Italiens tio bäst placerade Eurovision-bidrag
2017-09-04 (måndag)
Schlagerpinglan: Den officiella sidan för Eurovision Song Contest, eurovision.tv, har presenterat Italiens tio bäst placerade bidrag genom tiderna, se videon samt topp-listan med länkar till fullversionerna nedan.
Tilläggas bör att det inte enbart är slutplaceringen som tagits i beaktning utan även hur många länder som tävlade respektive år.
Italiens bäst placerade bidrag i Eurovision Song Contest:
“TOP 10: Entries from Italy” (av eurovision.tv – 3:46 – Sep 1, 2017)
Uppdaterat: 2019 kom Mahmood 2:a av 41 med “Soldi” och borde vara med på listan.
Topp-tio-bidragen från Italien i Eurovision Song Contest:
1. “Insieme: 1992“, Toto Cutugno (1:a av 22 – 1990)
2. “Non Ho L’étà“, Gigliola Cinquetti (1:a av 16 – 1964)
3. “Madness Of Love“, Raphael Gualazzi (2:a av 43 – 2011)
4. “Grande Amore“, Il Volo (3:a av 40 – 2015)
5. “Si“, Gigliola Cinquetti (2:a av 17 – 1974)
6. “Gente Di Mare“, Umberto Tozzi and Raf (3:a av 22 – 1987)
7. “Era“, Wess and Dori Ghezzi (3:a av 19 – 1975)
8. “Occidentali’s Karma“, Francesco Gabbani (6:a av 42 – 2017)
9. “Fiumi Di Parole“, Jalisse (4:a av 25 – 1997)
10. “Nel blu dipinto di blu (Volare)“, Domenico Modugno (3:a av 10 – 1958)
(Källa: eurovision.tv – Sammanställning: schlagerpinglan.se)
Schlagerpinglan: Precis som i fallet med Irland så avslutar jag inlägget med ytterligare tre bidrag som jag tycker förtjänar att uppmärksammas:
Fler italienska ESC-bidrag som förtjänar uppmärksamhet (enligt Schlagerpinglan):
♥ “Per Lucia“, Riccardo Fogli (11:a 1983)
♥ “No Degree Of Separation“, Francesca Michielin (16:e 2016)
♥ “Magic, Oh Magic“, Al Bano and Romina Power (7:a 1985)
Andra bloggar om: Musik, Eurovision Song Contest, Italien, topplista
Italien det unika landet när det gäller ESC. Unik på många sätt men ett av det mest fantastiska är att de deltagit 44 gånger och aldrig ens vid ett tillfälle har de ställt upp med ett dåligt bidrag. Snacka om att respektera tävlingen och snacka om att Irland och Storbritannien borde ta lärdom. Jag är mest chockad över att de inte har minst 10 vinster i ESC.
Tänkte gå igenom årtionden här med Italiens bidrag. Om vi tar och börjar med 2010-talet har de hittills deltagit sju gånger med sju bidrag som jag tycker om. Wow. Snacka om att de var välkomna åter 2011 efter 14 års bortavaro.
2010-talet
Topp 7
1. 2015 – “Grande Amore”, Il Volo
2. 2014 – “La mia città”, Emma Marrone
3. 2017 – “Occidentali’s Karma”, Francesco Gabbani
4. 2012 – “L’amore è femmina”, Nina Zilli
5. 2016 – “No Degree of Separation”, Francesca Michielin
6. 2013 – “L’essenziale”, Marco Mengoni
7. 2011 – “Follia d’amore”, Raphael Gualazzi
Tack för er återkomst. Sju bidrag hittills och jag gillar alla sju.
1990-talet
Topp 4
1. 1990 – “Insieme: 1992”, Totu Cutogno
2. 1992 – “Rapsodia”, Mia Martini
3. 1993 – “Sole d’Europa”, Enrico Ruggeri
4. 1997 – “Fiumi di parole”, Jalisse
Deltog fem gånger. Av dessa gillar jag fyra av bidragen. Det femte är helt ok
1980-talet
Topp 5
1. 1984 – “I treni di Tozeur”, Alice & Franco Battiato
2. 1987 – “Gente di mare”, Umberto Tozzi & Raf
3. 1983 – “Per Lucia”, Riccardo Fogli
4. 1985 – “Magic, oh magic”, Al Bano & Romina Power
5. 1989 – “Avrei Vuluto”, Anna Oxa & Fausto Leali
6. 1988 – “Ti scrivo”, Luca Barbarossa
Deltog sju gånger. Jag gillar sex av bidragen. Hade även gillat det sjunde om de hade framfört det normalt och inte genom kastrerade hanar.
