Inför ESC 2018: Spanien – “Tu Canción” – Amaia y Alfred

15 kommentarer till “Inför ESC 2018: Spanien – “Tu Canción” – Amaia y Alfred”

1. Adri 2018-05-06 kl. 18:05
   

   Förra året fick Spanien en sistaplats – och det med rätta. Den låten var nästan ett trauma. Jag kommer ihåg att juryn nollade den och jag blev t.o.m förvånad att tittarna INTE nollade den. Den fick fem poäng för mycket. Och den var himla impopulär under försäsongen. Och det har jag förståelse för. Det är sällan mina favoriter som vinner, men ännu mer sällan som mina sistaplatser faktiskt kommer sist. Så det var ju en positiv överraskning. Med det sagt, hoppas Manels resa i Kiev var trevlig och allt sånt. Men oj vad han inte hörde hemma där kände jag.

   Årets låt är en OERHÖRD förbättring – men å andra sidan så hade allt varit en förbättring! T.o.m Rybak som är sämst i år är MÅNGA ligor bättre än Manel.

   Amaia sjunger fint. Alfred sjunger… ok. Vilket märks med tanke på att Amaia vann dokusåpan de deltog i, Alfred kom fyra tror jag – men inte säker. Låten är vacker 🙂

   Men som sagt – varför måste de vara så j***a kärleksfulla? Och än värre när deras kärlek faktiskt inte ser helt äkta ut. OBS den är säkert äkta, men den ser inte äkta ut.

   Den är någonstans runt 30-strecket på min lista. Jag tror låten kommer någonstans runt 12:e platsen. Min magkänsla säger att juryn kommer ge den en 6e plats, och tittarna en 19e plats. Jag vet inte alls vad jag grundar det på. Men de platserna låter rätt i mina öron.

   SPANIENS BÄSTA:

   https://www.youtube.com/watch?v=VmLCqAsHwG4

   – Ord överflödiga. Detta är en sådan fantastisk helhet mellan låt, artist, framträdande. Och jag är verkligen inte vidare barnkär, men ändå blir man helt varm inombords när man ser detta härliga uppträdande.

   Den är vinnaren av “Spaniens Bästa” för min del – men inte alls överlägsen. Det finns många motståndare i den kategorin. Här kommer några “honorable mentions” (kommer bli så nu på de större, äldre länderna):

   – “En un mundo nuevo”, 1971
   – “El”, 1982
   – “Quien maneja mi barca?”, 1983
   – “Vuelve conmigo”, 1995
   – “Bandido”, 1990
   – “Dime”, 2003
   – “Dancing in the rain”, 2014
   – “Say yay!”, 2016

   SPANIENS BÄSTA:

   Jamen, det är ju förra årets “Do it for your lover” med Manel Navarro. Ingen diskussion ens.

   SPANIENS GLÄDJEPILLER:

   Jag väljer från listan ovan. Och då blir det faktiskt en låt som också varit väldigt närvarande innan jag ens brydde mig om tävlingen. “Vuelve conmigo” med Anabel Conde. Silverplatsen från 1995. Ja, det är ju inte jätteglad låt direkt men jag blir ju glad av nostalgi 🙂

   BORDE VUNNIT I SPANIEN:

   Trots ljumna ord ovan så vann faktiskt rätt låt 🙂

2. Micke 2018-05-06 kl. 18:09
   

   Hur tråkigt som helst, jag vet men jag hittade absolut ingenting i Spanska uttagningen 2018. Det var så jädra tråkigt för på samma sätt som jag älskar när bidrag framförs på italienska likadant är det med spanska.

