Dags att skicka in bidrag till Melodifestivalen 2019
2018-08-31 (fredag)
Schlagerpinglan: En liten påminnelse till er som är intresserade av att delta i Melodifestivalen 2019: Fr.o.m. i dag, fredagen den 31:a augusti kl. 09:00 t.o.m. måndagen den 17:e september kl. 11:59, kan ni skicka in era bidrag och ansökningar till SVT.
Bidragen laddar ni upp här medan mer information om hur bidragen väljs ut finns här på bloggen och på svt.se. Regelverket för Melodifestivalen 2019 hittar ni här: på svenska och på engelska. Lycka till! 😀
Är ni däremot mer intresserade av att skicka in era alster till någon av de många andra ländernas uttagningar inför Eurovision Song Contest 2019 så hittar ni en behändig info-sammanställning här: “TV-bolag som tar emot bidrag till Eurovision Song Contest 2019”
Mer om Sveriges förberedelser inför ESC 2019 hittar ni här: “Sverige i ESC 2019“.
Ni här som läser min dynga på den här bloggen vet vid det här laget säkert hur jag älskar Irland överhuvudtaget men just nu då när det gäller musik. Lika säker är jag på att ni isf också känner till hur jädra besviken jag är på detta land när det gäller ESC. Hur de år efter år skitar ned sig med att visa hur ointressant ESC egentligen är för dem. Ändå är de det land som ståtar med flest segrar genom tiderna. Hur kan det komma sig.
För mig är det ganska enkelt. Deras storhetstid var mellan 1992-1996 då de utgick med 4½ seger. Vinsten 1995 var norsk men på många sätt irländsk. Dessa åren var det extremt låg kvalite på bidrag samtidigt som Irland slängde ut skapliga bidrag som därför fick ett stort försprång.
1992: – Ett fantastiskt Italiensk bidrag som var TOTALT överlägset allt annat men tyvärr föll på grund av att det troligen var för svårt för den breda massan. I övrigt då? ABSOLUT INGENTING. Samtidigt kom Irland med ett lättillgängligt småmysigt bidrag.
1993: – Ett sååååå jädra mysigt och vackert norskt bidrag men än en gång för svårt för den breda massa. I övrigt visade Italien som vanligt bra klass om än inte bland det bästa de gjort. I övrigt då? ABSOLUT INGENTING. Samtidigt kom Irland med ett lättillgängligt om än urtråkigt bidrag.
1994: – En fantastisk debut av Ungern med ett asmysigt bidrag men åter igen för svår för den breda massan. Men vad fanns i övrigt?????????? ABSOLUT INGENTING. Samtidigt kom Irland med ett lättillgängligt småmysigt bidrag. Att Italien dragit sig ur gjorde ju inte saken bättre.
1995: – Vad i helvete rent ut sagt hände? Rätt låt vann. Hur är det ens möjligt. Norge överlägset bäst det här men som vanligt dessa irländska år fanns det ingenting i övrigt även om jag tycker Greklands bidrag är mysigt. Irland körde på som vanligt men kanske detta bidraget inte var lika lättillgängligt som de tre föregående
1996: – Plötsligt förbättrades standarden en del men Irland lyckades lik förbannat vinna. Förmodligen för att det är ett av deras starkaste bidrag och för en gångs skull lite annorlunda. Men detta år fanns det en del riktigt skapligt. Där fanns en dam från Turkiet som väl småtränade inför året därpå då hon verkligen levererade. Där fanns en extremt nervös dam från Finland som jag bara fullkomligt älskar. Ett extremt töntigt bidrag men än viktigare ett extremt mysigt bidrag som gick rätt in i mig. Men FRAMFÖRALLT där fanns det ett av de två bästa bidrag som Sverige någonsin levererat till ESC.
Men sen var det då slut på Irlands storhetstid. Folk började kanske tröttna på karbonkopior år efter år men framförallt hände en annan sak. 1997 är fortfarande ett av de bästa åren någonsin i ESC. Dessutom med rätt vinnare. Att Italien gjorde kortvarig comeback lyfte det hela givetvis ytterligare. Storbritannien slutade att skämma ut sig och levererade. Turkiet var bara så mäktigt. Slovenien hade ett så mäktigt bidrag i förhandsvisningen att mina tårkanaler sinade. Tyvärr inte lika bra live. Cypern ett glädjepiller. Italien, Polen. Glömmer säkert något nu men oj att tävlingen lyfte 1997.
1990 var också ett mycket bra år men sedan kom då debaclet med Carola som delade segern med det enda bra bidraget 1991 Frankrike men sedan tyvärr tilldelades segern. Sedan då alla dessa år jag tjatat om innan 1997.
