Italiens bidrag i Eurovision Song Contest
2020-06-02 (tisdag)
Schlagerpinglan: I dag, tisdagen den 2:a juni, är det Italiens nationaldag (Republikens dag) vilket jag tycker är en bra dag att uppmärksamma alla de bidrag landet tävlat med i Eurovision Song Contest genom tiderna.
Efter att ha lyssnat igenom samtliga 46 tävlingsbidrag (+2020-bidraget), som ni hittar på min nya samlingssida här: “Italien i Eurovision Song Contest“, sammanställde jag min personliga topp-tio-lista, se nedan.
Schlagerpinglans favorit av Italiens ESC-bidrag:
“Insieme: 1992“, Toto Cutugno (ESC 1990)
| Schlagerpinglans topp-10 av Italiens samtliga ESC-bidrag: | ||
| 1. | “Insieme: 1992“, Toto Cutugno | (ESC 1990 – 1:a) |
| 2. | “Gente Di Mare“, Umberto Tozzi and Raf | (ESC 1987 – 3:a) |
| 3. | “Grande Amore“, Il Volo | (ESC 2015 – 3:a i finalen) |
| 4. | “Occidentali’s Karma“, Francesco Gabbani | (ESC 2017 – 6:a i finalen) |
| 5. | “Fai Rumore“, Diodato | (ESC 2020 – inställd tävling) |
| 6. | “Per Lucia“, Riccardo Fogli | (ESC 1983 – 11:a) |
| 7. | “Magic, Oh Magic“, Al Bano and Romina Power | (ESC 1985 – 7:a) |
| 8. | “No Degree Of Separation“, Francesca Michielin | (ESC 2016 – 16:e i finalen) |
| 9. | “Fiumi Di Parole“, Jalisse | (ESC 1997 – 4:a) |
| 10. | “I Treni Di Tozeur“, Alice and Battiato | (ESC 1984 – 5:a) |
| 11. | “L’Amore È Femmina (Out Of Love)“, Nina Zilli | (ESC 2012 – 9:a i finalen) |
| 12. | “Avrei Voluto“, Anna Oxa and Fausto Leali | (ESC 1989 – 9:a) |
| 13. | “Ti Scrivo“, Luca Barbarossa | (ESC 1988 – 12:a) |
| 14. | “La Mia Città“, Emma | (ESC 2014 – 21:a i finalen) |
| 15. | “Nel blu dipinto di blu (Volare)“, Domenico Modugno | (ESC 1958 – 3:a) |
| Snabbfakta: Italiens deltagande i Eurovision Song Contest: |
| debutår: 1956 – deltagit 45 gånger (+2020) – vunnit 2 gånger: 1964 och 1990 |
| Bonus: Om man letar efter något lämpligt att avnjuta medan man lyssnar på de 47 bidragen (45 tävlingsår, två bidrag 1956 och ett icke-tävlingsbidrag 2020) så kan en italiensk pizza med mozzarella, tomater och basilika, Pizza Margherita, vara ett alternativ. Mer om det och landets samtliga ESC-bidrag genom tiderna hittar ni här: “Italien i Eurovision Song Contest“ |  |
10. ”Era” – 1975
• En av min pappas favoriter. Därför är jag kanske inte objektiv, men denna låten har en kär plats hos mig. För detta blev ju en av de första gamla gamla ESC-låtar jag själv sökte upp just därför. Men det finns betydligt bättre! 🙂
09. ”Se piangi se ridi” – 1965
• Smörballad, men en effektiv sådan!
08. ”La mia citta” – 2014
• Lite The Cardigans och Anastasia här. Jag gillar dem, så klart jag gillar detta!
07. ”No degree of separation” – 2016
• Söt tjej sjunger söt låt. Vem är jag att misstycka?
06. ”Rapsodia” – 1992
• Missta mig inte. Denna låten är grym. Men ändå skulle jag nästan aldrig lyssna på den. För samtidigt är den ren ångest.
05. ”Si” – 1974
• Väldigt romantisk musik. Mycket bättre än hennes vinnare tycker jag. Jag älskar Abba, men denna är bättre än ”Waterloo” 🙂
04. ”Non mi avete fatto niente” – 2018
• Ännu en grym italiensk låt som i slutändan ändå bara gör mig ledsen. Varför är italienare så ledsna? Men med det faktumet så är det en ju extremt välskriven låt!
03. ”I treni di Tozeur” – 1984
• Classic! Av en anledning 😉 Gillat denna från första stund!
02. ”Fiumi di parole” – 1997
• Lite Roxette-rippat. Men det är en grym låt likaså! 😀
01. ”Soldi” – 2019
• Bara alla rätt helt enkelt! 🙂
Ja, Italien är en grym deltagare i sammanhanget! 🙂 svårt att bara välja 10, men I got it done!