   Har faktiskt ingenting mer att säga 

   Tidernas bästa Spanska:
   Kampen står mellan ett bidrag från före mitt besök på den här planeten. Vad det är som är bra vet jag inte men bra är det. Ett mäktigt bidrag som tydligen blev väldigt populär. Bidraget är ” Eres Tú”, Mocedades från år 1973. Det bidrag kampen står mot är det bidrag som betytt mest för mig av allt i ESC. Minns så väl när jag år senare fick det presenterat för mig hur hela bilden av ESC förändrades. Den här kvinnan förändrade allt för mig och fick mig att inse att det fanns annan musik än hårdrock och radiohits och västerländsk musik. Både i ESC och i musik överhuvudtaget. Varma kramar till dig Remedios. Du är min stora esc-hjälte.

   https://www.youtube.com/watch?v=B3-0DLbQP2E

   Tidernas sämsta Spanska:
   Det här är så långt ifrån min smak som det år att komma. Precis allt känns oerhört konstruerat och oäkta. Säger inte mer med respekt till en kille här. Bidraget är “Say Yay!”, Barei från år 2016.

   Tidernas tack för att ni fick mig på gott humör:
   Wow en låt jag fullständigt älskar i ESC men aldrig skulle lyssna på utanför. Men nu handlar det om ESC och då är detta ett av de största glädjepiller jag någonsin skådat inom ESC. Än idag går käften igång på mig och jag sjunger med allt jag kan när jag ser dessa härliga systrar på scen 🙂 Älskar dessutom gitarren. Bidraget är “Bandido”, Azúcar Moreno från år 1990

   Borde ni ha skickat i år:
   Hittade faktiskt ingenting

   @Adri jag anar att du skrivit fel när du nämner förra årets spanska bidrag 🙂

3. Adri 2018-05-06 kl. 18:16
   

   Micke: Nu är jag säkert supertrög, men vad menar du? Var har jag skrivit fel? Det var väl förra året som juryn nollade dem och allt det där? Eller…?

   By the way: BRA VAL på “bästa” (inkl. “Eres tu”) och på “glädjepillret”. Kommentarer överflödiga om ditt “sämsta” bidrag från Spanien. 🙂

4. Micke 2018-05-06 kl. 18:25
   

   Tror inte det skulle stå SPANIENS BÄSTA där du skrivit det 🙂

5. Adri 2018-05-06 kl. 18:34
   

   Såklart… du har så rätt. Förra årets låt var ju en förolämpning mot mina öron. Det var “SPANIENS SÄMSTA” som ska stå där så klart! 🙂

6. En polack 2018-05-07 kl. 0:52
   

   INFÖR EUROVISION 2018 – SPANIEN:

   Jag vet att låten inte är ett mästerverk och jag är helt medveten om sin smörighet, speciellt för de yngre massorna 😉 Däremot så har den här låten en klassisk känsla och är väl konstruerad. För mig, de vokaliska kombinationerna här är i perfektion (Alfred får för mycket kritik! Killen är sexig och har stämband och många andra tjejers saliv kommer vattnas framför tv:n) Den har en tidlös harmoni som både är förtrollande och involverande. Nu blev det klart att den kommer framföras i den första halvan i finalen vilket är negativt för då kommer kanske folk inte komma ihåg deras magnetiska kärlek som de skulle ha gjort om den hade fått ett sent startnummer.

   En annan kvalité som Amaia och Alfred visar upp är att deras akt erbjuder den mest överlägset komplicerade berättelsen: ung nyfunnen kärlet 🙂 🙂 :). Vad kan vara mer universellt än det? För alla romantiker, som jag 🙂 är detta en slaktare, Alfred skulle kunna vara Robin Hood, det enda han saknar är amors pilbåde :). Men såklart kan den upplevas lite cringe hos vissa ;). Jag menar; cringe-akter vinner också ibland. Vi fick den mest cringe-iga vinnaren 2010 (Tyskland). Allt kommer grunda sig på live framträdandet!
   Det man verkligen märker som ny erfaren ESC-nörd är att det finns ingen formel för en ESC-vinst. Det spelar absolut ingen roll hur mycket sirap man väljer att servera med sina pannkakor eller hur dyrt röttvin man väljer att beställa på Systembolaget.

