Veckans Eurovision 2018-nyheter i videoform (20:e mars)
2018-03-20 (tisdag)
Schlagerpinglan: Här kommer det senaste veckoklippet med nyheter i videoform relaterade till Eurovision Song Contest från den officiella ESC-sidan:
Veckans Eurovision-nyheter (på engelska)
“Eurovision Song Contest – Weekly Update – 20 March 2018”
(0:55 – Mar 20, 2018)
Schlagerpinglan: Här nedan ser ni länkar till de nyheter som togs upp i videoklippet ovan, så att den som vill enkelt hittar kompletterande info:
| Veckans Eurovision-nyheter: | |
| ♥ | Se junioreurovision.tv: “Junior Eurovision 2018 to take place on Sunday 25th November!“ |
| ♥ | Se eurovision.tv: “EBU partners with Edinburgh International Festival for Young Musicians“ |
 |
ESC 2018: “Förfesterna inför Eurovision 2018: Schema och bokade artister“ |
Schlagerpinglan: Samtliga 43 bidrag som tävlar i ESC 2018 samt hur (och i vilken ordning) de utsåg sina bidrag hittar ni här: “Eurovision Song Contest 2018“.
Andra bloggar om: Musik, Eurovision Song Contest
Dessa 10 bidrag är de som jag tycker är de bästa av de som inte gick vidare: Ettan är för mig något så ovanligt som något jag även kommer att lyssna på utanför bubblan:
1. “Il mondo prima di te“, Annalisa – ITALIEN (Fullkomligt outstanding)
https://www.youtube.com/watch?v=fZGGmO9dXxs
2. “Jonah“, Xavier Darcy – TYSKLAND
3. “Azt mondtad“, Dánielfy Gergely – UNGERN
4. “Vigyázó”, Nova Prospect – UNGERN
5. “I won’t cry“, Gunesh – VITRYSSLAND
6. “Just fine”, Sudden Lights – LETTLAND
7. “Laura”, Vajé – ESTLAND
8. “Black heart“, Vera Țurcan – MOLDAVIEN
9. “Every single day”, Felix Sandman – SVERIGE
10. “Jutros (Svatovi)“, Biber & DJ Niko Bravo – SERBIEN
Hmm… det finns många, alldeles för många, bra låtar som fick se sig besegrade i försäsongen. Menmen, inget att gråta över nu. Det som är gjort är gjort. 🙂 Åtta låtar jag saknar i ESC är i alla fall följande:
1. Armenien: ”You and I”
2. Albanien: ”Ngrije zërin”
3. Sverige: ”For you”
4. Storbritannien: ”Legends”
5. Norge: ”Who we are”
6. Vitryssland: ”I won’t cry”
7. Armenien: ”Poison”
8. Sverige: ”In my cabana”
🙂
Har nu gjort säkert 6-7 försök minst att smyga ut med ett redan utslaget bidrag för att se om det kommer någon kommentar om det. Utan då att jag frågat givetvis men NADA kommentarer har dykt upp 🙂 Märkligt som jag ser det av två anledningar. Dels för att det är det i mina ögon/öron det bästa som kommit ur ESC 1956-2018. Att det sedan blev utslaget var för mig en chock även om jag tycker jättemycket om det bidrag som vann i landet.
Finns en anledning till att jag är så förvånad över noll kommentarer här och det är att på min blogg har det inte gått många dagar sen den blev utslagen som den inte har kommenterats. Tydligen har de som älskat bidraget av något märklig anledning hamnat på min blogg medan de håller sig ifrån Pinglans blogg 🙂 För mig hur som helst det enda bidraget i ESC-historien som snuddat vid (10/10). Men sen sansade jag mig och inser att det finns små detaljer som kunde göras bättre även i ESC-mått sett.
