Melodifestivalen 2018: Startordningen i deltävlingarna
2018-01-11 (torsdag)
SVT har nu avslöjat hur startordningen kommer att se ut när de fyra deltävlingarna av “Melodifestivalen 2018“, den nationella uttagning som ska utse Sveriges bidrag i Eurovision Song Contest 2018, ska avgöras. Ni ser hela startfältet här nedan:
Startordningen Melodifestivalen 2018:
Deltävling 1 – Karlstad – 3:e februari 2018:
1. Sigrid Bernson, “Patrick Swayze”
2. John Lundvik, “My Turn”
3. Renaida, “All The Feels”
4. Edward Blom, “Livet på en pinne”
5. Kikki Danielsson, “Osby Tennessee”
6. Kamferdrops, “Solen lever kvar hos dig”
7. Benjamin Ingrosso, “Dance You Off”
Deltävling 2 – Göteborg – 10:e februari 2018:
1. Samir & Viktor, “Shuffla”
2. Ida Redig, “Allting som vi sa”
3. Jonas Gardell, “Det finns en väg”
4. Margaret, “In My Cabana”
5. Stiko Per Larsson, “Titta vi flyger”
6. Mimi Werner, “Songburning”
7. LIAMOO, “Last Breath”
Deltävling 3 – Malmö – 17:e februari 2018:
1. Martin Almgren, “A Bitter Lullaby”
2. Barbi Escobar, “Stark”
3. Moncho, “Cuba Libre”
4. Jessica Andersson, “Party Voice”
5. Kalle Moraeus & Orsa Spelmän, “Min dröm”
6. Dotter, “Cry”
7. Mendez, “Everyday”
Deltävling 4 – Örnsköldsvik – 24:e februari 2018:
1. Emmi Christensson, “Icarus”
2. Elias Abbas, “Mitt paradis”
3. Felicia Olsson, “Break That Chain”
4. Rolandz, “Fuldans”
5. Olivia Eliasson, “Never Learn”
6. Felix Sandman, “Every Single Day”
7. Mariette, “For You”
(Källa: svt.se)
Mer om Sveriges förberedelser inför ESC 2018 hittar ni här: “Sverige i ESC 2018“.
Andra bloggar om: Musik, Eurovision Song Contest, Sverige
Är det bara jag som tycker att det känns som att startfältet är allt annat än tryggt? Jag tror inte jag sett ett så pass icke brett startfält. 25 solister, inget rocknummer alls att tala om i år, namn som känns givna på förhand att de inte kommer leverera det jag vill ha av en låt… jag fruktar att det blir som 2015, att jag prövar mig igenom hela startfältet utan att hitta nån favorit överhuvudtaget. Och det tar tyvärr udden av vad som fått mig att följa tävlingen under många år.
@Lukas, Jag vill inte gärna vara mer än nödvändigt negativ (därav min uteblivna kommentar av startfältet, började många gånger på en sammanfattning men gav upp efter några försök) men rent generellt så känns det som att vi har ungefär samma tanke här. Skillnaden mellan oss är dock att jag snarare ser 2017 framför mig då jag det året inte hittade någon personlig favorit alls.
Jag har dock en motsägelsefull ljusglimt i mörkret att se fram emot och det är att jag eventuellt kan gilla både “Cuba Libre” och “Everyday” i den tredje deltävlingen (då Björkman verkar tycka att de är ungefär likvärdiga och endast vill att en av dem ska gå vidare) och då förmodligen blir lite irriterad över att någon av dem (kanske båda två) offras på vägen. Men, men… i brist på riktiga ljusglimtar så inväntar jag smakproven på bidragen och hoppas på det bästa. 🙂
Borde bli ett nytt röstningsystem i finalen i Melodifestivalen 2018. Tittarna har 50 procent makt medan de utländska jurygrupperna har 50 procent. Pågrund av melodifestivalsappen gör att folk rangordnar 0-5 röster på varje låt. Det gör att rösterna spridds ut och blir mindre skillnad mellan låtarna hos folkets poäng. Tips: Man borde bara rösta på max 3 låtar i finalen.
