Eurovision 2018: Hur gick det för “The Big Five”:s bidrag?
2018-10-20 (lördag)
Schlagerpinglan: Inför Eurovision Song Contest 2018 gjorde jag ingen specifik sammanställning av Big Five:s bidrag utan nöjde mig med den personliga rankningen av “Alla finalens förkvalificerade bidrag“. En uppdatering av hur det gick för dem i tävlingen blir det däremot.
Här nedan ser ni (tillsammans med artisternas live-framträdanden i Lissabon) resultatet för Big Five-länderna i finalen av ESC 2018, både vad gäller de slutliga placeringarna och hur tittarna resp. jurygrupperna placerade dem:
Big Five-ländernas mest framgångsrika bidrag i Eurovision Song Contest 2018:
“You Let Me Walk Alone“, Michael Schulte – Tyskland
| Slutliga placeringar för “The Big Five”:s bidrag i Eurovision Song Contest 2018: | ||
 |
Tyskland – “You Let Me Walk Alone“, Michael Schulte | 4:a i finalen |
 |
Italien – “Non mi avete fatto niente“, Ermal Meta & Fabrizio Moro | 5:a i finalen |
 |
Frankrike – “Mercy“, Madame Monsieur | 13:e i finalen |
 |
Spanien – “Tu canción“, Alfred & Amaia | 23:a i finalen |
 |
Storbritannien – “Storm“, SuRie | 24:a i finalen |
| Om juryn fått bestämma: | Om tittarna fått bestämma: | |||||
|
Tyskland | 4:a i finalen | |
Italien | 3:a i finalen | |
|
Frankrike | 8:a i finalen | |
Tyskland | 6:a i finalen | |
|
Italien | 17:e i finalen | |
Frankrike | 17:e i finalen | |
|
Spanien | 18:e i finalen | |
Storbritannien | 20:e i finalen | |
|
Storbritannien | 23:a i finalen | |
Spanien | 24:a i finalen | |
Schlagerpinglan: Då både tittarna och juryn hittade vars två topp-tio-bidrag men endast Tyskland var bådas val så var det Michael Schulte som fick den bästa totalplaceringen. Tittarnas favorit blev dock rejält motarbetad av juryn, vilket gav Italien en topp-fem-placering i stället för en pallplats.
Varken Spanien eller Storbritannien imponerade nämnvärt på vare sig juryn eller tittarna medan Frankrike (trots jurystödet) placerades strax utanför topp-10. Sammanfattningsvis kan man därmed säga att Big Five i år skickade en spretig samling bidrag som mottogs med blandade känslor, vilket får ses som ett halvlyckat år för länderna som grupp. 😀
Själv har jag ändrat åsikt en del sedan den inledande rangordningen. Italiens bidrag är det som växt till sig allra mest och som numera är den självklara ettan för mig. Frankrikes bidrag, däremot, tappade sin glans ganska snabbt och finns numera med bland de fyra Big Five-bidrag som jag anser vara över medel, klart lyssningsbara men som saknar det där “lilla extra”. Vi får väl se hur många som lyckas pricka in det nästa år. 🙂
Se ESC-2018-resultat-sidan för slutresultaten i både finalen och de båda semifinalerna av Eurovision Song Contest 2018. Där finns även länkar till de uppdelade tittar- och jury-rösterna (samt artisternas live-framträdanden) i de tre showerna.
Relaterad information: Se även sammanställningarna för hur det gick i ESC 2018 för forna Jugoslaviens bidrag, forna Sovjets bidrag, de nordiska bidragen, icke-engelskspråkiga bidragen samt de s.k. svensk-bidragen.
Min topp 5:
1. Frankrike – Mercy (3/43)
– Denna kommer leva kvar som en av låtarna i framtiden jag kommer tänka på när 2018 comes to mind. Jag älskar denna än.
2. Italien – Non mi avete fatto niente (7/43)
– Denna berörde mig djupt. Två bra artister med en medryckande refräng.
3. Storbritannien – Storm (25/43)
– Artist bättre än låten. Men likväl så har denna låten ändå växt.
4. Spanien – Tu cancion (35/43)
– Jag hatar romantik, så att se dessa ungdomar mer eller mindre förspela på scen var djupt störande för mig. Låten är helt ok, men ytterst klassisk.