Micke: Ojoj vad vi inte är överens om 1994 (de andra är jag dock beredda att hålla med om). 1994 hade ju jättemycket att komma med:
– Sverige
– Finland
– Cypern
– Storbritannien
– Tyskland
– Ungern
– Ryssland
– Polen
– Frankrike
Och sen då såklart vinnarlandet Irland, med ett bidrag som jag egentligen är allt för varm för, men som jag förstått är ganska omtyckt. Så kanske var det rätt ändå! 🙂 Men hade jag varit enhällig domare 1994 hade jag gett vinsten till Storbritannien och “We will be free”
Men som sagt, jag är beredd att hålla med dig på det storla hela. Men som tur är så kompenserades det både 1997 men framförallt 1998 – de var grymma år 🙂
Men on topic. Ryggen är slightly bättre, men inte helt så jag ligger i sängen och gör listor, för att jag har inte mycket annat för mig.
Och därför kommer jag med en liten Melodifestival-lista, nämligen “TOPP 15 MF-GUILTY PLEASURES”
Melodifestivalen är kanske inte det forum med bäst rykte i industrin, men det är fortfarande skillnad på bidrag och bidrag i Melodifestivalen. Vissa fungerar som “riktiga låtar”, andra inte lika väl. Så detta är 15 låtar jag kanske inte pratar högt om att jag faktiskt tycker om. Jag har begränsat det till de senaste tio åren. 2008-2018.
15. Mattias Andreasson – “Förlåt mig”, 2012
14. Suzzie Tapper – “Visst finns mirakel”, 2008
*Denna låten är det väl inte fel på egentligen, men 2008 var jag ganska ung. På den tiden ville man vara “cool” (något jag sen övergav när jag insåg att jag var inte cool) och att då säga att man uppskattade Suzzie Tapper’s melodifestivalslåt är väl inte nåt man sa högt. Men den är himla mysig.
13. Behrang Miri – “Jalla dansa sawa”, 2013
12. Kamferdrops – “Solen lever kvar hos dig”, 2018
11. Linda Bengtzing – “Ta mig”, 2014
10. Nordman – “I lågornas sken”, 2008
09. Pauline – “Sucker for love”, 2010
08. Erik Segerstedt & Tone Damli – “Hello Goodbye”, 2013
* Denna låten vet jag inte heller varför jag skäms för att tycka om. Detta är ju också mysigt, lite midtempo radioanpassad countrypop. Och för en gångs skull i MF så har den en riktigt bra text 🙂 Den förtjänade mer!
07. Hasse Andersson – “Guld och gröna skogar”, 2015
* Ahh… skånska <3 Det vore landskapsförräderi att dissa detta. Hasse är ju så skön också. Denna låten har ju spelats på många fester 🙂
06. Manda – "Glow", 2014
05. Timoteij – "Kom", 2010
04. Face-84 – "Alla gamla X", 2008
* Jag är ju en erkänd dansbands-hater. Så varför hatar jag inte detta? Jag vet inte. Detta är verkligen "så dåligt så det blir ju kul" 🙂 Även denna har ju spelats på förfester, för det är en kul låt att i grupp sjunga högt till.
03. Lovestoned – "Thursdays", 2010
02. Therese Andersson – "When you need me", 2008
01. Dinah Nah – "Make me", 2015
* Att det blev en sistaplats för denna låt är ett frågetecken för mig. Jag älskar denna låt. Den är dessutom bra att träna till. Jag kommer ihåg att jag på fullaste allvar trodde att denna skulle utmana Måns om vinsten, eller åtminstone få topp 5, men nope… det blev en sisteplats. What the hell… Jag förstår inte. Jag älskar kontrasterna mellan vers, refräng och dropp. Hennes comeback från 2017 var dock ganska kass.
https://www.youtube.com/watch?v=yy14iKGJbr0
@Adri, Skönt att höra att det går åt rätt håll. 🙂 Vad gäller dina “guilty pleasures” så var det en intressant läsning, roligt med lite annorlunda titlar på listorna. Min favorit av de 15 är helt klart “Thursdays”, en riktigt mysig låt. Tack för påminnelsen. 😀
Ingen mening med att ge mig in i MF-snack med dig Adri men några ord ändå. 2008 hade jag lämnat tonårsåren bakom mig (Tack och lov) och hade inget behov av att vara “cool” som du säger så risken att jag skulle missa Suzzie Tappers pärla var obefintlig. Du minns det säkert men om inte den är för mig det kanske bästa som någonsin varit med i MF.
Alltså den rösten, den bara tar tag i bröstet på mig, borrar sig in genom allt som kommer i dess väg tills den kommer fram till mitt hjärta där den sedan första gången jag hörde den hyr ett rum på evigheters tider.. Låten är dessutom väldigt vacker och hela hennes liv och det mirakel som hände henne själv är för evigt inskrivet i min själ och minnesbalk.
När det gäller svenska vinnarlåtar slåss två låtar om min första plats. One more time 1996 och The Ark 2007. Ska jag ta ett för varje årtionde blir det. Augustin 1959, Det börjar verka kärlek banne mej 1968, Sommaren som aldrig säger nej 1973, Just nu 1980, Den vilda 1996, The Worrying kind 2007 och Euphoria 2012.
