Frankrikes bidrag i Eurovision Song Contest
2020-07-14 (tisdag)
Schlagerpinglan: I dag, tisdagen den 14:e juli, är det Frankrikes nationaldag vilket jag tycker är en bra dag att uppmärksamma alla de bidrag landet tävlat med i Eurovision Song Contest genom tiderna.
Efter att ha lyssnat igenom samtliga 63 tävlingsbidrag (+ 2020-bidraget), som ni hittar på min nya samlingssida här: “Frankrike i Eurovision Song Contest“, uppdaterade jag min personliga topp-tio-lista, se nedan.
Schlagerpinglans favorit av Frankrikes ESC-bidrag:
“Chacun Pense à Soi”, Ortal (ESC 2005)
| Schlagerpinglans topp-10 av Frankrikes samtliga ESC-bidrag: | ||
| 1. (1.) | “Chacun Pense à Soi“, Ortal | (ESC 2005 – 23:a i finalen) |
| 2. (2.) | “Allez Olla Olé“, Jessy Matador | (ESC 2010 – 12:a i finalen) |
| 3. (ny) | “Femme Dans Ses Rêves Aussi“, Roger Bens | (ESC 1985 – 10:a) |
| 4. (3.) | “L’amour à La Française“, Les Fatals Picards | (ESC 2007 – 22:a i finalen) |
| 5. (ny) | “L’oiseau Et L’enfant“, Marie Myriam | (1:a av 18 – ESC 1977) |
| 6. (4.) | “Divine“, Sébastien Tellier | (ESC 2008 – 19:e i finalen) |
| 7. (5.) | “Requiem“, Alma | (ESC 2017 – 12:a i finalen) |
| 8. (7.) | “C’est Le Dernier Qui A Parlé Qui A Raison“, Amina | (ESC 1991 – 2:a) |
| 9. (9.) | “Un, Deux, Trois“, Catherine Ferry | (ESC 1976 – 2:a) |
| 10. (6.) | “J’ai Cherché“, Amir | (ESC 2016 – 6:a i finalen) |
| – – – | ||
| 11. (8.) | “Il Y Aura Toujours Des Violons“, Joël Prévost | (ESC 1978 – 3:a) |
| 12. (10.) | “Sognu“, Amaury Vassili | (ESC 2011 – 15:e i finalen) |
Snabbfakta: Frankrikes deltagande i Eurovision Song Contest: |
| debutår: 1956 – deltagit 62 gånger (+2020) – vunnit 5 gånger: 1958, 1960, 1962, 1969 och 1977 |
| Bonus: Letar man efter något passande att servera till genomlyssningen av de 64 bidragen (två bidrag debutåret 1956) så kan eventuellt den franska, vinkokta köttgrytan Bœuf bourguignon (med bl.a. nötkött, sidfläsk, svamp, smålökar och örter) vara ett alternativ. Mer om det och landets samtliga ESC-bidrag genom tiderna hittar ni här: “Frankrike i Eurovision Song Contest“ |  |
Ett av mina favoritländer både i och utanför tävlingen. Underbara underbara Frankrike.
Ibland när man ska ranka låtar är det svårt att skrapa ihop en duglig topp 10. Här var det… också svårt, men på andra hållet. Jag fick ihop 17 låtar jag verkligen verkligen gillar. Jag orkar inte sila allt för mycket så jag tog bara bort två så en topp 15 blir det (för riktigt nyfikna, det är låtarna 2010 och 2013 som precis precis klipptes bort 🙂 )
1. “Requiem” – 2017
– Ja, okay. Jag ser väl detta fortfarande med ögonen 20-åriga Adrian hade 2017. Jag blev ju lite, lite kär i Alma ändå. Väldigt väldigt fin. Men jag älskar ju fransk pop i sig också. Och även i studion är detta en så jäkla bra låt! Fantastiskt. Men den var bättre på 100% franska. Det ska jag inte sticka under stolen med. Men, hey… så stor skada gjorde inte engelskan!
2. “L’oiseau et l’enfant” – 1977
– En av mina absoluta favoritvinnare. Samma år som mina päron blev tillsammans också. Bra år, får man säga! 🙂 Den håller än.
3. “Mercy” – 2018
– Jag älskar verkligen musiken i denna låt. Så avslappnande, men inte tråkig. Love it. Fin men enkel text också! 🙂
4. “Chacun pense a soi” – 2005
– Jag som trodde jag var ensam om att älska denna, Pinglan! 🙂 Good to know.
