Luxemburgs bidrag i Eurovision Song Contest
2020-06-23 (tisdag)
Schlagerpinglan: I dag, tisdagen den 23:e juni, är det Luxemburgs nationaldag vilket jag tycker är en bra dag att uppmärksamma alla de bidrag landet tävlat med i Eurovision Song Contest genom tiderna.
Efter att ha lyssnat igenom samtliga 38 tävlingsbidrag, som ni hittar på min nya samlingssida här: “Luxemburg i Eurovision Song Contest“, sammanställde jag min personliga topp-tio-lista, se nedan.
Schlagerpinglans favorit av Luxemburgs ESC-bidrag:
“Poupée De Cire, Poupée De Son”, France Gall (ESC 1965)
| 1. | “Poupée De Cire, Poupée De Son“, France Gall | (ESC 1965 – 1:a) |
| 2. | “Tu Te Reconnaîtras“, Anne-Marie David | (ESC 1973 – 1:a) |
| 3. | “Children, Kinder, Enfants“, Margo, Franck Olivier, Diane Solomon, Ireen Sheer, Malcolm Roberts and Chris Roberts |
(ESC 1985 – 13:e) |
| 4. | “Après Toi“, Vicky Leandros | (ESC 1972 – 1:a) |
| 5. | “L’amour Est Bleu“, Vicky | (ESC 1967 – 4:a) |
| 6. | “Si La Vie Est Cadeau“, Corinne Hermès | (ESC 1983 – 1:a) |
| 7. | “L’amour De Ma Vie“, Sherisse Laurence | (ESC 1986 – 3:a) |
| 8. | “Croire“, Lara Fabian | (ESC 1988 – 4:a) |
| 9. | “Amour Amour“, Plastic Bertrand | (ESC 1987 – 21:a) |
| 10. | “100% D’amour“, Sophie Carle (officiell video) | (ESC 1984 – 10:a) |
Snabbfakta: Luxemburgs deltagande i Eurovision Song Contest: |
| debutår: 1956 – deltagit 37 gånger – vunnit 5 gånger: 1961, 1965, 1972, 1973, 1983 |
| Bonus: Letar man efter något passande att servera till genomlyssningen av de 38 bidragen (två bidrag debutåret 1956), men inte känner för att tillaga nationalrätten Judd mat Gaardebounen (med rökt fläskkarré och stuvade bondbönor), så kan kanske den typiska luxemburgska efterrätten Quetschentaart (plommonpaj) vara ett alternativ. Mer om det och landets samtliga ESC-bidrag genom tiderna hittar ni här: “Luxemburg i Eurovision Song Contest“ |  |
@Pinglan, varför sabbade du detta? Det här hade ju varit once in a lifetime. En topp 10 från ett land där du och jag hade alla tio gemensamma. SOOOO close om du inte slängt in den där Plastic Bertrand. Han har en del skapliga låtar i sin karriär men där ingår inte den här 🙂 Så nära min vän och ändå så långt borta 🙂
Sen förstår jag att du lade in den officiella videon till bidraget från 1984 för sånginsatsen live var nog bland det svagaste jag hört i ESC och det vill ju inte säga lite 🙂
1. “Poupée De Cire, Poupée De Son“, France Gall – 1965
2. “L’amour Est Bleu“, Vicky – 1967
3. “Si La Vie Est Cadeau“, Corinne Hermès – 1983
4. “Tu Te Reconnaîtras“, Anne-Marie David – 1973
5. “Après Toi“, Vicky Leandros – 1972
6. “L’amour De Ma Vie“, Sherisse Laurence – 1986
7. “Croire“, Lara Fabian – 1988
8. “Parlez-vous français?”, Baccara – 1978
9. “100% D’amour“, Sophie Carle – 1984
10. “Children, Kinder, Enfants“, Margo, Franck Olivier, Diane
Solomon, Ireen Sheer, Malcolm Roberts and Chris Roberts – 1985
Har förstått att väldigt, väldigt många blev chockade över Plastic Bertrands bidrag från 1987 🙂 Det var ju inte riktigt sån musik han var känd för. Hans stora hit var ju den här
https://www.youtube.com/watch?v=EgSXjAIkO-g
Om jag själv ska hitta nån favvis med Plastic Bertrand blir det dock istället den här 🙂
https://www.youtube.com/watch?v=YKLU5ziE-HQ
OT: Inför nästa års Melodifestival. Borde inte SVT ta på sig ansvaret för att de trots allt genomförde finalen i Friends arena med tiotusentals människor och därmed bidrog till själva smittspridningen av corona, samtidigt som andra länder började stänga ner.