När det gäller låtar som jag egentligen inte borde gilla men gillar lika förbannat kommer jag bara på en enda just nu. “Whoah-oh-oh” är ju inte direkt min grej men här är det skit samma. Gillar låten 🙂
https://www.youtube.com/watch?v=y8OD4Yo65Dk
@Adri vad är detta? Har du pajat ryggen?
Pinglan: Kul att kunna göra någon glad med påminnelser om dem gånger MF kommer med riktigt härliga låtar 🙂 Ibland förstår jag inte ens mina egna resonemang. “Kom” med Timoteij kom på en (underskattad) femteplats i finalen, så den var ju uppenbarligen omtyckt, men nåt med den är ändå väldigt “skämmigt”. Den är ju ganska plastig, men fasen…. den är ju medryckande to no end 🙂
Micke: Oj, jag tror nog aldrig du (eller någon annan här på bloggen) gjort mig så förvånad som du gjorde nu. Jag förväntade mig inte att se Ola med “Unstoppable” på den länken. Visst att du säger at du har bred musiksmak, men nån viss “profiling” tycker jag att man lyckats göra på din musiksmak, men där knäppte du till käften på mig.
“Ingen mening med att ge mig in i MF-snack med dig Adri” – jag tycker klimatet på den diskussionen blivit bättre mellan oss sen vi “lossat” våra åsikter lite. Innan känns det som att vi varit helt fastlimmade på motsatta åsikter, men sen förra året och även i år när du fått länkar på tävlande bidrag har du insett att allting suger faktiskt inte, det finns en del decent 🙂 Medan jag insett att MF inte är lika bra som jag en gång tyckt (där handlar det dock mest om programmet i sig, inte såååå mycket om låtarna – men en del) 🙂 Så jag tycker absolut vi kan det, men det finns ju en tid och plats för allt och mitt syfte var inte att starta en diskussion om det 🙂 Jag var bara uttråkad och ville dela med mig 🙂
Ja, jag har ett vagt minne om att du någon gång delat med dig om en personlig anekdot om Suzzie Tapper (eller en låt med henne) som på nåt sätt också handlade om ditt liv, så jag är inte jätteförvånad att du gillar det 🙂 (Eller så misstar jag mig, det var kanske någon annan som gjorde det. Detta var för flertalet år sen!)
Ska jag säga mitt så slår “Den Vilda” ut “The Worrying Kind”. Jag älskar Nanne. Jag har träffat henne flertalet gånger och en mer genomsnäll människa har jag fan kanske inte träffat öht. (Det har ju dock inget med prestation att göra men jag älskar “Den Vilda”). The Ark är egentligen ett band jag verkligen kan uppskatta, men de sänkte sig helt bisarrt mycket för MF. “The Worrying Kind” är inte en vidare bra låt tycker jag faktiskt. Gissar att de vann mycket på namnet.
Men om jag ska göra “en Micke” och peka ut en svensk vinnarlåt per decennium så:
50-talet: “Augustin” (“Lilla stjärna” är faktiskt bättre tycker jag, men jag tror den internvaldes. Osäker nu dock).
60-talet: “Judy min vän”
70-talet: “Waterloo” ELLER “Det blir alltid värre framåt natten”
80-talet: “Stad i ljus” (Man skulle kunna tro att jag är ett Körberg-fan, men det är jag absolut inte, men han vinner ändå sina decennium)
90-talet: “Den vilda”
00-talet: “Hero” (MEN… om “När vindarna viskar mitt namn”, “Lyssna till ditt hjärta” och “Det gör ont” förblivit svenskspråkiga hade alla tre varit bättre än “Hero” faktiskt. Då hade jag kallat Roger Pontare’s låt för den bästa 🙂 )
10-talet: “Euphoria”
Jag har ryggskott. Värst var det i onsdags definitivt. Det går inte neråt i välmående i alla fall. Men ja, det är väl inte jättebra. Skrev dessutom under ett annat inlägg att jag i somras fick ett njurstensanfall. Och sen under “vårterminen” var jag sängliggande i två sessioner pga skadade foten. Första gången pga halka (där skyller jag på mig själv). En annan gång för att min tjej (numera ex) ville lära mig dansa (av en anledning jag än idag tycker var lite oklar). Så för att sammanfatta: ur en “hälso”-synpunkt har inte 2018 varit toppen alls. Men jag är iaf gladare än vad jag var under 2017. Alltid nåt 🙂
Och nåt som är kul är ju att man som sagt kan spendera endless med timmar på youtube. Det bidrag på ovanstående lista som förvånar mest att jag gillar gissar jag är “Alla gamla X” med Face-84. Men jag har kollat på det framträdandet så många gånger idag. Jag blir så glad. Det är så dåligt, så jag kan inte ogilla det.
Sångerskan är otrooooligt nervös med skakig (dock inte usel, missförstå inte) röst och ganska stirrig blick (av nervositet alltså, jag hånar inte folks utseende). Och på scenen står en jäkla bur som sångerskan “argt” ska smälla igen – men det ser bara så komiskt ut. Samtidigt som låten är så dålig, och texten läskig om VEM SOM HELST annan hade sjungit den. “Jag vill ha en hönsnätsbur med alla gamla ex på vinden. Kunna gå upp då och då och ge dem varsin snäll klapp på kinden”.