Det är extremt svårt att göra några topplistor när det gäller Italien för det mesta de deltagit med är väldigt bra i ESC-termer. Jag minns inte en enda dålig låt. Det jag istället gör nu blir en topp 3 från varje årtionde. (Måste fylla i att det var kul att läsa lovord för Italien från Adri. Well done. Helt ärligt väldigt glädjande. Ok Topp 3 då:
1950-talet
1. “Nel blu dipinto di blu (Volare)“, Domenico Modugno – 1958
2. “Piove”, Domenico Modugno – 1959
3. “Aprite Le Finestre”, Franca Raimondi – 1956
1960-talet
1. “Non Ho L’étà”, Gigliola Cinquetti – 1964
2. “Due Grosse Lacrime Bianche”, Iva Zanicchi – 1969
3. “Se Piangi, Se Ridi”, Bobby Solo – 1965
1970-talet
1. “Era”, Wess & Dori Ghezzi – 1975
2. “Si”, Gigliola Cinquetti – 1974
3. “Libera”, Mia Martini – 1977
1980-talet
1. “I Treni Di Tozeur“, Alice and Battiato – 1984
2. “Gente Di Mare“, Umberto Tozzi and Raf – 1987
3. “Per Lucia“, Riccardo Fogli – 1983
1990-talet
1. “Rapsodia”, Mia Martini – 1992
2. “Insieme: 1992“, Toto Cutugno – 1990
3. “Fiumi Di Parole“, Jalisse – 1997
2000-talet
Tyvärr deltog inte Italien under detta årtionde
2010-talet
1. “Fai Rumore”, Diodato – 2020
2. “Grande Amore“, Il Volo – 2015
3. “Non Mi Avete Fatto Niente“ – 2018
Micke: Du vet nog vid detta laget att jag är ungefär lika trevlig som den där vattniga vätskan som ibland kommer före själva ketchupen (eller senapen, men sånt strunt håller jag inte på med) ur flaskan. Därför hoppas jag inte du blir allt för bitter av min kommentar, men “Fai Rumore” deltog faktiskt inte på 10-talet 😉
(inte 20-talet heller skulle det visa sig, men det var i alla fall planerat då)
Så, om vi tar bort den ur det årtiondet och skjuter upp 2015 och 2018 ett snäpp, vilken låt får tredjeplatsen på 2010-talet? 🙂
Italien är onekligen en av mina favoritnationer i ESC (inte minst sen de gjorde comeback 2011). Det är inte helt lätt att sätta ihop en tio-topplista genom tiderna, väldigt många av deras bidrag är bra och väldigt få är riktigt dåliga.
Mina tio bästa är:
1. Occidentali´s karma – 2017 (borde ha varit Italiens andra seger under 10-talet)
2. Grande Amore – 2015 (borde ha varit Italiens första seger under 10-talet, förlåt Måns Zelmerlöw)
3. I treni di Tozeur – 1984
4. Nei blu dipinto di blu – 1958
5. Soldi – 2019
6. Comme é doce o mare – 1991
7. Magic oh magic – 1985
8. No degree of seperation – 2016
9. Avrei voluto – 1989
10. Non ho l´eta – 1964
@Adri, det enda jag vet angående din vara eller icke vara angående trevlighet är att jag inte hade pratat med dig här om jag hade ansett den vara så som du antyder. Så enkelt är det polarn 🙂
Vilket bidrag på 2010-talet jag skulle flytta upp på plats tre? Lika svårt som allt när det gäller Italien då nästan allt är bra.
2011: var mest bra på grund av Italiens återkomst. Italien på engelska är ju rakt av patetiskt men låten är helt ok
2012: alldeles för bra för att sabbas så som den gjorde på scen då Nina påtvingades engelska. Låten tappar kraft rakt igenom. Oj att det märks skillnad när hon i slutet överger engelskan och sjunger på det språk han ska göra.
2013: Ett riktigt mysigt bidrag men tyvärr visar det sig betydligt mer i studioversion än på scen. Ändå riktigt bra.
2014: Kanske 10-talets största mysterium. Solklar på topp 3 på 10-talet om det inte hade varit för det jag nu kommer till. Vad tusan hände på scen????? Jag har sett Emma Marrone i otaliga liveframträdanden och hon levererar ständigt men märkligt nog inte i ESC-finalen 2014. Vad hände? Var hon sjuk? Något konstigt var det i alla fall. Ska ni lyssna på den här så välj studioversionen.
2016: Vill ni veta hur man dödar ett riktigt mysigt bidrag. Här har ni svaret. Ta och byt ut italienskan mot engelska halvvägs in i låten. Om de ska bruka den typen av våld så kan de väl åtminstone använda sig av text så som de gör i den italienska versionen och inte bara upprepande av ord som i den engelska.
2017: Det var mycket snack om apan på scen från de som inte gillade bidraget. Så mycket att de verkade glömma att lyssna på låten. I San Remo och andra framträdanden fick apan agera i bakgrunden så jag förstod inte tjatet. Lite av det tappade dock i ESC-finalen då det verkade som de ville ha fram apan mer. Den här eller bidraget 2014 hade varit svaret på din fråga Adri om de inte hade droppat lite live.
