Inför ESC 2017: Polen – “Flashlight” – Kasia Moś

16 kommentarer till “Inför ESC 2017: Polen – “Flashlight” – Kasia Moś”

1. Adri 2017-04-28 kl. 14:23
   

   Den här borde avsolut ta sig till final, och det tror jag också den gör! Blir väldigt förvånad annars faktiskt!

   Jag tycker jättebra om låten, strax utanför topp 10, och Kasia sjunger bra. Men hon borde lära sig hålla rösten live. För min del tar hon ut svängarna alldeles för mycket live med rösten, nästan så att melodin förloras. Men jag har ändå hopp om att det kommer fixas live och kommer sitta då 🙂

   Bästa polska? Har nog inte många på min sida, men 2014 års “Slavic Girls” eller 1996 års ballad.

   Sämsta polska? Inget uruselt… men skulle nog säga 2001.

   Glädjepiller? Finns inget direkt glädjepiller får jag säga!

2. Micke 2017-04-28 kl. 15:44
   

   Kanske det lands bidrag som jag ändrat mest åsikt om från det att jag första gången fick stifta bekantskap med det. Minns att jag tyckte att det bara fanns ett skapligt bidrag i polska uttagningen. En polsk ballad som faktiskt var på polska. Minns inte vad den hette. Någon? Bidraget som senare vann tyckte jag var allmänt tråkigt och intressant.

   Någon vecka senare satt vi och repade inför en spelning vi hade när vi i en paus satte oss ned och fick höra lite låtar från årets ESC som en tjej spelade för oss. Plötsligt fick jag se en tjej med en lång grå klänning (om man nu kan kalla det för det) med ett framträdande som luktade sammanlänkning av två bidrag från ESC som jag älskar. Ett av dem var Birds med Anouk från Nederländerna 2013 och det andra var tvåan i Ukrainas uttagning 2016 Helpless – The Hardkiss. Sakta men säkert drogs jag in i låten och befann mig allt längre från tankar på egna spelningar. Kvinnan med den mäktiga rösten på scen förtrollade mig totalt. Hade hon friat till mig den stunden hade jag i min fullständiga förtrollning och förvirring bara skrikit JA rätt ut utan att tänka och inse att jag är världens lyckligaste man som fått världens bästa kvinna som jag hellre skulle gå i döden för än att vara otrogen mot henne.

   Jag var helt ärligt helt borta just då och hade inte en susning vad det var för något så jag frågade och svaret jag fick gjorde att jag tvivlade på att de pratade sanning. POLEN!!!!!!! Skojar ni eller? Fanns ju inget bra där i år. Men det visade sig vara sant och nu var jag övertygad om att det var min nya etta i år. Har spelat den en mängd gånger efter det och tycker fortfarande mycket om den men den förtrollningen jag drabbades av där i lokalen har jag aldrig mer upplevt. Det var mäktigt.

   Låten är fortfarande mäktig om än på ett lägre plan nu. Hoppas och tror på final. Har den nu på min ranking 5-10 någonstans. Oj sicken mäktig röst den här damen har. Önskar att jag kunde få känna en gång till det jag kände den där gången i lokalen men är bara nöjd med den som den är alla andra gånger jag hör den. Men jädrar vad jag önskar att hon kan ge mig det hon gav den gången nu även i maj

   Tidernas bästa Polska:
   Jädrar så less jag var på alla kommentarer om att detta var gammalt, helt ute och allt liknande. I don´t give a shit. Detta är för mig Polens bästa bidrag i ESC. Ett jädrigt mysigt bidrag men en riktigt bra sångare.
   https://www.youtube.com/watch?v=Sjup9PJ25LM

   Tidernas sämsta Polska:
   Inte fullständigt uselt men jag ska ju ta ut det bidraget jag tycker minst om från varje land och då blir det just detta..
   https://www.youtube.com/watch?v=rbYPEip0uBg

   Tidernas tack för att ni fick mig på gott humör:
   Finns bara ett i Polen och för mig är detta ett riktigt glädjepiller, vilket det ju ska handla om här. Tyvärr fick de inte till det live men i mig sitter den här.
   https://www.youtube.com/watch?v=V9M5yEB2294

   Borde ni ha skickat i år:
   Rätt låt vann

3. Micke 2017-04-28 kl. 16:05
   

   Skulle faktiskt vara otroligt kul att höra om någon här har känt åtminstone 10% av det jag känt om detta bidrag.

