Storbritannien i Eurovision Song Contest på 80-talet
2014-06-02 (måndag) |
Escxtra.com lär ha fått ett e-mail från TV-bolaget BBC som de tolkar som att de “mer eller mindre” bekräftar att Storbritannien kommer att ställa upp i Eurovision Song Contest 2015. (Källa: escxtra.com) |
Schlagerpinglan: Även om det inte kan ses som ett officiellt uttalande så talar väl allt för att även en brittisk representant kommer att dyka upp i Österrike, och därmed kan vi ta en titt på vad detta speciella ESC-land hittat på de senaste åren:
| Storbritanniens fem senaste bidrag och resultat i Eurovision Song Contest: | ||
| 2014: | “Children Of The Universe“, Molly | 17:e i finalen |
| 2013: | “Believe In Me“, Bonnie Tyler | 19:e i finalen |
| 2012: | “Love Will Set You Free“, Engelbert Humperdinck | 25:a i finalen |
| 2011: | “I Can“, Blue | 11:a i finalen |
| 2010: | “That Sounds Good To Me“, Josh | 25:a i finalen |
Schlagerpinglan: Trots en del stora namn och riktigt bra låtar så verkar det alltid finnas något som sätter käppar i hjulet för britterna. Vare sig det är lite omodernt sound, skakiga live-framträdande eller nackdelen av att vara ett Big Five-land som fäller dem så kan man inte komma ifrån att de (enligt mig) inte skickar lika bra bidrag som förr. Nej, tacka vet jag åttiotalet: då var även Storbritannien ett land att räkna med, vilket följande sammanställning visar.
| Storbritannien i Eurovision Song Contest på åttiotalet: | ||
| 1980: | “Love Enough For Two“, Prima Donna | 3:a i ESC |
| 1981: | “Making Your Mind Up“, Bucks Fizz | 1:a i ESC |
| 1982: | “One Step Further“, Bardo | 7:a i ESC |
| 1983: | “I’m Never Giving Up“, Sweet Dreams | 6:a i ESC |
| 1984: | “Love Games“, Belle and the Devotions | 7:a i ESC |
| 1985: | “Love Is…“, Vikki | 4:a i ESC |
| 1986: | “Runner In The Night“, Ryder | 7:a i ESC |
| 1987: | “Only The Light“, Rikki | 13:e i ESC |
| 1988: | “Go“, Scott Fitzgerald | 2:a i ESC |
| 1989: | “Why Do I Always Get It Wrong“, Live Report | 2:a i ESC |
Schlagerpinglan: 80-talet var en period i ESC där Storbritannien verkligen imponerade på mig med sina bidrag. Nästan idel ESC-klassiker som håller än i dag. Men men… tiden går och tävlingen förändras och vissa har svårare för det än andra men förr eller senare så kanske det blir dags för ytterligare en brittisk storhetstid. I väntan på den så kan de ju alltid skicka Robbie Williams. 😉
Andra bloggar om: Musik, Eurovision Song Contest, Storbritannien
Mitt allra första ESC-minne som en liten pojke innan skolåldern var och är från 1981. Minns än idag ur upprörd jag var över att Storbritannien vann med sitt (i mina ögon och öron) urtöntiga bidrag. Hela min släkt från föräldrar, mor och farföräldrar, syskon mm tyckte grymt mycket om Schweiz bidrag det året men vad hjälpte det 🙂 För er som inte vet vad jag pratar om så varför inte lyssna. Kanske tycker ni det är dynga eller vem vet, kanske ni förstår mig och min släkt när vi blev besvikna över det årets ESC-vinnare 🙂
http://www.youtube.com/watch?v=zWMqwzlEStM
Min faster som tyvärr är borta idag men som alltid kommer att stå som världshistoriens största schlagernörd sa alltid att Storbritannien började sluta ta ESC på allvar 1987. När jag lyssnar igenom deras bidrag genom åren har jag förståelse för hur hon tänkte. Nu räknar jag givetvis inte in Katrina and the Waves 1997 där. Kanonlåt och en än bättre grupp.
Ska jag då ta och göra två rankningar. Först 80-talet där jag egentligen inte tycker särskilt bra om många av dem.
1. 1983 “I’m never giving up”. Sweet dreams
2. 1982 “One step further”, Bardo
3. 1986 “Runner in the night”, Ryder
4. 1980 “Love enough for two”, Prima donna
5. 1985 “Love is”, Vikki
6. 1984 “Love games”, Belle and the devotions
7. 1989 “Why do I always get it wrong”, Live Report
8. 1988 “Go”, Scott Fitzgerald
9. 1987 “Only the light”, Rikki
10.1981 “Making your mind up”, Bucks Fizz
Sen då 2010-talet. Nu hade Storbritannien sjunkit så himla lågt att de själva började skämmas verkar de som. 2010 och 2011 bidragen blev helt enkelt för mycket. Man började slänga in rutinerade artister med början 2012. Fin låt synd bara att inte rösten fanns kvar. Ändå bättre än det röst och låtmässiga vi bevittnade 2010.
