Spanien 2019: “Operación Triunfo 2018” – Gala 0
2018-09-19 (onsdag)
Schlagerpinglan: I kväll inleds “Operación Triunfo 2018“, den talangjakt som kommer att utse Spaniens representant i Eurovision Song Contest 2019. I “Gala 0” kommer vi få reda på vilka 16 artister som släpps in i akademin av de 18 utvalda. Här nedan ser ni hur ni kan följa kvällens säsongstart:
“Operación Triunfo 2018”-startfältet:
De ursprungliga 18 “OT 2018”-deltagarna (Bild lånad från rtve.es)
Onsdagen den 19:e september
| Spanien: “Operación Triunfo 2018” – Gala 0: | |
| Tid: | kl. 22:30 CEST |
| Plats: | TVE 1, TVE HD, TVE Internationaal (Africa/Europe) och TVE 1 webcast |
| Vad händer? | 16 av 18 artister får inträdesbiljett till OT-akademin (Om sammar regler gäller som förra året kommer de 18 artisterna att framföra vars en cover innan juryn nominerar fem artister till att röstas ut. Akademin räddar två av dem, tittarna räddar en, de kvarvarande två åker ut.) |
| Startfältet: | se artist-listan här |
| Mer info: | läs mer om “Operación Triunfo 2018” här |
| Resultatet: | Uppdaterat med klipp från “Operación Triunfo Oficial” på youtube: Utröstade artister + “Gala 0”-framträdanden: ♥ Luis (21%) – “Carita de buena” (av Efecto Pasillo) ♥ Rodrigo (37%) – “El sitio de mi recreo” (av Antonio Vega) |
| Fler jury-nominerade – kvar i tävlingen: Räddad av tittarna: ♥ Carlos Right (42%) – “Cómo mirarte” (av Sebastián Yatra) Räddad av akademin: ♥ Sabela – “Bachata Rosa” (av Juan Luis Guerra) |
|
| Övriga “Gala 0”-framträdanden – kvar i tävlingen: ♥ África – “Tuyo” (av Rodrigo Amarante) ♥ Alba Reche – “Dangerous Woman” (av Ariana Grande) ♥ Alfonso – “Pégate” (av Ricky Martin) ♥ Damion – “What Do You Mean?” (av Justin Bieber) ♥ Dave – “Sea” (av Jorge Drexler) ♥ Famous – “Faith” (av Stevie Wonder feat. Ariana Grande) ♥ Joan Garrido – “‘Let’s stay together” (av Al Green) ♥ Julia – “Vuelves” (av Rozalén) ♥ Maria – “Cry to Me” (av Solomon Burke) ♥ Marilia – “Piel canela” (av Eydie Gormé) ♥ Marta – “Superstar” (av Jamelia) ♥ Miki – “Prefiero” (av Antílopez) ♥ Natalia – “Crazy” (av Gnarls Barkley) ♥ Noelia – “River” (av Bishop Briggs) |
|
| Veckans gästartist: ♥ Deltagare från “Operación Triunfo 2017” framförde “Camina” |
|
| (Källor: rtve.es, esctoday.com, wikipedia) | |
Schlagerpinglan: Som sagt, jag vet ännu inte riktigt om jag kommer att följa de första OT-avsnitten eller ej. Klart är i alla fall att jag kommer att tillägna “Operación Triunfo 2018” ett inlägg i veckan där jag presenterar förutsättningarna inför respektive kvälls show och uppdaterar med resultatet. M.a.o. så kommer ni att kunna följa OT-utvecklingen här på bloggen oavsett, men det var det nog ingen som tvivlade på. 🙂
Mer om Spaniens förberedelser inför ESC 2019 hittar ni här: “Spanien i ESC 2019“.
