Turkiet deltar troligtvis inte i Eurovision Song Contest 2020!
2019-09-22 (söndag)
Escturkey.com lär ha kontaktat EBU för att få svar på frågan om Turkiet kommer att delta i Eurovision Song Contest 2020 eller ej. EBU uppges ha svarat att TV-bolaget TRT inte anmält sig till ESC 2020 och kan därmed inte förväntas skicka något tävlingsbidrag till Nederländerna. (Källa: escturkey.com)
| Snabbfakta: Turkiets deltagande i Eurovision Song Contest: |
| debutår: 1975 – deltagit 34 gånger – vunnit 1 gång: 2003 |
Turkiets senaste bidrag i Eurovision Song Contest:
“Love Me Back“, Can Bonomo (7:a i ESC 2012)
resultat i Eurovision Song Contest: |
|||
| 2012: | “Love Me Back“, Can Bonomo | (Internval) | 7:a i finalen |
| 2011: | “Live It Up“, Yüksek Sadakat | (Internval) | 13:e i semi 1 |
| 2010: | “We Could Be The Same“, maNga | (Internval) | 2:a i finalen |
| 2009: | “Düm Tek Tek“, Hadise | (Internval) | 4:a i finalen |
| 2008: | “Deli“, Mor ve Ötesi | (Internval) | 7:a i finalen |
| 2007: | “Shake It Up Shekerim“, Kenan Dogulu | (Internval) | 4:a i finalen |
| 2006: | “Superstar“, Sibel Tüzün | (Internval) | 11:a i finalen |
| 2005: | “Rimi Rimi Ley“, Gülseren | (Nationell final) | 13:e i finalen |
| 2004: | “For Real“, Athena | (Internt artistval + Nationell final) |
4:a i finalen |
| 2003: | “Everyway That I Can“, Sertab Erener | (Internval) | 1:a i finalen |
Schlagerpinglan: Med tanke på att TV-bolaget TRT vid ett flertal tillfällen påpekat att de har problem med bl.a. 50/50-röstnings-regeln och de fördelar Big Five-länderna har i tävlingen, och inget av det förändrats, så kommer denna nyhet inte som någon större överraskning. Det är alltid tråkigt när det verkar finnas stora motsättningar, men förr eller senare så kanske de ändrar sig och kommer tillbaka. Hoppas kan man ju. 🙂
Relaterad information: I och med att wikipedia uppdaterat sin lista över klara ESC 2020-länder och nu även har med Malta så har de 36 länder på sin lista medan esctoday.com står kvar med 32 länder på sin. Läs mer här: “Eurovision Song Contest 2020“.
Kan inte påstå att jag är förvånad. Deras invändningar mot systemet är högst oklara också. Big 5 har knappt några fördelar skulle jag säga. Men jaja.
Tider förändras, och förr eller senare kommer väl några nya ordförande och vem vet då? Kanske den personen kommer vara mer sugen på en kontinental fest 🙂
Turkiet har skickat en del guldkorn! 2003, 2009, 2006, 2004, 2002…
Men bäst är klart en låt som är nästan lika gammal som mig.
”Dinle” är en fantastisk låt som borde ha vunnit 1997. Etnisk, festlig, medryckande, välsjungen. Att den fick Turkiets dittills bästa placering var välförtjänt! 🙂
En sak kan jag slå fast vad gäller mig, Turkiet och ESC. Utan Turkiet hade jag aldrig ens tänkt tanken ESC idag precis så som jag känner med MF idag.
Redan som liten fick jag Turkiet och ESC inpräntat i mig. Det var Turkiet som gjorde hela bubblan intressant för min del. Varje säsong när ESC startade ekade Turkiets bidrag i mig, många av dem fick jag av förklarliga skäl höra långt efter de deltog.
Jag älskade Turkiet i ESC. Jag kan säga så här. Jag kan knappt ens hitta några bra låtar hos dem enligt min musiksmak men enligt min ESC-smak kan jag knappt hitta några dåliga. Dom är ju inte bra överhuvudtaget men ändå så jävla bra rent ut sagt.
Men det finns ett bidrag som är klar etta och det är den underbara Dinle från 1997. Ett år som för mig var det starkaste av alla på 90-talet. Tyvärr för Turkiet så hade Storbritannien för en gångs skull fattat vad det handlar om och fått till ett riktigt, riktigt starkt bidrag som helt logiskt vann. Hur Irland kunde putta ned Turkiet till tredje plats är dock ett mysterium men på 90-talet kom Irland högt oavsett hur låtarna var.
Många som känner mig privat har den felaktiga uppfattningen att jag tycker illa om bidraget från 2003 som vann hela ballongen. Inget kan vara mer fel. Jag gillar låten men jag kände redan då att det kan bli dödsstöten för det Turkiet jag älskar i ESC. Delvis fick jag rätt då det som hände då att de sålde sig till det engelska språket sedan följde med även framöver.
