Luxemburgs tio bäst placerade Eurovision-bidrag
2017-11-24 (fredag)
Den officiella sidan för Eurovision Song Contest, eurovision.tv, har presenterat Luxemburgs tio bäst placerade bidrag genom åren, se videon samt topp-listan med länkar till fullversionerna nedan.
Tilläggas bör att det inte enbart är slutplaceringen som tagits i beaktning utan även hur många länder som tävlade respektive år.
Luxemburgs bäst placerade bidrag i Eurovision Song Contest:
“TOP 10: Entries from Luxembourg” (av eurovision.tv – 3:41 – Nov 19, 2017)
Topp-tio-bidragen från Luxemburg i Eurovision Song Contest:
1. “Si La Vie Est Cadeau“, Corinne Hermès (1:a av 20 – 1983)
2. “Après Toi“, Vicky Leandros (1:a av 18 – 1972)
3. “Poupée De Cire, Poupée De Son“, France Gall (1:a av 18 – 1965)
4. “Tu Te Reconnaîtras“, Anne-Marie David (1:a av 17 – 1973)
5. “Nous Les Amoureux“, Jean-Claude Pascal (1:a av 16 – 1961)
6. “L’amour De Ma Vie“, Sherisse Laurence (3:a av 20 – 1986)
7. “Petit Bonhomme“, Camillo Felgen (3:a av 16 – 1962)
8. “Croire“, Lara Fabian (4:a av 21 – 1988)
9. “L’amour Est Bleu“, Vicky (4:a av 17 – 1967)
10. “Bye, Bye, I Love You“, Ireen Sheer (4:a av 17 – 1974)
(Källa: eurovision.tv – Sammanställning: schlagerpinglan.se)
Schlagerpinglan: Med så många imponerande bidrag och fem vinster så får man kanske lätt uppfattningen att Luxemburg enkelt skulle kunna komma tillbaka och sopa mattan med konkurrensen. Man bör dock komma ihåg att den senaste vinsten är från 1983 medan de senaste tio bidragen (varav det sista är från 1993) har en stor variation av både höga (som bäst en 3:e- och en 4:e-plats) och låga resultat, se sammanställningen här. Men, men… kan andra länder göra storstilade nystarter i tävlingen så borde även Luxemburg kunna göra det. 😀
Precis som i fallen med Belgien, Irland, Israel, Italien, Jugoslavien, Portugal, Schweiz och Storbritannien så avslutar jag inlägget med ytterligare bidrag som jag tycker förtjänar att uppmärksammas:
Fler ESC-bidrag från Luxemburg som förtjänar uppmärksamhet:
♥ “100% D’amour“, Sophie Carle (studioversion) (preview-video) (10:a 1984)
♥ “Children, Kinder, Enfants“, Margo, Franck Olivier, Diane Solomon, Ireen Sheer, Malcolm Roberts and Chris Roberts (13:e 1985)
♥ “Amour Amour“, Plastic Bertrand (21:a 1987)
Andra bloggar om: Musik, Eurovision Song Contest, Luxemburg, topplista
För en gångs skull är landets bästa bidrag även vinnare allihopa!
Tre är helt enkelt i en egen liga vad gäller Luxemburgs bidrag. Och av dem tre är två i en egen liga över den tredje.
Topp 2 – som båda är topp 15-20 genom tiderna:
1. ”Ti te reconnaitras” – 1973. En vinnare som får alldeles för lite credd. Jag får nästan(!) gåshud av denna låt. Den är så stor på nåt sätt, men har fortfarande massa känslor i refrängen! Den är fantastiskt bra!
2. ”Poupée de cire, poupée de son” – 1965. Lekfullare än 1973, men inte sämre för det. I en tidsperiod som dominerades av ballader så var detta en frisk fläkt. Jag vill säga att detta är första riktiga upptempo-vinnaren, men det kanske inte stämmer? 1959-1960 är ju inga renodlade ballader, men skulle inte kalla de upptempo heller.