Hatar att låta negativ men det här är ett rejält nedköp som jag ser det. Vill inte se ESC som något jädra talangjakts..… Det jag och många med mig hoppas på varje år är att fler etablerade artister ska se bortom det där som många gör när det gäller ESC och främst MF. Jag personligen skiter i om ländernas utvalda artister är 95 år gamla eller 15 år gamla bara de har något att komma med.
Här gör Spanien det jag ABSOLUT INTE vill de ska göra. Man gör det till ett baby-ESC utan minsta möjlighet för oss som bevittnar det att kunna få se en stark etablerad artist. Varför måste Spanien av alla länder nedlåta sig till det här och sälla sig till Irland och flera andra länder som redan tydligt visar att WE DON´T GIVE A SHIT ABOUT ESC:
Spanien, Spanien ni tar in på helt fel väg. Gör en U-sväng och visa att ni tar ESC på allvar och inte bara som ännu en av otaliga talangjakter
Jag är kluven. Jag är inte emot talangjakter per se, eller ens att det används för att välja ut ESC-representant. Och jag tycker absolut inte det säger att Spanien inte bryr sig. Tvärtom så är det ju typ deras bästa placeringar detta millenium som kommit från just OT 🙂 Förutom 2018 då. Spanien vill tillbaks dit gissar jag! Kring platserna som Ramon, Rosa och Beth kunde fixa.
Men jag tycker personligen inte det är så kul och kommer ju endast följa ESC-upplagan av OT. Veckorna dit kommer jag inte engagera mig 🙂 Likt 2018.
Sen tycker jag inte heller det säger nåt om hur duktig artisten vi får se i maj kommer vara heller. Ibland skickas riktiga nybörjare som förvånar och presterar, medan det ibland skickas artister med 20, 30 eller t.o.m 40 år i bagaget och faller platt. Det finns så mycket dold talang i nästan alla länder gissar jag, så på sätt tycker jag det är lite kul nästan. Att RTVE är villiga att se förbi ”de uppenbara” namnen 🙂
Men det är inte den vägen vi vandrar Adri. Stigen vi har kommit in på leder bara längre och längre ifrån att etablerade artister överhuvudtaget ens kan tänka sig tanken att ställa upp i ESC, för att inte tala om MF.
Att det finns mycket dold talang måste man vara helt borta om man inte inser. Tyvärr är jag dock övertygad om att det inte är huvudargumentet “de styrande” i Spanien använde sig av när de försökte och fick igenom dessa tankar om talang-ESC. När man inser att man inte kan nå det bästa då nöjer man sig med det näst bästa eller det efter det eller det efter det und so weiter.
Jag håller med dig om att nykomlingar ibland blir wow medan etablerade blir hiss ned men ta dig en titt i backspegeln och kolla hur det sett ut. De etablerade som dippat har nästan uteslutande varit såna som antingen varit i utförsbacken eller redan slutat men chansar på comeback. Det är tyvärr där vi hamnat och det är anledningen till varför jag är så emot det Spanien nu gör. De har gett upp och säljer sig till de tusentals talangjakter som florerar överallt.
Agree to disagree där Micke 🙂 Jag väljer att vara positiv. Om etablerade avstår ESC, så får de göra det då. ESC behöver dem inte, men sen är det ju inte riktigt sant heller.
Pinglan är den överlägset bästa ESC-bloggen, men det finns en annan som jag hittade ganska nyligen där ALLA historiens ESC-bidrag gås igenom i varsitt inlägg. Där får man noga redovisat hur artistens karriär sett ut innan ESC, vad som hände i ESC och även hur det sett ut efteråt. Där ser man absolut att det inte är sååå sällan som det är länders större stjärnor som representeras.