Det är bara så kul. Nu kanske det låter som att jag hånar tjejerna ovan, men det är absolut INTE min avsikt. Min ståndpunkt som jag gör mitt bästa för att behålla (men ibland misslyckas med – I’m only human) är att aldrig håna, förlöjliga eller hoppa på artisterna, för tro mig: jag beundrar dem med modet att göra sin grej framför sån stor publik som dömer en och jag hade fanken inte kunnat göra det bättre 9/10 gånger 🙂 Sen kan jag komma med rimlig kritik, det är en annan sak 🙂 Kritik menar väl, eller i alla fall inget illa.
Men kommentarerna ovan är skrivna med kärlek. Jag älskar tjejerna i Face-84. För de gör sin grej. Texten är sjuk, men de skiter i det. Låten är basic dansband-kliché men de skiter i det. Sångerskan verkar inte vara skolad eller scenvan – men hon gör sin grej. Jag gissar att de deltog för att det skulle vara roligt, och i så fall syns det. Jag tror inte de gick in med vinnarskalle. De ville in, göra sin grej och sen låta det gå som det går. Och det är fint att se 🙂
Om ni glömt deras framträdande, rekommenderar jag varmt att ni tar er en titt på youtube. Ni vet att jag hatar dansband, så när t.o.m jag rekommenderar det så vet man att det kommer vara nåt extraordinärt speciellt man kommer få se 😉
@Adri, visst jag slutar aldrig att överraska 🙂 Ärligt talat Adri så låser jag mig aldrig och har hittat bra musik inom varje genre på den här jorden undantaget då gospel. Men vem vet, kanske det är på G 🙂
Det där med personligt tror jag snarare du tänker på ett isländskt bidrag från några år tillbaka. Med Suzzie älskar jag bara rösten, låten och blir självklart även jävligt glad över det mirakel som även hände i hennes liv. Sånt som lyfter en extra högt.
Angående dina favvisar från varje årtionde. Judy min vän är tvåa på min 60-talare bland vinnarna. På samma sätt med Stad i ljus på 80-talet och När vindarna viskar mitt namn på 00-talet. Däremot är vi på olika planeter när det gäller 70-tal. På 70-talet fanns det bara en vinnare, vilket även syntes på topplistor i Europa sedan men tyvärr fick den aldrig vinna i Sverige så ESC i ESC fick den aldrig chansen. Sicket slöseri med Michelangelo och Björn Skifs.
Aj fan! Tråkigt att höra med ditt ryggskott, fötter och njurar. Det kommer alltid bättre dagar min vän. Tro aldrig annat. Tänk dig den dag då du kommit igenom skiten och är på topp igen. Den kommer att bli ännu bättre än den egentligen hade varit just på grund av skiten du tagit dig igenom. Jag vet av egen erfarenhet och genom folk i min närhet. Man måste upp med hakorna som mannen med dubbelhaka sa. Du säger ju själv att du är gladare nu än 2017. Tänk dig då in i hur du kommer att känna 2019. Det finns en ljusare morgondag Adri. Kolla bara på Suzzie Tapper 🙂
Varför kan Sverige aldrig vinna rätt år? Oftast med dåliga låtar och år då andra alltså borde ha vunnit
1974
https://www.youtube.com/watch?v=oQMCmmKLCJ0
1984
https://www.youtube.com/watch?v=RFpyhzQVhPk
1991
https://www.youtube.com/watch?v=SIT_8cvQn9M
1999
https://www.youtube.com/watch?v=NbWGt2RX-mY
2012
https://www.youtube.com/watch?v=VZQawH8Es70
(på eget språk var den här bäst men de fick hjärnsläpp och sjung på engelska och då var den inte bäst utan det epitetet fick Serbien och Sverige istället dela på)
2015
https://www.youtube.com/watch?v=4TEpHTVWXnM
Sex vinnare och endast ett bra bidrag vilket var 2012. 1984 och 1999 var helt ok 1974, 1991 och 2015 var hemska.
Micke: Du känner ju till ditt liv bättre än vad jag gör (stating the obvious) men den där isländska anekdoten handlade om jag minns rätt om att du typ hoppat av en båt, likt vad Eythor gjorde i musikvideon (2013). Du gjorde det för en tjej om jag minns rätt, medan Eythor gjorde det för en teckning… priorities. Det är så jag minns det.
Men det jag trodde du hade nämnt som personlig anekdot om Suzzie Tapper var typ att du i dina unga dagar (som sagt minns jag inte allt, men tror du skrev att du var 12 år och att detta var 1988 – men med tanke på att jag inte ens minns anekdoten helt så ska jag nog inte försöka skylta med detaljer) tog dina första danssteg med en tjej till en av hennes låtar. För en gångs skull kommer jag knappt ihåg anekdoten, och ännu mindre kommer jag ihåg sammanhanget.