5. “Il me donne rendez-vous” – 1995
¨- En låt jag nyligen upptäckt! 🙂 Väldigt väldigt glad och svängig.
6. “Il etait temps” – 2006
– Somliga tycker denna är tråkig, I get that. Men jag kan verkligen inte låta bli. Jag har älskat denna sen dess 🙂
7. “Tom Pillibi” – 1960
– Den lekfulla vinnaren 1959 följdes av en ännu mer lekfull vinnare 1960. Kristallklar röst som sjunger denna fina franska popvisan som av någon anledning får mina tankar att vandra till old-timey tivolin.
8. “C’est le dernier qui a parle qui a raison” – 1991
– Det finns något lite… tropiskt i musiken här. Låter som musik man som liten hörde i dokumentärer om havets djur. Jag hade en hel samling av dem på VHS, dokumentärer för barn om djur. Detta låter som musiken i dem. Fast med sång.
9. “Monte la Rivé” – 1992
– Speaking of tropiskt… Intressant och mysigt!
10. “Et s’il faillat le faire” – 2009
– Ja men det är väl i sin ordning att landet som gav oss Edith Piaf även ger oss det här i ESC. Detta är ju klass. Hon dominerar. Hon rör sig inte många meter på scenen men hon stjäl ens uppmärksamhet!
11. “Femme dans ses rêves aussi” – 1985
– Lite mystisk 80-talsmidtempo. Stråkar och drama. Jag gillar denna!
12. “A chaque pas” – 2004
– Klassisk fransk ballad. What not to like?
13. “Un jour, un enfant” – 1969
– Se 12
14. “Européenes” – 1986
– Detta låter lite Abba light och väldigt glatt och färgglatt. Detta blev ändå Frankrikes dittills sämsta placering har jag förstått. I don’t get that.
15. “Je suis l’enfant soleil” – 1979
– 1973 vann Anne-Marie med en av mina absoluta favoriter. Detta är inte ett lika starkt kort, men fasen vad bra det är ändå! 🙂
Patricia Kaas? Hallå? Saknas!
Frankrike är en av de länder man kan sätta stämpeln på “De var bättre förr i ESC”. Två låtar står i särklass och ytterligare tio stycken har jag tagit till mig. Ett bra tag nu Pinglan har våra listor matchat varandras mer än någonsin tidigare. Tydligen slut med det nu 🙂 Hur kan du missa 2009?????????????????????????
Topp 12:
1. “Et s’il fallait le faire”, Patricia Kaas – 2009
(Ja vad ska man säga. Denna dam ÄGER och låten är stark. Har skrivit så många gånger om det så det får räcka med att HON ÄGER)
2. “Je n’ai que mon âme”, Natasha St-Pier – 2001
(Läran om hur man förstör en låt med att tvinga på sångerskan ett språk hon inte behärskar. Slutet på låten som normalt är låtens starkaste tvärdör när hon helt plötsligt bokstaverar engelska)
3. “L’oiseau et l’enfant”, Marie Myriam – 1977
(En av de låtar från före min ESC-historia som dragit mig till hela bubblan. Oerhört vackert bidrag som faktiskt vann. Bara en sån sak)
4. “C’est le dernier qui a parlé qui a raison”, Amina – 1991
(Ett mycket svagt ESC år som trots allt hade en bra låt. Den fick mest poäng tillsammans med ett hemskt bidrag som tyvärr vann sen)
5. “La source”, Isabelle Aubret – 1968
(Ett bidrag jag hittat först på senare år. Hört den många gånger tidigare men plötsligt hände något. Väldigt vacker)
6. “Diwanit Bugale”, Dan Ar Braz & L’Héritage des Celtes – 1996
(Oj!!!!!! Det här hade kunnat bli riktigt, riktigt bra men tyvärr tappar de bort sig lite. Ändå ett starkt bidrag. Lite av “Flyta bort bidrag”)
7. “Je suis l’enfant soleil”, Anne-Marie David – 1979
(Hon återvänder med ytterligare ett starkt bidrag. Inte lika stakt som det hon vann med 1973 men starkt)
8. “Il faut du temps”, Sandrine François – 2002
(De försökte leva upp till 2001 års bidrag och lyckas stundtals, vilket givetvis innebär att det är ett starkt bidrag)
9. “White and black blues”, Joëlle Ursull – 1990
(Ett litet glädjepiller som hade tjänat på en starkare sångerska)
10. “L’enfer et moi”, Amandine Bourgeois – 2013
(Har jag rätta dagen så älskar jag detta, vilket jag verkar vara tämligen ensam om)
11. “Un jour, un enfant”, Frida Boccara – 1969
(Ett för mig väldigt ojämnt bidrag. Vissa dagar tar jag till mig den ordentligt men andra dagar bryr jag mig inte alls)
12. “Mercy”, Madame Monsieur – 2018
(Hade hamnat högre om den inte hade tappat så väldigt mycket live)
@Adri, Även jag var i valet och kvalet ang. 2010-bidraget, men i mitt fall var det om det skulle få förstaplatsen eller ej. Kanske nästa gång. 😀
För övrigt så tycker jag att det är roligt att se “Européennes” på din lista. Ett riktigt glädjepiller som egentligen hade kunnat hamna högt upp på min lista… om det inte vore för att det finns så många andra bra bidrag.
