Nytt från ESC-artister: “Generation Cancellation” – Little Big
2022-06-28 (tisdag)
Den 23:e juni 2022 släppte Little Big, den grupp som var tänkt att representera Ryssland vid inställda Eurovision Song Contest 2020, sin senaste video, “Generation Cancellation“, som är ett tydligt krigs-avståndstagande.
(Källa: wikipedia)
| Nytt från ESC-artist: | |
| Låt, Artist: | “Generation Cancellation”, Little Big |
| Länk: | officiell musikvideo |
| Låtskrivare: | Ilia Prusikin, Lyubim Khomchuk, Viktor Sibrinin |
| (ESC-bidrag) | “Uno” (Rysslands representant 2020) |
Schlagerpinglan: Personligen så tycker jag att Little Big stod för det bästa bidraget i inställda ESC 2020 samt att de har ett flertal andra riktigt bra låtar på sin repetoar. Tanken bakom denna sista kan ev. höja den en del men efter endast en lyssning så anser jag att “Generation Cancellation” är långt ifrån storheter som “Uno“, “Skibidi” och “I’m OK” men den växer kanske till sig med tiden. 🙂
Vad jag har förstått har Little Big – som alltså för så lite som två år sedan ville representera sitt land i världens största musiktävling – nu helt lämnat landet och bor i USA.
Jag tycker det är grymt med ett band som verkligen låter handlingar tala mer än ord 🙂 Stort av dem. Jämfört med många andra ryska artister som mest gnäller över förlorade inkomster (varken Spotify eller Youtube betalar ju ryska artister i nuläget). Fattar att det suger, men de borde se den större bilden kan jag tycka 🙂
Bara där får Little Big en enorm eloge från mig 🙂 Låten däremot? Den var verkligen inte bra.
Nu går jag totalt utanför med mitt ämne. Hoppas det är ok Pinglan. Annars….ta bara bort det.
Vi har i 2-3 år nu levt under covidskiten. Idag är det med ett helt annat sätt vi tar oss an problemet. Många menar på att faran är över och nu kan man göra precis vad man vill
Välkommen in i verkligheten ni som lever i den illusionen. På kort tid har en släkting till mig lämnat detta livet och en granne har tagit samma väg.
Många runt mig har blivit riktigt sjuka av covidskiten. Senast i raden är jag själv. Tro mig det jag har är ingen vanlig förkylning.
Snälla mänskligheten vakna upp ur illusionen att allt är över. Själv blev jag smittad av min frisörska. Skyller inte på henne…hon visste inget. Men åter igen vakna upp alla ni i samhället
Micke: Själv fick jag covid… IGEN… precis i början av juni. Det sög för jag skulle vara toastmaster på ett bröllop, som jag helt enkelt inte kunde gå på överhuvudtaget.
Så sjukdomen finns absolut kvar. Jag vart ju själv sängliggande i typ två veckor… jag förlorade så mycket muskelmassa :/
Med det sagt – jag stöttar helt att man lever som vanligt 🙂 Lockdowns, restriktioner, domedagsrubriker – det är inte sååå hjälpsamt och framför allt inte bra för den psykiska hälsan. Vi får inte glömma den psykiska hälsan 🙂
I nuläget dör i snitt 3 svenskar om dagen med covid (dvs kanske inte ens direkt av covid). Utan att förringa de 3 personerna så tycker inte jag att det räcker för att regeringen ska kliva in och begränsa oss.
Och då kommer jag som sagt direkt från sjukdomen jag själv. Två veckor nerslagen (med ännu mer ihållande hosta).
Adri… Tro mig jag är inte för lockdowns. Jag är för att folk respekterar varandra och inser att sjukdomen finns kvar. Jag har tagit alla sprutor jag har kunnat o det är jag jävligt tacksam för. En granne här har spytt ut galla om att covid är en bluff för att dölja en kommande bankkrasch. För en dryg månad sen blev han sjuk. Han vägrar testa sig men Såååååå jädra sjuk
Men som sagt Adri jag tror inte på nedstängningar men jag tror på att folk börjar fatta att sjukdomen är kvar. När man exempelvis handlar o står i kassan o personen bakom i stort andas en rakt i ansiktet från centimeters avstånd då börjar man undra
@Micke, Mmm… tråkigt nog så verkar många behöva en påminnelse. Även i min bekantskapskrets är det många som drabbats de senaste veckorna, lyckligtvis har alla överlevt så här långt men en del blev rejält sjuka. Hoppas du tillfrisknar snabbt.