Oavsett vilket blir jag lika jädra besviken varje år Turkiet meddelar att de inte ställer upp. Tack Turkiet för den glädjen ni har spridit i ESC
Jag saknar verkligen Turkiet i Esc. Man hoppas varje år att dom ska komma tillbaka. Deras bidrag genom åren har varit av varierande kvalité och man visste aldrig vad dom skulle ställa upp med till skillnad från andra länder som man vet låter likadant i stort sett varje år, åtminstone som det har sett ut sedan några år tillbaka.Jag tyckte att dom var roligare att se och höra tidigare år än under 2000-talet. 1997 är ett sådant exempel. Förstår inte varför man har invändningar mot Big 5-länderna då dom ändå bidrar med mer när det gäller det ekonomiska.
Jag har också förstått att man tycker att tävlingen inte är lämplig för barn. Jag vill inte utveckla det närmare.
Jag tror det dröjer innan dom kommer tillbaka om dom ens gör det. Inte som tävlingen ser ut i dess nuvarande form.
Skulle vilja fråga er här vad ni tycker om ett par av de bidrag Turkiet haft med innan de vann 2003. Jag och en jämnårig och två äldre släktingar har vissa starka beröringspunkter med olika av dessa. Därför är det intressant att se vad andra, som inte har dessa beröringspunkter, tycker om bidragen. Bidragen jag pratar om är 1985, 1987, 1989, 1990, 1996, 1997 och 2000. Några här som har åsikter om någon eller några av dessa?
1985, 1989, 1990 doesn’t ring a bell.
1987 är en riktig jäkla dålig låt som orsakar grav hjärtklappning. Samtidigt är den väl lite kul kan jag medge. Var sistaplatsen rättvis? Jag vet inte för jag har inte hört hela startfältet men av de jag hört förstår jag att det inte gick så bra. Även om Israel samma år var ännu värre.
1996 är en bra låt medan den pågår men den är så pass o-catchy att när den är över lämnas inget intryck från den.
1997. Som synes ovan, Turkiets bästa. Till skillnad från dig gillar jag inte ”Love shine a light” så jag tycker Turkiets tredjeplats är en skymf. Den förtjänade vinsten! 🙂
2000 är också riktigt bra.
Min topp tre är dock:
1. 1997
2. 2003
3. 2009
De tre herrarna i vitt från 1985 kommer jag ihåg men inte låten som när jag nu hör den faktiskt tycker är bra. Koreografin hörde dessvärre inte till det bättre man sett…
1987 och 1989 blir jag bara stressad av.
1990 tycker jag är lite småmysig. 1996 gillar jag också mycket p.g.a stråkarna som jag är svag för.
1997 är allra bäst tätt följd av 2000 men får minus för för engelskan på slutet som man knappt uppfattar för den är så usel och borde inte funnits med överhuvudtaget.
1997, är min avsluta favorit bland Turkiets bidrag. Synd att den tävlade ett så oerhört starkt år.
Gillar också 1987 och 1989 jättemycket, kan de bli mer Turkiet än detta?
De övriga låtarna diggar jag också, mer eller mindre. Tycker Turkiet höll hög kvalité i princip varje år under 1900-talet och de gjorde alltid sin grej.
Min topp 5 av turkiska bidrag
1: 1997- ”Dinle”
2: 2010- ”We could be the same”
3: 1989- ”Bana Bana”
4: 1987- ”Sarkim Sevgi üstune”
5: 2003- ”Everywat that I can”
@Micke, Här är några korta åsikter om bidragen:
1985 – MFÖ: “Di Dai Di Dai Dai (a’sik Oldum)” – Otroligt charmigt och medryckande bidrag som jag än idag tycker riktigt bra om. Ett glädjepiller av stora mått. 😀
1987 – Seyyal Tanner and Lokomotif: “Sarkim Sevgi üstüne” – Ett bidrag som skulle kunna tilltala mig då det är glatt, medryckande, energiskt… men något här gör att det blir FÖR energiskt och stressande och ger mig alldeles fel vibbar. Inte något favorit-bidrag hos mig m.a.o.
1989 – Pan: “Bana Bana” – Låten består av så många olika komponenter, och de flesta gillar jag… men just Bana-bana-partiet är så stressande att det fördärvar hela upplevelsen. Utan partiet = en intressant låt med många trevliga inslag. Med partiet = man hinner knappt “stressa ner” förrän det är dags igen, vilket fördärvar större delen av låten. Slutsats: Ingen större favorit hos mig.
1990 – Kayahan: “Gözlerinin Hapsindeyim” – Småmysig så länge den håller på… men inget som gjort något större intryck hos mig.