@Mr A, Patricia Kaas “Et S’il Fallait Le Faire” hör väl till de bättre bidragen ur Frankrikes ESC-historia. Det har en speciell känsla och framförs väldigt proffsigt. Jag ser allt detta och förstår att många älskar det… men själv berörs jag inte nämnvärt utan blir ganska uttråkad.
@Micke, Omväxling förnöjer. 🙂 Vad gäller 2009-bidraget så är du uppenbarligen inte ensam om att förundras över att jag inte har det i min topp-tio (se ovan). Som sagt, rent teoretiskt så förstår jag ju alla lovord och jag säger inte emot, utan tycker själv att det är något som jag “borde” gilla. Jag älskar ju många franska ballader… men just denna fungerar inte alls för mig. Osäker på varför, men trots många försök så berör den mig inte.
Micke & Pinglan: Egentligen finns det många franska låtar jag vill fråga om då jag tycker mina val representeras ALLDELES för lite i era listor 😉 Men jag vill inte stjäla er tid. Men en låt tänker jag ändå fråga om 🙂
För jag upptäckte den nu i veckan bara. Av en mindre slump. Låten är från tiden strax innan jag kom till denna värld. Och jag får den banne mig inte ur hjärnan. Det är låten 1995 jag pratar om. Vad tycker ni?
Här kommer en påminnelse på hur awesome den är: https://m.youtube.com/watch?v=3mBJ2MlTkL0
Jag ger den högsta betyg. Den är glad och svängig men det finns samtidigt nåt lite tungt drama i den också. Och den framförs så proffsigt och snyggt. Väldigt bra! Den låter lite som en öppningslåt till en tv-serie från 80-talet. I like.
Magkänslan säger att Micke har den ganska nära botten på hans lista över franska låtar. Den låter inte ”så Micke”. Men Pinglan? Du ska väl ändå kunna uppskatta den? 🙂
Men det är sant, jag upptäckte den precis så är väl lite ”nykär” också. Det finns ju ändå en chans (liten men den finns) att ni också verkligen gillat låten, så pass mycket att den tjatat ut sig? 😉
@Adri, Du har alldeles rätt i din gissning. 😀 Jag har gillat låten väldigt mycket, och gör det fortfarande i mindre doser. Jag tycker fortfarande att det är en härligt svängig låt men det blir lite enformigt efter ett tag och därför hamnar den inte bland mina absoluta favoriter, men hade klarat topp-20 utan problem. 😀
Har du fler låtar du undrar om så bara fråga på. 😀
Min ranking stämde inte. Så här är den rätta:
Topp 13:
1. “Et s’il fallait le faire”, Patricia Kaas – 2009
(Ja vad ska man säga. Denna dam ÄGER och låten är stark. Har skrivit så många gånger om det så det får räcka med att HON ÄGER)
2. “Je n’ai que mon âme”, Natasha St-Pier – 2001
(Läran om hur man förstör en låt med att tvinga på sångerskan ett språk hon inte behärskar. Slutet på låten som normalt är låtens starkaste tvärdör när hon helt plötsligt bokstaverar engelska)
3. “L’oiseau et l’enfant”, Marie Myriam – 1977
(En av de låtar från före min ESC-historia som dragit mig till hela bubblan. Oerhört vackert bidrag som faktiskt vann. Bara en sån sak)
4. “C’est le dernier qui a parlé qui a raison”, Amina – 1991
(Ett mycket svagt ESC år som trots allt hade en bra låt. Den fick mest poäng tillsammans med ett hemskt bidrag som tyvärr vann sen)
5. “La source”, Isabelle Aubret – 1968
(Ett bidrag jag hittat först på senare år. Hört den många gånger tidigare men plötsligt hände något. Väldigt vacker)
6. “Diwanit Bugale”, Dan Ar Braz & L’Héritage des Celtes – 1996
(Oj!!!!!! Det här hade kunnat bli riktigt, riktigt bra men tyvärr tappar de bort sig lite. Ändå ett starkt bidrag. Lite av “Flyta bort bidrag”)
7. “Je suis l’enfant soleil”, Anne-Marie David – 1979