Tack för det Pinglan. Ja, jag ska nog vara på G snart igen 🙂
Micke ingen tror covid är över. Dom flesta inser nog att den är här för att stanna precis som virus gör. Däremot tror jag nog att folk inser att den numera är så pass vanlig att den inte längre är fara för samhället utan att man lär sig leva med den som andra virus som existerar
@Denis, grundtanken i det du säger köper jag. De flesta är medvetna om att detta kommer att bli kvar. Tyvärr dock inte alla. Min granne som jag berättade om är bara ett exempel. Även människor som inte så extrema som han kan uppträda som riktiga dårar. En kompis till mig jag känt hela mitt liv chockade mig i förra veckan. Han ringde från bilen, satt och hostade och beklagade sig över att det gjorde ont i halsen. Jag frågade vart han var på väg…Han var på väg att köpa mat för han skulle ha fest med massa grannar på kvällen…Jag trodde jag kände honom bättre men man ser det finns “dårar” även bland ens bästa vänner
@Denis bara så du vet. Polarn jag pratade om är fullt medveten om att jag berättat detta och han tycker det är askul knäppskallen 🙂 Så jag har inte gått bakom ryggen på honom
@Adri om du ser detta. Tråkigt att du fått covidskiten två gånger. Jag har faktiskt knappt hört någon förutom dig som fått det. Men var det inte så då att andra gånger var lindrigare? Borde vara så tycker jag 🙂
@Micke, krya på dig! Själv hade jag covid i januari, framförallt tröttheten som satt i långt därefter. Hoppas du slipper det.
Jag har till slut funderat fram en motsvarande topplista som du gjorde för ratade ballader från 10-talet. Jag begränsar mig också till 10-talet som jag dessvärre inte hört så mycket från (annars blir det kanske Victoria för hela slanten) men väljer att utvidga till ballad + midtempo (svårt att avgöra var gränser går alltid, och en av mina favoriter är nog utanför gränslandet). Framför allt de fyra främsta som jag verkligen gillar skarpt, svårt att placera dem sinsemellan. Men så här blev det.
Min topp 5 – ratade ballader/midtempolåtar från 10-talet – nerifrån och upp:
5. Anna Ritsmar – Starlight
4. Annalisa – Il mondo prima di te
3. Felix Sandman – Every Single Day
2. Vivienne Mort – Iniy
1. Andreas Johnson – We Can Work It Out
Micke: You’d think. Men andra gången var så otroligt mycket värre. Jobbigare sjukdom, som också varade längre.
Jag känner flera som haft det två gånger, nån t.o.m tre 🙂
Men jag är kanske lite som de du kritiserar. Visst jag är medveten om att sjukdomen finns och sprids (inte ens en procentil i närheten av så illa vi sett det vara dock) – men jag orkar inte bry mig längre.
Skulle nån jag träffat säga ”jag har covid” så skulle jag väl mest typ sucka lite. Till skillnad från i vintras, och förra vintern, när man blev helt utesluten.
Jag skulle träffa mormor här om veckan och ringde och sa ”Är du säker på att jag ska komma? Jag är väldigt hostig” och hon sa verkligen ”Jaja bara kom. Jag orkar inte att vi ska ta hänsyn till det längre”.
Skall sägas att detta var inte när jag hade covid, men jag var väldigt hostig ändå. Vid covid skulle jag såklart inte rört mig med åldringar 🙂
Men liksom; inte ens min sköra, 85-åriga mormor med otroligt många sjukdomar orkar ge covid en tanke eller två. Och då är hon t.o.m ovaccinerad (pga hon inte fick ta sprutan – gudarna ska veta att hon verkligen ville).
Covid känns så ute. Nån gång får man väl bara se det som nån flunsa typ.
@oe, tack ska du ha. Det börjar så smått kännas lite bättre här. Det bästa är att min dama har klarat sig. Helt obegripligt men inte mindre härligt för det. Tar gärna covid dubbelt upp bara hon slipper. Tröttheten är där 🙂
Ska kolla på dina låtar sen. Så här när jag bara ser titlarna är det två jag känner igen
@oe, nu har jag kollat lite på dina fem låtar. Tar det efter din ranking.