Men det säger ju inte alltid oss något. Det är till exempel omöjligt (nej, men väldigt svårt) för oss att veta hur Albaniens, Serbiens, Makedoniens, Portugals (exempelvis) representanter står sig i deras hemländer 🙂
Det finns t.o.m exempel från ganska nyligen i länder som vi är mer bekanta med 🙂 2016 försökte Leona Lewis representera Storbritannien i ESC, och hon hade en VÄRLDSHIT (den mest sålda låten på hela 00-talet i Sverige har jag hört – om man räknar digitala ex också) 2008 med “Bleeding Love”. Hon vann inte, men man kan ju inte förneka att hon är ett stort namn! Främst i Storbritannien, men när jag pratade runt med min umgängeskrets visste alla vem hon var. T.o.m min pappa i senare 50-årsåldern.
RÄTTELSE: Leona Lewis och “Bleeding Love” var INTE den bäst sålda låten i Sverige på 00-talet. I Storbritannien och Irland dock 🙂 Och den toppade listor över hela världen, bland annat stora delat av Europa, men även i USA och Japan 🙂
Då är man ändå ett stort namn 🙂 Och hon har sagt att hon absolut kan tänka sig försöka igen 🙂 Men, som de flesta i sin kaliber, händer det ju en hel del i karriären så man kan inte heller klandra henne eller andra att ESC inte alltid kommer först 🙂 Det handlar inte bara om vilja att vara med i ESC, timing är också jätteviktigt 🙂
@Adri, yepp många som har “varit” stora men väl i ESC försöker de sig oftast på comeback. Så var det t.o.m med ett band som vann ESC, ett av de få år då rätt vinnare utnämndes enligt mig. Ett av de starkare åren inom ESC och dessutom då med rätt vinnare Katrina and the waves 1997. Men hur ofta har vi sett den utvecklingen?
Problemet är Adri att när något utvecklar sig allt mer till juniorstatus då blir även de som tittar och lyssnar allt mer åt det hållet. Än så länge har ESC klarat sig ganska bra från det till skillnad från ett nordiskt lands uttagningar. Vilket självklart medför att etablerade får svårare än på andra håll och givetvis även tappar intresse.
Men nu med detta vi tragglar om går vi mer på det nordiska landets problem. ESC har som sagt klarat sig hyfsat vilket gör att mitt intresse fortfarande är väldigt stort. Visst som jag sagt tusen gånger så är detta egentligen inte min musik men helheten med grundtanken med ESC att dela länder emellan och generationer emellan gör detta till en stor grej för mig, vilket jag hoppas det fortsätter att vara.
Sen det där om en annan blogg. Tror jag vet vilken du menar min vän men andra bloggar avstår jag att prata om här. Detta är helt och hållet Pinglan för mig. Hennes fantastiska blogg som bevarat intresset för mig. Ärligt talat vet jag inte om jag hade varit kvar annars.Intresset var på avtagande både för MF och ESC. Sen hittade jag hennes blogg. Det var för sent att rädda MF för mig. Det hade gått för långt men ESC och mitt intresse räddades när jag hittade den här bloggen. Så enkelt är det 🙂
Micke: Men att ha haft en av världens största låtar 5-10 år innan, och enkelt kunna bege sig till Broadway när ESC inte löste sig tycker jag inte är en ”comeback”. ESC var bara ett stopp på vägen, inte en desperat comeback 🙂 Broadway är ju världens största teaterscen, och nog ingens ”sista utväg”. (Jag snackar enbart om Leona här – för det är det exemplet som är längst fram i skallen).
För när hon inte lyckades representera Storbritannien begav hon sig till Broadway. Det är ändå creddigt. Det inser t.o.m jag – som verkligen avskyr musikaler.
Sen är jag med dig. De flesta som representerar är väl inte på A-listan (iaf i de vars musikindustrier jag känner igen. Som sagt – jag vet inte hur exempel Montenegros artister står sig i hemlandet).
