Resultat Melodifestivalen 2018: Deltävling 3
2018-02-18 (söndag)
Schlagerpinglan: I går kväll, lördagen den 17:e februari, avgjordes den tredje deltävlingen av Melodifestivalen 2018 i Malmö. Resultatet ser ni här nedan, liksom mina betyg och åsikter om respektive bidrag samt länkar till de bidrag man redan nu kan lyssna och titta på.
Till Final:
♥ “A Bitter Lullaby” – Martin Almgren
♥ “Party Voice” – Jessica Andersson
Till Andra Chansen med länkar till uppträdandena:
♥ “Cuba Libre” – Moncho
♥ “Everyday” – Mendez
Utslagna med länkar till uppträdandena:
5. “Min dröm” – Kalle Moraeus & Orsa Spelmän
6. “Cry” – Dotter
7. “Stark” – Barbi Escobar
Mellanakter m.m.:
“Öppningsnummer: Livet – en dröm“, David Lindgren & John Österlund
“Mamma är lik sin mamma“, Linnea Henriksson feat. Stor (Siw Malmkvists klassiker)
“Mellofilten” (Anna Book-reklam-inslag)
“Fab Freddie goes Beyoncé”
| 1. “A Bitter Lullaby”, Martin Almgren (till Final) (Josefin Glenmark, Märta Grauers) |
  |
| Schlagerpinglan: Hur ska jag kunna förklara vad jag tycker om detta bidrag då jag själv inte riktigt kan få ihop resonemanget? Trots att jag upplevde texten som tilltalande, inte hade så mycket att anmärka på den större delen av låten samt gillade att lyssna på sångarens härligt starka röst så kunde jag inte komma ifrån att jag tyckte det hela var ganska tråkigt och intetsägande. Det går inte riktigt ihop, men trots alla ljusglimtar (och helt godkända betyget) så kände jag att jag verkligen inte ville ha vidare detta countrydoftande arena-pop-bidrag. Svenska folket verkade dock ha en helt annan uppfattning. Betyg: 3/5 |
|
| 2. “Stark”, Barbi Escobar (7:a) (Barbi Escobar, Costa Leon, Andreas ”Stone” Johansson) |
 |
| Schlagerpinglan: Att “Stark” skulle få sistaplatsen kom kanske inte som någon större överraskning, speciellt inte då framträdandet inte riktigt övertygade, men det hindrade inte mig från att bli rejält besviken. När det för en gångs skull dök upp en lite annorlunda låt som talade till mig så hoppades jag att fler skulle få samma känsla och i alla fall ge det en Andra Chans, men inte. Tråkigt att se låtar med starka, svenska texter åka ut men nu har jag i alla fall ytterligare en bra låt från MF 2018 att lyssna på. 🙂 Betyg: 3+/5 |
|
| 3. “Cuba Libre”, Moncho (till Andra Chansen) (Jimmy Jansson, David Strääf, Markus Videsäter, Axel Schylström, Moncho) |
|
| Schlagerpinglan: Jag skulle kunna göra det här lätt för mig och skriva något i stil med att “med tillräckligt många Cuba Libre innanför västen så hade jag förmodligen uppskattat låten för den svängiga lilla bagatell jag tror den försöker vara”, men jag vill likväl utveckla det hela lite.