   Framträdande, artist och låt tillsammans; det är balsam i mina öron!! 🙂

   BETYG: 7/10

   🙂

7. En polack 2018-05-07 kl. 0:54
   

   ursäkta stavfel men skrev recensionen från badkaret/En polack 🙂 🙂 🙂 🙂

8. Zacke 2018-05-07 kl. 11:34
   

   Tycker de är kul att Spanien ställer upp med något vettigt igen efter två……. mindre bra låtar. Detta är ju sockersörr, men för min del gör det bara allt bättre. Kemin de har och visade i finalframträdandet, var väldigt vackert och äkta. Sådana duetter kan lät bli sliskiga, men eftersom det känns äkta
   förstärker det bara låten för min del. Låten är vacker, nästan så jag tycker versen är bättre än refrängen. Enda problemet jag har med detta är Alfreds röst, som inte riktigt håller alla gånger. Hursomhelst ett bra och vackert bidrag från Spanien. Betyget bli 7/10

   Bästa från Spanien; ”Eres tú” från 1973. Detta är bara riktigt riktigt bra. Bland de bästa som
   någonsin deltagit. Andra riktigt bra bidrag är;
   ”Bandido”- 1990
   ”Vuelve conmigo” 1995
   ”Algo pequeñito” 2010
   ”Quédate conmigo” 2012

   Sämsta från Spanien; Som jag antydde, tyckte jag verkligen inte om deras två senaste bidrag. Finns dock tre som är ännu värre och de komiska är att de tävlade tre år i rad. ”Un Blodymary”, ”I Love You Mi Vida” och ”Baila el Chiki-chiki” är alla tre bottenskrap, och jag har svårt att välja vilken som är värst, men får nog ändå säga att ”Baila el Chiki-chiki” är snäppet värre än de andra. Har ganska ofta svårt för humorbidrag i tävligen och detta är bland de sämsta försöken.

   Glädjepiller
   ”Que me quiten lo bailao” från 2011. En glad liten bagatell, som egentligen inte är särkilt imponerande kvalitemässigt, men jag bli likväl väldigt glad av den och det är de kategorin handlar om.

9. Micke 2018-05-07 kl. 11:50
   

   Nu slänger jag ut en fråga till alla här. Skulle vara kul om många svarade men jag är tyvärr tveksam men vi får se:-) Skulle vara extrem kul att höra åsikter om Spaniens bidrag 1983. Jag har redan berättat vad den betytt för mig men askul om fler vill skriva något, stort eller litet, positivt eller negativt 🙂

10. Schlagerpinglan 2018-05-07 kl. 14:24
    

    @Micke, Vad gäller Spaniens bidrag 1983 så måste jag tyvärr erkänna att det är ett av de bidrag som gick in genom ena örat och ut genom andra när det begav sig (jag var ca 8 år då) och sedan dess har jag inte gjort så mycket för att förändra det intrycket. Då och då har jag dock återkommit till bidraget så det har höjt sig så pass att jag kan urskilja en riktig låt i den men fortfarande har jag kvar känslan att det inte riktigt är något för mig. 😀

11. Zacke 2018-05-07 kl. 14:58
    

    Micke; Jag var inte född när det begav sig och och har endast lyssnat på den ett fåtal gånger. Måste dock säga att den har något som tilltalar mig, och den låter minst sagt spansk vilket är positivt 🙂

12. Micke 2018-05-07 kl. 17:15
    

    Stort, stort tack för svaren Pinglan och Zacke. Själv fick jag min första upplevelse ett antal år efter hon framträdde men jädrar så hon förändrade min syn på musik som helhet. Det är kul att höra hur olika generationer ser på bidraget. Jag har väldigt lätt för siffror och saker och ting om det och har klurat ut att det är två grupperingar på den här bloggen. Många födda på 70-talet och många på 90-talet. Finns även yngre och äldre men mest då. Det är detta jag tycker är så jädra kul med ESC. Detta med olika generationer är unikt i musikvärlden. Tack för det ESC 🙂 Askul att du hittar något som tilltalar dig med den Zacke. Visst jag lyssnar mest på västerländsk musik men låser mig inte vid det.

13. Adri 2018-05-07 kl. 22:23
    

    Micke: Som du kanske ser ovan, så har jag ju listat “Quien maneja mi barca?” bland mina hedersomnämningar 🙂 Så jag tänkte att jag kanske inte behövde svara på din fråga om 1983-låten, men sen vet jag ju också att du gillar utbyte av kommunikation här, så visst kan jag väl spotta ur mig några meningar om låten 🙂

    1983 var jag inte född, troligtvis inte planerad heller med tanke på att det isf tog mer än ett decennium innan jag sattes på jorden (och jag har tre storasyskon) så jag såg naturligtvis inte programmet där och då. Men jag kommer ihåg mitt första möte med låten så att säga.