—————————
Tredjeplatsen – som jag TROR får en plats på topp 100 i alla fall
3. ”Aprés toi” – 1972.
–
Resten av Luxemburgs historia i tävligen är ganska ”meh”, trots ytterligare två vinster. Men dessa tre bidrag får ändå, på egen hand, mig att sakna landet. Jag var ju inte ens född när de deltog sista gången. Tråkigt att ett så högt presterande land gav upp innan min ankomst till världen.
Som sagt, de tre låtarna är ju ALLT vad gäller Luxemburg i tävlingen för mig. Men kan även slänga in en liten ”honorable mention”. Som är långt under de andra tre, men högre än resten 🙂
1990 – Quand je te reve.
Men hur kunde jag glömma?!?! Det finns faktiskt ett fjärde bidrag som kan joina de tre vinnarna i sin egna liga.
Bidraget vann inte, inte ens nära. Och är det ett mästerverk? Absolut inte. Men det är roligt, medryckande och tramsigt men på rätt sätt.
Bidraget hamnar en bit under ”Aprés toi”, men låååååångt över honorable mention ”Quand je te reve”.
Det fjärde bidraget som får mig att sakna Luxemburg:
1980 – Le papa penguin
Tror jag gör dig besviken nu Pinglan när jag säger att bidraget med Plastic Betrand är ett av de största nedköpen som varit i ESC. Varför? Är den verkligen så dålig? Nej men när man hör dessa låtar med honom……………
https://www.youtube.com/watch?v=xTo79sPCVXA
https://www.youtube.com/watch?v=QgECgGoMfs0
………. och efter det lyssnar på hans ESC-bidrag då går hakan rätt ner i golvet. Snacka om klasskillnad. Definitivt inget för mig mina vänner.
Luxemburg är annars ett av länder jag saknar mest. Är på pinglans sida om att de verkligen varierat klassen efter deras senaste vinst men inget land imponerade så mycket i ESC under den tid långt innan jag slog upp mina blå ögon Tänk om de hade kunnat hitta tillbaka till det 🙂
En topp 8 kan jag få ihop och hur skulle den se ut? Kanske som den som strax följer. Sex bra bidrag och två strax därefter.
1. “Si la vie est un cadeau”, Corinne Hermes – 1983 (Kanske den största hjältinnan för mig i hela esc-historien. Tack vare hennes och Israeliskan Ofra Hazas deltagande står inte Carola och Främling som vinnare av ESC 1983. Bara en sån sak är värd ett extrapris. Tack Corinne. Är dig evigt tacksam för det du och ditt mäktiga bidrag åstadkom)
2. ”Tu te reconnaitras”, Anne-Marie David – 1973. (Har alltid fått höra om hur märkligt detta året 1973 var. Tre riktigt bra bidrag och resten mil därefter. Det lustiga är att just så kom de i resultatet och likaså är de hos mig. Cliff Richard är solklar trea för mig men kanske att jag vill ha Spanien före Luxemburg. Skit samma för båda bidragen är starka)
3. “L’Amour Est Bleu”, Vicki Leandros – 1967 (Ingen vinnarlåt i ESC har väl fått ett så stort genomslag på idrottsarenor varken före eller efter som den här. Visst det var ett bra vinnarbidrag 1967 men långt efter detta som jag ser det)
4. ”Poupée de cire, poupée de son”, France Gall – 1965. (Popmusikens intåg i ESC som felaktigt ABBA fått äran för nio år senare. Ett härligt bidrag som sägs ha chockat många tradionella ESC-tittare. Den enda som inte tycks ha gillat detta verkar vara France Gall själv som helt tagit avstånd i efterhand)
5. ”Aprés toi”, Vicki Leandros – 1972. (När jag inte fick vinna 1967 får jag väl ta revansch fem år senare tycks Vicky ha tänkt och knäppte övriga på näsan. Rättvist? Ett bra bidrag som hade varit värdig vinnare om inte Storbritannien hade ställt upp med ett visst bidrag detta år)