Men de flesta är ändå inte alla! 🙂
Ja, jag ville egentligen inte nämna den andra bloggen. Men här var det relevant, men jag nämnde inte namnet… det skulle bli för mycket reklam då! Men Pinglans är bäst, så är det klart! 🙂
@Adri jag sitter inte inne med den totala sanningen. Skulle inte ens tänka tanken. Det jag dock alltid fått med mig av alla år och allt intresse för ESC är att det jag hävdade här ovanför är det som dominerar bubblan. Självklart kan det finnas undantag. Det finns det väl i allt 🙂 Exempelvis finns det en del musikgenre som jag tycker illa om men lik förbannat kan jag ändå hitta något inom den som jag har gillat. Undantaget är då gospel but who knows. En dag kanske det dyker upp nåt 🙂
Men en grej om en helt annan sak. Jag har märkt det att många som känner mig tror att den största anledningen till att jag hoppat MF är de otroligt dåliga vinnarna som kommer ut därifrån numera. Det är helt enkelt inte sant. Visserligen bygger det ju på mitt beslut när det 2011-2018 sipprat ut (på 0-10 betygsskalan) två nollor och tre ettor på åtta år. Det bygger ju inte direkt på en önskan om att återvända till MF.
Nej men den största anledningen till att jag hoppat är att det utvecklat sig till typ idoltävling där etablerade är chanslösa om de nu skulle vilja vara med och nobodys får sola sig i glansen under former de inte ens är värda. Sedan har ju hela programformen fram till jag hoppade av efter 2012 bara blivit sämre och sämre. Tydligen har den inte blivit bättre heller de år jag varit borta för jädrar så mycket skit årets program fick. I synnerhet programledaren och än mer parhästen. Glad jag inte såg det förmodligen 🙂
Man tycker ju alltid att “FEL LÅT VANN”. Började fundera på hur många svenska MF-vinnare jag faktiskt tyckt varit bra eller ganska bra:
På 1950-talet hittade jag inga:
På 1960-talet hittade jag tre GANSKA BRA:
1963: Monica Zetterlund – ”En gång i Stockholm”
1968: Claes-Göran Hederström – ”Det börjar verka kärlek…”
1969: Tommy Körberg – ”Judy min vän”
På 1970-talet hittade jag fyra GANSKA BRA:
1971 :Family Four – ”Vita vidder”
1972: Family Four – ”Härliga sommardag”
1973: Malta – ”Sommar’n som aldrig säger nej”
1978: Björn Skifs – ”Det blir alltid värre framåt natten”
På 1980-talet hittade jag två BRA och två GANSKA BRA:
1980: Tomas Ledin – ”Just nu”
1988: Tommy Körberg – ”Stad i ljus”
1986: Lasse Holm & Monica Törnell – ”E’ de’ det här du kallar kärlek?”
1989: Tommy Nilsson – ”En dag”
På 1990-talet hittade jag en BRA och en GANSKA BRA:
1996: One More Time – ”Den vilda”
1995: Jan Johansen – ”Se på mig”
På 2000-talet hittade jag en BRA och två GANSKA BRA:
2007: The Ark – ”The Worrying Kind”
2000: Roger Pontare – ”När vindarna viskar mitt namn”
2009: Malena Ernman – ”La Voix”
På 2010-talet hittade jag två BRA och en GANSKA BRA:
2012: Loreen – ”Euphoria”
2014: Sanna Nielsen – ”Undo”
2016: Frans – If i were sorry
Hmm! Alltså har jag endast tyckt sex av alla svenska vinnarna varit bra. Dåligt. Dessa sex rankar jag så här:
1. 1996: One More Time – ”Den vilda”
2. 2007: The Ark – ”The Worrying Kind”
3. 1980: Tomas Ledin – ”Just nu”
4. 2012: Loreen – ”Euphoria”
5. 1988: Tommy Körberg – ”Stad i ljus”
6. 2014: Sanna Nielsen – ”Undo”
Micke: Jag är inte helt med dig och delar faktiskt inte alls din uppfattning, kompis… men vet du vad? Det är helt ok! 🙂 Så kan det va! 🙂