Danmark t e x valde samtidigt att ha sin final utan publik.
eller rättare sagt kan ha bidragit till det.
@Micke. 😀 Det var nära där ja men jag gillar faktiskt “Amour Amour” (och “Ca plane pour moi”) så det lär nog inte bli full pott förrän du lär dig uppskatta den. 😉
@Bengan, Jag förstår dig men då jag ännu inte sett någon (varken myndighet eller arrangör) ta ansvar för något (negativt) corona-relaterat i Sverige så ska du nog inte förvänta dig för mycket.
Jag ville bidra med min topp 10… men jag brydde mig inte tillräckligt mycket så det blir en topp 8. Bättre än ingenting, heter det väl? 🙂
1= “Poupée de cire, poupée de son” – 1965
1= “Tu te reconnaitras” – 1973 (Första gången jag verkligen inte kan urskilja topp 2 – det blir en delad vinst)
3. “Papa pengouin” – 1980
4. “Ne crois pas” – 1956
5. “Aprés toi” – 1972
6. “Parlez vous Francais?” – 1978
7. “Frére Jacques” – 1977
8. “L’amour est bleu” – 1967
🙂
Micke: Det var längesen man hörde “Ca plane pour moi”. Förra veckan gick vi lite utanför ESC-bubblan när vi snackade om bland annat Bob Dylan och First Aid Kit. Då var det positiva ordalag. Skulle vi (men det ska vi inte) ta raka motsatsen och snacka om de värsta låtarna… då är “Ca plane pour moi” en av låtarna som dyker upp. Är man på gott humör, då gillar jag det fortfarande inte men tolererar det. Men är man inte på humör, då finns ju mer eller mindre INGEN låt som provocerar en så mycket. Så “tack” för påminnelsen! 🙂
Bengan: Så tidigt in i virusets bana i Sverige så har man väl ägnat sig åt smittspårning och jag tror inte man hittat någon koppling till MF-finalen. Vad som bara kan anses som grym ironi är att det SAMMA kväll äger rum en hemmafest i Stockholmsområdet där ca 100 personer kommer, varav 70 senare insjuknar. Den festen, som ju verkligen är småskalig i jämförelse, är tyvärr det som anses vara “ground zero” för smittspridningen i Stockholm. 70 låter inte mycket, men R-talen var inte lika låga då som de senare blev. I lilla Sverige sprids sånt snabbt.
Adri…..de två låtarna med Plastic Bertrand är för mig nonsensmusik men av den typ som är små glädjepiller som alltid är kul att lyssna på. I synnerhet om man haft en liten off dag
Micke: Jadu. Det var tråkigt att höra. ”Ca Plane Pour Moi” var en låt jag försökte gilla på gymnasiet (fråga mig inte…) men till sist kom man till punkten där man insåg ”Nej men jag gillar faktiskt inte den här låten”.
Samma sak med Avatar. Så jäkla hypad film, man ville så gärna spela med. Men till sist kan man inte förneka sig själv längre utan plötsligt inser man att… fasen vad ”Avatar” är en farligt ointressant film.
Jag har för mig att du nämnt ”I will always love you” med Whitney Houston som världens sämsta låt. Rätta mig om jag har fel. Har jag däremot rätt så tycker jag det är fett knas.