Helt fantastiskt egentligen. Italien har mellan 1980-2017 deltagit med 19 bidrag varav jag tyckt om 17 av dem och övriga två var ok.
1970-talet
1. 1975 – “Era”, Wess & Dori Ghezzi
2. 1974 – “Si”, Gigliola Cinquetti
3. 1978 – “Questo amore”, Ricchi e poveri
4. 1979 – ” Raggio di luna “, Matia Bazar
5. 1976 – “We’ll live it all again”, Al Bano & Romina Power
Här var det full pott då Italien deltog alla 10 åren. Av dessa gillar jag 4,5. Ett av dessa gillar jag ibland och ibland inte.
1950 och 1960-talen
1. 1964 – “Non ho l’età”, Gigliola Cinquetti
2. 1969 – “Due grosse lacrime bianche”, Iva Zanicchi
3. 1958 – “Nel blu dipinto di blu”, Domenico Modugno
Ganska grymt. Jag gillar alltså klart mer än hälften av Italiens 44 bidrag och inte ett enda av dem tycker jag illa om.
Än mer grymt ser jag nu. 1974-2017 har Italien deltagit med 25 bidrag varav jag gillar 22 av dem. De övriga tre är helt ok 🙂
Italien är verkligen ett land som sticker ut i tävlingen. Deras bidrag är aldrig någonsin billiga utan de har en viss, klassig aura. (Även om klassig är positivt laddat så kan jag väl inte säga att jag gillar alla deras låtar. Italien står ju tyvärr för en av tävlingens sämsta vinnare: 1990. Och en av tävlingens mest överskattade låtar med “Gente di mare”.)
Överlag är Italien ett bra land, med vissa undantag. Det finns dock sju låtar som är totalt överlägsna. Från bäst till “sämst” (av de bästa)
1. Fiumi di parole, 1997
• 1997 var ett starkt år, men skulle jag göra en topp över 1997 hade vinnaren varit ganska klar från början. Italien kickade de andra ur vattnet för mig!
2. Si, 1974
• Jag gillar ABBA lika mycket som the next guy, men “Waterloo” var ju inte så mycket att vara stolt över. Kul att Abba fick sitt genombrott, men det borde ju varit denna låt som tog priset.
3. No degree of Separation, 2016
• Detta kan mycket väl vara tävlingens största växare någonsin. I försäsongen 2016 var låten inte ens på min topp 30, men långsamt så växte den till topp 25, 20, 15, 10, 5 and so on. Idag är den delad vinnare med Armenien. Men 2a är ju ljusår bättre än 31a.
4. Rapsodia, 1992
5. I treni di tozeur, 1984
6. Non ho l’eta, 1964
7. La mia citta, 2014 (främst studioversionen)
Jag ser ett mönster: årtal som slutar …4 är Italiens starkaste för mig. 1964, 1974, 1984 och 2014 är alla med på min topp 7.
Varken 1994 eller 2004 deltog Italien om jag vet rätt! 🙂
När jag får frågan vilket land som är mitt favvisland i ESC är det inte helt lätt att svara på. Det beror på vad man menar. Handlar det om musik som åtminstone lite närmar sig min vanliga musiksmak “klassmusik” enligt mig 🙂 då är det utan minsta tvivel Italien. Handlar dock frågan om vilket land som gett mig mest glädje genom alla år då är det utan minsta tvivel Turkiet. Handlar det istället om det land som jag respekterar mest för att de verkligen står på sig och vägrar sälja sin själ då hamnar vi istället hos Portugal. Finns även ett fjärde alternativ och det handlar om något jag, pinglan och så många andra älskar. De fantastiska balkanballaderna och å blir det ju givetvis Serbien 🙂
Men åter igen till Italien Jag gillar alla dina tio Adri. Jag fick frågan av en tjejkompis för några månader sedan om jag någonsin tagit till tårarna för att ett bidrag var så vackert i ESC. Hon frågade för att hon inte gillar ESC och menar på att något sådant är omöjligt inom den här tävlingen. Enligt mig har hon dock fel och ett exempel är ett av dina bidrag här.Jag är kille men inte rädd att erkänna att jag kan vara jädrigt känslig ochMia Martinis bidrag från 1992 hittade verkligen mina tårkanaler. I synnerhet efter gitarren 2.48 in i låten då jag nästan lyfter rakt upp ur fåtöljen.