6. “Croire”, Lara Fabian – 1988 (Ett så jädra sött bidrag att jag som kille knappt kan erkänna det 🙂 Tappade dock live vilket var jädrigt synd. Tyvärr verkade tjejen nervös och fick ingen styrsel på rösten. Dock ingenting i jämförelse mot vad som hände fyra år tidigare)
7. “Parlez-vous français”, Baccara – 1978 (Va!!!! Gillar Micke Disco? Why not om det görs på rätt sätt utan töntiga robotar och liknande. Baccara är Baccara och det är ju inte fel, Inget kanonbidrag men underhållande nog för att jag ska tralla med)
8. “100% d’amour”, Sophie Carle – 1984 (Kan detta vara esc-historiens största dipp från förhandsvisning till live-framträdat? Redan i studioversionen hör man ju att hon inte är utrustad med världens bästa sångröst men inte ens i min värsta mardröm attag trott på ett sånt dipp. Synd på ett bidrag som jag hade rankat högre annars)
Det bidrag som ligger närmast att komma med på min ranking är Adris extrabidrag från 1980. Jag är från dag till dag med det. Ibland riktigt underhållande men andra dagar mest VAAAAAAAAAAAAAAA
Jag får än en gång återkomma till denna tråd då Micke får mig att inse att det fanns YTTERLIGARE EN bra låt. Inte topp 4, men över deras 1990-ballad.
1. ”Tu te recoinnatras”, 1973
2. ”Poupée de cire poupée de son”, 1965
——————————
3. ”Aprés toi”, 1972
——————————
4. ”Le papa penguin”, 1980
5. ”Parlez vous francaise?”, 1978
——————————
6. ”Quand je te reve”, 1990
Jag är även med Micke om Plastic Bertrand. Jämför man hans tidigare arbete, med hans bidrag 1987, så är det tyvärr en hyfsat stor klasskillnad även för min del 🙂 Under den tidigare delen av hans karriär var det mer ”parodi-punk” (många kallar det punk, men jag är inte riktigt med på det tåget. En lekfullare typ av punk kallar jag det isf. eller New Wave kanske) och hans 1987-låt är tyvärr ett överflöd av 80-talsklichéer. Det låter visserligen som nåt jag ”BORDE” gilla, men icke 🙂 Man märker ju ett byte här. Och jag tror inte bara det handlar om trendbyte pga tidsskillnad. Men mellan det att hans karriär tog fart till han deltog i ESC hade han tyvärr brutit med sin producent, och producenten var minst 90% anledningen till hans succé. Skrev majoriteten av, och sjöng alla, Plastic Bertrands fyra första album. Han sjöng ju inte ens själv under toppen av hans karriär, tyvärr. Även om detta fulspelet inte avslöjades 2006, och bekräftades 2010, så märker man att det är en alldeles för stor skillnad i vad som presteras. Och jag tror juryn också uppfattade det. Artister har en tendens att förnya sig med tiden, men här var det inte så mycket ”förnya sig”, utan snarare ”tappa bort sig själv”.
Nej. Kul för dig att du ser ljusglimtar, Pinglan! 🙂 Men jag är nog ändå mer med juryn. My loss… 🙂
Adri, när du sa så började jag för en sekund fundera om du hade varit så osvensk att du verkligen lyssnat på “Si la vie est un cadeau”, Corinne Hermes 🙂 Inte så många som VERKLIGEN gjort det verkar det som. När man pratar med folk som var med finalen 1983 inser man ganska snart att ytterst få ens har bemödat sig att lyssna på den. De är bara sura för att den slog Can Vråla och hennes bidrag. Det räcker tydligen för dem att bedöma Luxemburgs vinnarbidrag utifrån det.