5. Anna Ritsmar – Starlight
(Denna tycker jag är mysig men tyvärr enbart i studioversion. Inget ont om Anna så sätt men det blir lite mycket Junior när hon väl hamnar på scen)
4. Annalisa – Il mondo prima di te
(Ja, detta var ju min etta bland ratade ballader så nog gillar jag den. Faktum är att den lätt hade hamnat topp 5 även om min lista hade gällt all genre och ratade bidrag)
3. Felix Sandman – Every Single Day
(Usch då blev det att lyssna på MF då. Elände….2018 var alltså denna med. Ja du sju klasser bättre än Ingrossos kadaver till vinnare kan jag lätt säga. Faktiskt ovanligt bra överhuvudtaget för att vara MF)
2. Vivienne Mort – Iniy
(Den här hade jag behövt lyssna mer på för ett riktigt rättvist betyg. Intressant är den helt klart. Ukraina har haft många starka bidrag som inte fick vinna. vet inte om du har hört den här jag lägger ut nu. Vi är minst tre på bloggen som gillar den skarpt)
https://www.youtube.com/watch?v=oFdcJJyrIHE
1. Andreas Johnson – We Can Work It Out
(Jag har ingen som helst koll på hur många gånger Andreas ställt upp i MF. En gång för mycket iaf då en viss kvinna han tävlade tillsammans med massakrerade hela hans låt. Jag gillar två av hans låtar, i synnerhet 2006 men även 2007. Starka låtar som givetvis borde ha vunnit. Den här kom jag inte ihåg så mycket av men jag tycker den håller klass om än inte som 2006 och 2007. Jaså den var 2010. Ok året innan MF havererade totalt och blev Europas sämsta 2011-2018 i hela Europa. 2012 och 2014 delvis undantag då men tanke på vinnarlåtarna
@Adri, vi har helt olika syn på den situation vi har med smitta mm. Men who cares. Varför älta det när vi haft kul ihop här alla år med bloggen 🙂 Har aldrig förstått mig på människor som är överens om 99 av 100 grejer de pratat om som då lägger fokus på nummer 100. Obegripligt 🙂
@Micke, ursäkta sent svar, har inte hunnit hitta tillbaka hit förrän nu. Jag går ju i stort sett alltid efter studioversionerna, live blir det oftast lite sämre. Men kul att du är positiv till mina favoriter.
Jag har som sagt följt extremt få utländska nationella uttagningar före 2022, men en semifinal i Ukrainska uttagningen 2017 råkade jag kolla på (tack vare bloggen). Trots att jag blev vansinnigt besviken på resultatet, så är jag väldigt glad över att jag hittade min favoritlåt från Ukraina alla kategorier. “Iniy” är verkligen häftig, (så tack Pinglan, för utan bloggen hade jag aldrig hört den 🙂 ).
Har lyssnat på “Helpless” ett par gånger nu, intressant men inte hela vägen för mig (än). Stämningen påminner lite om “Iniy”, fast “Helpless” är lite långsammare och blir lite segare, nästan lite tjatig och gnällig i längden. Av någon anledning gillar jag inte sångerskans röst. Får nog ge den ett par chanser till.
Angående Andreas Johnson så gillade jag också “Sing For Me” och än mer “A Little Bit Of Love”. Men “We Can Work It Out” har faktiskt växt förbi dem båda, grym nerv i den 🙂
(Sen att du ogillar Carola så mycket har jag svårt att förstå, ingen favorit för mig men helt okej)
@Micke, glömde fråga. Vilken av min topp 5 gillar du mest (bortsett från Annalisa)?
@oe, jaså du förstår inte mitt negativa mot Carola 🙂 First of all my friend… jag dyrkar kvinnor med mörka, sensuella röster. Second….jag älskar äkthet i röst och framträdande. Ser du Carola där någonstans i någon av dessa? 🙂 Sen den där oäkta skakande hakan gör ju inte saken bättre.