https://www.youtube.com/watch?v=-lHw8agCIIo
Har en fråga Adri! Vad är det egentligen som får dig att ha taggarna så utåt när det gäller bidragen 1987 och 1990. Riktiga favvisar för mig. Håller förresten med dig om att 1997 var ett starkt år. Mina två favvisar på pallen men även i övrigt starkt. Avslutningsvis lite om bidraget 2016. Vi är verkligen inte överens här. Det här bidraget var min absoluta favvis i början men sedan hände något. Den tappade framförallt när det nedvärderade sig själva att göra om den till engelska. Allt blev sämre. Nu var bidraget så himla bra i grunden så inte ens detta ras kunde förstöra en bra låt
Micke: Enkelt svar på din fråga så är det nog att de är så överhypade. När det gäller musik så är “överhypning” en riktig turn-off för mig. Det är samma sak med Norges vinnare “Fairytale” eller Nano’s “Hold on” tidigare i år. Det är absolut inga dåliga låtar, men heller inga fantastiska mästerverk för mig. Det är bara bea låtar, men människor lyfter verkligen upp dem till skyarna. Det ska dem självklart få göra, så jag dömer inte personerna som gör det, men det ger låtar som egentligen är “helt ok” en bitter smak för mig. Italiens låt i år var nästan på väg mot samma öde, men den växte till sig av sig själv hos mig 🙂 (fortfarande inte förtjänt av en 6e-plats dock, men what to do?)
Sen kan jag va helt ärlig och säga att oavsett vilken låt som hade vunnit 1990 hade det varit en av tävlingens sämsta vinnare. För det var ett riktigt mörkt år. Inte mycket kvalitet där.
1990 handlar det väl mest om att jag finner inte Toto Cutogno som vare sig en vidare likeable eller trovärdig artist. Låten är betydligt bättre än honom.
1987 är det tvärtom. Personerna som framför låten är talangfulla, men låten är ju så långsam. Jag gillar ibland långsamma låtar men då ska de ge en ro eller beröra på något sätt. Med “Gente di mare” är den på riktigt seg. Jag sitter och suckar, gäspar och kollar klockan redan halvvägs in i låten. Och där är dessutom refrängen låtens svagaste aspekt.
Micke: Jag läser igenom mitt eget svar och inser att jag kan ha varit otydlig med svaret. Men jag stör mig bara när det är låtar som är så himla hyllade och populära som jag inte förstår mig på alls. Då kommer jag bli kallare än vad låtarna i sig själv kanske förtjänar. Jag vet inte om det är rimligt, men så är fallet med mig i alla fall 🙂
Sen apropå 2016 så kommer jag väl ihåg det. Där är vi väldigt olika. Jag uppskattar olika språk och klagar väl inte om folk vill framföra på sina egna språk. Men det är sällan något som dödar låten för mig. 2016 tycker jag också att engelskan var i exakt rätt mängd. Bara en refräng som verkligen sömlöst smälte in med den italienska delen. Sen tyckte jag Francesca var så himla gullig (hade lite samma stuk och utstrålning som Frankrike’s Alma i år, men Alma är överlägsen Francesca dock) och hennes röst kom fram bättre på engelska än italienska för mig.
Och sen som vi redan noterat, just italienska är inget språk jag direkt hyllar. I doser kan jag tycka om det. Men det blir ofta för mycket för mig. Det är ett himla nasalt språk, och blir i vissa fall (*2015*) bara löjligt dramatiskt. (Med det sagt gillade jag deras låt 2015, men jag vill inte göra det för den är nästan skrattretande billig och överdramatisk)
Herregud, jag får inte rätt på mig själv. Ytterligare ett förtydligande här 🙂 Deras låt 2015 ska kanske inte beskrivas som “billig” efter att jag gjort det klart att Italien aldrig skickar billiga låtar.
Så jag tar tillbaka ordet billigt där, men det jag menar är snarare att den är så himla enkel. På fel sätt. Den känns så himla typisk för vad man förknippar med Italien. Lite okreativ liksom.
Det gör inget om du nu tycker du är otydlig 🙂 Jag ligger med feber här så jag har gott om tid att tyda det du skriver 🙂 Angående överhypning så kan jag ju ta några exempel själv då. Vad sägs om Hallelujah 1979. La det swinge 1985 som två av vinnarna. I övrigt är det mest hos Sverige jag hittar sånt typ 1983.