Jag är barnsligt förtjust i “Havet är djupt” från Den lilla Sjöjungfrun och har därför inga svårigheter med rejält barnsliga låtar. Monchos låt ligger däremot någonstans mellan vuxen- och barnvärlden vilket gör att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till den. Den är för vuxen för att vara barnslig och för barnslig för att tas på allvar. Hade Moncho vågat släppa sargen och gå fullt ut åt något håll hade jag kanske köpt det, nu blev det någon form av barnförbjudet barnprogram som bara känns förvillande. Ingen Andra Chans från mig, m.a.o.. |
|
| 4. “Party Voice”, Jessica Andersson (till Final) (Fredrik Kempe, David Kreuger, Niklas Carson Mattsson, Jessica Andersson) |
|
| Schlagerpinglan: Som jag har längtat efter att det skulle dyka upp ett riktigt bra schlager-pop-disco-bidrag i Melodifestivalen som bara sopade banan med övriga bidrag och tog sig direkt till final. Nu är vi där och jag är jätteglad för Jessicas skull men kan likväl inte låta bli att känna att “Party Voice” inte riktigt lever upp till förväntningarna. Det är visuellt snyggt och delar av låten är medryckande och bra…. men det “klickar” liksom aldrig för mig. Jag vill ju älska detta men något (kanske den lite väl ljusa sången) hindrar mig från att riktigt njuta av denna efterlängtade schlager-framgång. Förhoppningsvis behöver jag bara lite extra tid för att vänja mig så att jag kan uppskatta låten mer i finalen, där jag definitivt tycker att den hör hemma. Betyg: 3+/5 |
|
| 5. “Min dröm”, Kalle Moraeus & Orsa Spelmän (5:a) (Thomas G:son, Alexzandra Wickman) |
|
| Schlagerpinglan: Svensk folkmusik utan några större överraskningar men inte heller något att klaga på. Det är svängigt, somrigt och fullspäckat med underbara melodislingor som gör mig på bra humör. Jag har dock fyra andra låtar som jag placerar högre än “Min dröm” så hur fel det än känns att bidraget åkte ut så var nog 5:e-platsen ganska “rättvis”, om man nu kan prata om rättvisa i en musiktävling. Betyg: 3+/5 |
|
| 6. “Cry”, Dotter (6:a) (Linnea Deb, Peter Boström, Thomas G:son, Johanna ”Dotter” Jansson) |
|
| Schlagerpinglan: Start text, intressant låtuppbyggnad och kreativt, hyperaktivt kameraarbete gjorde sitt för att få detta bidrag att stå ut rejält från mängden. Först tyckte jag att scenshows-lösningen var lite opersonlig och förhindrade att man fick någon kontakt med sångerskan men efter ett tag märkte jag att det i stället satte låten, som jag gillar mer och mer för varje lyssning, i fokus och då fungerade det. Om jag fått bestämma hade det blivit en fjärdeplats för Dotter och därmed en Andra Chans, men tyvärr så var detta bara ett av många tillfällen under kvällen då jag och publiken hade helt olika åsikter. Betyg: 3+/5 |
|
| 7. “Everyday”, Mendez (till Andra Chansen) (Leopoldo Mendez, Jimmy Jansson, Palle Hammarlund) |
|
| Schlagerpinglan: Inför deltävlingen så var “Everyday” ett av de bidrag jag var mest nyfiken på och lyckligtvis så visade det sig att de flesta bitarna föll på plats. Även om sånginsatsen inte imponerade så var helheten så pass övertygande att jag personligen tyckte att det var kvällens bästa bidrag och därmed en säker finalist. Jag menar – en medryckande låt som fastnar direkt, karismatisk artist och en färgstark scenshow – vad är där att inte gilla? Sett från den ljusa sidan så blir Andra Chansen så mycket trevligare nu när Mendez får förgylla även den deltävlingen och förhoppningsvis så slutar det i alla fall med en finalplats för honom. Betyg: 4/5 |
|
Schlagerpinglan: Lördagskvällen innehöll, som sagt, mängder med ESC-deltävlingar och resultaten som droppade in allt eftersom visade sig ge upphov till både glädjetjut, besvikna bröl och en och annan fågelholks-imitation. Även om Melodifestivalen inte tillhörde de uttagningar som gav mig starkast känsloreaktioner så var det likväl blandad kompott även där:
Roligast tyckte jag att Jessica Anderssons finalplats var samt att Mendez gick vidare, även om jag gärna hade velat ha honom direkt till final. De största besvikelserna var däremot Barbis och Dotters missade avancemang i tävlingen. Jag tillhör ännu inte Dotters hyllningskör, men jag blev så pass nyfiken att jag gärna sett att hon fått en Andra Chans. Men, men… för min del så är jag relativt nöjd ändå då mina två favoriter fortfarande är med i leken. 🙂
Resten av programmet avstår jag från att kommentera då jag absolut inte vill bli förknippad med det hat-drev som tyvärr lär pågå (och all kritik som riktats mot programmet ändå verkar bortförklaras med att kritikerna har “fel”, inte “hänger med” i utvecklingen eller inte förstår att det “inte var bättre förr”).