Jag har aldrig haft den spärren så när jag lyssnat på Corinnes bidrag har jag istället funnit ett ganska mäktigt bidrag framfört av en kvinna med mäktig och MOGEN röst. Är helt övertygad om att du och andra här vet a det jag sa om hennes seger och Ofra Hazas andraplats kora Främlings tredje var sagt med glimten även om det fanns ett uns sanning i det. Men vad tusan man måste väl få spetsa till det lite ibland 🙂
Sanningen är den att jag hör potentialen i Carolas röst. Tro inget annat. Synd bara att hon inte lyckats sudda bort lillfickan i rösten. Detta är dock inget jag tar emot henne för det är inget hon kan styra över. Däremot är det hon som styr hur vrålandet dominerar hennes framträdanden. Minns att jag än gång tappade hakan när jag hörde henne sjunga en låt. Tycker inte ens direkt om den men sättet hon sjung på. Den hette någonting med löv eller liknande. Hon sjung utan att vråla och för en stund kändes det som hon trätt in i vår värld för en stund med målbrott och så. lillflickerösten var borta och jag blev faktiskt impad. Tyvärr har hon inte fortsatt så
Ville bara förklara detta så ingen här tror att jag hatar Carola eller nåt. Hat finns inte ens i min värld. Mina föräldrar planterade aldrig det i min kropp eftersom de själva inte visste vad det är. Varför slösa livet på hat? Varför ens ge det uppmärksamhet då företeelsen inte ens är värd uppmärksamhet.
Angående din femma på Luxemburgs listan. Det är också ett bidrag som ligger väldigt nära om jag hade gjort en Topp 10
Micke: ”när du sa så började jag för en sekund fundera om du hade varit så osvensk att du verkligen lyssnat…” – när jag sa vad? 🙂
Oavsett så kan jag vara ärlig med att… ja, det har jag. Den är inget för mig, väldigt ”middle of the road” för mig. Den är inte usel men det finns inget som tar den till den nivån för att jag på riktigt ska kunna uppskatta ett bidrag 🙂 den finns bara där, gör inga väsen av sig.
Sen känner jag inte att du behöver försvara din lilla zing mot Carola ovan. Är man inte total nybörjare på bloggen så har man någorlunda koll på hur stammisarna är. Jag håller ju till viss del med dig, men inte lika starkt. Men jag har även problem med Carolas, stundtals, väldigt barnsliga röst. Ibland tycker jag hon låter okej, men då förstår en inte tillräckligt bra låt. Och ibland är det en bra låt, som inte kommer till sin rätta för Carola står bakom micken. Främling 1983 tycker jag är en av få tillfällen då låt och röst ligger på samma, hyfsat höga, nivå.
Jag är inget Carola-fan alls och att hon kom trea är inget som gör mig bitter. 1. Vi förtjänade inte mer. 2. Det är faktiskt bara ESC, blir man på riktigt långsiktigt bitter på ett resultat så borde man istället bli glad för då har man ett himla bra liv om det får så stor påverkan på en.
Som sagt, hon kan ibland skina men överlag så tycker jag hon är väldigt överskattad. En tredjeplats kan jag ge henne 1983 men hon borde inte fått mer iaf, för 1983 var ett bra år. Framför allt för mig som 80-talsälskare. Belgien, Spanien, Danmark, Jugoslavien och Israel var alla bättre än Sverige så tycker istället man ska vara glad för hennes glädjeplats. (Och är man fortfarande inte det så bör man påminnas om att det snart är 2018… det har gått 35 år, get over it)
Anyway… för att sammanfatta:
• Jag har hört ”Si la vie est cadeu”, inget för mig.