Nej Adri min vän Italiens bidrag 2015 ska verkligen inte beskrivas som billig 🙂 Minns så väl hur jag kände när den kom. “Suck äntligen ett bidrag långt ifrån dagisnivå, billighet och liknande. Äntligen ett bidrag som inte känns bra bara för att det är ESC utan för att det är bra på riktigt” 🙂 Exakt så kände jag.
Vi är sannerligen inte överens om deras bidrag 1987 och 1990 men varför ska man alltid vara det. Angående 2016 var det inte enbart på grund av engelskan den tappade lite. Tröttnade bara lite på den helt enkelt.
Årets Italienska bidrag inte värt en sjätteplats? Den skulle kommit bättre enligt mig men det som upprörde och chockade mer än det var att den rena dyngan som Sverige skickade överhuvudtaget kunde bli bättre än plats 40 och dessutom då femma. Det var den stora skandalen i ESC anno 2017 🙂
Micke: Helt med dig angående Israel 1979. Den är himla överhypad. Norge 1985 har jag aldrig upplevt som hypad alls, den verkar inte så omtyckt (överlag).
Sverige 1983 är helt okej. Bästa från Carola i tävlingen (vilket för mig är ungefär som att säga att något land är den mest demokratiska diktaturen. Det är ju trevligt, men inte enough helt enkelt). Låten är ju bättre än henne! 🙂
Sen apropå 2015, jag gillade den men den var lite för typisk. Nästan skrattretande italienskt. Men som sagt, bra låt men är glad att Måns tog deras vinst.
Jag håller med om att Italien borde kommit före Sverige i år (Italien är min 13e plats och Sverige är någonstans mellan 15-20). Men det tar inte bort faktumet att Italien var överskattad för mig.
Pinglan och Adri. Ni har pratat en hel del om önskeartister inför nästa år men jag har inte följt er på något sätt. Varför? Därför att jag vet att de artister jag sätter högst aldrig ens skulle komma på att ens tänka tanken att ställa upp i ESC eller MF.
Kanske dock att en artist jag sätter ganska högt skulle kunna tänka sig att ställa upp för hon har varit med tidigare och verkligen levererat med enligt mig ett av tidernas bästa bidrag i MF. Vet du Adri jag är jädrigt glad att vi snackade om henne förra veckan för då fick jag upp ögonen för henne igen och har lyssnat massor nu när jag ligger däckad av feber här. Jädrar så gott att höra hennes mysiga låtar. Tror mina tre favvisar med henne är följande låtar. Någon av dem som tilltalar folk här 🙂 Jag pratar om Pernilla Andersson och låtarna. “Johnny Cash & Nina P”, “Desperados” och “Bättre än så här.”
Jag lovar er att om hon ställer upp med något liknande då kommer jag banne mej att kolla. Dvs å länge den hänger med vilket väl i bästa fall blir till Andra Chansen. De här låtarna är alldeles för bra för att hamna i ett röstningskomplex. Heja Pernilla 🙂
@Micke, Det är väl vanligt att man gör en skillnad mellan ESC-artister och “vanliga” artister och om man lyssnar väldigt mycket på musik “utanför bubblan” så vet man med sig att de flesta etablerade artister aldrig skulle komma på tanken att delta i ESC och därmed blir begreppet “ESC-önskeartister” lite väl mycket just önsketänkande. (Alternativt så tycker man om en musikgenre som inte har tillräckligt stort stöd hos “gemene man”.)
Nu är jag tyvärr(?) så “ESC-skadad” att jag inte har tid att lyssna på mycket mer än just forna ESC-artisters låtar och därför har jag en förhoppning om att mina favoriter faktiskt kan komma att återvända till ESC. Jag förstår att om man har svenska idoler som t.ex. Per Gessle eller motsvarande utländska artister så känns det lite onödigt att ens bry sig om att nämna dem, för varför skulle de tävla i ESC? De har ju mer att förlora än att vinna, om de inte skulle tycka att det var en roligt utmaning, vill säga.
Det jag däremot inte håller med dig om är att ett eventuellt bidrag av Pernilla skulle vara “för bra” för MF, utan jag skulle snarare vilja kalla det för “intetsägande och därmed chanslöst” (utan att för den skull på något sätt kritisera din musiksmak eller att du gillar Pernilla och hennes musik), men då är vi ju tillbaka på evighetsdiskussionen om olika musiksmak. 😉
@Pinglan, jag trodde du kände mig så pass efter åren här att du vet att jag inte ser ner på musik oavsett genre. Det där handlar bara om smak och ingen har ännu hittat nyckeln till “lösningen” vad som är bra eller dålig musik. Varför? Därför att den som sagt inte existerar.