Hennes låtar i MF då? 1983 har nog det sämsta introt jag någonsin sett och hört i MF eller ESC. Hon är dock lite ursäktad där då hon bara var 16 år. 1990 är hennes klart bästa i tävlingen. Dessutom ett extremt svagt år i MF men allt runt hennes person just där och då fällde henne nog. 1991 …fel låt vann ESC även om det var ett svagt år. 2006…hur den kunde vinna när Andreas Jonsson stod där med “Sing for me” kommer jag aldrig att begripa.
Nej oe jag har inte gillat hennes låtar men det har jag har allra svårast för är hennes sätt att sjunga. En gång för många år sen dök hon plötsligt upp med en låt som hette något om löv. Minns att jag häpnade lite och kände…..”jaså hon kan sjunga riktigt utan att gapa och skrika sönder”. Värsta exemplet är när hon massakrerar Andreas Jonssons låt.
Ge inte upp om Ukrainas “Helpless”. Vi är definitivt inte ensamma om att gilla den Pinglan och jag 🙂 Jaså inget hört innan 2022. Då ska jag ge dig ett annat tips. Min favvis av allt tillsammans med Italienska Annalisa 2018 och en till som jag just nu glömt titeln på. Men den här har jag inte glömt. Älskar refrängen och i synnerhet röjet från 3.28 Elizaveta goes for the championship.
https://www.youtube.com/watch?v=AOkRF6PBg_w
Din fråga om vilken som är bäst enligt mig av dina fem förutom AnnaLisa? Överraskande nog skulle jag tro….Felix Sandman 🙂
Okej, själv har jag aldrig fattat grejen med mörka kvinnoröster. Blir det för mörkt undrar man bitvis om det inte är en mansröst (typ Slovenien 2021). Ljusa kvinnoröster kan vara minst lika vackra (typ Victoria Georgieva 🙂 ). Men okej, kan väl köpa dina argument om Carola. Det mesta hon gjort i MF var ju före min tid, men jag hade inget emot hennes insatser på 00-talet heller. Inte ens med Andreas Johnson.
Jaså, Felix Sandman var näst bäst – vet inte om det är positivt, eller ett underbetyg till övriga? 😀
Tack för tipset om Sub Pamint – den var ju bra! Jag som inte gillar rock speciellt, men den har nånting speciellt. Alltid kul med udda instrument som fiol i rock 🙂
@oe, vad tyckte du var det värsta med covidskiten? I mitt fall var/är det inte feber, hosta och liknande utan mat och dryck. Allting smakar ju rent ut sagt skit. Samma upplevelse?
Vet du mörka kvinnoröster ska inte innebära att de ska låta som killar. Det är inte alls samma sak. Det är det sensuella oe 🙂 Mitt största problem med Carola är egentligen inte avsaknaden av djup i rösten. Det är också ett problem med det största är att hon ju fortfarande låter som en tonårig tjej.
Felix Sandman var en positiv överraskning oe. Får mig än mer att undra över att Ingrosso kunde vinna. Nej du ska se mina ord där som positiva 🙂
Kul att du gillar Sub Pamint. Den gruppen har varit med minst fyra gånger på 10-talet i Moldaviens uttagningar. Tre av bidragen borde ha vunnit hela ESC som jag ser det
Micke: Är du fortfarande sjuk? Jävlar vilket grepp covid fick om dig då! Beklagar!
Du frågade inte mig. Men det värsta för mig var känslan av att KONSTANT vara trött. Jag sov så mycket, och jag tycker inte om att sova särskilt mycket ens i normala fall.
Den värsta konsekvensen jag sett på nära håll (förutom då att rakt av dö) är tyvärr det som hände min kusin. En frisk, jätte-vältränad kvinna i 40-45 årsåldern. Hon hade verkligen inga hälsoproblem.
Men så fick hon covid – och drabbades av sjukdomen POTS. Kort sagt handlar det om att hon, den vältränade kvinnan som sprang MARATON, nu får yrsel, puls, hjärndimma och illamående när hon ställer sig upp. Hon hade precis flyttat och fick flytta direkt igen för hon kunde inte ta sig upp för trappan (en våning) till sin lägenhet utan att det svartnade för ögonen.
Det var en otroligt sorglig syn. Den starka, glada kvinnan stod mest och vinglade och blundade för hon var så utmattad.