Jag anser att alla har rätt att framföra sina åsikter (både positvia och negativa) men att det ska ske på att respektfullt sätt och att kritik gärna kan vara av kontruktivt slag. Inget fel i att ha ett behov att avreagera sig efter ett dåligt resultat men kan man inte uttrycka frustration utan att skadar andra människor så bör man kanske ta ett djupt andetag och gå och lägga sig/köra ett träningspass i stället. Detta är dock min personliga åsikt och alla behöver naturligtvis inte hålla med (även om det just i den här frågan underlättar en del då jag inte tillåter peronliga påhopp och liknande i kommentarsfältet. 😉 ).
Tråkigt att behöva ta upp detta men det är så pass aktuellt och utbrett problem att jag inte ville sopa det under mattan. Nu väntar däremot roligare saker då jag har mängder med missade ESC-deltävlingar att gå igenom i efterhand. På återseende. 😀
Se även: “MF-Veckoschema” – “Melodifestivalen 2018” – “ESC-Veckoschema” – “ESC 2018”
Andra bloggar om: Melodifestivalen
Martin Almgren: Okej jag har spytt galla över det här. Det tar jag tillbaka. För det är inte dåligt. Men det är så intetsägande. Lämnade inget avtryck. Och Martin är tyvärr en artist man hellre lyssnar på än ser på för han verkar inte bekväm på scenen alls.
Barbi Escobar: Tyvärr höll inte sånginsatsen alls. Men jag kände ju att det var jobbigt för henne att framföra en så pass personlig text, och tyckte därför mest synd om henne. Låten stack ut, och trots bristande sång hade jag gett den en andra chans.
Moncho: Många räknade bort denna. Inte jag inte. Jag tänkte att nog skulle de mer lättsamma fansen uppskatta detta. Och jag fick rätt. Jag gillade låten, jag gillar Moncho. Men jag gillade inte framträdandet.
Jessica Andersson: Jag gillar Jessica väldigt mycket som person. Som artist är jag inte lika imponerad. Men likväl tycker jag det är kul att hon gick vidare. Framför allt med tanke på hur dåligt det gick för mina favoriter innan andra omgången.
Kalle Moraeus: Skulle kunna kopiera introt från kommentaren ang. Jessica då även Kalle är en väldigt likeable artist. Men tyvärr hittade jag ingen melodi i låten alls. Och när jag nu försöker minnas den, så lyckas jag inte alls.
Dotter: Jag räknade tyvärr ut denna redan vid smakproven. Framträdandet var snyggt, Dotter hade en mystisk framtoning. Låten lät lite som fjolhitten ”Issues” med Julia Michaels, och den gillar jag. Därför gillar jag denna också och kommer ABSOLUT lägga denna på nån spellista i framtiden 🙂 Hade hon deltagit med någon av hennes hits ”Dive” eller ”Evolution” tror jag det hade gått bättre.
Mendez: Nja. Jag är lite emot latinopop-trenden som råder just nu, då det mesta i slutändan bara smälter ihop till en ”Despacito”-light. Men det var ju inte dåligt. Mendez däremot? Han var ganska dålig.