(Hon återvänder med ytterligare ett starkt bidrag. Inte lika stakt som det hon vann med 1973 men starkt)
8 “Il me donne rendez-vous”, Nathalia Santamaria – 1995
(Ibland glömmer man bort Adri. Silly me 🙂 Det finns ju en del att hålla reda på i ESC så man är väl lite förlåten ändå 🙂 Ett riktigt “Må-gott-bidrag”)
9. “Il faut du temps”, Sandrine François – 2002
(De försökte leva upp till 2001 års bidrag och lyckas stundtals, vilket givetvis innebär att det är ett starkt bidrag)
10. “White and black blues”, Joëlle Ursull – 1990
(Ett litet glädjepiller som hade tjänat på en starkare sångerska)
11. “L’enfer et moi”, Amandine Bourgeois – 2013
(Har jag rätta dagen så älskar jag detta, vilket jag verkar vara tämligen ensam om)
12. “Un jour, un enfant”, Frida Boccara – 1969
(Ett för mig väldigt ojämnt bidrag. Vissa dagar tar jag till mig den ordentligt men andra dagar bryr jag mig inte alls)
13. “Mercy”, Madame Monsieur – 2018
(Hade hamnat högre om den inte hade tappat så väldigt mycket live)
Frankrike har väl sina höjdpunkter, men inte ett av mina favoritländer i moderna Eurovision. Som vanligt när jag gör mina listor så är det bara 2005-2020 som räknas eftersom jag har för dåliga kunskaper om tidigare låtar för att kunna göra en rättvis bedömning.
1. L’enfer et moi (2013)
Fantastisk låt som förtjänade minst topp 10 detta år. På min 2013-lista skulle jag nog ge den plats 5-7 någonstans.
2. L’amour à la française (2007)
Jag vet inte varför jag älskar denna så mycket, men den gör mig så glad
3. Il était temps (2006)
Har fina minnen av att lyssna på denna i bilen när jag var “liten” (Jag var 12 år 2006)
4. Requiem (2017)
5. Mercy (2018)
6. Echo (You and I) (2012)
7.Chacun pense à soi (2005)
8. Divine (2008)
9. N’oubliez pas (2015)
10. Roi (2019)
@Anton, Roligt att se att “N’oubliez pas” finns med på någon lista. Själv tycker jag att det är en väldigt känslostark låt som förtjänade ett bättre resultat än den fick. Ytterligare en låt som jag gärna hade velat ha på min lista, om det inte vore för att Frankrike har så många bra alternativ. 😀
Micke & Pinglan: Kul att ni ändå verkar gilla den! Extra förvånad över Mickes känsla för låten! 🙂 Men kul! 🙂
Pinglan: Jadu. De mer moderna låtarna har jag ett hum om ändå då jag varit på denna blogg ett tag, och klassiker har också diskuterats lite här och där. Så det intressantaste är egentligen de lite mer bortglömda låtarna. Så du (och naturligtvis vem annan som helst som läser) får gärna säga vad du tycker om 1992 års ”Monté la Rivié” 🙂
https://m.youtube.com/watch?v=fTeI98arY2I
Tidiga 90-tals-Frankrike verkar ha gillat det tropiska soundet då de satsade på det tre år i rad: 1990-1992. 1990 misslyckades de totalt för mig men både 1991 och verkligen 1992 är väldigt kul och bra! 🙂
@Adri, Det franska 1992-bidraget är jag ganska kluven till då det bjuder på en rejäl berg-och-dal-bana. Inledningsvis så lockas jag av de varma, exotiska tongångarna, som jag upplever som behagliga. Tyvärr så känns det hela väldigt tunt och låten lyfter aldrig riktigt. Lyckligtvis återhämtar den sig en del vid trum-partiet, som jag tycker är låtens behållning, men totalt så blir det inte mycket mer än ett medelbidrag för mig. Plus eller minus beroende på dagsform. 😀
Frankrike är ett av mina favoritländer, i esc. Väldigt mycket som är bra, framförallt under 70-, 90- och 00-talen. Svårt och göra en topp 10, så får bli en topp 15:
1: 2007- L’amour A la française (Oj Oj Oj vilket glädjepiller. Topp 5 genom alla tider, i ESC, för mig.