I semfinalerna spelar det ingen roll för tittarna har hela makten.
Förra året vann robin troligen pågrund av Melodifestivalens appen. Han var 3 hos folket men favorit hos juryn.
@Jonathan, Mmm… det nuvarande systemet ser ut att gynna en enig internationell jury om det svenska folket är oenigt. Kanske hade det kunnat jämnats ut om tittarna endast röstar på tre låtar men med tanke på 2017-resultatet så är det kanske bra om de som har en säker favorit (vare sig det är folket eller juryn) får ett övertag. Allt beror dock på om man ser MF eller ESC som huvudmålet med Melodifestivalen.
Själv hoppas jag på ett så bra resultat i ESC som möjligt och kanske resonerar man annorlunda om man ser Melodifestivalen som höjdpunkten och därför vill att tävlingens “bästa” bidrag ska få vinna.
Jag har aldrig förstått varför så många är så negativa innan låtarna ens spelat 🙂 Detta handlar inte bara om ni ovan, utan överhuvudtaget ser jag folk som med detsamma dömer ut! Jag tycker alltid man ska vänta med bedömningarna 🙂 Det kan ju bli hur bra som helst!
T.ex jag hatar verkligen dansband, men visst ska Rolandz ändå få en ärlig chans? 🙂
Sen finns det ju flera här som jag ser fram emot, framför allt de nya namnen 🙂
Jag kommer i alla fall gå in i MF med optimistiska ögon 🙂 Man har mer att förlora, men det är väl isf en risk värd att ta 🙂 Sen kanske jag vinner på att dansband är den ENDA genren som nästintill alltid stryker mig mothårs 🙂 annars kan vilken genre som helst va succé för mig 🙂
@Adri, Jag kan ju bara tala för mig själv och då håller jag helt med dig ang. att man inte ska döma ut bidragen innan man hört dem. Så länge man inte vet något så är det trevligare att hålla fast förhoppningen om att startfältet kan tänkas bli hur bra som helst.
Tyvärr så måste jag erkänna att min känsla när de gick igenom startfältet i går var allt annat än positivt och det tog ett tag att skaka av sig den. I mitt fall så är det inte så mycket att jag har något emot de tävlande artisterna i sig utan mer rädslan över att hamna i samma sits som 2017 då jag inte hittade något bidrag som föll mig riktigt i smaken. Det blir ju så mycket roligare om man har något att heja på. 🙂
Vad gäller genrer så är jag öppen för det mesta då allt kan bli bra om det görs på “rätt” sätt (även om det krävs en hel del för att country och jazz ska fungera för mig) men högst förväntningar inför 2018 har jag på bidragen från Mendez, Margaret och Jessica Andersson. Roligast av allt hade det dock varit om någon av nykomlingarna visade sig ha en rejäl överraskning. Vi får väl se vad som händer. 🙂
Det som är grejen är väl följande, och det är också därför det gör mig ont att jag haft en så dålig känsla, är att jag i och med att jag hoppat in i ESC-panelen som skribent fick va med och följa presentationen av artisterna live och därav intervjua vissa.
Det som vart genomgående är att väldigt många kör pop/EDM/Tropical, och det är genres som jag sällan fattar tycke för.
Vad är det som gör att jag har så svårt för EDM? Det är nog att jag uppfattar att det är en genre som kräver sin miljö. Den genren, för mig, funkar bäst på nattklubbar med mycket människor. En miljö jag nästan aldrig ger mig in i. Och då blir det ju inte bättre av att de flesta låtar i genren har ganska slätstrukna verser med repetitiva refränger, och en helhet som känns väldigt hopsatt och fixad och donad med. Jag får ingen connection alls till dem.
Men som sagt, jag är blott en vanlig medmänniska som står mot strömmen här så jag är nog säkert helt fel ute. Jag vill gärna höra nån förklara för mig på mer detaljnivå vad som gör EDM bra enligt dem.