5. Tyskland – You let me walk alone (40/43)
– Jag har full förståelse och respekt för det, men jag själv har svårt för låtar under kategorin ”jag har haft det sorgligt i mitt liv, nu ska jag berätta”. Och när det sen är en låt som denna som inte berör mig så… nae. Fjärdeplatsen håller jag helt enkelt inte med om. Menmen – inte urusel.
Men snälla Adri vad är det du säger?
“Jag hatar Romantik”
Visserligen är det en värld full av hat och skit men att hata romantik. Du kan väl ändå inte mena allvar min vän? Om det trots allt är så då lider jag med dig för att inte kunna ta till sig romantik är väl detsamma som att hugga av sig en väldigt stor del av kropp, själ och liv överhuvudtaget. Men jag både hoppas och tror att det inte var så du menade. Tänk att vi i den här världen ska ha så mycket lättare att ta till oss hat än kärlek. Hmmmm
Angående de fem låtarna då:
Topp 5:
1. Italien – Non mi avete fatto niente (7/43)
– Som vanligt kan man väl säga. Italien är helt enkelt bäst. Totalt överlägsna de övriga fyra. Som så ofta väljer Italien fel låt men vad spelar det egentligen för roll. De är ju bäst lik förbannat. Tredje året i rad de hade bättre låtar i sitt eget startfält. Pinglan inte för att låta som någon besserwisser men är det inte alltid så att Italiens bidrag är växare. Tyvärr också därför “engångslyssnarna” inte ser och hör deras storhet.
2. Tyskland – You let me walk alone (40/43)
– Var det samma bidrag både studio och live? Alltid så tråkigt när man byggt upp en känsla inom sig för ett bidrag för att sedan se det live och inse verkligheten. Jag landar ändå vid ett bra bidrag men synd på något så lovande.
3. Frankrike – Mercy (3/43)
– Kan möjligen beskrivas som det gamla uttrycket upp som solen, ned som en pannkaka. Definitivt det bidrag jag tröttnade mest på under de månader allt höll på. I ett mycket starkt bidrag men med insikt om artisternas bristande utstrålning dalade det. enbart bra bidrag
4. Storbritannien – Storm (25/43)
– Artist bättre än låten. Håller med Adri om det. Kul ändå att Storbritannien ändå för en gångs skull har ett skapligt bidrag med. Hade väldigt gärna sett henne tävla med ett ännu bättre bidrag. Hör nu vad jag säger Storbritannien.
5. Spanien – Tu cancion (35/43)
– Jag hatar definitivt inte romantik, så länge det är äkta vara. Om det är det här vet jag nada om men bidraget har aldrig tagit något grepp på mig överhuvudtaget. Väldigt ojämnt, rörigt som möjligen hade kunnat blivit något med en starkare snubbe/snubba bakom rodret.
Nu var undertecknad tillbaka…
1. Italien – Non mi avete fatto niente (2/43)
Det finns många låtar i min topp 5 från 2018 som jag kommer tillbaks till och lyssnar även under den här lågsäsong-lunken, och här är en utav dem. Att köra på fredsspåret i Eurovision är inte lätt att lyckas med, det står ofta och faller med hur man gör. Många låtar blir ofta väldigt smöriga med det klassiska “låt oss alla vara vänner”-plattityden. Här fick vi istället verkligheten rakt i ansiktet, “så här hemsk är vår värld just nu”. Tur att många TV-tittare också lät sig ta till sig detta så att de hamnade i topp 10-igen, för den här musiken behövs.
2. Tyskland – You let me walk alone (3/43)
Att den här låten också stod högt i kurs hos mig är inte så förvånande med hur sångarens historia går att relatera till ur mitt perspektiv. Och till skillnad från resten här så tyckte jag att Tyskland förtjänade att hamna så högt upp som de gjorde. Jag skulle nästan säga att de lika gärna kunde ha fått vinna. Den slår an på en väldigt känslosam sträng hos mig.
3. Spanien – Tu cancion (21/43)
Ja, den är ju fin och så, men den klyver mig ganska rejält. Tydligen var det så att Amaia & Alfred blev förälskade under dåvarande OT, och därav blev det som det blev. Ur den aspekten kan jag tycka det är charmigt, men sen är det ändå så att om den storyn inte intresserar lyssnaren fanns det inget annat i låten som hade kunnat göra det. Och det var nog det Spanien föll på.