Det blir bättre skall sägas. Detta var våren 2020, och nu precis lyckades hon ta sig igenom en 4km promenad i skogen. Det tog lång tid, men hon tog sig igenom 🙂
Men hon är inte som hon var pre-covid.
Med den historian i bakhuvudet är jag jävligt glad att min främsta konsekvens av covid var långdragen hosta och förlust av muskelmassa 🙂
@Adri, när jag ställer frågor går de ut till alla här. Jag gör ingen skillnad 🙂 Vad gäller jag och covid så är jag på G. Det som hänger sig kvar är detta att all mat och dryck smakar skit. Får tvinga i mig Men just nu för en kort stund sen smakade det faktiskt helt ok 🙂
Jo det har kommit mycket skit med detta med Covid. Vi ska vara jädra glada över vaccin den saken är klar. Så många ovaccinerade jag känner och hört om som levt ett rent helvete med covidskiten
@Micke, för min del var det också tröttheten som var värst med covid, den höll i länge. Tack och lov drabbades jag inte av smakförvrängning eller något sånt – måste vara trist som tusan – och tack och lov inte något värre heller. Skönt att det verkar gå åt rätt håll för dig.
Sub Pamint kom alltså sist i den moldaviska uttagningen. Ja, ibland fattar man ingenting.
@oe, jadu när vatten smakar beskt och yoghurt smakar ruttet kött då kan du kanske förstå 🙂
Förutom Sverige så finns det flertalet länder som är extremt bra på att välja väldigt fel. Ett av de andra är tyvärr Moldavien.
Vänner är bra att ha!
Igår blev jag påmind om en härlig låt i ESC. En låt som blev ratad av sitt land. Ingen jätteskandal dock då låten som vann var det andra bidraget som var bra det året i landets uttagning. Det som dock är skandal är att jag tappat bort låten trots att det bara är två år sedan.
Mycket vackert, mysigt bidrag även om jag har för mig att jag inte hade med mig Adri på det. Men vem vet Han kanske har vaknat 🙂
https://www.youtube.com/watch?v=D2Op-Ie6SXU
Moldavien som ofta skickar bra grejer till ESC, du menar att de har ännu mer kvalité?
Mysig låt absolut 🙂 När du skrev två år trodde jag det handlade om 2020, och att den skulle förlorat mot “The best in me” – det hade varit skandal. Men att den föll mot “Voila” är fullt rimligt ändå.
@oe pratade ju om Frankrike. Fanns ingen direkt länk.
Men ok då verkar det som du gillade den iaf 🙂
Micke: Den låten är bättre nu än vad jag tyckte back in januari 2021. Jag är hårdare mot ballader än upptempo. För jag har mycket lättare att sätta ihop ballader till en enda massa där allt smälter ihop. Så det krävs mer för att ballader sticker ut.
Och den låtens brist var att jag tyckte det var en väldigt ”painted by numbers”-låt. Men nu lyssnade jag på den igen. Första gången på 18 månader.
Jag gillar ändå att den har viss mysticism. Den är lite mystisk. Känns spännande. Kan användas i en film. Men den var bättre på Spotify. Jag vill inte se Juliette.
Jag pratar rätt ofta om hur artisterna ser ut. Och då menar jag inte hur snygga/fula/långa/korta/smala/tjocka de kan tänkas vara. Det intresserar mig inte. Klart jag tänker sånt, men jag sprider det inte (inte om det är negstivt iaf).
Men däremot menar jag att jag gillar att se karisma, pondus… nån form av star quality liksom. Juliette har inte det. Hon ser mest ut som typ… en terapeut bara.
Det stör mig. ”Visa vem du är som artist” – vill jag bara säga henne! 🙂
Vill ni ha typ exempel på hur en ballad ABSOLUT INTE ska vara?
Frankrike 2015.
Det är en av de absolut skitigaste balladerna att vara med i tävlingen. Fy. Där ser ni en klassisk ”0 poäng”-ballad.
Och där placerade jag även ”Pour vu qu’on maime” back in 2021.
Nu kan den väl få 2 iaf.
@Micke mitt svar om Moldavien var riktat till din tidigare kommentar. Klart jag fattade att det var i Frankrike som “Pourvu qu’on m’aime” tävlade – och då alltså 2021 mot “Voila” som jag skrev 🙂