Tyskland 2018: Allt inför “Unser Lied für Lissabon”
2018-02-22 (torsdag)
Schlagerpinglan: I kväll, torsdagen den 22:a februari, är det dags för Tyskland att välja ut sitt bidrag till Eurovision Song Contest 2018 genom den nationella finalen “Unser Lied für Lissabon“.
Här nedan hittar ni det mesta man behöver veta inför “Unser Lied für Lissabon” inkl. allmän fakta om uttagningen, länkar till de tävlande bidragen och mina högst personliga betyg av dem:
| Tysklands “Unser Lied für Lissabon” i korta drag: | |
| ♥ | Efter en lång uttagningsprocess, som ni ta del av i videoklippet här, valdes 6 bidrag ut till finalen av den tyska ESC 2018-uttagningen. |
| ♥ | Vinnaren av “Unser Lied für Lissabon” kommer att utses genom en kombination av rösterna från tittarna, en Eurovision-panel bestående av 100 ESC-fans samt en internationell expert-panel där alla varit ESC-jurymedlemmar för sina respektive länder. |
| ♥ | Showen kommer att sändas från Studio Berlin Adlershof i Berlin och programledare är Linda Zervakis och Elton. |
| ♥ | Som mellanakt kommer Mike Singer att framföra låten “Deja Vu“. |
| ♥ | Finalen lär gå att följa via ARD – Das Erste, ONE, Deutsche Welle och ardmediathek.de kl. 20:15 CET den 22:a februari. |
Ett av de tävlande bidragen i “Unser Lied für Lissabon”-finalen:
“You Let Me Walk Alone“, Michael Schulte
Tysklands “Unser Lied für Lissabon” – Final, 22:a februari: |
|
| Final-startordningen, bidragen, artisterna och låtskrivarna: | Schlagerpinglans betyg: |
| 1. “My Own Way“, Natia Todua (Loren Nine Geerts, Ricardo Bettiol, Martin Gallop, Jaro Omar) |
   |
| 2. “You and I“, Ryk (Rick Jurthe) |
|
| 3. “I mog Di so“, voXXclub (Merty Bert, Mike Busse, Philipp Klemz, Lennard Oestmann, Joe Walter, Martin Simma) |
|
| 4. “Jonah“, Xavier Darcy (Xavier Darcy, Loren Nine Geerts, Axel Ehnström, Thomas Stengaard) |
|
| 5. “House on Fire“, Ivy Quainoo (Jörgen Elofsson, Ali Tamposi) |
|
| 6. “You Let Me Walk Alone“, Michael Schulte (Michael Schulte, Thomas Stengaard, Nisse Ingwersen, Nina Müller) |
|
Schlagerpinglan: Tyskland har i år slopat sitt invecklade finalsystem där man många gånger röstat ut artister innan man hört alla låtarna, vilket gör att jag ser fram emot showen extra mycket i år. Nu blir det en final där det inte bara är klara regler som gäller utan även (i mitt tycke) ett ganska starkt startfält och ett intressant röstningsförfarande. Så här långt så är jag väldigt positivt inställd till deras förändringar och håller tummarna för att det kommer att ge resultat. 🙂
För mig personligen, så här innan jag sett bidragen framföras live, så är det främst den mycket vackra och känslostarka “You Let Me Walk Alone” som jag hoppas på men allt hänger så klart på hur de slutliga framträdandena blir. Lyckligtvis så finns det många andra alternativ att välja bland så gör bara de röstande sina jobb så kan sluta riktigt bra. 😀
Mer om Tysklands förberedelser inför ESC 2018 (inkl. deras senaste ESC-bidrag och resultat) hittar ni här: “Tyskland i ESC 2018“.
Sätt guldkant på den tyska finalen:
Schlagerpinglan: Vid förra årets tyska final serverades det bretzels och tyskt öl här hemma, vilket visade sig vara väldigt uppskattat. Även om vi gärna kör en favorit i repris så varierar vi oss något då det i år blir alkoholfritt, mousserande tyskt vin till kringlorna. Variation lär ju förnöja, även om vi är ganska säkra på att det är en felsatsning. 😉
Andra bloggar om: Musik, Eurovision Song Contest, Tyskland
Pinglan, neeej.. Alla låtar förutom den sliskiga, sentimentala saken! Texten gör mig fysiskt illamående. Få saker gör mig lika illa tills mods som folk som sjunger om sina lyckliga familjeförhållanden, det är inte så verkligheten ser ut.