4. Storbritannien – Storm (30/43)
Skriver också under på att SuRie var bättre än låten. Många ESC-fans älskar henne och hon verkar vara riktigt duktig på att förmedla det hon vill förmedla. Men låten var så himla mycket “skrivbords-pop” att man storknar.
5. Frankrike – Mercy (37/43)
Ärligt talat vet jag inte varför jag inte går igång på den här. Den har förutsättningarna för att gå hem, även här tack vare dess text. Tror nog det faller på två punkter: 1. Stämningen och tonen som inte matchar temat. Och 2. Omotiverad upprepning av låttiteln i slutet. Men samtidigt ska de två sakerna inte sänka en låt helt för mig så som det blivit här. Hjälp mig…
@Lukas för att förtydliga. För min del menade jag inte att Tyskland inte förtjänade sin plats. Jag kände bara att det var stor skillnad studio och live. Själva nerven i bidraget tappade för mig när jag insåg att sångaren inte nådde fram live som han gjorde i studioversion.
Kul att två av er tre är på samma perrong som mig när det gäller Italien. Helt överlägsen för mig. 2011 var ett dåligt år i ESC men en stor seger fick vi ändå fira iom Italiens återkomst. Det viktigaste som kunde hända. Nu vill jag bara ha tillbaka Turkiet, Bosnien-Hercegovina och några till så blir det kanon 🙂
Kul att vi också är överens om att Storbritannien äntligen hittade en bra sångerska. Fan vet… nästa år kanske de t.o.m hittar ett bra bidrag. Eller är det att tro och hoppas för mycket?
Till Lukas igen angående Frankrike. Dina två punkter kombinerat med en tredje punkt som talar om artisternas själlösa framträdande. Där tror jag du har svaret på din fråga
Tre saker att återkomma till här ser jag:
1. Att Lukas ogillade “Mercy” från början stod klart snabbt men att se att både Micke och Pinglan förlorat intresse rejält för den är ju tråkigt att höra. Men, well… er förlust I guess 🙂 Som jag har sagt hela året hade “Mercy” varit min vinnare om det var musiken som tävlade för där var de i egen liga! 🙂 Sen håller jag inte med om någon av de två (tre om man tar upp den Micke nämner) punkterna som nämns ovan. Låtens slut där titeln upprepas och publiken engagerar sig är faktiskt låtens höjdpunkt tycker jag 🙂 Och jag tror det var det ögonblicket som berörde flest.
2. Jag tycker också Tyskland förtjänade sin placering, för att… jamen den kom fyra. Då förtjänar den det. Lite det som är grejen i en tävling. Det kommer gå som det förtjänas så länge ingen fuskar men man ska inte ha den utgångspunkten att folk fuskar. 🙂 Skulle ju bli megaskandal om det läckte isf. Så, ja absolut förtjänade Tyskland sin fjärdeplats. Men jag håller inte med om den 🙂 Men med det sagt, den är inte urusel. Den är mer bara “ingenting” i mina öron.
3. Micke, jag får nog stå för vad jag skrev. Men det betyder inte att jag omfamnar hat och krig mer. Det gör jag absolut inte. Och jag hoppas inte du tror att jag är värsta hatiska personen bara för att jag avskyr romantik. Jag är fortfarande en ganska positiv människa. Pessimister stör mig som tusan och det värsta man kan säga till mig är “det var bättre förr” – nej det var det inte. Jo, miljön och min kropp var det. Men annars, we’re on the right track 🙂 Så jag är ändå ganska positiv (jag är t.o.m positiv om att både miljön och min kropp kommer fixas 🙂 ). Men just romantik har jag svårt för när det är offentligt (som ESC). Jag har svårt för en hel del känslor. Jag skulle aldrig ens hålla handen med någon i offentligheten. Det är ju inte direkt ett jätteproblem, mer än att några tjejer jag dejtat kallat mig “känslostörd” – men jag överlever det också.
Men jag säger såhär, om det enda “typiskt snubbiga” med mig är att jag har ett svårt förhållande med mina egna känslor – då är jag ändå ganska nöjd med mig själv. Betoning på ganska. Det finns förbättringspotential.