4. Adri 2017-04-28 kl. 16:43
   

   Micke: Det du beskriver låter mer som en nästintill andlig utomkroppslig upplevelse än vad jag känner när jag lyssnar på en låt, så jag skulle nog överdriva om jag sa att jag upplevt ens i närheten av det där.

   Jag hör inte “Birds” här (“Birds” är extremt överlägsen denna låt, klar vinnare 2013) och “Helpless” kommer jag inte ihåg något alls av. Det jag tänker på är att det här hade funkat FANTASTISKT som soundtrack till en Bond-film. Jag gillar inte James Bond ens lite grann, men fy tusan vilka grymma låtar som kommit från den filmserien.

   Sen tycker jag som sagt att Kasia ska chilla lite med röst-gymnastiken vad gäller liveframträdandet. Hon sjunger bra, vi alla vet om det 🙂 Men låten förlorar sin melodi och sin röda tråd (som redan är ganska tunn) när hon tar ut svängarna såå mycket!

5. Kerstin 2017-04-28 kl. 17:18
   

   Nej jag gillar inte alls det polska bidraget. Låten bara pågår och efter en halv minut har jag tröttnat. Jag har sett live framträdande med henne och dom har inte övertygat mig, gillar inte hennes sätt att sjunga när hon ska ta i. Varken låt eller artist är något för mig. Ingen final tippar jag. Betyg 2-/5.

6. Micke 2017-04-28 kl. 17:56
   

   @Adri, nej då det var ingen utomkroppslig upplevelse 🙂 Tror inte ens på sådant. Men det var hur som helst jädrigt mäktigt och hade jag fortsatt att känna så om bidraget hade min topp 3 på bidrag genom alla tiders fått se upp ordentligt. Både Birds och Helpless ser jag som mycket bättre låtar men inte just då i just den stunden. “Hon tar ut svängarna”. För mig är storheten i det polska bidraget från 2.00 eller allra helst från 2.19 och resten.

   Har du verkligen aldrig haft såna upplevelser med musik Adri. Förutom familj och vänner finns det ingenting större för mig i världen än musik. Jag kan få helt otroliga upplevelser med musik, både snabba och lugna låtar. Sen vad gäller James Bond så har jag sett alla. Inte just för att det ska vara fantastiska filmer utan mer för att det hör till så att säga. Lite som med ESC finns inte ett bidrag i historien som ens är nära att platsa på min topp 100 med musik överhuvudtaget men det hör till att lyssna på allt 🙂

   @Kerstin, det är konstigt du och jag har aldrig någonsin träffats men vi har pratat här i 5-10 år och märkligt nog får jag vibbar av vad du gillar och inte gillar. Visste direkt att du skulle gilla Bulgariens bidrag. Du kanske minns att jag tipsade dig om det. På något märkligt sätt kände jag också direkt att Polen inte skulle vara din grej 🙂

7. Micke 2017-04-28 kl. 18:01
   

   @Kerstin en sak till. När du lyssnar på Polens bidrag är det då studioversionen eller Live? För mig är det mil emellan dessa. Nästan som två olika bidrag. Nog därför jag tyckre bidraget var tråkigt till att börja med då jag bara lyssnade på studioversionen. Sedan kom då detta live och jag hittade något helt annat. När jag ovan här skriver tider in i låten som jag tycker är mäktigast är det på liveframträdandet. På studioversionen märker man knappt ens skillnad

8. Adri 2017-04-28 kl. 18:54
   

   Micke: Menade naturligtvis inte en bokstavlig utomkroppslig upplevelse, men det där med att tankar bara flyter iväg och man befinner sig i “musikens universum” är inget jag helt kan känna igen mig i. Inte fullt lika starkt som du i alla fall.