1. 2013 “Believe in me”, Bonnie Tyler
2. 2012 “Love will set you free”, Engelbert Humperdinck
3. 2014 “Children of the Universe”, Molly
4. 2011 “I can”, Blue
5. 2010 “That sounds good to me”, Josh
Ja UK skickade bra låtar förr! Det har varit väldigt mycket glesare det senaste årtiondet! Det rejäla undantaget är ju 2009 års bidrag, som jag faktiskt hade som favorit det året tillsammans med Frankrikes bidrag! Tror den blev 5:a! 😀
Då tänkte man att UK äntligen är tillbaka! Året efter sänder man dock iväg ett bidrag, som enligt mig, var ett riktigt stolpskott!
Tycker ändå att det blir bättre och bättre! Trots att DET fattas varje år! Eller pricken över iet om man så vill! 😀
Micke: Jag tycker ändå att 90-talet får anses som ett starkt år för UK även låtmässigt! Jag skulle vilja skjuta fram nedgången till någon gång mellan deras vinst 1997 och millennieskiftet! 🙂
@Micke, 😀 Om man skulle försöka sig på att lista de bästa ESC-bidragen genom tiderna så hade förmodligen “Making your mind up” befunnit sig bland de allra främsta på min lista, så det är väldigt underhållande (på ett förundrande sätt) att läsa det du skriver. 😀
@Rickard, Även jag hade en favorit bland Storbritanniens nyare låtar, i alla fall fram tills dess att jag hörde deras liveframträdande. “I can” är fortfarande en studio-versions-favorit här, men vad de gjorde med låten live försöker jag än i dag att glömma. Men visst, BBC verkar vara på rätt spår så förr eller senare så… 🙂
Ok Rickard kör väl en ranking av deras 90-tal då 🙂 Där ingår för mig en av de fem bästa låtarna genom ESC-historien men också en av de fem sämsta genom alla tider.
1. 1997 “Love shine a light”. Katrina and the waves
2. 1996 “Ooh Aah… Just a Little Bit”, Gina G
3. 1993 “Better the Devil You Know”, Sonia
4. 1998 “Where Are You”, Imaani
5. 1994 “Lonely Symphony (We Will Be Free)”, Frances Ruffelle
6. 1991 “A Message to Your Heart”, Samantha Janus
7. 1992 “One Step Out of Time”, Michael Ball
8. 1999 “Say It Again”, Precious
9. 1995 “Love City Groove”, Love City Groove
10.1990 “Give a Little Love Back to the World”, Emma Booth
Bidraget från 1990 är ganska unikt. De flesta låtar har åtminstone någon del som är ok men här har man lyckats få till det på alla plan. Att kalla det uselt är i alla fall ingen överdrift 🙂
Schlagerpinglan: Du är i din fulla rätt att tycka om bidraget från 1981. Jag gör det i alla fall inte 🙂 Men lille Micke tyckte så mycket om Schweiz bidrag så det kanske påverkade. Jag lyssnade på musik redan som nyfödd i stort sätt 🙂 Om jag inte minns fel är vi födda samma år du och jag så jag kan tänka mig det sprang runt en liten flicka nynnandes på “Making your mind up” 🙂
Får man blanda in något helt annat? Jag provar 🙂
Många säger att det görs alldeles för mycket musik. För mig kan det inte bli för mycket om det bara håller hyfsad klass. Detta med för mycketmusik tog Claes Eriksson i Galenskaparna fasta på och gjorde en låt som handlade om just detta. Det är nog 20 år sedan men för mig är den minst lika aktuell idag. Låten är så jädra dålig att den blir grymt bra på något sätt 🙂
http://www.youtube.com/watch?v=ewwXGPNRCM0
@Micke, *skrattar* Jodå, det går så bra så, speciellt när det är något så genialt underhållande. Precis som du skriver: den är så dålig att den blir bra. Visst har man tänkt tanken någon gång (speciellt under extremt sega ESC-uttagningar) men för mycket kan det aldrig bli, de flesta låtar har sin publik – det gäller bara att hitta den. 🙂
Ranking:
1. 1997 – 10/10
2. 1994 – 9/10
3. 1996 – 9/10
4. 1993 – 9/10
5. 1992 – 8/10
6. 1991 – 7/10
7. 1998 – 7/10
8. 1999 – 6/10
9. 1990 – 5/10
10. 1995 – 0/10
De fem första på listan är riktigt bra! 1991 är en låt jag gillar men tycker att sångerskan sjunger falskt live emellanåt! 🙂
För övrigt gör Michael Ball ett episkt framträdande i Malmö 1992! Det framträdandet är verkligen nidbilden av schlager! När jag tänker på “riktig” schlager så dyker alltid Michael Balls framträdande fram! Legendariskt!
@Rickard, Jag håller helt med dig angående Michael Ball. Där har vi en riktig artist som inte bara hade rösten utan även närvaron och förmågan att se oförskämt avslappnad ut. Märker man att artisten trivs på scenen så blir det så mycket roligare att titta… i alla fall när det är den sortens musik. 🙂