Nåväl, alla andra låtar är variegated grader av bra, så det kan nog sluta rätt väl ändå. Just nu lutar jag mest åt You & I, men skulle vara rätt nöjd med vilken som helst av låtarna. Liveframträdandena kommer nog fälla avgörandet för mig.
Marcus: Jag vill inte heller se “You let me walk alone” vinna (tror dock det kommer bli så) men du skriver “få saker gör mig lika illa till mods som folk som sjunger om sina lyckliga familjeförhållanden”
Men här är det väl den exakta motsatsen? I alla fall i mina öron. För det låter ju som att hans pappa, som han idoliserat, har gått bort och låtens protagonist känner sig något vilsen.
Han sjunger ju om sin pappa som han vore perfekt. Nej, jag faller inte för sån bs. Usch, det riktigt kryper i hela kroppen! Synd på en skön melodi och begåvad sångare!
@Marcus, Vi har ju alla våra egna personliga drag och upplevelser som påverkar hur vi uppfattar saker och ting. Det som upplevs som igenkännande och underbart vackert för vissa kan vara direkt stötande för andra. (Själv tillhör jag ingen av grupperna men berörs likväl av studioversionen och är därför väldigt nyfiken på hur det kommer att låta i kväll.)
Som Adri skrev, du får nog lyssna om på låten, då texten är fylld med sorg. När man förlorar en förälder som kan ens vardag, som känns trygg och säker, bara rasa ihop. Det spelar ingen roll heller om man blivit vuxen eller inte. Detta är något jag själv fått erfara utan att gå i detalj.
Annars är det en bra tysk final, och som Pinglan skriver, så skönt att slippa alla dessa konstiga regler de haft på sistone. En rak och enkel final, inga kruseduller. Ska följa den med spänning ikväll! 😀
Jag har haft en frånvarande pappa, och den där texten känns verkligen stötande. Skulle min farsa trilla av pinn skulle jag inte bry mig ett dugg. Som sagt, melodin är bra och jag gillar snubbens röst, synd bara på texten. Om den nu skulle vinna får jag väl försöka koppla bort texten.
Men iaf, alla låtar är ju varierande grader av bra så ser fram emot finalen med spänning!
Alltså texten i “You let me walk alone” är också mitt största problem. Men jag kan inte relatera till varken Adam eller Marcus.
Min pappa är verkligen ingen perfekt människa. Ingen människa är perfekt. Jag älskar mig själv (ibland. ibland hatar jag mig själv), men inte fan är jag ens nära perfektion. Men jag älskar båda mina föräldrar och för ungefär ett år sedan fick pappa cancer och de som följt bloggen ett tag och hängt med i kommentarerna vet att det är pappa som har gjort den förtjänsten att jag har ett så stort musik- och filmintresse jag har. Min identitet ligger typ i mitt GIGANTISKA intresse just för populärkultur, och det kommer från pappa. Jag älskar mamma också, men hennes intresse är heeeelt andra saker. Och att pappa nu är sjuk gör enormt ont (trots det faktum att han som sagt inte är perfekt, vare sig som förälder eller människa. Alla gör ju misstag 🙂 )
Men då kanske man undrar: varför stör texten mig så?
Jo, för att jag vill inte bli påmind om pappas tillstånd i ESC. ESC ska för mig vara ett glatt forum, eller en flykt från problemen man kan ha i sitt liv. Och då vill jag inte att en text som “You let me walk alone” ska dyka upp där. Jag vill inte höra den texten alls igen faktiskt.
Och det är därför jag hellre ser Ivy eller Nadia till exempel som representant för Tyskland 🙂
(Det är exakt samma anledning till att Nederländernas låt förra året också störde mig… Jag stängde till slut t.o.m av ljudet under den låten under sändningen. Inte pga låten. Det var en bra låt. Men jag ville inte höra texten. ESC ska ju vara glatt!)
Självklart förstår jag att alla har olika erfarenheter och att av den anledningen inte känner för en viss låt, och så kan det ju vara. Däremot så är jag en person som vill känna saker i ESC. Jag vill känna glädje, sorg och har mer än gärna låtar med olika slags budskap, där man får tänka och känna efter. Det är det som är det underbara med Eurovision, att vi på denna kontinent är så lika varandra, men ändå så olika. Tävlingen har ju formats under årens lopp av våra motsättningar och av vad som sker i Europa och det gör ju tävlingen ännu mer spännande och aktuell, men också viktig. Det är viktigt att samtalsämnen kommer upp, att även om det är lördagsunderhållning så måste man ändå få en chans att känna och tänka. Det är vi i Sverige rätt ovana med, men det är betydligt vanligare och mer okej att göra det utomlands. Titta bara på att Ukraina och Portugal vann de senaste åren.