2: 1977- L”oiseau er l’enfant (Klassiker av en anledning. En av de bästa vinnare någonsin
3: 1996- Dowling Bugale (Så vackert. Dock bäst i den långa studioversion, med ett underbart säckpipa-solo)
4: 1975- Et bonjour a toi l’artiste
5: 1997- Sentiments songs
6: 1979- Je suis l’enfant soleil
7: 2001- Je n’ai que mon ame
8: 2002- Il faut du temps
9: 1991- C’est le dernier qui a parle qui a raison
10: 1990- White and black blues
11: 2017- Requiem
12: 1978- Il u aura tonjours des violins
13: 2009- Et s’il fallait le faire
14: 1993- Mama corsica
15: 1968- La source
@Adri, jag är mest förvånad över att du är så förvånad över att jag gillar bidraget från 1995. Inte för att låta sån men jag kan inte minnas ett enda liknande bidrag i ESC-historien som jag tyckt illa om som skulle fått in dig i den tanken 🙂 Det är ett av de två bidrag jag haft svårast att placera in i en ranking. Det andra är 1996. Egentligen vill jag ha båda högre upp men eftersom jag velar så har jag lagt dem lägre än de egentligen borde vara. Angående 1996 är jag helt på Zackes linje angående studioversion och säckpipasolo. Wow 🙂
@Zacke, angående dig så är det jag som är lite förvånad nu istället för Adri. Hade aldrig trott du skulle ha bidraget från 2009 så lågt som på trettondeplats. Är du säker på att du hört samma låt och framförallt sett samma framträdande och hört rösten? Jag undrar jag 🙂 Jädrar nu när jag lyssnar på den igen åker den direkt upp i ranking igen. Älskar sånt här. Det är och lever ESC och hela dess tanke.
@Pinglan, nej du och Anton är inte ensamma om “N’oubliez pas”. Den är inte med på min ranking av en anledning som vi kan strunta i här. Hade det inte varit för det hade den lätt varit topp 5 för mig. Mäktig låt som fick skit för att inte vara up to date. As if I care. Det här är ESC och det ska ha nada att göra med Up to date. Här ska all musik finnas från alla tidsåldrar vare sig jag älskar eller hatar musikstilen. Punkt slut Mycket vacker och pampig låt som sagt.
Förresten jag gör samma som Adri och slänger ut en fråga om ett bidrag. Just det bidraget Zacke och jag hyllar från 1996. Varför är inte den med på era listor Pinglan och Adri? Missat den eller bara missat hur bra den är? 🙂 Ett bidrag man inte bara kan lyssna en eller två gånger på för att bedöma.
@Zacke, for your eyes only 🙂 Angående solot i låten. Har du kollat in den här livespelningen? Kanske inte din grej då gitarren är numero uno men kul att höra vad du tycker. Efter 3.20 så. Annars är jag inte överförtjust då jag inte tycker den manliga sångaren matchar in.
https://www.youtube.com/watch?v=2_FtIYcwheI
Jag tar mycket, mycket avstånd från ”N’oubliez pas”. Det är en sak om en låt inte passar mig. Sånt händer. Men deras låt från 2015 gör mig rakt av arg faktiskt. Ugh. Hoppas jag hört den för sista gången. Jag kan inte förlåta den. Tur att Frankrike skärpte sig efter det kapitaliska misslyckandet.
Men för att svara på din fråga, Micke. Ibland har man fel helt enkelt. Jag vill tro att jag känner din smak ganska bra. Det betyder inte att du är förutsägbar, men jag tycker ofta det är enkelt att på förhand veta att ”det här kommer inte Micke gilla”. Och oftast har man absolut rätt 🙂
Jag tycker låtens atmosfär och struktur helt enkelt låter som sånt du inte brukar uppskatta. Jag tycker den låter lite 80-tal också, och det decenniet har du ju ondgjort dig över innan. Men med det sagt, jag levde inte under 80-talet så denna låten kanske inte alls är vidare 80-tal 🙂
Ugh. Jag är sämst. Jag svarade på fel fråga. Skulle svara på varför jag inte är ett fan av 1996, istället gick jag ut på en utläggning om varför Micke ”inte borde” ha gillat låten 1995 med min logik.