Vad händer då bland mina 25 bra bidrag 2018 och övriga. De bra är numera bara 20 då fem har ramlat ifrån. Av dessa är 13 mer än bra och de är:
1. Nederländerna (9/10) = Mycket bra
2. Italien (9/10)
3. Serbien (9/10)
4. Grekland (9/10)
5. Makedonien (9/10)
6. Bulgarien (8/10)
——————————————-
7. Estland (8/10) = Mer än bra
8. Belgien (8/10)
9. Ungern (8/10)
10. Georgien (8/10)
11. Albanien (8/10)
12. Kroatien (8/10)
13. Danmark (8/10)
Detta kom inte med i förra 🙂
Ett av de största problemen med ESC och i synnerhet MF är ju att en alltför stor del av artistskaran inte klarar bidragen röstmässigt. Finns tyvärr mycket sånt även i år men jag kom just på ett bidrag som jag inte sett live än. Kollade på det och lade ned all eventuell oro över att den artisten inte skulle fixa det röstmässigt. No need to worry about Latvia
Jag gillar att göra motsatta listor, så nu gör jag motsatsen till min lista ovan och listar 10 låtar som jag är ÖVERGLAD över att aldrig mer behöva höra. För även om en del crap och snooze-piller kom med så var det faktiskt ingen NF-final där den absolut sämsta vann 🙂 Vad positiv jag är, am I right?
Topp 10 låtar från årets nationella finaler som jag är ÜBERGLAD att nu slippa för alltid:
10. Rolandz – ”Fuldans” (Sverige)
– Alltså… Robert Gustafsson är milt uttryck ingen för mig. Dyker han upp på tv-skärmen lär jag byta kanal. Och när han dessutom deltar med ren och skär dansbandsdynga som ska vara kul men inte är det. Då blir jag sugen på att lämna MF.
9. Jukebox – ”Auzi cum bate” (Rumänien)
– Skrikig låt helt utan struktur. Denna låten ville alldeles för mycket.
8. Saara Aalto – ”Dominos” (Finland)
– Alltså, Sia är Sia. Saara är inte Sia. Varför hon då försökte sig på denna låt är ett mysterium.
7. CARLSEN – ”Standing up for love” (Danmark)
– Det som Islands ”Battleline” lyckades med var att vara en pampig 90-talsdänga som väckte lite nostalgiska strängar inom mig. Detta är ”Battleline” fast om allt gick snett.
6. Szolt Süle – ”Zöld a május” (Ungern)
– Vissa låtar förtjänar helt enkelt inte ens någon kommentar.
5. Edward Blom – ”Livet på en pinne” (Sverige)
– Nej nej nej. Edward är så likeable, men detta var genant. Han var nog det nervösaste jag sett en scen, träffade inga kameror, träffade inga toner. Vuxna människor utklädda till mat. Edward har sagt att han tänker inte återvända till MF och till det uttalandet svarar jag ”Bra beslut!”
4. Tom Hugo – ”I like I like I like” (Norge)
– Ni som ens är liiiite insatta här på bloggen vet vad jag tycker om Norges vinnare i år. Men trots det var han inte ens sämst i deras final. Det här är så gränslöst uselt.
3. Lawrence Gray – ”Love renegade” (Malta)
– Gud. Jag blev så glad när Franklin whatever-his-name-is inte deltog i Malta i år. Jag tänkte ”men då kommer jag nog tolerera alla röster”. Ojojoj vad fel jag hade. Efter denna mörka fläck säger jag… ”Franklin. Jag lär aldrig bli bekväm med din röst. Men du får gärna representera Malta samtliga år i resten av ditt liv så länge jag aldrig mer behöver höra Lawrence Grays sångröst i alla fall”. Allt är förlåtet.
2. Aron Hannes – ”Gold digger”
– Nöjer mig med att säga: detta är Norges sämsta ovan men en grad värre.