Är detta nåt som låter bekant? Som sagt, det är väl lite märkligt att jag ifrågasätter om du har eller inte har nåt personligt minne med Suzzie, men jag vet i alla fall att det inte är anekdoten om det isländska bidraget jag blandar ihop det med 🙂 Men med det sagt, jag kan ha tänkt på någon helt annan på bloggen, eller för den delen bara fabricerat ihop det för som sagt, jag minns inte ens sammanhanget som minnet isf nämndes i 🙂
Jag är faktiskt förvånandsvärt glad. Jag brukar ju säga att mitt liv de senaste 2-3 åren varit på en mörkare plats än innan dess, men då kan det förvåna att jag under sommaren 2018 fick jag uppleva uppbrott, njursten och inbrott men att jag ändå är hyfsat glad om man jämför med bara förra året exempelvis 🙂 Inbrottet var nästan det mest kränkande för att hen tog inget från mig – h*n tömde bara skåp och lådor och orsakade kaos. Men tydligen hade jag INGET värt att stjäla. Det var den största förolämpningen. Menmen… som du säger – allt går över 🙂 Jag är fortfarande bitter, sur och ledsen ibland – men jag tror inte det dominerar längre 🙂
Micke: Oj, missade helt din andra kommentar med länkarna. Men kan kommentera med att du, once again, gjorde mig väldigt förvånad. Jag trodde inte att man skulle få se “Out of luck” med Selma där. 🙂
1974 har vi redan gått över. 1984 är den enda vinnaren från oss som jag tycker är riktigt riktigt dålig – och där håller jag även med dig om att Italien borde vunnit.
1991 borde inte Sverige vunnit, men det var ett himla svagt år så kan egentligen inte heller peka på nåt land som förtjänade det mer.
1999 och 2012 tycker jag nog faktiskt Sverige var bäst. 2012 VET jag att Sverige var min etta från det att vi valde tills det att den stod som segrare, och även än idag om jag ska rangordna 🙂 1999 är jag mer osäker, men så här direkt från hjärnan kan jag inte dra nån som var mer värdig än Charlotte. 🙂
2015… vi var inte bäst. Men vi var fortfarande värda vinsten. Måns och “Heroes” finns på min… åttondeplats eller nåt 🙂 Nu när så många länder tävlar blir det svårt att kräva/vänta sig att ens absoluta favorit kommer vinna. Nu får man nöja sig om det är en av favoriterna 🙂 Så även om “Heroes” inte var min numero uno (det var Estland), så tycker jag vi förtjänade den vinsten. + jag blev så glad för Måns’ skull. Jag tycker väldigt mycket om honom, det verkar vara svårt att ogilla honom.
Tillägg till min kommentar ovan: 1991 kunde Portugal eller Israel ha dragit längsa strået 🙂 Mellan Sverige och Frankrike som stod i centrum, vet jag inte vad jag tycker. Båda är väldigt meh. Sverige är helt enkelt inte en bra låt (för mig – den är ju väldigt älskad ändå) och Frankrikes låt är ganska tråkig och slö. Nästan lite livlös.
@Adri, jädrar rent ut sagt!!!! Har jag berättat så jädra grundligt om det där isländska bidraget? Det minns jag inte ens och det är jädrigt olikt mig. Folk som känner mig vet att jag är en bra lyssnare, en som bryr sig. Tyvärr är jag dock inte lika bra på det motsatta, att berätta om mig själv. Tvärtom urusel på det. Därför blir jag jädrigt förvånad när du klargör för mig att jag tydligen öppnat mig jädrigt mycket. För mycket tydligen. Allt är visserligen sant men jisses. Jag är definitivt inte glad i sprit men den gången måste jag ha varit på fest alldeles innan. Tydligen har det hänt mer än en gång då jag tydligen munbubblat även om Suzzie Tapper. Ber om ursäkt för det dels till dig Adri och andra besökare här men framförallt till Pinglan som inte ska behöva ha sånt på sin musikblogg. Sorry Pinglan. Hoppas du har tagit bort det.
Det är alltid så med inbrott, stöld och liknande. Det är kränkningen som är det värsta. Det viktigaste Adri när man hamnar i mörka stunder är att inte göra det som känns naturligast av allt i en sån situation, att sätta sig till och tycka synd om sig själv och isolerar sig från vänner och familj. Det är alltid viktigt att ha folk runt sig men aldrig viktigare än när man har en dålig period i livet. Vad man än gör så måste det ha positiva vibbar. Ta exempelvis musik som det handlar om här. När man mår bra är glad eller sorglig musik utom betydelse. Det är precis lika viktigt. Men är man nere i ett hål ska man uteslutande lyssna på glad musik. Allt man gör ska bara ha ett enda mål och riktning och det är uppåt. Uppåt når man bara genom andra. Det klarar man inte själv. Tänk positivt i allt du gör Adri. Sitt aldrig och tyck synd om dig själv. Lätt och förståeligt men det får dig inte ur ditt mörker. Umgås that´s number one.