Så jag svarar på låten från 1996 här istället, Micke!
Det är en svår låt. Den är seg. Men också lite vacker. Men seg. Men vacker. Lite kyrklig. Men jag gillar instrumenten och språket. Den är väl acceptabel. Jag gillar det keltiska i låten. Otippat från Frankrike. Men den är nog inte nära låtarna som faktiskt tog sin in på min lista 🙂 Den är kort och gott precis ovanför acceptabel.
@Zacke, Det roliga med att se andras listor är att man blir påmind om vissa låtar och ibland ser dem i ett nytt sken. Även om jag själv precis lyssnat igenom låtarna (vissa hela, andra kortare delar) så blir man glad över att se att vissa bidrag, som ej kom med på sin egen lista, likväl får en plats i rampljuset.
Vad gäller din lista så gäller det, för min del , speciellt “Mama Corsica” (1993) som jag själv efter mycket velande placerade utanför min lista. Vissa dagar tycker jag väldigt bra om den och ibland så förstår jag inte vad jag ser i den men klart är att den gör ett intryck och förtjänar ett omnämnande. 😀
@Micke (och Zacke), Vad gäller bidraget från 1996 så har jag inte missat det och tycker inte direkt illa om det heller. Det är en vacker, vagg-vise-liknande sak som jag uppskattar till viss del. Mycket trevlig att lyssna på ett tag, men i stället för att flyta bort och verkligen omfamnas av låten så tröttnar jag och väntar på att den ska ta slut. Kan ev. vara att jag lyssnat på låten för få gånger. Ibland behövs det ju ett flertal lyssningar. Jag får väl ge den några chanser till.
Micke; Efter din kommentar lyssnade såg jag igenom Patricias Kass framförande ett par gånger extra. Och håller nog fast vid min ranking. Det är ett väldigt vackert bidrag och Patricia sjunger (och framför låten) oerhört imponerande. Tror dock det är så enkelt låten inte griper tag känslomässigt i mig, utan är mest ett bidrag jag njuter av när de pågår, men inget jag minns speciellt efter dessvärre.
Liveframträdandet du skickade var en nyhet för mig. Men jag tackar för det, för just solot blev nog ännu starkare med gitarren. Fick ännu mer tyngd nu tycker jag. Håller dock med dig om den manliga vokalisten. Kändes väldigt malplacerat.
Dock kul att du också finner de väldigt vackra och ”drömska” i låten.
Pinglan: Kul man kan påminna om andra låtar 🙂 Jag blev även extra glad när jag såg din (och även Antons) lista att ni har med 2007. Förstår kanske de inte är något mästerverk, men för mig spelar de ingen roll när man bli så glad av den.
@Zacke, Mmm… 2007-bidraget är också ett sådant bidrag som nästan får mig att ifrågasätta min egen smak och där jag undrar om jag verkligen ska ta med det på listan. Det är ju, som du själv skriver, inget mästerverk… men svaret blir dock alltid ja. Ett riktigt glädjepiller. 😀
Frankrike har ett av escs starkaste startfält genom åren, även om de var bäst förr. De skickar ofta väldigt fina melodier, och då tycker jag det inte gör så jättemycket om liveframträdandena ibland svajar lite. Det finns inte många franska bidrag som jag verkligen ogillar, vilket kan göra det lite besvärligt när man ska sätta ihop en sån här lista, men efter många återlyssningar ser min topp 15 idag ut så här:
1977 “L’oiseau Et L’enfant”, Marie Myriam
1975 “Et Bonjour à Toi L’artiste“, Nicole Rieu
2003 “Monts Et Merveilles”, Louisa Baileche
1983 “Vivre”, Guy Bonnet
2004 “A Chaque Pas“, Jonatan Cerrada
1970 “Marie Blanche”, Guy Bonnet
1978 “Il Y Aura Toujours Des Violons“, Joël Prévost
2000 “On Aura Le Ciel”, Sofia Mestari
1967 “Il Doit Faire Beau Là-bas“, Noëlle Cordier
1964 “Le Chant De Mallory”, Rachel
1963 “Elle était Si Jolie”, Alain Barrière
2013 “L’enfer Et Moi“, Amandine Bourgeois
1960 “Tom Pillibi”, Jacqueline Boyer
1958 “Dors Mon Amour”, André Claveau
1969 “Un Jour, Un Enfant”, Frida Boccara
@Zacke jag är hur jädra sur som helst på dig just nu. Visserligen visste jag att jag gillade bidraget från 1996 men jag hade glömt hur mycket. När nu du började hylla låten började jag lyssna på den igen och nu kan jag inte sluta. Den rullar hela tiden. Om inte från gruppen så i mitt huvud 🙂 Jädrar så mysig den är Zacke. Ett riktigt flyta-bort-bidrag. Kul också att du gillade länken jag slängde in 🙂
@Pinglan, tro mig. Bidraget från 1996 växer ju fler lyssningar. Det är definitivt inget bidrag typ sätter sig direkt, tröttnar om nån vecka.