Aja. En kväll fylld av lite besvikelser. Men det har ju resten av MF-året också varit. Men jag är en positiv jäkel så då hoppas jag bannemej på revansch nästa vecka för av de sex låtar jag själv velat skicka till final har NOLL tagit sig dit hittills. 🙂
Tydligen var Jessicas mick av i början av låten varför det lät lite konstigt med sången. De har rättat till det på SVT play nu så det låter bättre nu. Hon är visst oddsfavorit nu till att vinna men det är ganska jämnt.
1. Dotter
2. Mendez
_________________
3. Martin Almgren
4. Jessica Andersson
_________________
5. Kalle Moraeus
6. Mondo
7. Barbi Escobar
Grejen är ju att bara för att någon kommer med en indieproduktion till tävlingen så är det per default inte något “revolutionerande” eller “miltals bättre än allt annat i tävlingen”. Kulturskribenterna verkar inte fatta det om jag nu får vara så krass. Nu kom Amanda Fondell-floppen upp i diskussionerna på nätet igen ser jag och det är väl typexemplet: påhittad brittisk dialekt och någon slags alternativ förpackning är inte nog för att få en räkmacka till finalen, vilket gäller för “Cry” och Loreens “Statements”. Kvalitativa bidrag, men kom igen: Det är inte något revolutionerande. Inget i dessa kretsar är revolutionerande, och det handlar inte om det heller.
Nu snackas det om att könsindela tävlingen också. Jisses.
Med det sagt: är det bara jag som tycker att det här årets upplaga nästan har varit genomgående kasst? Måste gå tillbaka till 2013 för att hitta en årgång med så mycket som absolut inte faller mig i smaken. Ojojoj.
Vågar inte lyssna på ESC-uttagningarna för om det här är något smakskifte som präglar Europa-nivå, då vet jag inte vad jag har kvar framför tv:n att göra.
Här är mina omdömen och betyg om den tredje deltävlingen i Melodifestivalen 2018:
1 MARTIN ALMGREN – A BITTER LULLABY: Det här var inte min kopp te. Man kan inte klaga på Martins röstresurser eller på hans insatser som artist. Han har en väldigt djup och kraftig röst och ser litegrann ut som Ed Sheerans storebrorsa. Det är en klanderfri låt som hela tiden är i synk med hans röst. Det var ju också positivt att en låt som hade 100% kvinligt upphov gick direkt till final vilket bådar gott inför kommande Melodifestivalsår. Jag tror inte han kommer ha någonting med vinst att göra när vi väl kommer till Friends men han skulle kunna ha goda chanser att komma topp 5 med tanke hans folkliga omtyckthet. BETYG: 5/10
2 BARBI ESCOBAR – STARK: Det här är det jag kallar för industrimusik. Det kanske fanns någon slags betydelse eller mening när jag tänker på hennes far som dog och låten handlade om hur man hanterar sorg och att man måste tänka på att det kommer komma bättre perioder i sina liv än den hemska stund man lever i nu. Men det kom tyvärr inte fram i låten. Det kändes som att Christer tänkte – just det! Vi ska ju ha 28 låtar i tävlingen och det fattas bara en så nu ringer vi något bolag som kan fixa ihop något. Typ så. Jag brukar ha ett finger för obemärkta artister i de här sammanhangen men Barbi skapade den här låten till kaos och numret var rörigt och raka motsatsen till starkt. BETYG: 3/10
3 MONCHO – CUBA LIBRE: Okej. Det här var ändå ganska underhållande. Det har ju varit många i pressen som har dragit starka paraleller till Havet är djupt vilket är lite roligt för den har ju lite samma vibe som den men inte typ plagiat nivå. Den här gick vidare på sin Panetoz, Behrang Miri-glädje. Han är en riktigt skön och stilig snubbe som bjuder på mycket energi och dans. Texten var en skit men ingen bryr sig, jag menar det här är Melodifestivalen och sådana här låtar ska inte ha världens mest innerliga och avancerade text. Cuba Libre gör var den ska göra och jag köper den. BETYG: 4/10