När jag pratar om “för bra för ESC eller MF då pratar jag om mitt inre som varken är bättre eller sämre än andras inre. Jag älskar nästan all sorts musik som jag sagt och en av de sorter jag gillar är musik man bara kan flyta bort med “mysmusik” och i den finns Pernilla Andersson. Finns mycket jag sätter högre men hon har varit med i MF och kan möjligen tänka sig att ställa upp igen. Därför blir hon en önskeartist för mig.
Intetsägande är det definitivt inte för mig men precis som du säger chanslöst för MF handlar om “ytligare” musik om är mer lättillgänglig och i mina ögon snabbt bortglömda. De sätter sig direkt och blir lätt tråkiga och lättglömda. Där finns inte Pernilla. Hennes musik kräver mer lyssningar och är därför tämligen chanslösa i MF.
Ok hoppas du förstår bättre nu i mitt feberyrande 🙂
Men ok nu förstår jag varför du inte svarade när frågan om vad man tyckte om Desperados dök upp här 🙂
@Micke, Jo, jag förstår vad du menade men var orolig för att mitt svar skulle låta som att JAG såg ner på andras musiksmak, vilket jag inte gör utan är mer fascinerad över hur olika vi kan vara. Låtar som jag blir helt till mig av kan andra se som totalt meningslösa medan andra låtar som anses vara av toppkvalité lämnar mig helt oberör och vice versa. 🙂 Men det vet vi ju båda två vid det här laget. 😀
@Pinglan, det är ju därför vi “slösar” tid på din blogg 🙂 Det hade inte blivit mycket till blogg om vi alla suttit här och tyckt lika om allting 🙂 Men ibland är det mer än bara musiken som påverkar. Desperados är definitivt topp 5 för mig genom tiderna i MF men min etta är så mycket mer. Har redan berättat om det och det handlar om Suzzie Tapper, hennes kamp och fantastiska öde landat med en vacker låt och fantastisk röst som blir så mycket mer än bara musik. Jag hoppas och tror att alla människor har liknande erfarenheter när det gäller musik. Jag har än starkare än detta men nu handlar det ju om det som händer i bubblan.
@Micke, En stor del av allas musikälskande är väl att man då och då hittar låtar som träffar rätt, berör och betyder något för oss personligen… vilket gör att det är svårt att sätta sig in i hur andra människor uppfattar låtar då man ofta inte ens själv förstår varför man reagerar som man gör. Oavsett så hade jag önskat att fler vore mer öppna för (inte bara för ESC utan) “annorlunda” musikstilar då det oftast är just i det oväntade man hittar de största positiva överraskningarna. 🙂
Micke: Som jag nämnde då så önskar jag inga artister jag faktiskt tror på 🙂 Jag önskar bara de jag 100% vill ska delta.
Till Storbritannien önskar jag ju antingen Clean Bandit eller Dua Lipa (eller båda i en collab.) men chansen att någon av dem blir deras representant är mindre än minimal.
Till Sverige är en av min önskeartister Janice. Jag önskar henne för jag tycker hon är bland det bästa Sverige har att erbjuda. Men det betyder inte att jag tror att hon kommer delta i MF. Hon sjöng dock i “Allsång på Skansen” i somras och det är ju typ samma publik som MF så där får tiden utvisa.
Till Australien är en av önskeartisterna Gin Wigmore. Once again så kan jag väl inte säga att jag tror hon kommer ens upp som ett förslag hos SBS.
När jag önskar går jag bara 100% på vad jag vill 🙂
Apropå Pernilla; jag gillar henne! Hennes musik känns himla svensk på ett bra sätt 🙂 Men… då får hon “get herself together” och gå tillbaka till “Desperados”-stilen för den var 10/10-fantastisk! “Mitt guld” 2016 var ingenting. Den var på riktigt ingenting. Jag gillar fortfarande Pernilla men jag måste säga att plats 27/27 var faktiskt förtjänt.
Sen tror jag inte man ska räkna bort bara på artisten 🙂 2011 kom hon ändå 11/32. Det är en bra placering ju. Väldigt respektabel. Hon kan komma dit igen, med en låt i samma kaliber.
Men för Guds skull… inte “Mitt guld”. Med tanke på att det var just Pernilla Andersson så hade jag höga förväntningar på henne och det där blev istället en av Melodifestivalens största besvikelser någonsin. Någonsin.