1996 – Şebnem Paker: “Besinçi Mevsim” – Vackra melodislingor men lite för släpig för min smak.
1997 – Sebnem Paker and Group Etnic: “Dinle” – Ett av Turkiets absolut bästa bidrag.
2000 – Pinar Ayhan & S.O.S. band: “Yorgunum Anla” – En ganska anonym låt som jag har svårt att komma ihåg då den har melodislingor som påminner om många andra låtar i den genren. Likväl, en mycket svängig låt som jag uppskattar varje gång jag springer på den.
Beklagar verkligen att Turkiet inte ser ut att göra comeback nästa år heller, de har skickat många minnesvärda bidrag under åren. Min favorit är “Eweryway that I can” d.v.s. vinnaren 2003.
Turkiets låt 1985 gillade jag verkligen, den var medryckande och stack ut i ett startfält som annars innehöll mycket ballader.
1987 och 1989 tillhör inte mina största favoriter, dock förtjänade båda betydligt mer poäng än vad de fick (0 1987 och 5 1989). 1989 minns jag annars framförallt för deras dirigents yviga stil.
1990 Skickade man ett betydligt lugnare och nedtonat bidrag än åren innan, mysigt men lite slätstruket.
1996 och 1997: starka låtar båda åren, då fanns ju fortfarande regeln att varje land skulle sjunga på sitt eget språk. En fråga man kan ställa sig är: hade Turkiet vunnit 1997 om man fått sjunga på engelska? Väldigt bra var den hur som helst.
2000 slutligen lämnar inga spår för mig. Startfältet det året var överlag starkt tycker jag men det turkiska bidraget var blekt.
Som de flesta andra saknar också jag Turkiets medverkan i eurovisionen. Inte så mycket för att jag var särskilt förtjust i deras bidrag, utan mer för att de var lite annorlunda 🙂
Bidragen jag tycker är helt ok från Turkiet är från åren 1996, 1997, 2003, 2009 och 2010.
Micke: Har lyssnat igenom låtarna du frågade om och de enda jag egentligen har några åsikter om är: 1989 – Lustigt nog är det Bana-bana-partiet jag tycker om här, det andra blir bara för tråkigt, lol. Bäst i det bidraget är dock dirigenten!
1996 – Precis som K2 är jag svag för stråkarna, fint.
1997 – Bäst av de låtar du frågade om. Trevlig men jag glömmer den fort. 🙂
Stort tack för svar ni sex som svarade. Man tar ju alltid till sig låtar på olika sätt. Dessa låtar har verkligen flera i min släkt tagit till sig på grund av något som hänt och som låten satt sig i.
Av de låtar jag nämnde är det 1990 och 1996 som satt sig hos mig. Den förstnämnda hörde jag i efterhand. Jag hade kärat ner mig i en turkisk tjej i skolan. Min första förälskelse. Jag ägnade dagar och nätter åt att komma på hur jag skulle våga närma mig henne. Till slut orkade jag inte grubbla längre utan gav upp. Två dagar senare var det istället hon som tog steget 🙂 hon var så extremt lik tjejen som sjunger med i bidraget. Vad gäller bidraget 1996 så träffade jag en annan tjej då. Hon är ett mirakel som än idag står ut med alla mina fel och brister 🙂
Bidraget från 1985 är enligt släktingar till mig tidernas största glädjepiller. Håller inte med men jag gillar bidraget. Bidragen 1987 och 1989 var det vissa av er som såg som för stressiga. Har viss förståelse för det om man går efter liveframträdanden. Men har ni sett studioverdionerns? Något helt annat. När det gäller den sistnämnda söker jag fortfarande efter versionen som Ola Håkansson stod för. Samma artister förutom den långa tjejen. Den versionen skulle de tävlat med.
1997 är ett fantastiskt bidrag som jag är glad tävlade innan engelskan våldtog ESC. Turkiets bästa bidrag som vi tycks vara överens om här.
2000 var väl ingen våldtäkt från engelskan men definitivt ett ofredande. Sen kom då 2003 med ett bra bidrag, tyvärr framförd på engelska och sen tappade Turkiet lite särart när de mer formade sig efter ESC.
Om någon vet hur man hittar Ola Håkanssons version med gruppen och deras bidrag från 1989 så hör gärna av er 🙂 Skulle vara kul att få höra den igen och se om den är så bra som jag minns den 🙂
Micke: Helt omöjligt för mig att hjälpa till eftersom jag inte ens hört orginalet.
Men däremot om man söker efter låten från 1989 på youtube – eller i alla fall om jag gjorde det – så fick jag upp tre resultat: liveframträdandet i Schweiz, den officiella musikvideon och en jättemärklig (semi-live) video.