    Det var 2005 under jubileumsshowen för ESC, där låten snabbt visades i ett montage av ESC-låtar 🙂 Min pappas förlag hade publicerat en ESC-bok som jag fått och då kollade jag upp titeln, för att kunna slå upp den på youtube (ja, jag var så tidig med youtube faktiskt). Omedelbart klickade det inte. Låten har jag aldrig ogillat, för jag tror latina-rytmer alltid funkat för mig, och det är drama och passion och allt som man önskar 🙂

    Men Remedios’ röst skar i mig då. Hon lät väldigt “ofärdig” – men med det sagt… detta var 2005 och jag var dum i huvudet (min ringsignal var Crazy Frog… det säger väl det mesta).

    Idag då? Jag ska inte säga att jag har full förståelse för hennes röst, den är … jag vet inte … bristfällig. Men Remedios visar känslor, hon lever låten. Och låten med sina etniska rytmer och dramatik är fortfarande väldigt bra, i det här sammanhanget 🙂 Likt dig hade jag väl inte lyssnat på denna på min free time, men i ESC hör den helt hemma 🙂 Eller ja, den blev ju nollad så folk höll tydligen inte med.

    2010 såg jag en undersökning där folk fick rösta på “ESC-historiens bästa nollor” – och denna “Quien maneja mi barca?” vann. Det förtjänar den 🙂 Även om jag personligen lade min röst på, och står för, “Lass ihn” från 1998 – men man kan inte få allt 🙂

14. Micke 2018-05-07 kl. 23:45
    

    @Adri tack för svaret. Jo, jag “gillar utbyte av kommunikation här”. Det är väl det en blogg handlar om? Åtminstone är det så för mig.

    Mitt första möte med Remedios var inför ESC ett antal år senare. Jag minns bara att jag föll pladask. “Kan man sjunga så här? Vad är detta för något?” Det förändrade mitt sätt att se på musik och jag öppnade upp för intryck från musik från alla tänkbara ställen. Kul att höra att du åtminstone klickar hyfsat med låten. Jädrigt kul att du, Pinglan och Zacke svarade på min fråga. Hade varit än mer kul om typ Josef, Johanna, Lukas, Daniela. Mikaela mm också hade svaret men de vågar väl kanske inte 🙂 De kanske tror jag skulle bli sur om de ogillade bidraget. Inte en möjlighet i världen 🙂

    Yepp jag har också sett och hört det hur mycket Remedios har påverkat extremt mycket esc-lyssnare. Jag är definitivt inte ensam. Det är ju därför jag älskar ESC. Jag vill få det ovanliga serverat. Det jag aldrig livnär mig på annars.

    Bidraget du nämner från 1998 har jag inget minne av. Får ta mig en koll på det senare 🙂

    O du Adri. Du kommer att kolla finalen på lördag. Oroa dig inte Estland är med där 🙂

15. Adri 2018-05-08 kl. 0:03
    

    Micke: “du åtminstone klickar hyfsat med låten”?

    Nej nu tycker jag nog du underdriver lite 🙂 Det är ju inte så att jag bara “tolererar” låten. Det är ju en riktig favorit 🙂

    Visst har jag synpunkter på hennes röst. Men rösten är inte allt. Långt ifrån. In fact, jag priorterar rösten ganska långt ner. Jag vill ha känsla och originalitet i rösten. Herregud, jag är ju t.o.m ett Hellström-fan, medan jag verkligen inte står ut med Mariah “The wailing queen” Carey (som sjunger jättebra, men med noll känsla).

    Så jodå, det är ju en av de bästa spanska låtarna i tävlingen, en av de bästa från hela 80-talet i tävlingen osv 🙂 Och som sagt, det är så kul att se någon som verkligen lever sin låt. 🙂

1. Lämna en kommentar