4 JESSICA ANDERSSON – PARTY VOICE: Jaa. Det var här programmet började för mig. Det här var en uppdaterad framställning av den före detta “döda” genren. Jessica har sin publik som den här låten riktade sig klockrent till. När hon är bra då röstar folk som tokar. Det var en omedelbar pop-låt som hade snygga krokar och Jessica såg ut som en riktig schlager-drottning. Party Voice är som en blandning av Helene Fischer, Alcazar, Madonnas Hang up korsat med lite Dinah Nah. De här analogerna har typ alla nämnt. Den här tydliga uppfräschningen av schlager-musik. Jessica Andersson är som Sveriges Helene Fischer. Det finns tom chanser att vi kommer få höra den här typ av låt i ESC i Lissabon i maj med tanke på Saara Aaltos första finska låt som hittills i mitt tycke är den bästa låten. Jessica piffar upp final-startfältet lite dels för att hon är enda tjejen men också att den här stilrena, strömlinjeformade musiken mixas upp. Det finns några detaljer som man skulle kunna sjustera till lite; slutet av låten borde vara lite mer bombastiskt och haft lite mer riv och dramatik samt det här Madonna-sounden borde de haft in lite mer av. Men det var deltävlingens bästa låt och är ännu bättre på skiva. BETYG: 7/10
5 KALLE MOREAUS & ORSA SPELMÄN – MIN DRÖM: Typisk folkmusik inblandat med stråkar, fioler och dans. Det var väldigt autentiskt och traditionellt. Roligt och underhållande presenterat och Kalle säljer låten bra trots att han tappade bort text. Oförargligt och charmigt. Jag var ändå lite förvånad att han gick vidare bland de fem eftersom att hans hjärta pulserade väldigt svagt. BETYG: 6/10
6 DOTTER – CRY: Jag gillade inte den här. Jag tyckte den var för statisk och skrikig. Hon var för introvert och numret var för svårt och mörkt. Det kändes bara som en ny Euphoria i 2018-version. Det var kvalitémässigt det bästa bidraget men folket röstar inte utifrån kvalité utan på vad de själva går igång på, Cuba Libre är ett bra exempel. Den gick vidare för att den var trallig och medryckande men i Dotters fall som ett rätt så okänt ansikte för folket så behövs det vara något att konekta med. Jag hade också önskat en refräng som hade kunnat flöda på lite mer som t.ex. Mariette i fjol och som hade givit låten en helt annan rymd och dynamik än vad den hade. Typisk radioballad som hade kunnat funka i ESC men inte via Melodifestivalen. En bra låt på fel plats. BETYG: 4/10
MENDEZ – EVERYDAY: Melodifestivalens Despacito! Och inte dåligt. Det enda negativa var sången. Han sjöng som en ekorre i verserna men i refrängen hade de tillräckligt mycket kör och bakrundsvokalister som täckte över hans bedrövliga falsksång som var det enda som gjorde så att han inte tog sig direkt till final. Men samtidigt så tror jag att det här är bidraget som mest förtjänar en andra chans att kunna leverera ordentligt på scen om två veckor. Då kan detta ta sig till final (beror lite på vem han möter) men den det blir ska vara lite nervös. Låten är genomlik Despacito i verserna men i refrängen lutar det mera åt Ma Calina med Kendji Girac eller Enrique Igleusias. Det här skulle tom kunna vara en bra fotbollslåt/hejja-ramsa eller en låt till Fotbolls-VM. Den har just den här typ av tempo och glädje. Jag tror han var självklar trea och just nu den farligaste i Kristianstad. BETYG: 6/10
Nu när vi redan är inne i tredje veckan har jag inte hört något som har chansen att ta vinnarbiljetten till Lissabon. Benjamin ligger just nu i vinnarhålet och kommer vara spikad topp 3 i finalen men annars så håller jag tummarna för Mariette och Jörgen Elofsson nästa vecka att de kommer med en riktig monster-låt som Loreen gjorde förra året. Men risken blir kanske att vi får en ganska ospännande final. Dock måste jag säga att så många människor klagar på låtarna i år (gör de nästan varje år 🙂 ) är ganska orimligt för att visst vi har inte så många vinnarlåtar men nästa vecka kommer Mariette och kommer slakta varenda Tv. Men jag tycker att hittills är låtarna kanske inte bättre än förra året men det är roligare spridning på bidragen samt fler personligheter. Däremot kan man nästa år satsa på lite fler topp-låtar i varje deltävling men samtidigt behålla låtar som kanske är med lite mer pga underhållningsvärdet. Vinnarlåten kommer nog definitivt vara underhållande på något sätt. Men som sagt låtarna förtjänar inte så mycket kritik och hat för så dåliga är de inte. Nivån är typ där den bruka ligga.