1. Liene Grefaine – ”Walk that talk”
– Herregud… Det bästa inom ESC är inte det bästa inom hela musikvärlden. Likaså är sällan ESCs sämsta så horribelt som mycket är utanför ESC. Men denna låt? Den är fullkomligt usel PÅ RIKTIGT. Människorna som ligger bakom varje del av låten (kompositör, textförfattare, kören, sångerskan själv) kan inte ha menat väl när de skrev denna låten. Jag har upptäckt nya grader av uselhet jag inte ens visste fans i och med denna låt. Den gick till final… Bara det är skandal. Om nån ond individ eller organisation vill tortera mig så kan jag redan nu ge dem en hemlighet: spela denna låt… jag kommer berätta allt dem vill veta.
Brukar försöka matcha andra med listor och ranking. Den här är dock mycket svårare för min energi ser hellre till det positiva. Jag brukar dock nämna att jag endast hittat 7-8 st (0/10) poängare genom esc-historien. Detta hade kunnat bli värre i år då det fanns hela fyra bidrag som var nollor men tack och lov ratades de av sina länder. Ett friskhetstecken för dessa länder givetvis. Dessa fyra är så extremt dåliga att de inte går att rankas inbördes. Om man får noll då innebär det att det inte går att bli sämre, alltså kan ju ingen av dem vara bättre än den andra. Därför blir det i bokstavsordning:
“Show A Little Love”, Rolf Roosalu – ESTLAND
“Dai Laga“, Aidan – MALTA
“I Like I Like I Like“, Tom Hugo – NORGE
“La la la“, VYROS – RUMÄNIEN
Om ni någonsin skulle höra mig nämna ens en sekund av någon av dessa där det inte är fullkomligt uselt då måste ni lova mig en sak. Säg till mig på skarpen att söka hjälp. Måste finnas nån psykolog eller liknande som kan ta emot med kort varsel 🙂
Micke: Då vi är ensamma i denna specifika tråd antar jag det var ett svar till mig och då skulle jag ändå vilja påstå att listan ovan ändå kan räknas som positiv 🙂 Fokuset låg ändå på hur glad jag var över att slippa låtarna! Det är glatt 🙂
Jag förmodar att bidraget du syftar på ovan var Annalisas i Italien. Och då kan jag faktiskt säga att jag har ändå kommenterat den 🙂 Men jag vet inte, det var kanske under din tid i Österrike, eller så såg du helt enkelt inte just då 🙂 För jag gillade Annalisas låt. Den var min tredjeplats i Italiens uttagning och en av fyra som jag hade varit okej med vid vinst 🙂 (Den äkta vinnaren var min silverplats så jag är ändå glad! 🙂 )
@Adri, det var inget illa menat 🙂 Bara att jag är så förvånad över att nästan ingenting sagts om den. För mig är det det största i ESC-historien och många skriver lååååååååånga grejer om den på min sida. Konstigt att det kan vara så olika 🙂
Nog första gången ett bidrag i ESC tagit mig så otroligt att jag sprider den utanför de vanliga esc-källorna. Tro mig Adri jag märker en enorm skillnad mot när jag normalt försöker visa någon ett ESC-bidrag. Med handen på hjärtat, jag har inte hittat en enda som inte gillat den. Från 1.57 – slut är det en (10/10) för mig. Innan är det “bara” (9/10)
Som vanligt gillade jag Italien och San Remo. Gillade alla tre på pallen även om Annalisa var numero uno och vinnaren två. Den tredje gillade jag men var lite orilig att den skulle bli ett skämtskott för många
@Adri, tråkigt att du ska ha ett sånt agg mot Robert Gustafsson. Ofta handlar sånt där om hur man kommer in till en artist sas. Kanske din första kontakt inte vara så trevlig. Min var hur jävla kul som helst 🙂 För mig är han Sveriges roligast, så länge han får bra material. Vissa grejer tycker jag är usla men så är det ju alltid. Allt kan inte vara bra 🙂
Om våra “dåliga listor”. Jag tror inte att du och jag skulle gå på en konsert med Tom Hugo 🙂 Ska nog mycket till iaf. Man ska ju inte döma efter en enda låt
Micke: Hmm alltså visst gillade jag Annalisas låt i Italien. Men jag vet inte om jag tycker den är så speciell som du uppenbarligen gör. Jag tycker väl mest det är som en kvinnlig ballad är mest. Om jag ska vara helt ärlig 🙂 Men man önskar ju man kunde höra det du hör.