   Men mitt stora intresse för musik grundar sig i att det berör folk så mycket. På olika sätt. Vissa flyter iväg i tankarna, vilket det låter som att du gjorde med “jag var helt ärligt borta just då”.

   Jag berörs något oerhört av musik, det tror jag de allra flesta gör i olika utsträckning.

   Och det finns absolut låtar som kan få mig att uppleva saker, om jag känner en viss kraft och styrka i låten så spelar det inte ens roll vad låten handlar om. Låtens stämning och kraft kan suga in en tillräckligt.

   Men sen är det också klart att låtar kan få mig att “återuppleva” saker. Man hör en låt och genast är tankarna borta någon helt annanstans.

   Jag har många låtar som är förknippade till starka minnen; allt från låten jag spelade på väg till min första skoldag till den låt som spelades när jag tog studenten och den låt som spelades första gången jag blev dumpad. Och allt däremellan.

   Ibland så hör låtarna ihop med ett specifikt minne som exemplena ovan. Och ibland återupplever jag minnen och situationer från mitt liv genom en låts träffande text (Wiktoria – As I lay me down, som tävlade i MF tidigare i år är ett exempel. Den låten växte något enormt när jag började lyssna på texten. Texten handlar om att känna sig helt ensam på planeten, något jag tyvärr kände igen mig i. Med det sagt så är jag nästan bara glad och lycklig idag 🙂 )

   Även det tror jag att de flesta kan känna igen sig i. Att man kan återuppleva både bra och dåliga kapitel ur sitt liv genom att lyssna på musik 🙂 Det är väl mest där min kärlek till musiken grundas. Att det verkligen får folk att känna och beröras 🙂

   Jag känner själv att det blev lite flummigt, men min poäng är att jag likt du absolut upplever saker när jag hör musik. Jag tror de flesta (med något musikintresse, min mamma har tex inget musikintresse alls så det kanske inte kan appliceras på just henne) faktiskt upplever viss musik, men på olika vis 🙂 För jag kände inte igen mig i din berättelse om när du hörde Polens bidrag igen, men jag kan absolut relatera till vad musiken faktiskt kan göra med en! Hoppas du förstår vad jag menar! 🙂

   OKEJ, tillbaka till Polen då… Nja, jag får väl säga att jag föredrar studioversionen. Den har en extremt “slick” produktion som jag gillar och Kasia tar inte ut svängarna lika mycket utan håller sig på den behagliga sidan. Men det börjar bli bättre har jag sett på alla “concert”-evenemang 🙂 Så jag är fortfarande optimistisk till att det kan bli riktigt bra i maj!

9. Micke 2017-04-28 kl. 19:38
   

   @Adri, det är just det som är problemet för mig med studioversionen, med produkten. Den känns så otroligt producerad känner jag. Väl på scen släpper det där för Kasia, de låser upp hennes bojor och plötsligt får hon möjlighet att bevisa sig själv.

   Jodå jag kan allt “flyta bort i musik” men alltid på ett positivt sätt tack och lov. Alltså jag kan inte ens sätta ord till att beskriva vad musik betyder för mig. Jag har också starka minnen till musik som du, däremot tack och lov inte till negativa ting som tydligen du har Adri. Tråkigt att höra men samtidigt gott att du nästan uteslutande är glad idag.

   Det är det livet handlar om Adri och en av de saker som ska få oss dit är musik. Jag har haft ett helt fantastiskt liv nästan helt utan dippar. Däremot har jag jobbmässigt mycket kontakt med människor som tyvärr har rakt motsatta erfarenheter än jag. Det fantastiska som många kanske inte förstår är hur mycket musik kan göra även för dessa. Jag ser det gång på gång på gång.