@Engsla, vad har hänt? Har ju känt att du är en tjej med bra smak. Frankrike har ju tre solklara toppar 2009, 2001 och 1996. Var finns de på din ranking 🙂
@Adri, ta inte detta fel nu men jag hade inte väntat mig att du skulle gilla bidraget från 1996. Tror du vet att jag älskar typ folkmusik, helst upprockad. Numero uno är lätt irländsk. Vad jag minns har du aldrig riktigt gått in i den typen av musik så jag trodde aldrig du skulle gilla detta mysiga keltiska inslaget i ESC-Frankrike 🙂
Nu har jag en fråga till er alla. Kul om ni svarade. Ett av mina toppbidrag i Frankrike finns inte med hos någon av er. Asrädd att ni dömer det bidraget efter liveframträdandet där sångerskan blev påtvingad engelska och hela låten dippar i slutet där den normalt toppar. Ni har väl för tusan hört studioversionen eller andra liveframträdanden då hon sjunger franska rakt igenom. För mig är detta bidraget sååååååååååååå jädra vackert från start till mål
https://www.youtube.com/watch?v=cIkkPgsp39o
Micke: Jag har hört olika versioner. Men jag har aldrig riktigt fattat the deal med den. Natasha kan få praise. Hon är bra. Men låten är tyvärr rätt död från första stund för min egna del. Jag hatar den inte, men den är inte nära någon topp alls för min egna del. I don’t get it.
Balladerna Frankrike gav oss 2002-2004 är alla bättre tycker jag! 🙂
Micke, vi har ju gått igenom det här så många gånger nu. Min smak är oklanderlig. Tråkigt nog är det din smak som ibland för dig på irrvägar. Men misströsta inte! Om du bara tar dig tid att lyssna igenom min topplista så ska du snart komma rätt igen 😉
Skämt åsido. 2001 är fin (absolut bäst utan engelskan!) men den räcker inte till för att hamna i min topp femton. 1996 är visst trevlig med sin bretonska. 2009 har vi pratat om tidigare. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig snällt om den, så jag låter bli 🙂
@Engsla min vän. Det finns hjälp att få för dina problem så misströsta inte 🙂 Alltså allvarligt talat……Går det överhuvudtaget att uttrycka sig på annat sätt än snällt om bidraget från 2009. En artist vida överlägsen det mest inom ESC. En röst vida överlägsen det mesta inom ESC. Ett scenframträdande vida överlägset allt som varit i ESC. Detta dessutom kryddat med ett starkt bidrag. Det enda jag kan klaga på är placeringen. Visst det var tidernas bästa ESC men placeringen………. Att de få bidrag som var bättre dessutom inte var bland de som placerade sig före ger verkligen anledningen till uttryck som inte är snälla om ESC och röstningen som pågick då. Men en tröst i bedrövelsen Engsla är att jag måste säga att oftast visar du dig vara en sund och frisk tjej så misströsta inte 🙂
En liten rättelse om än liten 🙂 Det skulle inte stå SCENFRAMTRÄDANDE utan SCENNÄRVARO 🙂
Varför är ni så tråkiga här? Varför är det bara jag som korta moment går utanför bubblan och exempelvis lägger ut riktiga glädjepiller som bara får en på så jädra gott humör? Här kommer en till 🙂 Går inte att lyssna på utan att humöret går upp
https://www.youtube.com/watch?v=S1JmZHHkqME
@Micke, Så du tycker inte att det var tillräckligt mycket “utanför bubblan” med Sergey Lazarevs och Eleni Foureiras nya? 😉
https://www.schlagerpinglan.se/blog/2020/07/10/nytt-fran-esc-artist-ya-ne-mogu-molchat-sergey-lazarev/
https://www.schlagerpinglan.se/blog/2020/07/11/nytt-fran-esc-artist-temperatura-eleni-foureira/
(Jag tackar dock för bidraget, gillar alla former av nya låtar som sätter guldkant på sommarkvällarna. 😀 )
