Eurovision 2018: Hur gick det för de s.k. svenskbidragen?

8 kommentarer till “Eurovision 2018: Hur gick det för de s.k. svenskbidragen?”

1. Adri 2018-09-16 kl. 17:26
   

   Tråkigt att folk inte litar på sina egna landstoner, men som du säger: svenskar är duktiga på det de gör 🙂 Så, likt dig, kan jag inte heller klandra dem 🙂

   Min topp 10:

   Fem låtar som är rakt igenom bra:

   1. Cypern (5)
   2. Azerbajdzjan (11)
   3. Moldavien (12)
   4. Malta (14)
   5. Bulgarien (16)

   En låt som är godkänd:

   6. Sverige (21)

   Fyra låtar som är ingenting…:

   7. Danmark (27)
   8. Finland (28)
   9. Österrike (29)
   10. Polen (35)

2. Micke 2018-09-16 kl. 17:48
   

   Fick för mig att göra en helt annan sak. Ibland är ett bidrags storhet inte riktigt öppen för en under det att det hela pågår. Vid några få tillfällen upptäcker man först år senare hur bra det egentligen är. Ett av dessa bidrag framträdde framför oss 2009 men inte fan förstod jag då hur jädra vackert det egentligen var och är. Möjligen kan en orsak vara att just året 2009 är tidernas bästa ESC-år. Kanske var det för mycket att ta in. Idag ingår detta bidrag och fem andra från 2009 på min Topp 25 överhuvudtaget. För er som bara klarar tra-la-la bidrag är det nog bäst att inte trycka på länken. Men för mig är detta en otrolig växare som jag faktiskt kan lyssna på även utanför bubblan. Grymt vackert. Hur kunde jag missa det 2009?

   https://www.youtube.com/watch?v=jdLct2IqcLA

3. Adri 2018-09-16 kl. 17:57
   

   Micke: Den låten är min elfteplats från 2009. Och just 2009 är elfteplats nåt bra. Det är alltså en bra låt, som dock hade varit så jä-hävla många gånger bättre om någon hade kommit och lyft bort tjejen i vitt.

4. Micke 2018-09-16 kl. 18:01
   

   Tre bidrag är klart bättre än övriga. Danmark och Moldavien är bäst. Hade Österrike tonat ned gospelinslagen en del då hade den varit där med. Bulgarien var ursprungligen klart bäst men droppade totalt på scen.

   Överlägset sämst var Sverige och Finland

5. Micke 2018-09-16 kl. 19:14
   

   @Adri, tydligen har vi väldigt olika sätt att se på kvinnor. Helt övertygad om att du precis som jag älskar kvinnor men när det gäller kvinnor som utgör bakgrund i ESC verkar vi ha väldigt olika tycke och smak 🙂

   För att ta två exempel kan vi då kolla just på kvinnan i vitt i detta bidraget. Du tycker hon förstör, jag tycker hon lyfter. Än värre var det i Serbiens bidrag i år när det gällde den mörka uppenbarelsen i deras bidrag. För mig hela klon i bidrag, hela energin som gav allt luft och vingar. För dig däremot en dipp i hela bidraget. Vi får nog ta en diskussion om det här med kvinnor och vad de tillför min vän 🙂

6. Adri 2018-09-16 kl. 22:22
   

   Micke: Nja, detta är nog ett fall där artistens kön faktiskt är irrelevant. För lika ofta som det kommer en körtjej som drar ner så finns där en annan som lyfter 🙂 Men om man tittar på dina nämnda exempel så hör man ju likheter i sångtekniken.

   Långa, “flytande” toner (ingen aning vad det kallas – men det är ju inte raka toner så att säga). Jag vidhåller nog att det är det sångsättet som går emot mig om det görs i onödan. I Serbiens låt i år gjordes det i onödan då låtens huvudsakliga hook var tillräckligt bra för att stå på egna ben och Kroatiens låt 2009 behöver det inte heller då huvudsångaren och typ fem andra tjejer redan sjunger på det sättet, så behöver man inte ytterligare en som kör sitt egna spår över dem. You see my point? 🙂

7. Lukas 2018-09-17 kl. 8:33
   

   Att jag haft svårt för dessa “rent-a-swede”-låtar är ingen nyhet, dels för det jag nämnde tidigare, att så många länder som gör det år in och år ut, och därmed inte verkar ha nåt förtroende för sin egen musikscen. Sen är jag också tveksam till argumentet att “vi gör pop bra”. Definitionsfråga. Visst, det behöver inte vara per definition fel om låtar i fråga känns genuina och äkta, men det är väldigt sällan de gör det, framför allt de svensklåtar som syns i Eurovision för andra länder.

   Nu kanske jag låter som en bitter 70-talsproggare (är egentligen 90-talist), men det tycks mig som att man satsar alldeles för mycket på att göra låtar som är kommersiellt gångbara för skivbolagen enbart. Konspirationsteoretikern i mig säger däremot att vissa av de större skivbolagen kan verka rätt tondöva mot vanliga lyssnare, just för att många låtar som pumpas ut antingen inte är minnesvärda alls, eller är det fast av fel anledningar.

   “Higher Ground” var ett undantag som bekräftade regeln enligt mig, just för att den bröt mot många av poppens regler och satte sig i minnet tidigt. En av få svensk-proddade låtar som jag faktiskt gav 5 av 5 till.

8. Micke 2018-09-17 kl. 8:39
   

   @Adri, självklart förstår jag hur du menar men det handlar ju som alltid om smak och tycke. Kroatiens bidrag 2009 är för mig bara som en fantastisk måltid som får lite extra krydda av den “vita” tjejen. När det gäller Serbien 2018 är det dock något helt annat. Den “svarta” tjejen får genom sina fantastiska toner och stämband in mig i en fantastisk stämning redan innan låten har börjat. Hennes intro bär sedan hela låten på sina axlar. Jag har lyssnat på låten utan introt och känner att ingenting blir detsamma. Jädrigt synd att du inte kan höra det jag hör Adri för om du hade gjort det hade du förstått det jag hör i hela bidraget 🙂

1. Lämna en kommentar