Men på tal om Robert Gustafsson, jag tycker han har gjort helt ok saker. Men humor som baseras på lite halvknasiga dialekter och ”tokiga ljud” är horribelt tråkigt tycker jag. Och tyvärr är det mycket sånt RG kör med. Jag har samma problem med Jim Carrey faktiskt. Men han har gjort bra saker, ex den där tv-serien med radiokanalen men för min del var han inte direkt den roliga i den högen människor 🙂 Menmen… precis som med musik så kan inte alla personer ha samma humoråsikt heller 🙂
@Micke Lyssnade på Annalisas låt nu när du talade så väl om den. Väldigt bra, mycket bättre än deras valda bidrag. Fast versen är bättre än refrängen
Och Tom Hugo… nja jag skulle nog inte gå på hans spelningar mot betalning ens. Eller ja… som du sa, man ska inte döma på en låt men jag hade ju gjort allt för att inte höra ”I like I like I like”. Man ryser ju nästan lite av obehag av den refrängen.
@Mikaela, vad kul att du gillade Annalisas låt. Det som dock var det mest wow med den var att jag inte ens tyckte om den första gången jag lyssnade. Men jädrar så den växte. För mig är det varken vers eller refräng som är det allra bästa utan det från 1.57 som jag sa. Det är andra gången det kommer in i låten. Alltså hela ljudmattan med bakgrund och instrument in floating mood är bara sååååå grymt. För de som tvunget måste ha uptempo till allt är det givetvis ren franska för dem. Men för mig är inte uptempo allt. Förutom rock så prioriterar jag ingen musikstil utan tar guldkorn ur allt. Kul hur som helst att du gillade låten Mikaela.
@Adri, som jag sa till Mikaela. Annalisas låt är en grym växare. Även jag önskar att du kunde höra det jag hör 🙂 Angående Robert Gustafsson och det att du inflikar Jim Carrey. Delvis likadant där. När det dyker upp en regissör som vet att ha koll på och hålla nere Jim Carrey då finns det ingen roligare än han. Men när filmer kommer där regissören inte har den kollen då orkar man bara inte med det 🙂
@Micke, Vad gäller Annalisas låt så är anledningen till att jag personligen inte kommenterat den (vad jag vet i alla fall) att det för mig är en må-bra-låt bland många andra. Väldigt mysig, bättre än många andra låtar men likväl inget speciellt. Håller med Adri där, det vore väldigt intressant att höra vad det egentligen är du hör. 🙂
@Pinglan, vet du jag har alltid tyckt synd om människor som inte har musiken i sig. Jag lever ett mycket lyckligt och harmoniskt liv men ibland har jag faktiskt funderat över hur mycket jag har att tacka musiken för det. Jag lever musik. Vad jag än gör har jag musik runt mig. Glada låtar som gör mig på än gladare, knäppa låtar som har samma funktion, låtar att ilskna till på och lägga sånt på istället för att slösa den onödiga energin på människor och ting i “verkliga livet”, känslosam musik att bara försvinna bort av i en euforisk sinnesstämning. Jag lever och andas musik.
Inget av det här har jag fått uppleva inom ESC men det finns ju även annat som musik förgyller och där ingår hela paketet ESC. Tills för nån månad sedan då jag för första gången någonsin fick uppleva alla de sinnesstämningar jag beskrev här ovan även i ESC. Det var när denna kvinnliga uppenbarelse AnnaLisa plötsligt framträdde framför mina ögon och öron and totally knocked me off my chair. I allt detta har jag också hittat saker att känna igen sig i. Musiken får liksom en ytterligare betydelse om man kan känna igen sig.