Aja, jag vill bara klargöra det där med att ta till sig hat. Jag är inte en person som går runt och hatar, och vill inte heller att folk ska tro det 🙂
Jag tycker Big five var ovanligt starka i år, vilket även resultatet visade. Kul med tanke på att flera av länderna gjorde om sina uttagningar.
Big five
1: Italien- Non mi avette fatto niente (1/43)
Denna låt berör mig på ett sätt jag sällan upplever inom musik i allmänhet och ESC i synnerhet. Precis som Lukas skriver, berättar texten i detta bidrag hur saker och ting är och inte hur de borde vara.
Dessutom har låten en stark melodi som satte sig direkt och rösterna gör att låten växer ytterligare.
Med ett halvårs tidsperspektiv, från att den tävlade, vågar jag nog säga att detta är den bästa låten som tävlat under 2000-talet och tillsammans med ”Rapsodia”, Italien 1992, kanske de bästa som någonsin varit med.
2: Tyskland- You let me walk alone (4/43)
Jag var för de mesta inte särskild nöjd med resultatet i årets eurovision, speciellt finalen. Jag tyckte allt för många bra låtar hamnade oförtjänt långt ned och vice versa. Något som däremot gladde mig var Tysklands placering. Denna låt vacker melodi och stark text, träffade mig rejält. Dessutom är det roligt att länder, som kämpat med dåliga resultat de senaste åren, äntligen får till det med ett nytt koncept på deras nationella uttagning.
3: Spanien- Tu cuancion (12/43)
Jag är ungefär på samma nivå som Micke när de kommer till romantik. Så länge det känns äkta så är det bara bra. Detta är väldigt äkta för mig. Två artister som verkligen tycker om varandra och gör stt allt runt omkring inte spelar någon roll. Väldigt vackert framträdande. Låten är bra, framförallt gillar jag att de låtit melodin styra och inte slängt in massa onödig produktion. Svagheten är Alfreds röst och att den är lite för förutsägbar. Men absolut bland de bästa Spanien skickat de senaste 20 åren.
4: Frankrike- Mercy (13/43)
En av få låtar, där jag har ungefär samma åsikt, betyg och ranking sen jag hörde den första gången. Detta är en bra låt, med starkt budskap. De enda negativa är upprepningarna av ordet ”Mercy” i slutet.
5: Storbritannien- Storm (22/43)
En helt okej låt, vars produktion kanske är något daterat. Susie är en bra artist, och framförallt så visade hennes hantering av sabotören, under hennes nummer, på stor styrka.
@Adri, tro mig det jag sa om hat kontra kärlek hade ingenting med dig att göra. Jag känner inte dig så bra att jag kan ha någon åsikt om det. Pratar man dock i det stora hela är det tyvärr så idag.
Jättetråkigt att höra att du har svårt med känslor min vän. Känslor är bland det viktigaste vi har. Hur vi anpassar oss utifrån dem går ofta hand i hand med egna tidigare upplevelser. Hoppas det inte är så med dig. Försök att slappna av och ta av dig tvångströjorna. Jag lovar dig att den som kommer att vinna på det är främst du själv men även människor runt dig.
Vissa saker var bättre förr och vissa nu. Det är inte svårare än så som jag ser det. Men än sak som är säker att varje människas kropp och själ mår bättre som positiv än negativ.
Ser nu att jag i min ranking av de fem bidragen inte tog bort en grej. Adris rankingordning 1-43 🙂 Tror nog att ni förstod det ändå iofs.
Fyra av oss fem som rankat de fem har Italien som etta och den som inte har det har dem som tvåa. Säger en hel del tycker jag 🙂 En annan genomgående åsikt är att Storbritannien hade en starkare artist än bidrag. Även om det låter konstigt så gillar jag faktiskt det. Självklart skulle jag helst ha bra i båda fallen men det genomgående i ESC är annars att man oftast undrar “Var tusan har de grävt fram den artisten.”
Som Pinglan säger “Vi får väl se hur många som lyckas pricka in det nästa år.” I det fallet är jag mest orolig för Spanien med tanke på hur de lägger upp det. När jag är mer orolig för Spanien än för Storbritannien betyder det verkligen att jag är orolig.