• Jag fattar att du inte hatar Carola, det gör inte jag heller. Man har sina preferenser helt enkelt och Carola är ingen för oss. Inget att göra åt det. Jag har nåt minne (tror jag) av att du använt Whitney Houston, en av musikhistoriens mest hyllade röster, i negativt exempel och det är helt okej det med! Bara för att den generella massan tycker nåt måste man inte hålla med! 🙂
Bonusfråga: menar du min fjärde- eller sjätteplats i kommentaren ovan? För min femma finns redan på din topp 10 🙂
Adri, svarar mer imorgon när jag har tid men måste bara kommentera en sak. Det om Whitney Houston. Har absolut ingenting emot hennes röst, tvärtom var hon i besittning av en mäktig pipa. Det jag dock kommenterade den där gången var “I will Always love you” som jag personligen (Håll för öronen nu alla ni som gillar låten) tycker är världshistoriens sämsta låt. Den låter exakt likadant hela tiden. Precis som Bruce Springsteens överlägset sämsta låt “Born in the USA”. Ett evigt skrikande utan slut känns det som. När det gäller Whitney i övrigt är det hennes röst som imponerar och inte hennes låtmaterial. Brucan däremot är grym både röst och låtmaterial. Men varför gjorde dessa två artister dessa två lågvattenmärken till låtar?
Micke: Aha då tar jag tillbaks just den delen av kommentaren, jag uppfattade som att det var Houston själv som var problemet. Fel av mig, withdrawn 🙂 Men poängen kvarstår i alla fall, allt handlar om preferenser och bara för att något är populärt och eller överlag väldigt omtyckt behöver det inte automatiskt funka för en själv 🙂
Sen gillar jag ”IWALY”, jag skulle inte säga att den låter likadant hela tiden. Börjar a cappela, slutar stort och växer under hela låtens tid 🙂 Men jag är helt med dig enligt Springsteen. Överlag ingen för mig (mina föräldrar blir lika besvikna varje gång jag inte hyllar honom, han är deras musikaliska husgud.), men han har gjort en hel del grymma låtar trots det, men som du säger: ”Born in the USA” är inte en av dem. Den är sämst, det verkar de föesta överens om. T.o.m mina föräldrar dissar den låten.
1. Jag gillar det mesta Bruce Springsteen gjort men “Born in the USA” är ingen låt det är ett mantra som utnyttjas i jänkarnas patriotism. T.o.m Brucan själv är chockad över det då han själv säger att texten är allt annat än en hyllning till USA. All heder till dina föräldrar som tycks ha bra smak 🙂
2. När jag säger att Whitney Houstons “I will Always love you” är världshistoriens sämsta låt innebär det att det är den låt jag mer än andra undviker att lyssna på. Mår direkt dåligt när jag hör primalskriken. Om någon gav mig valet att lyssna på den eller Österrikes bidrag “woki mit deim popo” från 2012 skulle jag välja att lyssna på ESC-bidraget. Men självklart är Whitneys låt kvalitetsmässigt bättre än WOKI… men just att lyssna på Whitneys låt är värre för mig.
När det gäller Luxemburg och din fråga i början handlade det om att du efter att ha sagt att du gillar tre bidrag återkom och började säga att du kom på ett till. Då började jag under nån sekund fundera över om det kunde vara “Si la vie est cadeu” 🙂
Jaså du gillar 1983. När du nu sa det lyssnade jag igenom en snabbis och kände att det var ett helt ok år med några speciella toppar. Spanien givetvis med kvinnan som ger hjärta och själ åt hela tävlingen med sitt udda bidrag. Belgien som ger hjärta och själ åt tanken att allt inte måste vara gravallvarligt. Italien med tidernas mest nervösa deltagare. Luxemburg och Israel som räddade tävlingen. Fanns ytterligare många helt ok. Finland som oftast numero uno i Norden.
Skrev fel med “din femma”. Din fyra hade jag redan nämnt så här menade jag sexan.
@Micke, Vad gäller Plastic Bertrand så ska man nog inte jämföra hans ESC-inhopp med hans andra låtar. För mig känns det som två helt olika artister och jag uppskattar “båda” fast på helt olika sätt. Att ESC är en egen liten bubbla utanför den “riktiga” musikvärlden visas väldigt tydligt här. 🙂
Köper det rätt av Pinglan. Jag ville bara förklara varför jag har lite extra svårt för ju hans bidrag trots att jag egentligen inte har så jättemycket emot den 🙂