@Pinglan, jag tyckte inget överhuvudtaget egentligen 🙂 Jag bara kände för att slänga ut sånt som gör mig på jädrigt gott humör helt enkelt. Jag som alla andra har sämre dagar och tro mig min vän. Alanis underbara “Surrendering” har varit som en mirakelkur gång på gång. I synnerhet den fullständigt underbara refrängen. Varför skulle hon skaffa gubbe och barn för och glömma musiken. Hon borde ha insett att sånt kan andra göra. Hon ska ju fortsätta servera oss fantastisk musik. Fattar hon inte det? 🙂
Jädrigt kul hur som helst att du verka gilla låten 🙂
Micke: Jag har koll på Alanis Morrisette. Hon släpper fortfarande musik. Hon har haft återkommande uppehåll dock, men musik förekommer fortfarande. Men att säga att hennes riktiga storhetstid är över, det är nog alla överens om! 🙂
Hennes storhetstid var ju innan min storhetstid (eller, kort och gott: tid). Hon är ju extremt 90-tal. Hela hennes väsen är ju 90-tal. Jag är den första att ifrågasätta varför folk skaffar barn
Låten du länkade är okej, men jag föredrar andra. Är väl inte Alanis’ största fan, men jag gillar “Thank You” – förutom när man behöver se den märkliga videon.
Oj, jag avbröt en mening lite väl tidigt där. Det skulle stå:
“Jag är den första att ifrågasätta varför folk skaffar barn, men jag har en magkänsla som säger att Alanis’ skulle falla ner i “irrelevans” även ifall hon inte stadgat sig.” 🙂
Jag har massvis med glädjepiller – och andra låtar – jag gärna delar med mig av, men det skulle kännas lite kontextlöst att bara spotta ur sig låtar man gillar 🙂 Så jag kommer inte göra det med detta lilla instick heller. Dock bara kul när du gör det, Micke, så keep on.
Men, det har hänt än en gång. Jag har på nåt vänster råkat gräva upp en gammal Eurovision-klassiker som jag på nåt sätt helt missat i snart 24 år. Det är intressant. Denna låt deltog under ett av de starkaste åren. Jag har helt ärligt känt till denna låt sen mitt Eurovision-intresse exploderade för… 15 år sen eller nåt, men jag har avskrivit den helt. För jag “borde” inte gilla den. Det är så mycket som är “fel för mig”, men jag vet inte… felen kanske tar ut varandra?
Så nu när jag gett låten några chanser efter att ha skrivit den i decennium, så hoppar den från en “automatisk plats i bottenträsket” till en plats i topp 6 detta starka år! 🙂 KUL!
Låten tippades tydligen komma sist – men kom i slutändan en relativt bra bit från jumbon. Men jag tror likväl jag är ganska ensam om att uppskatta denna! Så “varsågod” även om jag inte tror någon här blir glad för denna påminnelse!
https://www.youtube.com/watch?v=8o4JS_EWiJo
Adri. Jag Älskar “Thank you” som så mycket annat med Alanis. Minns dock inte någon märklig video som du säger. Får ta o kolla upp det
En grej som var annorlunda med Alanis var placering på låtar på skivorna. Nästan alla lägger bästa låtarna på första halvan. Dock inte Alanis. På hennes finns bästa materialet oftast på andra halvan
Micke: Det går ut på att Alanis går runt på stan helt naken, med strategiskt placerat hår och skuggor (antagligen för att den skulle få visas på MTV innan klockan 21) medan främlingar kommer fram och rör vid henne.
Låter det bekant? Det är riktigt riktigt riktigt platt. Hon – eller utomstående regissör – vill verkligen vara djup. Men det är så dumt och platt!
Bra låt dock! Mycket bra låt! 🙂
@Adri, nej den har jag nog aldrig sett men det verkar ju vara ett stulet koncept. En annan kvinnlig artist gjorde ju den grejen känd då hon traskade runt staden bland folk utan så mycket som en strumpa på sig. Någon som minns vem det var? Kan ha varit lite före min tid eller så kände jag bara inte till den förrän senare. Vet bara att det var mycket snack om den och att den helt klart var före den här som du berättar om Alanis.
Helt med dig om att “Thank you” är en mycket bra låt om en klassen lägre än “Surrendering.” Fler exempel på bra låtar med Alanis: “Hands clean”, “One”, “Eight easy steps”, “Ironic”, “Joining you” mf,l.