precis som året innan. Det visade sig att Sveriges bidrag skulle komma efter Polens bidrag i semifinal två så då ska ju inte känslan av Sveriges dynga sabba känslan för Polens bidrag.
Den 10 maj det året gick så semifinal två av stapeln och det visade sig att Sverige aldrig skulle kunna sabba för Polen. Det lyckades de alldeles utmärkt med själva. Har nog aldrig sett och hört ett bidrag sjunka se enormt. Varje sekund av låten var en pina och fick mig att känna det som jag förflyttats till Disney eller något annat barnliknande spektakel. Usch.
Polen 2017 visar tydligt att man aldrig ska ge upp en låt bara för att den känns dålig vid första lyssning. På samma sätt visar 2018 att man inte ska tro på kanonlåt bara för det känns så första gången. Jädrar så dålig jag tycker 2018 är nu. Men viktigare hur jädra grym bidraget från 2017 är nu.
Polen tycker jag har tappat stinget lite de senaste två åren. Efter att länge ha skickat intressanta låtar stundtals tycker jag inte alls att det de skickat stuckit på något sätt.
Men iaf, min topp 5:
1. 2005 – “Czarna Dziewczyna”, Ivan & Delfin
2. 1996 – “Chcę znać swój grzech…”, Kasia Kowalska
3. 2010 – “Legenda”, Marcin Mroziński
4. 2016 – “Color of Your Life”, Michał Szpak
5. 2014 – “My Słowianie”, Donatan & Cleo
Sämst: 2004 – “Love Song”, Blue Café
(Årets låt var dock nära)
Polen är ett land jag har svårt att tycka saker om. De återkommer i toppen, de återkommer i botten 🙂 En sak är säker, de har bättrat sig sen sin retur i tävlingen:
2014: Jag älskar detta! Jag är inte en människa som kastar sig med begreppet “lättkränkt” lättvindigt, men jag förstod aldrig de som kränktes av detta! Det var kul, Cleo sjöng bra, låten blandade pop med rap och folk.
2015: En bra låt, som överskuggades av en snyfthistoria. Jag förstår att snyfthistorien kom till ytan, när händelsen lämnar så uppenbara biverkningar på en (som en rullstol), men grejen är att låten faktiskt inte behövde den. Live föll den lite, när sångerskan inte kunde kontrollera sina känslor.
2016: Trist. No more, no less. Det fanns en bra röst, med en tråkig låt.
2017: Jag älskade detta i studioversion. Det var suggestivt och snyggt. En knivskarp produktion. Synd bara att Kasia hade en ovana att “ryta” på scenen. Hon sjönh ju bra, och såg bra ut i det mörkblåa med sin vita klänning. Men varför låter hon som ett vilddjur?
2018: En låt jag gillade från början. Men den blev tråkig snabbt – och live föll den ytterligare. Lukas missade fler toner än han träffade och jag kände mig upprörd över att Gromee’s pappa-dans inte kom med en varningskylt. Osmickrande rekord få i år, då Polen blev den som sjönk mest från försäsongen till live. Från plats 13, till plats 35. Denna låt sjönk 22 placeringar på några månader.
Så vad kan man vänta sig? Svårt att säga. Polen har inget “mönster”. De bjuder på olika, så det ska bli kul att se fram emot 🙂
TOPP 5 – POLEN I ESC 🙂
1. “Chce znac swoj grzech”, 1996
* En av de mest oförtjänt bortglömda någonsin. Detta berör mig verkligen. Och då fattar jag noll av vad som sjungs. Denna låten förtjänar ett BETYDLIGT större ärv i tävlingen, än vad den faktiskt har. Denna låten är bortglömd av 9/10, om inte mer. Men för mig kommer den leva kvar. Jag förstår de som inte vurmar för hennes röst, men jag älskar den också.
De som “tycker sig” känna min musiksmak här på bloggen, kan komma att bli rejält överraskade om ni kommer ihåg denna, eller klickar på länken. För jag medger att jag oftare(!) föredrar tempo, men en bra ballad är en bra ballad oavsett. Och detta är så fruktansvärt jävla bra så den kan inte komma längre ner.
https://www.youtube.com/watch?v=UqC45z6r3xU
2. “My slowianie”, 2014
* Stor kontrast från 1996. Där jag blev berörd på djupet av låten från 1996, är denna låt bara kul! Jag blir glad, och visst är det också att bli berörd men på varsin sida av känslospektrumet 🙂 Gillar hennes röst och det folkliga blandat med mainstream som funkade förvånansvärt väl.
3. “Follow my heart”, 2006
4. “Love song”, 2004
5. “Ale jestem”, 1997
* Jag vet inte vad som hände live. Denna låt föll. Kanske att det var orkestern som fullständigt f***ade upp. (Jag antar nästan att det är orkestern, även om det kanske inte är fallet här så är det bara att medge: man ska tacka fan att liveorkestern är borta, för oj vad de sabbade fler låtar än höjde!!). Men oavsett vad det var, så blev denna låt ganska fattig, och det är i alla fall inte sångerskans fel 🙂 Hon gjorde sitt, och hon gjorde sitt bra! 🙂 I studioversion gillar jag detta mycket!