   Adri du får sluta be om ursäkt med “det blev lite flummigt” och liknande 🙂 Tvärtom tycker jag det är jättekul att läsa det du skriver. Alltid kul när folk utvecklar sina tankar om låtar och muik i allmänhet. Givetvis även annat. Be aldrig om ursäkt om sånt till mig mer. Har sagt det förut Adri och gör igen. Jag vet knappt vad ordet arg innebär 🙂

   Kanske är det just för att jag levt ett så bra liv som jag aldrig kan deppa ned mig i lugna låtar som tycks kunna. Ibland närman själv finner en lugn låt fylla hela ens inre med harmoni får man en helt annan reaktion från nån annan. “Gillar du den låten? Den är ju så deppig. blir ju helt nedstämd.” Själv känner jag aldrig så. Visst kan ballader vara tråkiga men det är likadant med uptempo. Finns både bra och dåligt 🙂

10. Kerstin 2017-04-28 kl. 19:48
    

    Micke, jag måste nog säga att jag tycker studioversionen är bättre men om det är som Adri säger att hon förbättrat sitt live framträdande så finns det ju förhoppning om att jag åtminstone kan uppskatta bidraget mer i ESC. Men låten är inte riktigt i min smak tyvärr. Man skulle kunna säga att låten är som alla Bond filmer för mig, jag kan titta på dom men jag blir varken fängslad eller berörd. Ja, du verkar ha bra koll på vad jag gillar för bidrag. Jag har också ganska bra koll på vad du gillar. När Robin vann i år i MF så visste jag direkt att det här är inget för min vän Micke, han kommer bli djupt besviken. Men du kommer få din glädje när Italien vinner, för så tror jag det blir.

11. Adri 2017-04-28 kl. 20:44
    

    Micke: Aha, för jag kan leva mig in i låtar oavsett om det är glatt eller sorgligt, för livet består av alla sidor! 🙂 Men jag är inte sur eller ledsen för det även när de ledsna kapitlena av mitt liv gör sig påmint igen, allt som händer i ens liv har lett mig till idag och jag mår som sagt jättebra och har livsglädje så det räcker och blir över! 🙂

    Älskar även när musik påminner mig om svåra tider! 🙂

12. Adri 2017-04-28 kl. 20:47
    

    Sen håller jag med er Kerstin och Micke att vi har aldrig träffats men nog vet man lite om allas musiksmaker.

    Till exempel så visste jag redan innan jag gick in här på bloggen att Micke skulle vara hård mot Grekland, Israel och Montenegro.

    Precis som jag visste att Johanna här på bloggen skulle ha Australien, Polen, Georgien och Albanien långt ner.

13. Micke 2017-04-28 kl. 23:31
    

    @Kerstin, ja jag tror Italien är en ganska solklar vinnare om man kan nollställa allt runt omkring. Det jag främst tänker på då är att när något för de flesta egentligen är klara som vinnare då glömmer de att rösta. Istället kommer tankar som “den vinner ju ändå så jag försöker rösta upp den eller den lite istället. Hur ofta har vi inte sett sånt inom de flesta ting.

    Jo Kerstin jag ska erkänna att de gånger jag känt stolthet för vårt svenska bidrag vi sänt har varit lätt räknade. Om jag tittar tillbaka och även tar med alla år innan Micke satte näsan i vädret så det blir runt 60 st hittar jag om jag är snäll 10 st. Fem av dem i detta århundradet och nog ganska förvånande för er här som vet min inställning så är tre av dem under de fem åren innan detta år. 2012, 2014 och 2016 så kanske kommer det ett bra bidrag nästa år 🙂 Vad värre är är det faktum att de absolut sämsta också var med under dessa fem år.