Däremot finns det andra problem som Melodifestivalen 2018 har och som man måste ta tag i. SVT måste satsa lite mer mycket mer på programmen fram över. Det finns så många fallgropar där. Det är inte något fel på varken David eller FabFreddie men de måste få starkare manusmaterial. Många tjatar på att ta tillbaka Edward Af Sillén och vet ni vad det är ingen dum idé. Edward har säkert många andra projekt att arbeta med men det är HÄR han ska vara. Han ska inte vara på någon jävla musikalteater i Linköping utan han måste komma tillbaka 2019 helt enkelt och rädda det här sjunkande skeppet att drungkna. Jag kan sitta här att skriva om hela de här rubrikerna om Fabfreddies ilska från Tv tittare. Men den ilskan och hatet borde rikta sig mot SVT och manusregissören. De borde också ta tillbaka recapen från de tidigare veckorna.
Sammanfattningsvis var det här låt-mässigt den bästa deltävlingen och nästa vecka kommer förmodligen bli ännu starkare. Det var ändå en svårtippad vecka, värre än ettan och nästa vecka kommer nog inte vara lättare.
Johan: Jag kallar varken “Cry”, “Statements” eller “Dumb” för revulotionerande (du tilltalade aldrig mig, jag vet, men jag kände mig ändå träffad för jag älskar alla de tre låtarna! 🙂 )
Tvärtom, det är ganska mainstream musik för mig. Det är sån musik jag lyssnar på till stor del utanför tävlingen. Jag älskar ju introvert, mörkt och elektroniskt (om det görs rätt… Island 2017 är ett exempel där det gjordes HEEEELT FEL). Men, det sticker bara ut i tävlingen. Hade man tagit ut låtarna ur tävlingen hade de varit som vilken låt som helst 🙂 På ett bra sätt, för alla de tre har varit min topp 6 åren de deltagit (hittills för Dotter iaf, om inte nästa vecka är bra rakt igenom).
Sen för att kommentera din slutkommentar är jag med dig på att tävlingen inte bör könsindelas. För då accepterar man bara ett eventuellt problem (sen ser jag det väl inte som ett problem i sån stor grad, även om jag inte heller tror det är en slump.)
Jag hade velat ha en jury i deltävlingarna också 🙂 Det sa jag förra året också, och står för. Det säger jag inte bara för att jag tror det skulle gå mer min väg då, utan för att då kan inte artister som exempelvis Samir & Viktor kunna leva till 100% på sina namn 🙂
@Johan, Vad gäller årets bidrag så tycker jag att det känns som att det finns fler bidrag i år än vanligt som absolut inte faller mig i smaken men eftersom jag vet med säkerhet att det i år finns ovanligt många bidrag som jag gillar ganska mycket så kan jag stå ut med det. För mig är det alltså en mer extrem årgång snarare än bättre eller sämre. 🙂
Vad gäller en eventuellt könsindelad deltävling så trodde jag att målet var att man skulle förhindra att man får en tråkig en-könad final men då är det ju ganska kontraproduktivt att inleda med ett antal tråkiga, enkönade deltävlingar. Det måste i så fall betyda att de inte alls är ute efter en jämn fördelning utan endast vill ha fler kvinnor i final, kosta vad det kosta vill, vilket jag inte alls tycker låter som någon bra idé.