Jodå Adri jag gillade Island 1999 Åtminstone så länge det bara handlade om förhandsvisningen 🙂 På scen föll den flera pinnhål men ändå bästa bidraget i ett svagt ESC-år. 1991 gillade jag Frankrike men inget mer. Mycket blekt år och Carolaseger gjorde ju inte det hela bättre. Har sagt det förut Adri och Gör igen. Måns Heroes är unik på ett sätt. Aldrig någonsin vare sig tidigare eller senare har ett så ojämnt bidrag deltagit. En lovande vers följt av en fullkomligt bedrövlig refräng.
Micke: Du har (för min del) inget att be om ursäkt för 🙂 Som sagt, det där med Suzzie Tapper är så luddigt så jag minns inte sammanhanget. Men jag vet dock att du “hintade” om att du hade en personlig koppling till det isländska bidraget. Sen att någon FRÅGADE dig, och då berättade du hela storyn 🙂 Så du är inte ensam, jag tror alla här är intresserade av varann – sen kanske i olika skalor 🙂 Du är ju inte ensam. Andra här har delat med sig av toppar och dalar de med. Nån skrev ju här att dennes inaktivitet berodde på att h*n blivit förälder, och en annan skrev ju för nåt år sedan när denne gick igenom hjärtekross. Jag minns vilka båda dessa var, men vill inte ta upp deras namn när de inte är närvarande 🙂 Men som sagt, alla delar ju med sig av saker då och då.
Och jag tycker också man kan göra det och bry sig om varann, tills Pinglan antingen säger ifrån, eller tar bort 🙂
Hon är ju såklart Boss Lady, och man ska följa hennes direktiv. Men hon har ju inte gjort det än. 🙂 Personligen tycker jag bara det är kul med ny info om alla här 🙂 Sen finns det gränser, man ska spilla ut en hel bok om sitt liv – men några personliga detaljer som flyr från en då och då som på nåt sätt iaf kan kopplas till bloggens huvudämne både tror och hoppas jag att även Pinglan godkänner 🙂
(Jag menar din lilla Island-båt-kärlek-historia var ju mer på ämnet, än att jag ovan tog upp inbrott… det hade jag kunnat utelämna, men jag vill inte vara för strikt – men som sagt, Pinglan är domaren 🙂 )
Men kul att jag hade rätt om Suzzie 🙂 Minnet är med mig! – även om jag saknar sammanhanget. Din islandshistoria skulle jag lätt kunna plocka upp, för där minns jag var den är skriven. Men man kan inte få allt. Jag har varit på denna blogg för länge för att kunna minnas VARENDA ynka kommentar alla skrivit 🙂 Give me a break hah 🙂
Som sagt Micke, jag är glad. No worries där. Jag har inget att vara sur för. Jag fick ett njurstensanfall – det finns inget jag kan göra åt det. Jag fick inbrott – det finns inget jag kan göra åt det. Min ståndpunkt är att om man inte kan påverka så ska man inte ömka i det heller. (Ibland svårare sagt än gjort dock, men det är min grundinställning 🙂 ). Sen tror jag ibland att man ska vara ledsen också, det är mänskligt och t.o.m. nödvändigt. Men bara man inte stannar i det 🙂
@Adri, du har självklart rätt men jag fungerar inte så. Jag är minst 80% lyssna och högst 20% berätta. Kanske kan tyckas positivt men tro mig man kan även få skit för att man är stängd som en mussla.
Självklart har varje människa rätt att vara ledsen ibland. Det finns så mycket snack om att saker och ting är farligt men min grundinställning är. Ytterst lite är farligt det handlar mer om omfattningen. Visst knark, nikotin och liknande kan ju aldrig vara positivt men det mesta av det vi förtär är ok om vi gör det i måttliga mängder.
Man kanske skulle slänga in ett bidrag till MF 2019 eller vad säger du Adri? 🙂 Har ett gäng liggande här. Frågan är bara om jag ska ta med gruppen eller om jag ska anlita Carola eller nån? 🙂 I de valen handlar det uteslutande om NÅN om vi inte tar det själva 🙂
Micke: Aja, om du får ångest eller dylikt för att du delar med mig så är det ju trist, och då ska du inte heller göra det, men som sagt… jag tror inte någon annan här stör sig på det 🙂 Jag tycker som sagt bara det är kul att lära känna människorna här lite mer, så länge man inte lämnar bloggens grundämne – musiken – allt för mycket 🙂
Jag hoppas iaf inte att du ska bli nojig om att dela med dig för mycket bara för det jag skrev, då borde jag bara varit tyst 🙂 För som sagt, jag har svårt att se någon störa sig (och då är det ju ändå inte svårt för den att hoppa över den kommentaren. Med undantaget då för Pinglan, hon gör vad hon vill 🙂 )
Ditt sista stycke förstår jag inte riktigt 🙂 Nu till nåt helt annat… eller ja, på ämnet Melodifestivalen – men en liten sväng iaf 🙂
Jag gillar att göra listor, och dessa sängdagarna ger mig tid så här kommer ännu en:
TOPP 10 Artister jag vill se i MF 2019 (OBS! Detta är troligtvis en högst orealtistisk lista. Man vet aldrig, verkligen aldrig… men jag har myyyyycket svårt att se dessa i MF. Detta är önsketänkande tyvärr.)