Off-topic (men fortfarande inom ESC såklart), så ligger jag precis som kommentatorn ovan hemma sjuk (och värst av allt: läkare har gett mig talförbud) och för att snabba på tiden lite har jag lyssnat igenom alla ESC-vinnare och försökt rangordna för att få en ordentlig koll på vilka vinnare som i mina öron varit de mest förtjänta och vilka som verkligen inte borde fått sin guldplats. Jag har inte kommit så långt så jag har inte en fulländad lista än men jag har en lista för varje årtionde i alla fall.
De årtionden med bästa vinnare är 70-tal (8/10 bra vinnare t.o.m) och, faktiskt förvånande för mig själv, 2010-tal. (Inte samma sak som att detta har varit ESC’s golden years men att vinnarna i alla fall varit rätt).
Såhär ser det ut än så länge i alla fall:
1950-tal:
•BÄST: 1959
•SÄMST: 1958
1960-tal:
•BÄST: 1965
•SÄMST: 1969 (Spanien)
1970-tal:
•BÄST: 1973
•SÄMST: 1979
1980-tal:
•BÄST: 1982
•SÄMST: 1984
1990-tal:
•BÄST: 1999
•SÄMST: 1992
2000-tal:
•BÄST: 2003
•SÄMST: 2008
2010-tal:
•BÄST: 2012
•SÄMST: 2011
Som sagt har jag ingen klar lista än men när jag sätter varje årtiondes vinnare och sistaplatser mot varandra ser det i alla fall ut såhär:
•Bästa vinnaren någonsin står mellan 1965, 1973 och 2012.
•Sämsta vinnaren någonsin står mellan 1958, 1979 och 2008.
Ska fortsätta finslipa på listan medan jag frisknar till nu! 🙂 men det var svårare än vad jag trodde. Min vinnare vinner generellt aldrig men visst fan har det varit en hel hel del klassiga vinnare genom åren!
@Adri, jaså du ligger däckad du med just nu. Visst är det kul. Men som du säger det ger ju tid till andra saker än man egentligen skulle göra. Tänker också slänga ihop en sån lista som du pratar om. Tar en light-version till att börja med:
Vinnare jag tyckt om och tyckt illa om:
1950-talet:
Tyckt om: Ingen av vinnarna
Tyckt illa om: Ingen av vinnarna
1960-talet:
Tyckt om: 1964, 1965, 1967 och 1969 (Nederländerna och Storbritannien)
Tyckt illa om: Ingen av vinnarna
Min favvis är nederländerna 1969
1970-talet:
Tyckt om: 1970-1973 och 1975-1977
Tyckt illa om: 1979
Min favvis är Monaco 1971
1980-talet:
Tyckt om: 1982 och 1983
Tyckt illa om: 1981, 1985 och 1986
Min favvis är Tyskland 1982 och sämst är Belgien 1986
1990-talet:
Tyckt om: 1990 och 1995-1997
Tyckt illa om: 1991 och 1998
Min favvis är Storbritannien 1997 och sämst är Israel 1998
2000-talet:
Tyckt om: 2000, 2006 och 2007
Tyckt illa om: 2001 och 2002
Min favvis är Serbien 2007 och sämst är Estland 2001
2010-talet:
Tyckt om: 2010, 2012, 2016 (finns delar som platsar i tyckt illa om) 2017
Tyckt illa om: 2011 och 2015
Min favvis är Tyskland 2010 och sämst är Sverige 2015
Märkligt egentligen att 60-talet och 70-talet har haft mest av vinnare man tyckt om. Finaler man inte ens sett. Var röstarna bättre på den tiden? 🙂
@Pinglan, precis så som jag känner. Jädrar så mycket man går miste när man bara koncentrerar sig på en eller ett fåtal musikstilar. Jag älskar som sagt musik från Hårdrock till opera. Men alla kan ju iofs inte vara lika stora musikdårar som jag 🙂 Det är därför jag tycker så mycket bättre om ESC än MF. I MF vet man i stort vad som väntar från år till år. Mycket mer oväntat i ESC.
Micke: 60-talet håller jag väl inte med om. Men 70-talets vinnare var jäkla bra! Som nämnt ovan gillar jag ändå 8/10 vinnare där i större eller mindre grad. Och alla dem 8 hade varit topp 2 på 80-talets lista för där försvagades det. Men som sagt, detta säger egentligen ingenting om klassen på tävlingen, bara att det faktiskt var de rätta låtarna som gick och vann!