SÄMSTA:
The Jet Set – “Time to party”, 2007
* Att försöka härma en av modern musiks mindre begåvade musikgrupper (The Black Eyed Peas) men ändå bli ganska bleka… det är ganska illa. Artisterna är, trots bristande kemi och utstrålning, ändå de med absolut mest “credd” i det här bidraget 🙂 För problemet ligger i låtens icke-existerande struktur och det fruktansvärt, förjävligt smaklösa framträdandet. Sorry Polen, men här droppade ni bollen så att säga.
@Adri, nämen ser man på, vi var nästan överens om våra favoriter från Polen! (Det att din etta är min tvåa). Enligt min översättning på 1996 års låt blir det “Jag vill veta min synd…”, så uppenbarligen var låten väldigt dramatisk för Kasia Kowalska själv också. Även om jag som kanske vissa andra tyckte hennes röst balanserade lite på gränsen till skränig i vissa parter.
Slår mig dock att här är jag återigen ensam med min favorit (2005).
Lukas: Ja men det var väl på tiden! Att vi var överens om något! 🙂 Kul! 🙂 Vad gäller din favorit, så är den väl helt ok antar jag, men den vore mången gånger bättre om refrängen faktiskt innehöll något. Det är refrängen som är den stora svagheten för mig. Verserna är helt godkända.
En positiv trend i ESC är att det faktiskt kommit in annat än dussinsångare. “2018 hade vi exempelvis grymma sångare som Eugent Bushpepa och Elina Nechayeva från Albanien och Estland. 2017 hade vi Kasia Moś från Polen. 2015 hade vi Il Volo från Italien. 2013 hade vi Anouk Nederländerna och 2012 hade vi Kaliopi för att bara nämna några.
Visst det hela domineras fortfarande ganska kraftigt av de som knappt vet vad en ren ton är men för varje litet steg utvecklas ju det hela all mer. Måtte 2019 bli ännu ett steg fram för de som kan ta en scen i besittning och dominera den, åhörarna och sig själva. En första förhoppning om att detta ska förverkligas var ju när Tarja Turunen plötsligt nämndes som möjlig Finsk representant. Wow sicken röst. För er som missat det kommer här en repris
https://www.youtube.com/watch?v=UGfKMV5AbMI
”Visst det hela domineras fortfarande ganska kraftigt av de som knappt vet vad en ren ton är” – är inte det lite hårt? Eller har du betyyyyydligt högre krav på röster?
För av alla 43 i år skulle jag säga att endast sex sjöng (genomgående) surt: Vitryssland, Grekland, San Marino, Makedonien, Ryssland och Polen. (Och in case nån missat det: jag är ingen expert, men jag ansåg iaf att dessa sex var de enda som missade målet HELT!). Sen fanns de vissa som hade nån enstaka voicecrack/missad ton, och manlig falsett som you and me both personligen ogillar, men de träffar ju ändå rätt i relation till vad de ”siktar på” 🙂 Aja, you do you Micke – men jag tycker allt du drog ner lite för många där! 🙂
Men speaking of Tarja – hon kan sjunga! Problemet ligger i att det inte är några bra låtar hon sjunger, så då är det ju plus minus noll.
@Adri för min del är det mycket enkelt. ESC har utvecklats i rätt riktning från 2009 (bästa året). 2001-2008 var i mina ögon i stort ett skämt vad det gäller artister. På den tiden skulle jag inte ens få ut 25% skapliga sångerskor/sångare. Det är mycket bättre nu och det var det jag ville få fram Adri. Det där med “ren ton” var att dra det lite för långt som du sa. Börjar bli less på att ligga här sjuk så det var nog därför Adri 🙂 Om du istället läser att det domineras av de med halvskapliga eller hyfsade röster. Men jag vill ha mer och det är förhoppningsvis på rätt väg.
Adri för mig är den bästa sångerskan en kvinna född på 40-talet. Hennes namn är Cher och när hon får rätt låtar då sitter allt så enormt. Problemet är bara att det ytterst, ytterst sällan har hänt. Förstår du vad jag menar? Man kan inte matcha en stark artist med en svag låt eller en svag artist med en stark låt.
Om nu Finland skulle utse Tarja Turunen då är 50% klart. Då har de artisten. Då gäller det att matcha det med en bra låt. Förra året tappade jag intresset för Finland innan ens låtarna kom ut. Saara blev klar och då visste jag att för min del var 50% förlorat. När det sedan visade sig att det var tre svaga låtar och att de dessutom valde den svagaste av dem då var det ju kört för min del.
Man måste utgå från något och sedan bygga på