Har aldrig någonsin i ESC-historien hört ett bidrag och en röst så fullkomligt matcha från sekund ett till slutet. Inte en ton från henne slirar vid något tillfälle överhuvudtaget. Jag får det mesta från låten faktiskt, från det höga till det låga. Jag och regeringen har redan tagit in den på myskontot tillsammans med något gott att äta och vetskapen om att jag har dragit världens största högvinst med mitt val av käraste. Hur hon har kunnat välja mig är dock svårare att förstå 🙂
Pinglan fortsätt lyssna på låten. Rätt vad det är kanske du hittar 70% av det jag hittat och då har du hittat något fantastiskt bara det. Hela låten är vacker, mäktig och jag vet inte allt. Lyssna bara på introt med klingandet som följs av Annalisas röst som touchar perfektionen i det melodiösa och harmoniska. “Un giorno capiremo chi siamo senza dire nienteE sembrerà normale” Sedan rullar det bara på för att peaka första gången 0.51 in i låten och andra 1.57 med den perfekta ljudmattan av röst, gitarr och precis allt. Från 1.57 och resten finns det ingen återvändo. Man har löst biljett och återköpsrätten finns inte längre. Sanningen är att man vill helt enkelt inte för resan man är på är fullkomlig perfektion. Man är bara allmänt lycklig och euforisk.
Sånt här upplever jag ofta inom musikens värld men aldrig tidigare i ESC och det gör det så jädra mäktigt lindrigt sagt. Sen att den inte vann är ju egentligen ett skämt men jag gillar ju även deras vinnarbidrag så det är väl ok då 🙂
@Micke, Musik är en underlig sak som kan avnjutas på så många olika sätt, vare sig man lyssnar eller spelar själv, koncentrerar sig på texten/instrumenten i en inspelad variant eller får livekänslan i en riktigt bra spelning eller det rör sig om discon / motionspass m.m. m.m.. ESC får nog räknas som ytterligare ett sätt för även om det dyker upp pärlor här som jag spelar i årtionden och vissa låtar kan fungera både till dans- och avslappningspass så är det främst underhållnings- och tävlingsdelen i det hela som tilltalar mig här.
Tyvärr så är det många pärlor man missar just p.g.a. att det är så stort antal låtar som presenteras under en relativt kort period att man inte hinner ge alla rätt antal lyssningar. Därför är jag så tacksam över alla tips man får här på bloggen och som i vissa fall gör att man får upp ögonen för låtar man annars lätt hade missat. Givetvis kommer jag att fortsätta lyssna på Annalisas låt då jag vet av erfarenhet att det ibland behövs löjligt många lyssningar för att det ska klicka till men när det väl gör det så har det varit värt det. 😀
@Pinglan får man ställa en liten fråga. Har ju varit här nu på den här bloggen i minst 8 år, säkert lite mer, och har ju fått lite koll på folks musiksmak här. Men det gäller ju ESC. Får man bryta av detta med ESC en kortis och fråga lite om hennes “normala” musiksmak. Om du skulle nämna tre artister/grupper du lyssnar mycket på vem/vilka skulle det bli då?
@Micke, Jag läste din fråga tidigare i dag och har givit den en rejäl funderare och kommit fram till att jag inte har några speciella artister som jag kan säga att jag lyssnar mycket på utan det är viss sorts musik som spelas här i omgångar. Mest blir det naturligtvis ESC-bidrag (både gamla och nya) men annars så skiftar det mellan perioder av främst pop, disco, Eurotechno, glamrock och klassisk musik. Måste jag namnge någon artist som dyker upp oftare än andra så skulle det kunna vara Sergey Lazarev, Modern Talking och Def Leppard/Mötley Crüe/Poison. Jag skulle inte kalla mig något större “fan” av någon av dem, men gillar många av deras låtar. 🙂