Så här är den. TOPP 10 ARTISTER JAG VILL SE I MF – och helst redan 2019 då!
10. Ana Diaz
09. Amanda Bergman
– Hennes version av “Vintersaga” är vida överlägsen alla andra miljoner versioner som finns. Slight överdrift, men ni fattar. Och hennes “Falcons” är även där fantastisk. Synd att någon med denna talang ännu är mest känd för låtar i reklamfilmer.
08. Sabina Ddumba
– En härlig mörk och karaktäristisk röst på denna tjej. Hennes version av Uno Svenningsons “Vågorna” blåste orginalet ur vattnet. Men även på engelska med låtar som “Time”, “Did it for the fame” och “Small world” briljerar hon.
07. Linnea Henriksson
– En av de mest unika mainstreamrösterna i dagens svenska musikindustri. Hon gjorde ju en pausunderhållning i Melodifestivalen tidigare i år. Kanske fick hon mersmak av den stora scenen? 🙂 Hoppas kan man göra iaf.
06. Lisa Nilsson
– Den rösten kan inte göra en besviken. Helst av allt hade jag velat se henne i en ballad likt hennes version av Niklas Strömstedt’s “Vart du än går”.
05. First Aid Kit
– Troligtvis den akt på listan man lättast kan stryka. Det är nog inte vanligt att gå från USA-turnéer och vara med i de största amerikanska talk-showerna till MF 🙂 De har dock sagt att de inte hade varit emot att, likt Linnea ovan, vara pausunderhållning. Så på ett eller annat sätt kanske man får se de på scenen snart.
04. Södra Station
03. Sandro Cavazza
– Denna man slog igenom stort för ungefär ett år med hjälp av Avicii’s på hans sista MEGAHIT “Without you”. Sen i vår visade Sandro med låtar så som “High with somebody” att han även klarar sig själv. Jag hade älskat att se honom göra en av sina laid-back låtar i MF 🙂 Nån dag kanske? Som sagt, många som sagt “Aldrig Melodifestivalen” har senare mycket riktigt deltagit och då finns det inte anledning att stryka någon fullständigt 🙂
02. Miss Li
– Antagligen den på listan som är mest realistisk att se i tävlingen. Hon har ju skrivit två låtar till tävlingen redan (där hon dock bara var medveten om den ena. Den andra skickades in utan hennes vetskap. Lite rötet move kan man tycka, men jag som fick höra låten blev glad iaf 🙂 ). Hon kan ju det där med musik. Hon är en jävla kameleont också. Det är ett jäkla avstånd mellan hennes “Här kommer natten” och den lite mer färgglada “Bonfire” eller “The day I die I want you to celebrate”. Och alla dem är riktigt bra, så jag är nästan övertygad om att oavsett vilken version av sig själv hon skulle välja (i detta hypotetiska scenario) så skulle jag bli glad 🙂
01. Janice
– Sverige’s coolaste röst. När en tidning jämför en med Billie Holiday, men framställer Billie som den svagare – då vet man att man låter bra! Hennes röst är fantastisk. Hennes låtar är modern pop, men med så stora doser hjärta, själ och passion så det är liksom ingen menlös, färglös pop-“ditty” hon kommer med. Hon har redan varit med i Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg, Cancergalan och På Spåret – så då kanske Melodifestivalen är en bra follow-up för ens tv-framträdande 🙂 Det finns dock en fara som jag tänkt på. Janice spelas mycket på radio och sånt men är fortfarande inte ett urbrett namn. Och om hon då inte lyckas i MF så kan det verkligen skada karriären tänker jag.
För att förklara: om Miss Li, eller ABBA om man ska skjuta riktigt högt, deltar 2019 och kommer dödssist så gör det inget. De har fantastiska karriärer att återgå till 🙂 För någon som inte har slagit igenom helt så är det inte lika tryggt. Men med det sagt, hon kan ju få ett rejält genombrott lika väl 🙂 Så jag hoppas ändå Janice dyker upp i MF 🙂
delar med dig* (ska det naturligtvis stå 🙂 )
@adri jag vill inte göra nån längre grej av det där men om du hade känt mig privat så hade du förstått. Anledningen till att jag har så svårt irl att dela med mig av mitt har inget att göra med att vara nojig eller ångest och liknande. Jag är helt enkelt så jädra intresserad av andra och hur de mår att jag helt enkelt tycker det är slöseri med tid att berätta om mitt. Har haft likadant i förhållanden. Är så upptagen av att ge att jag glömmer att motparten också vill ge. Knäppt jag vet men så är det. Jag har blivit bättre för jag inser ju att givandet och tagandet ska gå hand i hand. Livserfarenhet kan man kanske kalla det “Mitt sista stycke” som du inte förstod var ett litet skämt om att skicka in bidrag till MF
Vet du jag skulle få jädra svårt att få ihop ett gäng artister som jag vill ha i MF. Varför? Dels för att som du vet inte är så jättesåld på svenska musik men även av andra orsaker. Visst finns det artister jag gillar i Sverige men i MF är det uptempo som gäller och till skillnad från andra länder där jag är mer blandad så är det artister med mer soft musik som jag gillar i Sverige, eller artister med mycket bra texter och det är ju inte prio ett i MF direkt. Sen är ju sanningen också den att merparten jag skulle vilja ha med inte ens skulle tänka tanken att ställa upp. Men visst av de du nämner så hade jag inte tackat nej till First aid kit, Miss Li, Lisa Nilsson och Linnea Henriksson.