Sen vet jag inte om röstarna är “to blame”. Motståndet är ju inte detsamma som förr. För att vinna idag ska man ta sig förbi 40+ deltagare, och inte bara typ… 15. Så en vinst idag står mellan betydligt flera både bra och dåliga låtar.
Nu är listan inte helt klar men en topp 10 och botten 10 är klar.
1. Sverige 2012
2. Luxemburg 1973
3. Luxemburg 1965
4. Frankrike 1977
5. Tyskland 2010
6. Storbritannien 1976
7. Turkiet 2003
8. Danmark 2013
9. Luxemburg 1972
10. Grekland 2005
*plats 11-55 inte bestämd*
56. Spanien 1969
57. Italien 1990
58. Irland 1992
59. Israel 1978
60. Sverige 1984
61. Estland 2011
62. Luxemburg 1961
63. Israel 1979
64. Frankrike 1958
65. Ryssland 2008
@Adji, jag menade inte att det var bättre låtar på 60-talet utan att det var oftare rätt låt vann. Ok följer dig med 10 i topp och tio i botten:
1. Storbritannien 1997
2. Serbien 2007
3. Italien 1990
4. Monaco 1971
5. Tyskland 2010
6. Sverige 2012
7. Frankrike 1977
8. Nederländerna 1969
9. Irland 1996
10. Danmark 2000
Sedan då de tio i botten som då enligt dig blir 56-65
56. Azerbajdzjan 2011
57. Sverige 2015
58. Lettland 2002
59. Israel 1998
60. Estland 2001
61. Sverige 1991
62. Storbritannien 1981
63. Israel 1979
64. Norge 1985
65. Belgien 1986
Micke: Ja vad ska man säga? 🙂 Vi verkar verkligen dela åsikter om Israel 1979 och Estland 2001. Medan vi verkligen inte delar åsikterna om Italien 1990.
Sen tycker jag personligen du underskattar Sverige 2015, Israel 1998 och Belgien 1986.
Även Lettland 2002 tycker jag du underskattar, men där är det nog jag som är minoritet eftersom den ofta kallas sämsta vinnaren någonsin. Jag tycker verkligen inte det är en bra låt men kombon av vilket svagt år 2002 var + liveframträdandet gör så att jag ändå kallar det en välförtjänt vinst (för studioversionen är verkligen horribel).
@Adri, jag är mest förvånad över din dom över Ryssland 2008. Inget bidrag jag tagit till mig men måste jag välja sida så ställer jag mig närmre Pinglans åsikt i så fall.Är även överraskad över din dom över Irland 1992. I mina ögon ändå det bästa av Johnny Logans bidrag. Nope fel av mig det är bidraget 1984.
När det gäller Sverige 2015 kan jag säga så här. Det är en jädra tur att den har en vers som räddar upp den så mycket som den gör En bra vers. Hade jag bara dömt efter refrängen hade den rasat minst fem placeringar till.
Micke: Ryssland 2008 har lite samma effekt på mig som Österrike 2012 (men OBS! Inte ens i närheten av samma utsträckning!! Österrike 2012 är i en egen hemsk liga) dvs att jag känner mig lite smutsig när jag lyssnar på den. Det sorgliga (generös användning av det ordet) är ju att Dima Bilan på riktigt hade en bra låt 2006. Men så vinner han med Believe? Ugh…
Sen är jag faktiskt klar med min lista nu och jag var väl kanske lite generös med 70-talet innan. Jag står för att det är det bästa årtiondet vad gäller vinnare men jag överdrev lite ovan. Men 4/10 på topp 10, 6/10 på övre halvan och två till strax under hälften-strecket är fortfarande ett jäkligt gott omdöme! Bara Israels två 70-talsvinster som drygar ner.
Och sen till dig Micke: jag såg en dokumentär om hitten “Walking on sunshine” på tv i veckan och då spelades även utdrag av “Love shine a light” och då kom jag att tänka på att det fanns någon här på bloggen som verkligen gillade den låten och att jag alltid trashat den. Men just där i dokumentären så insåg jag att “fan denna låt är ju inte dålig”. Så jag har lyssnat på den en del nu och tycker faktiskt bra om den jag med nu 🙂 Jag står för att det finns lite väl cheese-faktor över den, men det kan jag absolut tåla! Hade jag gjort denna lista för en månad sedan hade “Love shine a light” väl fått nöja sig på en plats runt 45-snaret. Men nu har den fått sätta sig på plats 21. Den var verkligen bättre än vad jag mindes! 🙂
En fråga Adri. Vad tycker du om den här låten? Förklarar mer imorgon 🙂
https://www.youtube.com/watch?v=_SJ0B8YUuNA
Eller den här
https://www.youtube.com/watch?v=zZnUfg9QJGU
Micke: Båda dem låtarna gav mig samma typ av vibb. De lät som “bröllopsfest”-låtar. Med det menar jag att chansen att jag kommer sätta på och lyssna på dem när jag lagar mat, gymmar, går rundor på stan, bygger eller dylikt är väl inte jättestor. Inte obefintlig heller. Men inte jättetroligt.