Själv hoppas jag att de ändrar valsystemet i finalen så folket får åtminstone 50 procent av makten i finalen vilket de inte får idag pågrund av melodifestivalsappen.
Schlagerpinglan:föredrar du eurovision eller Melodifestivalen?
Det går inte vara till 100 procent säkert eftersom det förekommer folk som taktikröstar utifrån röstningsystem ser ut. Men Nano hade vunnit tävlingen förra året om det hade varit samma röstningsystem som i Melodifestivalen 2010 då juryns poäng fördelas efter placering och inte som idag procentuellt. Nu blir skillnaden extra lite pågrund av Melodifestivalens appen.
Svenska folket har fått mindre makt än juryn i de flesta fallen sedan som sagt appröstningen.
Blev lite fel. Menade tittarnas poäng fördelas efter poäng i exempelvis Melodifestivalen 2010
@Daniel, Jag tycker att ESC är större än Melodifestivalen (även om jag absolut inte vill missa någon av dem) och det är väl därför jag inte störs över att tittarna har fått mindre makt, då det (tror jag i alla fall) har gjort att vi valt fram lite mer ESC-anpassade vinnare vissa år, t.ex. 2017.
Jag kan dock förstå att de som följer Melodifestivalen och engagerar sig genom att rösta kan tycka att det är fel att svenska folket inte får välja ut sin egen vinnare, eller i alla fall ha mer att säga till om. En komplicerad fråga då det finns många som följer uttagningen av många olika anledningar. Roligt att programmen samlar en sådan bred publik, mindre roligt att det inte går att göra alla nöjda, även om det är bra att de justerar röstningsreglerna efterhand.
Jag verkar inte ha en vidare populär åsikt i denna fråga, men jag yttrar den gärna ändå! 🙂 Jag ser det som att tittare och jury har lika mycket makt 50/50. För vi har lika många poäng att dela ut i slutändan. Sen är det många som kritiserar det där med appen, att det gör så att rösterna blir utspridda för allt fler personer röstar på allt fler låtar! Men jag tycker faktiskt inte att just det specifika “fenomenet” eller vad man ska kalla det är SVTs ansvar! 🙂 Jag tycker att man som tittare då får inse att “men om jag röstar på ALLA låtar jag tycker är bra så blir samtidigt risken att de kanske slår ut varandra”. Det är tittarnas ansvar tycker jag 🙂
Sen fattar jag att det inte alltid är så lätt kanske, med tanke på att många barn kanske bara sitter med en mobil i hand och tycker det är kul att frenetiskt klicka på ett blixtrande hjärta, men än en gång… det är faktiskt inte SVTs ansvar att se till att vi tittare hanterar röstningssystemet 🙂 Tycker jag då 🙂
Svenska folket röstar på namn ofta så inte bra med 100% teleröster. The Ark 2007 är det optimala exemplet på att den internationella juryn behövs. I rest my case 🙂
Daniel: Visst har tittarna mindre makt numera, 2010 som du nämnde fördelades även tittarnas¨poäng på 7 poster: 11,22,44,66,88,110,132 poäng resten blev utan. Idag fördelas de % över alla bidragen vilket jag tycker är bättre, men sen appen kom in har de ju blivit ett så utslätat resultat, 2015 då telefonröstningen var senast fick ju JTR 4 poäng av tittarna och måns typ 166 poäng, sedan appen kom in har det väl legat runt 30 poäng för sämsta låten och runt 60 för bästa. Ja diffen har minskat rejält för tittarnas makt kan man säga tyvärr… men någon ändring till att minska med röstantalet kommer svt inte att ändra på, de kan ju inte ta bort den obligatoriska repliken: Sverige, vi har ett röstningsrekord.
@Lukas, Du verkar inte riktigt förstå varför vissa gillar EDM men jag tror inte att det går att förklara vad det beror på. Precis som i alla andra genrer så finns det “dåliga” och “bra” låtar (eller egentligen låtar som “fungerar” eller ej “fungerar” för individuella personer) och det beror på så många saker att man nog inte kan plocka ner det till några tekniska termer.