Micke: Ok, jag känner ju inte dig. Jag hoppas iaf att du fortsätter vara lika glad i att skriva som du varit up to now 🙂
Ja, precis som jag skrev ovan så var ju listan väldigt önsketänkande 🙂 Man kan ju hoppas, men svårt att tro. Som sagt, Miss Li har ju skrivit två låtar i tävlingen:
• Mariette – Don’t stop believing (3a, 2015)
– Miss Li och Mariette i samma paket. Uppenbarligen var detta min vinnare i MF 2015. Måns vann och det slutade gott! Men denna låten är fortfarande en av de bästa från 2010-talets MF 🙂
• Mimi Werner – Songburning (utslagen mot Felix Sandman i Andra Chansen 2018)
– Hatar den titeln. Det var denna låt som Miss Li själv inte ens visste deltog, men den är fortfarande bra! Inte lika bra som Miss Li’s egna arbeten eller Mariette’s ovan. Men fortfarande bra, med markerade trummor och en närvarande ”modern country”-känsla. Som sagt, Miss Li är en jävla kameleont. (Även om hennes usp är lite mer dold i denna låt).
Om Miss Li (som jag fortfarande tror är den mest realistiska från ovan) deltar så får hon gärna göra det med något lika lugnt och känslosamt som ”här kommer natten”. Det är ju den av hennes låtar som berör mest. Men om hon skulle delta med nåt som ”Bonfire” hade den fortfarande troligtvis blivit min vinnare i MF. Även om ”Här kommer natten” berör mest är det ”Bonfire” som gått varmast i mina lurar 🙂
Trender kommer och går, ballader lurar ofta i finalen. I år kom en ballad tvåa och trea (Felix Sandman, och den hemska John Lundvik). Förra året tredjeplats. Osv. Så småningom vinner en riktigt bra ballad igen 🙂 Det får gärna vara Miss Li som får den nuvarande ”smooth pop”-trenden att brytas 🙂
”Sen är ju sanningen också den att merparten jag skulle vilja ha med inte ens skulle tänka tanken att ställa upp.” Samma här kompis, men man måste väl få drömma!?! 🙂
OBS! ”Min ståndpunkt som jag gör mitt bästa för att behålla (men ibland misslyckas med – I’m only human) är att aldrig håna, förlöjliga eller hoppa på artisterna”
Så skrev jag ovan, och står för det. Så missförstå inte. När jag skrev ”den hemska John Lundvik” menade jag låten. Låten ”My Turn” var hemsk. Tvärtom så var John Lundvik riktigt bra. Myyyycket bättre än låten! 🙂
Kändes som det krävdes ett förtydligande med tanke på att jag i denna tråd skriver att jag vill inte ”hoppa på” artisterna 🙂 John Lundvik är bra. Låten? Not so much.
@Adri, jag tycker definitivt inte att du hånar någon. Att ha åsikter om artister är inte detsamma som att håna. Jag kan ta två exempel från min “egen värld”. Ta exempelvis Benjamin Ingrosso och hans bedrövliga bidrag 2018. Hånade jag Benjamin nu? Självklart inte. Jag sa att bidraget var bedrövligt. Kanske det jag sagt om hans bedrövliga falsett eller hans löjliga huvudryckningar. Det måste väl ändå vara ett hån mot Benjamin från mig? Va!!!!! Hur kan det vara ett hån mot Benjamin? Vem har bestämt att han ska sjunga i falsett och vem har kommit upp med förskoletanken med huvudryckningarna. Tror du förstår vad jag menar.
Eller ta exemplet från 2017 med ett av de sämsta bidragen genom alla tider i ESC “I can´t go on”. Jag har sagt en hel del om det, exempelvis om hur löjlig dansen med Robin ser ut. So what? Är det Robins fel? Definitivt inte. När man sätter in dans till en kille som knappt ens kan stava till dansrytm då kan det aldrig vara den “drabbades” fel. Visst han kan backa ur men hur många hade gjort det i ett sånt läge. Robin är en ok sångare som tyvärr drabbades av kortslutning bland de som satte numret. Att det var en bedrövlig låt gjorde inte saken bättre