Irlands åtta finalmissar i Eurovision Song Contest
2020-12-10 (torsdag)
Schlagerpinglan: Som en förberedelse inför semifinal-specialen av #EurovisionAgain den 19:e december fortsätter jag genomgången av de bidrag som aldrig nådde ESC-finalen.
Irland missade ESC-finalen 8 gånger mellan 2004 – 2019 (16 år):
Här följer en sammanställning av de bidrag som Irland missat finalen med under perioden 2004 – 2019. Klicka på flaggan för att komma till den irländska samlingssidan där ni hittar landets samtliga tävlingsbidrag och resultat.
Schlagerpinglans favorit av de irländska bidrag som missat ESC-finalen:
“Love?“, Donna and Joseph McCaul (14:e i semifinalen 2005)
 |
Irland – 8 finalmissar på 16 tävlingsår (2004 – 2019): | |
| 2005 | “Love?“, Donna and Joseph McCaul | 14:e i semifinalen (av 25) |
| 2008 | “Irelande Douze Pointe“, Dustin the Turkey | 15:e i semifinal 1 (av 19) |
| 2009 | “Et Cetera“, Sinéad Mulvey & Black Daisy | 11:a i semifinal 2 (av 19) |
| 2014 | “Heartbeat“, Can-Linn (featuring Kasey Smith) | 12:a i semifinal 2 (av 15) |
| 2015 | “Playing With Numbers“, Molly Sterling | 12:a i semifinal 2 (av 17) |
| 2016 | “Sunlight“, Nicky Byrne | 15:e i semifinal 2 (av 18) |
| 2017 | “Dying to Try“, Brendan Murray | 13:e i semifinal 2 (av 18) |
| 2019 | “22“, Sarah McTernan | 18:e i semifinal 2 (av 18) |
Schlagerpinglan: Efter att ha vunnit fyra gånger på fem år (1992-1996) så gick det stegvis allt sämre för Irland i tävlingen vilket till slut resulterade i en fyra år lång final-miss-period (2014-2017) men än ser inte landet med sju ESC-segrar (flest av alla) ut att vilja kasta in handduken. 🙂
Att ESC går i vågor är ju Irlands resultat ett gott exempel på och även om det aldrig kan vara roligt att befinna sig i en längre svacka så kan det ju vara betryggande att veta att inget varar för evigt. Kanske är Irland på väg mot en ny storhetstid? Hur det blir 2021 vet vi inte än, bara att 2020-artisten Lesley Roy hoppas få en andra chans men att hon då behöver kunna presentera rätt låt. (Uppdaterat: “Lesley Roy för Irland 2021!“)
Vad gäller Irlands finalmissar så tycker jag ganska bra om både “Dying to Try” (2017) och “22” (2019) men anser nog inte att någon av dem håller hela vägen. Däremot har jag de senaste åren fått upp ögonen för en låt jag aldrig varit så förtjust i tidigare, nämligen “Love?” (2005). När det begav sig såg jag den absolut inte som en final-kandidat men nu börjar jag nästan misstänka att jag hade fel. 🙂
Se även:
“Eurovision-länder som aldrig missat finalen (2004-2019)”
1 finalmiss (5 länder), 2 finalmissar (2 länder), 3 finalmissar (5 länder),
4 finalmissar (2 länder), 5 finalmissar (4 länder), 6 finalmissar (3 länder)
7 finalmissar (Albanien, Island, Litauen, Malta, Kroatien)
8 finalmissar (Finland)
Jag älskade ”22” 2019. Och ”Heartbeat” 2014.
Men jag köper nånstans att de missade. Däremot! Att ”Playing with numbers” 2015 missade är inget mindre än en skandal!
@Adri, Jag ifrågasätter absolut ingens musiksmak men blir lite överraskad då och då och just ditt hyllande av “Playing with numbers” fick mig att kolla upp den pågående omröstningen hos wiwibloggs ( https://wiwibloggs.com/2020/11/22/non-qualifiers-iceland-ireland-israel-latvia-favourite-poll/258881/ ) och insåg att det tydligen inte är en alltför ovanlig åsikt.
Min favorit ligger på en säker sista-plats och därmed är jag lite rädd för att kolla upp resultaten av de övriga omröstningarna. Kanske blir semifinals-specialen inte den roliga avslutning som jag hoppas att den ska bli. Lyckligtvis så är det inte (endast) wiwibloggs läsare som avgör vilka som får delta så jag håller uppe hoppet. 🙂
@Adri “Playing with numbers” är ett av Irlands kankse 5 bästa bidrag någonsin och jag håller helt med dig att den borde varit en självklar finallist! Och de andra 2 du nämner borde också ha varit i final och jag tror att “22” hade kunnat vara det i en mindre tuff semifinal faktiskt…
Johanna: Jag tror också ”22” hade haft finalchans i en annan semi, men även då med ett annat performance. För även jag, som ändå var ett fan, blev underväldigad.
Sarah sjöng i för snabbt tempo, kören var väldig tyst och det visuella 50-talstänket hjälpte väl inte hela vägen. Men i studioversion gör den mig glad 🙂