Ska jag peka på en låt som verkligen försöker vara legitim, men som i slutändan verkligen bara irriterar mig å det grövsta. Då brukar jag nämna ”Man! I feel like a woman” med Shania Twain. Tyvärr inte helt ovanlig på klubbar eller barer. Den gjordes uppenbarligen inte med mig in mind. För då siktar den så jäkla fel.
Jag gav ”Ca plane pour moi” lite onödigt mycket skit uppe. Som sagt, är man på gott humör är den väl medioker at best. Men om man är irriterad, har huvudvärk eller är stressad. Då kan det mycket väl vara en av de absolut värsta låtarna att sätta på. I alla fall för mig.
@Adri, som jag sa. Jag gillar ”Ca plane pour moi”, även om jag gillar hans “Bambino” mycket mer. När man gillar musik så finns det ju olika kriterier. Där finns bl.a den seriösa kategorin och det finns den icke seriösa kategorin. Sen oerhört många fler. Plastic Bertrand ingår i den icke seriösa kategorin. Blir på jädrigt gott humör av det. I synnerhet då “Bambino” som sagt.
I varje kategori finns det sånt man gillar och sånt man inte gillar. Detta gäller självklart då också den seriösa kategorin. Där ingår låten ”I will always love you”. Du frågar om jag verkligen tycker det är världens sämsta låt? Svaret är nej! Det är absolut inget fel på Dolly Partons skapelse. Tyvärr kom den dock i händerna på någon som lät Whitney Houston misshandla den till den milda grad att de borde ha åtalats för “Förargelseväckande beteende” eller “Misshandel” eller liknande.
Adri försök leta upp Björn Kjellmans skämtsamma variant på Whitney sång av denna låt. Den säger allt om vad jag tycker. Jag hade kunnat visa dig själv men det går givetvis inte här i bubblan. Han sjunger, ungefär så som Christer Sjögren, med egentligen bra röst men med exakt samma tonläge vare sig det är refräng, vers, om det ska tryckas på eller vara soft. Skrattar bara jag tänker på Björkmans version. Den säger allt 🙂 Sen ska jag trycka på att Björkman gjorde inte den som ett hån utan den bara kom spontant i ett program.
Sen begriper jag absolut nada om du gillar Whitneys version. Du har flera gånger tryckt på hur illa du tycker om när folk skriker. Whitney personifierar verkligen detta i denna version.
En grej till bara så ingen missförstår. Har absolut inget emot Whitney Kan lyssna själv på henne. Dock definitivt inte på den version vi pratar om 🙂
Nu fick jag hjärnsläpp igen. Inte Björkman utan Kjellman
Okej. Bara så att alla är på det klara med att Dollys version är förbaskat bra 😉
Jag gillade Whitneys version också när den kom, men tycker inte att den har åldrats lika väl. Eller så har väl min musiksmak bara förändrats.
Adri, jag förstår dig så väl. Många gånger är detta att göra topplistor mest en övning i att hitta de låtar man tycker minst illa om. “Okej, jag gillar två låtar. Vilka åtta andra finns det överhuvudtaget något i jag tycker om?” 😉 Luxemburg var dock något lättare än så att lista.
Min luxemburgska topp tio:
1965 “Poupée De Cire, Poupée De Son“, France Gall
1967 “L’amour Est Bleu”, Vicky
1973 “Tu Te Reconnaîtras”, Anne-Marie David
1956 “Ne Crois Pas”, Michèle Arnaud
1981 “C’est Peut-être Pas L’amérique“, Jean-Claude Pascal
1970 “Je Suis Tombé Du Ciel”, David-Alexandre Winter
1983 “Si La Vie Est Cadeau”, Corinne Hermès
1972 “Après Toi”, Vicky Leandros
1988 “Croire”, Lara Fabian
Eftersom det ibland delas musikupplevelser vi gillar. Vacker och känslosam låt med Lara Fabian (gillar inte videon, så det får bli en liveversion):
https://www.youtube.com/watch?v=4RhwcIF5IUg