2019: Det märkligaste av allt. I san Remo inledningsvis för mig det absolut sämsta bidraget av alla. Extremt besviken när den van men jädrar så den växte. Till slut tyckte jag det var rätt vinnare i San Remo.
Lät det mest gnälligt? Tänkte jag får väl hitta något negativt om Italien. Det är ju så jädra sällsynt så här kom det. Grejen är ju att jag gillar alla dessa oavsett version.
Ok Adri jag får väl svara på din fråga då. Uppflyttad på tredje plats blir “Occidentali’s Karma”, Francesco Gabbani – 2017 synd bara att de inte kunde hålla det helt på jorden
@Mats, jädrigt kul att se att du gillar Avrei Voluto – 1989. Tyvärr ett bidrag som förlorar väldigt på scen i ESC-finalen. Men studioversionen Mats. Alltså från 1.52 och resten är bland det bästa jag hört i ESC.
https://www.youtube.com/watch?v=Kl6aVvRUejg
Det är fascinerande hur snabbt man blir en del av Eurovision-”familjen”.
Jag är född 1996 och därför har jag upplevt fler upplagor av tävlingen utan Italien än med Italien. Men nu när de väl återkommit så känns det så konstigt att tänka på Eurovision utan Italien. Jag vet ju att jag ändå hade kollat eftersom jag såklart kollade innan Italien återkom. Men det känns som att en del av själen skulle försvinna.
Samma sak med Tjeckien. De gjorde en sen debut för det första, för att sen hoppa av i sinnesmånga år innan de återkom. Men nu varken kan eller vill jag se de hoppa av igen! 🙂
Hoppas både Tjeckien och Italien är här för att stanna. Jag tror det också. Jag har kontakt med några italienare som visserligen säger att ESC-intresset inte är lika brett som i Sverige, men att Eurovision ändå upplever lite av en ”guldålder” där. Trots att Italien ännu inte vunnit sen återkomsten 🙂 Tjeckien tror jag också stannat! De behövde bara små sparkar i baken gällande resultatet så blev de glada!
Jag hoppas många andra förlorade nationer återkommer. Jag vill leva i alla fall ett år där Luxemburg deltar. Även Monaco, Andorra, Slovakien, Turkiet, Bosnien&Herzegovina, Ungern och Montenegro 😀
Skulle inte hata om Marocko deltog igen, men ibland ska man drömma mindre. Det finns ju trots allt ett maxantal deltagare! 🙂
Jag såg iaf precis en compilation med länder som inte längre deltar i denna fest. Blev påmind om hur mycket guld dessa länder ligger bakom ändå (förutom Montenegro, men de får gärna överbevisa mig!) 😀
(Hmm. Vet inte om det blev något fel när jag skickade den här kommentaren tidigare, så jag försöker igen. Du kan ju ta bort den ena om det blir dubbelt 🙂 )
Äntligen ett ämne där jag faktiskt kan skriva ner fler än ett par bidrag som jag tycker riktigt bra om 🙂 Jag radar bara upp mina italienska favoriter genom åren:
1958 “Nel Blu Dipinto Di Blu” Domenico Modugno
1964 “Non Ho L’étà” Gigliola Cinquetti
1975 “Era” Wess and Dori Ghezzi (vissa dagar håller jag den här för Italiens bästa överhuvudtaget)
1983 “Per Lucia” Riccardo Fogli
1984 “I Treni Di Tozeur” Alice and Battiato (en av de mest frustrerande låtarna. det finns så mycket jag älskar i den här melodin, men den känns ändå rumphuggen på något sätt 🙁 )
1987 “Gente Di Mare” Umberto Tozzi and Raf
2014 “La Mia Città“ Emma (ja. vad sjutton var det som hände live?)
2017 “Occidentali’s Karma“ Francesco Gabbani (sitter fortfarande med ett lyckligt leende varje gång jag tittar på den här. charmigt i överflöd 🙂 )
2018 “Non Mi Avete Fatto Niente“ Ermal Meta e Fabrizio Moro (egentligen gillar jag inte såna här “oj-vad-mycket-elände-det-finns-i-världen”-bidrag, men det här är riktigt bra)
2019 “Soldi“ Mahmood (även om “Arcade” var min favorit 2019 hade jag inte varit ledsen om den här vunnit istället)
2020 “Fai Rumore” Diodato (hjärtskärande vackert)
@Engsla, jädrar så kul att läsa om det du skriver om Italien i ESC. Visst är de helt enkelt bäst 🙂 Bara en sak som jag undrar. Vart tog 90-talet vägen på din lista, i synnerhet då den fantastiska “Rapsodia” 1992?
Micke, 90-talet var mest “meh” för min del. Bäst av de italienska bidragen då tycker jag ”Fiumi di parole” var 🙂 Tyvärr hittar jag inget för mig i “Rapsodia”. Varken bra eller dåligt 🙂
@Engsla, jädrar så mycket du går miste om när du inte hittar DET i “Rapsodia”. Ett av de mäktigaste i ESC-historien. Men du känner säkert likadant i bidrag du älskar och som jag inte gillar 🙂