Jag har aldrig haft nån svårt sjuk som Nederländernas låt 2017 beskrev, men jag kunde ändå sätta mig in i känslan av att ha en svårt sjuk förälder, samt att de var så otroligt bra på att sjunga gav de ju en mycket högre placering än vad låten annars hade fått. Jag kan försöka sätta mig in i känslan av att sitta i den där lilla båten över Atlanten som Frankrikes låt i år handlar om. Jag kan sätta mig in i den stolthet av att vara grek, trots att det blåst motvind i snart ett decennium som Greklands låt lyfter fram. Jag kan känna in den kamplust för fred och mot terror och krig som Italien förmedlar. Men jag kan också bara ha roligt och digga med i Tjeckiens låt. Det är det underbara med Eurovision, en mix av allvar och att ha roligt, i vilka båda delar är otroligt viktiga. 🙂
Adam: Hmm ja jag ser problem med det jag skriver. Jag tycker naturligtvis också att sorgen har sin plats i ESC 🙂 Absolut!!
Vet inte hur jag ska förklara vad jag tänker. Men jag vill helt enkelt inte kunna relatera till de sorgliga låtarna. Jag vill fly mina problem i ESC. Inte bara behöva hantera dem där också.
Hoppas jag gjort mig tydlig nu 🙂 För såklart vill jag inte bannlysa bort alla låtar med ledsna eller negativa känslor 🙂 De har absolut sin plats i tävlingen! 🙂
Hade Lights And Shadows ett budskap? Jösses, vad de ansträngde sig för att dölja det…
Men jag är med på Adams spår. Jag vill känna, och inte bara glädje. 1944 är en av tidernas bästa vinnarlåtar, och den påminner om Greklands låt 1976 om de turkiska invasionen av Cypern – också en favorit. Monacos ‘”Maman” från 1969 kan röra mig till tårar, för om min far har varit frånvarande så har min mamma istället varit närvarande i allt.
Ilska, frustration, glädje, sort, allt det vill jag känna. Jag vill bara inte känna avsky eller äckel… Vilket jag gör med texten till den här tyska låten.
Natia Todua är den som tilltalar mig mest här.
Om “You let me walk alone” vinner kommer den att vara min etta, så ja, jag hoppas på den! Gillar även “Jonah” väldigt mycket men den är nog ganska chanslös…..Faktiskt så skulle de kunna hamna rätt höst i min ranking med samtliga låtar utom Ryk och Natia
Marcus, Adri och alla andra som berörs så olika Michael Schultes bidrag. Har full förståelse för båda åsikter, tro inget annat. För mig handlar dock inte ESC om texter. I mitt “vanliga musikliv” är texter jätteviktigt och ena drivande kraft inom musiken. Så är dock inte fallet när det gäller ESC. Lyssnar knappt ens på vad låtarna handlar om. Det viktiga är dock att var och en får ha sin syn på det utan att påverkas av andra eller själv påverka andra.
Marcus grymt tråkigt att höra om dina erfarenheter med din farsa. Livet är tyvärr inte alltid rättvist. Jag har tvärtom haft och har ett underverk till far. Så nära perfekt man någonsin kan komma. Grymt glad över det och grymt ledsen att detta inte gäller alla kvinnor och mäns erfarenheter med sina föräldrar. Min mor var precis lika perfekt som min far men är dessvärre borta sen några år tillbaka.
Tillbaka till musiken. Det glädjande för min del är att alla sex bidragen är helt ok eller bra. “You Let Me Walk Alone“, Michael Schulte, “Jonah“, Xavier Darcy och “I mog Di so“, voXXclub är dock lite före övriga tre för mig av olika anledningar. Skönt att det hur det än går inte blir något dåligt bidrag som kommer att bli Tysklands representant 2018
Nu har jag lyssnat om och om på Tysklands låtar. För mig är det här det starkaste startfältet av alla länder hittills. Bra jobbat Tyskland!
…och ska jag välja en så väljer jag You and I. Jösses vad den växte med några lyssningar!
Tyskland! Jag trodde aldrig jag skulle säga detta igen men satan vilken bra låt det är! Bra jobbat och välkommen till min förstaplats just nu!
Och där tog nån till slut över Spaniens sistaplats. Det är ju nån form av bedrift iaf.