Bulgarien 2020: ESC-representanten presenteras den 25/11
2019-10-31 (torsdag)
När TV-bolaget BNT i går avslöjade att Bulgarien kommer att delta i Eurovision Song Contest 2020 så lovade de också att fler “spännande deltajer” var att vänta. Redan i dag presenterades en: Landets ESC 2020-representant(er) kommer att presenteras den 25:e november. (Källa: Eurovision Bulgaria på Twitter)
(Grafik lånad från Eurovision Bulgaria)
Schlagerpinglan: Att det skulle bli ett internval vid en eventuell bulgarisk comeback var ju ganska väntat, speciellt med tanke på att det var ekonomin som tvingade dem till en paus efter tre lyckade internval i rad. Som sagt, jag är väldigt nyfiken på vad de har planerat för 2020 och är därför tacksam över att inte behöva vänta längre än till den 25:e november. 😀
Mer om Bulgariens förberedelser inför ESC 2020 (inkl. samtliga bidrag och resultat i tävlingen) hittar ni här: “Bulgarien i ESC 2020“.
Tänkte göra min personliga topplista på de bidrag som hamnat jumbo genom åren.
Topp av alla jumboplatsen 1956-2019.
1. Spanien 1983
(Ja jisses vad ska man säga. Liv och lungor till ESC är väl det minsta man kan säga. Tack Spanien)
2. Tyskland 2005
(Det är för lite rock i ESC det är väl det jag kan säga)
3. Sverige 1963
(Tycker synd om de som inte klarar att se storheten i äldre låtar. En av Sveriges största röster genom alla tider)
4. Finland 1996
(Har alltid älskat detta nervvrak till deltagare. Jublar nästan än idag när hon klarar sig igenom mysbidraget)
5. Tyskland 2016
(Ja vad tusan ska man säga. Asmysigt bidrag i studioversionen men ett skämt live)
6. Schweiz 1974
(Året då Nederländerna borde ha vunnit men även den här låten hade jag satt före Waterloo sju dagar i veckan)
7. Portugal 2018
(För lugn för ett ESC i uptempo men oj så mysig)
8. Irland 2007
Irländsk folkmusik är aldrig fel. Synd bara att det live visade sig att sångerskan saknade sångröst)
Hmm, jag försöker mig på en topp 5-lista över jumboplatser:
1. Finland 1996: Niin kaunis on taivas – Jasmine
(Trevligt och trallvänligt. Förstår inte hur den kunde komma sist)
2. Sverige 1963: En gång i Stockholm – Monica Zetterlund
(Är osäker på om jag skulle uppskatta den lika mycket om jag inte förstod språket, men Monica är så bra här!)
3. Tyskland 2015: Black smoke – Ann Sophie
(Jag är väl ganska ensam om att göra det, men trots vissa vokala olater från sångerskan så tycker jag om det här 🙂 )
4. Portugal 2018: O Jardim – Cláudia Pascoal
(Fin låt, jag tycker bättre om den här än den de skickade året innan. Eller om det bara är så att jag tycker bättre om hennes röst? Hursomhelst så förtjänade den ett bättre öde än en sistaplats. Kanske förlorade den på broderns uttalande om esc-musik året innan? Konspirationsidéer är ju alltid kul 😉 )
5. Finland 2009: Lose Control – Waldo’s People
(Visst, det fanns bättre bidrag 2009, men den här är mycket bättre än den som vann. Det finns dock inte mycket som kan lyfta ett bidrag i resultatlistan efter ett dåligt liveframträdande, effektiv refräng till trots, lol)
Om jag försöker på mig en liknande lista, så har vi the following…
(Endast sådana som kom sist i final. Räknar inte de som kom sist i semifinal.)
10. ”Tell me who you are”, 2002
09. ”In love for a while”, 2011
08. ”Lass ihn”, 1998
07. ”Cry baby”, 2003 (bara studioversionen dock. Liveversionen gjorde sistaplatsen rättvis!)
06. ”Run & hide”, 2005
05. ”Ghost”, 2016
04. ”Lose control”, 2009
03. ”Quien maneja mi barca”, 1983
02. ”No quiero escuchar”, 1999
01. ”Antes do adeus”, 1997
@Micke, Mycket intressant initiativ… som inspirerar mig att göra ett djupdyk i jumbo-bidragen för ett inlägg lite längre fram. Jag tackar för idén och ber om ursäkt för att jag inte har tid att göra en egen lista just nu. Jag kan i alla fall rangordna dina topp-åtta bidrag för skojs skull. 😀
Topp-åtta av Mickes jumbo-favoriter:
1. Finland 1996: “Niin Kaunis On Taivas”, Jasmine
(Finland har en speciell plats i mitt hjärta och jag trodde jag hade ganska bra koll, men tydligen har jag missat även ganska “nya” bidrag från vårt grannland. Detta var ju en riktigt medryckande “må-bra-låt” som absolut inte förtjänade en jumboplats.)
2. Schweiz 1974: “Mein Ruf Nach Dir”, Piera Martell
(En klassisk schlager – ingen personlig favorit men om scenkläderna är det enda man kan hitta fel på så är det ett bra tecken.)
3. Tyskland 2005: “Run & Hide”, Gracia
(Hmm… jag visste att jag skulle skriva något i stil med “jag är med på tåget under verserna och mellanspelet men sång-skriken i refrängen fördärvar hela upplevelsen för mig” men efter att ha lyssnat på låten igen så märker jag att den faktiskt inte stryker mig mothårs lika mycket längre. Dags att ge den nya chanser. 🙂 )
4. Portugal 2018: “O Jardim”, Cláudia Pascoal
(Håller med till 100%. Inget jag ger några högre ESC-poäng till, men vid rätt tid och plats är den supermysig.)
5. Tyskland 2016: “Ghost”, Jamie-Lee Kriewitz
(Håller med om att låten var ljusår bättre i studioversion… men inte tillräckligt. Jag gillar trummarkeringen och delar av texten men refrängen och jag kommer inte helt överens.)
6. Spanien 1983: “¿quién Maneja Mi Barca?” Remedios Amaya
(Inget jumbo-bidrag enligt mig då det finns både scennärvaro och sångröst…. men det spelar ingen roll hur många gånger jag lyssnar på låten, den går in genom ena örat och ut genom det andra.)
7. Sverige 1963: “En Gång I Stockholm”, Monica Zetterlund
(Även om jag uppskattar låtens text och Monicas röst och artisteri, speciellt ögonen, så har inte denna låt “det” som behövs för att jag mitt intresse ska hållas kvar vid en så pass sävlig låt som “En Gång I Stockholm” ändå är.)
8. Irland 2007: “They Can’t Stop The Spring”, Dervish
(Detta bidrag ger mig väldigt blandade känslor. De instrumentella slingorna är otroligt vackra… men sångrösten var inget som tilltalade mig och därför har jag aldrig rankat låten speciellt högt… inte ens nu när jag lyssnade på den igen.)
Av tidsbrist och andra problem hinner jag inte göra en egen lista. Jag tycker dock att initiativet är riktigt roligt. Det enda jag bidrar med här är att Spanien 1983 är en förebild och klassiker för mig. Av alla bidrag genom åren är denna en av de som gjort störst intryck på mig. Obegripligt att den kom sist. Finland 1996 kommer jag inte ens ihåg men nu när jag lyssnade på den så här ett antal år senare blev jag glatt överraskad. Ett glädjepiller.