@Adri, min kommentar var mest riktad till Markus Larsson och hans kompani på kvällsblaskorna! 🙂 Så absolut inget riktat till dig.
Instämmer i det du skrev ” en polack” att något måste göras åt programinnehållets manus. Tror faktiskt SVT slagit undan benen på sig själva när de inför 2015 tog bort ett bidrag från varje deltävling och 8 låtar blev 7, jag hittade detta uttalande från Björkman om vad förändringen innebar…
– Att ta bort en låt från varje deltävling är ett sätt att skapa mer luft i programmet, ett sätt att öppna upp för att skapa mer livekänsla och att ge varje låt och artist ett större utrymme, säger Christer Björkman, exekutiv producent för Melodifestivalen 2015.
Så vad säger ni andra? har denna förändring gjort att programinnehållet blivit som det är idag?
@Oskar, du har bra minne du, jag mindes det så också där 2015 (Björkmans uttalande om att sänka antalet låtar), men inte lika klart.
Oavsett vad tyckte jag att det var redan då en dålig idé. Vi som tittar, tittar ju inte för att se programledare larva sig, utan vi vill se och höra låtar och se resultaten. Nästan uteslutande är det så.
Så som det har sett ut med pinsamma manus är jag övertygad om är en följd av att SVT och prod-teamet inte lyssnat på den klart viktigaste gruppen i sammanhanget för att programmet ska fungera: tittarna.
Hade jag haft inflytande hade jag ändrat tillbaka till 32 låtar omgående. Samt också ändrat hur startordningen sätts så att det faktiskt blir lottat rätt av, skapar en bättre tävlingsbalans i stället för att ett startnummer ska sticka iväg.
Appröstandet med hjärtan skulle jag också skrota. Inte bara pga resultatet, utan också en annan aspekt. Sen hjärtappen infördes har RADIOHJÄLPEN förlorat rejält med intäkter jämfört med tidigare år. Det ser jag som ganska alarmerande, ännu mer att ingen i nån hög position addresserat detta faktum.
@Oskar, Jag kan bara skriva under på vad Lukas tar upp här ovan. Även jag ser låtarna och tävlingsdelen som det centrala i programmet (vilket gör att jag kan ha visst överseende med att “utfyllnaden” som fått mer plats inte verkar vara anpassat till mig då jag, konstigt nog, inte verkar utgöra målgruppen för detta program längre). Fler låtar, mindre “luft” och kanske någon justering i hur röstningen går till. Där har jag däremot ingen klar bild av vad som skulle kunna fungera men någon form av jury även i deltävlingarna är jag inte helt emot.
Jag personligen skulle gärna se en åttonde låt istället för Annoying Freedy. Men det är jag.
Överlag hoppas jag att antalet deltävlingar i tävlingen sänks och antalet låtar också. Har känts rätt solklart att Björkman och kompani tar ut 2 kanske 3 per deltävling som dom tror är final material och använder resten av låt platserna till att trycka in mångfald på alla möjliga sätt. För ingen tror väl på allvar att Edvard Blom till exempel var det bästa dom hade kvar att ta ut.
Jag hoppas på 3 deltävlingar med 7 låtar i varje där dom tre bästa går till en final på 9 och skippa andra chansen och skippa alla olidliga utfyllnads låtar. Helt klart finns det gott om bra material menar juryn skippade år 2010 Chanée & N’evergreen – In A Moment Like This låten som vann danska och kom fyra i ESC där Sverige för övrigt inte ens nådde final.