    Kerstin ja jag tycker jag känner dig ganska bra så jag säger detsamma till dig som jag tidigare sa till Adri på ett annat ställe. Jag ber dig att inte läsa det jag kommer att skriva när Pinglan presenterar Sveriges bidrag. Jag försöker alltid hålla respekt som mitt största ledord när jag skriver här men Sveriges bidrag i år är i mina ögon så otroligt unikt uselt att det blir svårt att hålla sig. Jag ska kämpa 🙂 Adri skrev att han visste att jag skulle tycka illa om Montenegro, Grekland och Israel och han har rätt. Det är bara det att alla dessa är mil bättre för mig än Sveriges. Det är inte ofta ett bidrag är så överlägset sämst för mig.

    @Adri, självklart kan jag känna sorg och lycka i bidrag men jag gräver aldrig ner mig i det. En del tycker exempelvis att Melissa Horn är för jädra deppig och orkar inte lyssna på henne. Andra tycker hon är vacker men sorglig och behöver det i sitt liv. Själv tycker jag hon är helt underbart vacker att lyssna på. Jag kan bli så jädra lycklig av hur vackert det är. Mitt arbete består inte av nine to five eller liknande. Ibland kan det gå dagar ibland jobbar jag i dagar utan uppehåll. Jädrar så mycket denna vackra varelse gjort för mig när det gäller mina långa pass. När man är sliten så det inte ens går att beskriva. En säng, en fåtölj, en soffa or whatever och på med Melissas musik. Gissa om det får mig att koppla av. Men det kan även vara tvärtom. Ibland behöver jag istället någon riktigt röjig rock.

    Jag skrev för ett tag sedan att en kille här och jag nästan alltid har olika smak och att en tjej här och jag nästan alltid har lika smak. Tjejen är den du nämner här, alltså Johanna och jag kände samma som du. Ett av de bidragen som vi trots allt tycker olika om är just Polen det handlar om här. Det måste vara hon och inte jag som har fel där 🙂

14. Johan 2017-04-29 kl. 1:06
    

    All right! Polen alltså. Jag tillhörde skalan ifjol som inte förstod mig på hur Polen kunde komma trea i telefonröstningen, men det verkar ju onekligen ha sin fanbase såväl här som i övriga ESC-forum!

    Årets bidrag känns som ett skuggbidrag. Vad jag menar med det är att det varje år är något bidrag som är märkbart inspirerat av föregående års vinnare (vare sig det gäller genre, artist, framträdande eller liknande). Polens bidrag i år är en mörk ballad, som med undantag för avsaknad av etniska inslag klangar i samma patos som fjolårets vinnarbidrag Mörker, diskanta stråkar och onekligen ett försök till att verkligen försöka beröra. Hon är mycket duktig sångerska och ger samtidigt intrycket av att vara genuint intresserad av att ständigt förbättra sina framträdanden och hennes röst. Bidraget i sig tycker jag saknar ett tydligt crescendo som skulle lyft låten. Nu blir den lite trälig i längden för mig, och det känns som att det fanns mer utrymme i dynamiken för att väcka mer intresse. Men likväl mycket kompetent och absolut inget bidrag jag tycker illa om, utan snarare väcker den lite för lite känslor i mig i förhållande till vad den borde göra.

    Landar på 6/10 för mig, på snudd till 7. Blir det snyggt live tror jag nog den når upp till 7 utan större problem och jag har inget emot att denna skulle kvalificera.

    Polens bästa bidrag: Fredsbidrag har jag vanligtvis väldigt svårt för, men det här bidraget föll mig i smaken till och med när jag var en pojkspoling. På något sätt symboliskt för Polen att genom tyska och polska referera till att budskapet om fred verkligen är tidlöst. https://www.youtube.com/watch?v=vXMfpmfwQk4

    Polens sämsta: Det här är verkligen så otroligt billigt. Oj vad jag har svårt för den här typen av bidrag, och jag var verkligen glad att slippa se den i final. https://www.youtube.com/watch?v=lYBuHhT4q_Y