I den sistnämnda är det bara en tjej med. Du nämnde ”…samma artister förutom den långa tjejen.” och jag vet inte om det men jag vet att det är två killar och en tjej i alla fall 🙂
OBS! Det är verkligen det enda jag grundar det på, men kanske är den? Varken Ola eller Tim nämns, men baserat på uppladdarens namn är det en svensk som laddat upp videon. Så han kanske fått tag på den?
Kan inte länka för jag var inne i appen. Och jag gissar att du förmodligen testat ändå. Men worth a shot. Mer kan jag inte 🙂
Jädrar jag hittade den 🙂 En Magnus Wennberg har lagt ut den. Iofs felaktigt som en prewiew inför esc 1989. Finns en sån men den han lagt ut är Ola Håkanssons version ett halvår minst senare. Wow Ola varför tävlade inte din version istället. Oj vad det luktar Turkiet. Synd bara att introt inte är med. Kommer Iofs igen efter 2.28 och en mi ut framåt
Säkert den Adri. Kul om du hade gillat den men det gör du nog inte 🙂
Det är från Jakobs stege förresten. Jakob Dahlins program i TV
Micke: Precis! Det var den. Tittade inte tillräckligt för att bedöma låten dock! 🙂 Men då hade jag iaf rätt och det är alltid en trevlig känsla! (Även om du verkar ha hittat den innan jag skrev ut det 🙂 )
Om någon här har intresse av att jämföra de tre versionerna hade det varit jädrigt intressant att få höra lite om det. Om ingen har intresse av det so what. Tar inte det minsta illa upp. I promise. Bara att gå vidare med nästa grej pinglan slänger in 🙂
Jisses! Har inte mina länkar kommit in? Försöker med att lägga en i taget då. Som jag brukar säga Pinglan. Gillar du det inte, bara ta bort det. No problems
Här är då Ola Håkanssons version av låten
https://www.youtube.com/watch?v=_B00cOrMvWc
Här är från ESC
https://www.youtube.com/watch?v=7_4cI9S5lUY
Och slutligen då förhandsvisningen
https://www.youtube.com/watch?v=UexIgUZCzdQ
Micke: Du lär dig minsann aldrig? Jag kommer alltid svara när folk ber om ursäkter här 🙂 För jag vet ju själv, man vill ju ha respons när man lägger ut nåt! 🙂
+ jag är mäster-prokrastinerare. Jag borde absolut skicka ut diverse jobbansökningar, men ”Bana Bana” är faktiskt roligare.
Jag kan dock inte vara allt för bjussig med åsikter. För jag tycker det var väldigt liten skillnad. Jag är nog med på ditt team om att Håkansson-/Norell-versionen var den starkaste 🙂 Men jag vette tusan om det egentligen hade blivit en skillnad i resultatlistan.
Som vanligt var även studioversionen starkare än liveversionen men så är det ju oftast! 🙂 Men som sagt, måste jag välja en version tar jag samma som du 🙂 Håkanssons 🙂
Ber om åsikter*
Inte ursäkter
Adri… Hade glömt att du är drabbad av samma “åkomma” som jag att alltid svara när någon frågar 🙂
Dessutom trodde jag att jag redan lagt ut länkarna till versionerna och du sa ju nåt om att du inte lyssnat eller nåt sånt. Fattar fortfarande inte varför länken försvann men skit samma.
Slängde bara in det igen just för att det försvann och hade inte trott på svar. Men nu vet jag då.
Jag tycker det är enorm skillnad på versionerna. Håkansson har städat upp bland bitarna och fått till en helhet som jag gillar skarpt. Men du tyckte ju i alla fall att den var bäst. Bra så 🙂
@Micke, Jag föredrog ju helt klart den lite mer moderna versionen. Den har dock kvar, och betonar, det medryckande och mysiga men har lyckats fila bort mycket av de stressande faktorerna. 🙂
Jag håller helt med Pinglan här. Känns inte alls lika stressigt som de andra två versionerna och man har kvar hela den turkiska känslan. Tycker faktiskt väldigt bra om det här.
Hej, motvallskärringen här igen, lol 😉
För mig känns Håkanssons version helt död. Tagen direkt från kylrummet. Känns otroligt mycket åttiotal med den där tråkiga trummaskinen som maler i bakgrunden. Studioversionen är bäst av de tre 🙂
Tack även till er tre tjejer för era svar. Det man tydligen kan slå fast är väl att vi alla är överens om att liveframträdandet var det sämsta av de tre. Tre av fyra håller med mig om att Håkanssons version var bäst. Endast “motvallskäringen” som inte höll med 🙂 Kiding with you Engsla. Kul med svar hur som helst 🙂
Det ända landet jag inte saknar är Turkiet i esc. Men det är min personliga åsikt.