Men skulle någon sätta på låtarna i ett socialt sammanhang skulle jag vara glad, njuta, skriksjunga med och dansa i timmar.
Så det var ändå bra låtar! (Inga “Walking on sunshine”s dock, den enorma glädje i den låten är oslagbar!)
Det var just det jag ville få fram Adri 🙂 Jag älskar Katrina and the waves men på samma gång har jag alltid varit medveten om att de aldrig skulle få Nobelpriset så som Bob Dylan.
Jag vet att folk som var med på 70-talet älskade Status Quo för de glädjespridare de var och är. Jag var inte med och upplevde det men jag har upplevt det med många andra. Bland dem då Katrina and the waves. En grupp man aldrig skulle känna vara bland ens favvisar när det gäller bra musik som tilltalar en men när det gäller glädjespridare då ligger de fan så högt rent ut sagt. Vem behöver uppåttjack och sån skit när Katrina and the waves finns att tillgå 🙂
De är som sagt inte ens bland mina 30 favvisar inom musik but who gives a shit. De ger mig något som många andra inte ger. Ett råd Adri om du hittar deras “23rd psalm” så lyssna på den. Vet inte hur många gånger jag gått i taket av den. Jag är en glad skit men skulle jag inte vara det någon gång då räcker det med att lyssna på den 🙂 De sjunger i början men sedan tystnar de och gitarrer och trummor tar över efter en dryg minut och en minut framåt. Ett råd det ska vara högt 🙂
För mig är Love shine a light den bästa vinnaren någonsin i ESC även om den inte ens är topp 10 för mig när det gäller deras material. För er som anser att ESC och MF har världens bästa musik läs inte vidare nu. Jag anser ju inte det men samtidigt blir jag ju jädrigt glad när såna glädjespridare som Katrina and the Waves dyker upp i ESC även om det som så ofta händer när grupper och artister är i utförsbacke och då tar chansen där. Men åter igen ESC handlar inte om hits och liknande för mig utan generationers utbyte av musik och inte minst länders med sitt arv.
Min dama här blev lite sur när jag inte la in hennes favvis med Katrina and the Waves så det är väl säkrast att jag gör det då. Vet ju inte vad som kan hända 🙂 Jag håller helt med henne när det gäller refrängen
https://www.youtube.com/watch?v=pHd1Znjwo58
Micke: Allt behöver inte vara jätteklassigt heller. Jag kan bara tala för mig själv med chansen att jag lyssnar på Katrina & The Waves är betydligt högre än att jag någonsin skulle sätta på Nobelpris-Bob. Inget för mig alls där.
Sen verkar det vara något problem här för din länk skickar mig bara “Rock n roll girl” igen även om URL:en är en helt annan. :/
https://www.youtube.com/watch?v=pHd1Znjwo58
Micke: Det står “videon kan inte spelas upp”, sen skickas jag vidare till “Rock n roll girl”. Skumt. Men det blir ibland så på mobilen.
Men om du skriver vad låten hette så kan jag söka upp den själv på youtube eller Spotify! För nu är jag nyfiken! 🙂
Red Wine & Whiskey
Min dama älskar den som sagt och jag är med på samma tåg när det gäller refrängen 🙂 Ok det andra också men inte som refrängen
Micke: Helt ärligt nu. Den låten var tyvärr inget för mig.
Alltåså det var ju verkligen inte dåligt, för det är ju ändå Katrina & The Waves så lägstanivån är ju ändå ganska hög med deras musikaliska kompetens gissar jag.
Men nej, den var ganska svag tyckte jag. Det var för lite action. Det var mest ett rakt streck, inte tillräckligt med dynamik och kontraster i vers-refräng!
De andra låtarna jag hört, eller de andra låtarna som tagits upp här har varit bättre tycker jag! 🙂
@Adri, du ska nog inte gå i närhet av min dama den närmsta tiden tror jag 🙂 Seriöst så tycker jag som sagt jättemycket om refrängen men hade önskat den hade byggts upp av en lite starkare vers.