    Polens glädjepiller: Jazz är väldigt underrepresenterat i den här tävlingen, och det här blandade genrer lite hejvilt i någon märklig latino-jazz-skapelse med lite lejonkungenvrål. Rösten satt inte helt klockrent live, och mixningen under 2004 års tävling var under all kritik (även den genomsnittliga låtkvaliteten). Jag förstår inte mycket av vad de verkligen ville med det här bidraget, men mina smilband rycker till likväl!
    https://www.youtube.com/watch?v=kWS-S53Zsio

15. Adri 2017-04-29 kl. 1:22
    

    Nu går jag väl utanför diskussionen ovan, men jag gjorde precis en lista över min “ideala Eurovision 2017” där jag har tagit mina personliga vinnare i alla nationella finaler + de internvalda för att få fram “min ideala topp 42 av Eurovision 2017”.

    42. KROATIEN: My friend
    41. IRLAND: Dying to try
    40. UKRAINA: Thank you for my way
    39. SAN MARINO: Spirit of the night
    38. MONTENEGRO: Space
    37. AUSTRALIEN: Don’t come easy
    36. VITRYSSLAND: Historyja majho zyccia
    35. SERBIEN: In too deep
    34. NEDERLÄNDERNA: Lights and shadows
    33. GREKLAND: This is love
    32. TJECKIEN: My turn
    31. MALTA: Tonight
    30. UNGERN: Kalandor
    29. CYPERN: Gravity
    28. ARMENIEN: Fly with me
    27. BULGARIEN: Beautiful mess
    26. SLOVENIEN: Zazarim
    25. MOLDAVIEN: Join us in the rain
    24. ALBANIEN: World
    23. PORTUGAL: Primavera
    22. STORBRITANNIEN: Never give up on you
    21. SPANIEN: Contigo
    20. FINLAND: Blackbird
    19. TYSKLAND: Wildfire (Axel’s version)
    18. POLEN: Flashlight
    17. NORGE: Mama’s boy
    16. ÖSTERRIKE: Running on air
    15. ITALIEN: Occidentali’s karma
    14. ISRAEL: I feel alive
    13. AZERBAJDZJAN: Skeletons
    12. LITAUEN: I’m like a wolf
    11. GEORGIEN: Light it up
    10. LETTLAND: Line
    09. SCHWEIZ: Apollo
    08. MAKEDONIEN: Dance alone
    07. RUMÄNIEN: Yodel it!
    06. ISLAND: Bammbaramm (engelska version)
    05. DANMARK: Where I am
    04. ESTLAND: Verona (en av finalerna där det fanns flera ESC-värdiga)
    03. BELGIEN: City lights
    02. FRANKRIKE: Requiem

    …och nu till min ideala vinnare, och det är väl ingen som blir förvånad om ni hängt här på bloggen:

    01. SVERIGE: A million years (Även här fanns flera ESC-värdiga. På sistone har “I don’t give a” växt rejält… men jag är glad att den inte vann för den censurerade versionen var inte lika bra.)

16. Micke 2017-04-29 kl. 8:37
    

    Jag har gjort en annan liten lista. Jag brukar ofta säga att bidrag från ESC och MF väldigt sällan i mina ögon är tillräckligt intressanta och bra för att de ska bli något jag även kommer att lyssna på utanför bubblan. Men i år finns det faktiskt nio bidrag som jag inte kan utesluta att jag kommer att lyssna på även efter ljusen slocknat för i år. Det är inte min topp 9 efter ranking i år men det är de nio jag tror att jag kanske kan fortsätta lyssna på.

    1. “Vége van“, The Couple – UNGERN
    2. “Vietato Morire”, Ermal Meta – ITALIEN
    3. “Portami Via”, Fabrizio Moro – ITALIEN
    4. “Occidentali’s Karma“, Francesco Gabbani – ITALIEN
    5. “Hold on”, Nano – SVERIGE
    6. “City Lights”, Blanche – BELGIEN
    7. “Momento crítico“, Maika Barbero – SPANIEN
    8. “Statements”, Loreen – SVERIGE
    9. “One by one”, UP – LETTLAND

1. Lämna en kommentar