För mig personligen så kan vissa låtar inom EDM-genren kännas enormt själ-lösa, enformiga och intetsägande (då de flesta trots allt låter “likadant” med vissa modifikationer) medan andra triggar igång något som får mig på rejält bra humör och får mig att vilja “dance the night away” (för att använda en lämplig klyscha). 🙂 Vad skillnaden är på dessa låtar kan jag dock inte beskriva då de tekniskt sett förmodligen är uppbyggda på samma sätt.
Det är i mitt fall helt beroende på vad som triggar mig och hade jag vetat vad det var så hade jag lagt in en beställning hos världens låtskrivare för en rejäl “må-bra-skiva”. 😀
@Pinglan, jo jag är smärtsamt medveten om min oförståelse för genren, och det är nog därför jag känner att jag gärna skulle vilja veta vad andra går igång på där. Det är just precis det som du säger om vissa låtar, att de känns så själlösa, som är det som drar mig såpass mothårs. Låtar som känns som det inte tog lång tid att skriva alls.
Med tanke på hur negativt ställd jag vart till genren kan man ju undra om jag aldrig hamnat i “dance the night away”-humöret. Och nu blir det konstigt, för det är faktiskt fel. Visst har det hänt. Men aldrig utav just EDM. Men det finns andra elektroniska genres som har fått mig att vilja dansa loss. Ofta är det emellertid låtar i genren drum ‘n’ bass/breakcore. Ett exempel på en artist som gett mig enorm dansfeeling: Venetian Snares.
Så vad är det då som krävs för att jag ska få danslust? Det är nog att jag behöver en låt med ett snabbare tempo den adrenalinkicken. Låt mig ta ett exempel. Vad är den mest vanliga BPM:en som en låt inom drum ‘n’ bass-genren går i? Ofta brukar det ligga på mitt emellan 160-180 BPM. EDM/house går däremot “bara” på 120-130, ibland nere på 110. I mitt huvud är det bara “midtempo”. Upptempo för mig är ≥150.
Ja, det blev väldigt mycket siffror här, men jag hoppas att jag kunnat förklara lite mer ingående om varför jag vart såpass sval mot en så populär genre.
@Lukas, Jag förstår precis vad du menar då jag ständigt får höra av en närstående att om det är en låt som går på “så och så många BPM” (jag lägger inte siffran på minnet men vet att han menar att den går “för sakta för att väcka något intresse”) så gillar jag den. 😀 Det är tydligen något visst med medel-tempo-låtar (som görs på “rätt” sätt) som får igång mig men retar gallfeber på många andra (alt. gör inget intryck alls). 😀
Som sagt, intressant hur olika man kan uppfatta musik men ibland är det riktigt frustrerande då man hittar något riktigt “bra” som man vill dela med sig av men som bara möts av gäspningar. 🙂
@Pinglan, härligt att veta att jag inte är helt ensam över att påverkas av en låts BPM på det sättet. Tro mig, när jag var yngre blev jag desto mer påverkad utav det, så till den grad att om en låt gick på, säg 100-120, då kunde jag inte lyssna på den alls. Nu har det blivit lite bättre, samt att jag märkt att alla låtar som “på mitt papper” ska va bra inte alls blir så fullt lyckade. Det är ju till och med så att den allra bästa låten enligt mig som tävlat i Eurovision är en ballad som bara på går på 73. Och det är alltså “Silent Storm” jag pratar om. Där finns dock väldigt mycket annat jag faller för.
@Lukas, Jag har aldrig riktigt förstått den här besattheten av BPM och trodde att det var ett särdrag hos den här personen men tydligen finns det flera av er. 😛 Personligen bryr jag mig inte så mycket om BPM (en bra låt är en bra låt) men hör återkommande att mina nya favoriter som jag försöker att sälja in avfärdas med förklaringen att de “håller BWO-tempo”, vad det nu betyder. 😀