Eurovision 2014: Några tankar om finalen
2014-05-11 (söndag)Schlagerpinglan: I går avgjordes finalen av Eurovision Song Contest 2014 och traditionsenligt så kommer här några kortfattade åsikter om lördagens show. Resultatlistan (och länkar till finalframträdanden av alla de 26 tävlande bidragen) hittar ni här. Eftersom jag inte ändrat uppfattning om så många av semifinalsbidragen så hänvisar jag till mina texter om semi 1 och semi 2 när det gäller betyg och åsikter om 20 av bidragen. Mina tankar kring de bidrag som var direktkvalificerade till finalen (Danmark och The Big Five) samt lite annat följer här:
 |
||
| 12. Tyskland – “Is It Right“, Elaiza |   |
|
| [Hamnade på plats nr 18] | [Betyg: 4/5] | |
| Schlagerpinglan: Allt sedan klubbspelningen inför den tyska nationella uttagningen så har jag varit svag för denna lite halvsega spelmanslåt med härligt gung och där sångerskans speciella röst gav lite personlighet till det hela. Jag hade hoppats på att final-showen skulle innehålla något litet extra som höjde bidraget ytterligare ett snäpp men fick nöja mig med att se ett “bra framträdande” utan överraskningar, vilket inte är så illa bara det. | ||
 |
||
| 14. Frankrike – “Moustache“, TWIN TWIN |  |
|
| [Hamnade på plats nr 26] | [Betyg: 2+/5] | |
| Schlagerpinglan: Vissa bidrag höjs till skyarna utan att man själv förstår vad det är frågan om och här har vi ett som jag aldrig riktigt tog till mig. Så mycket har jag ju förstått att det inte är ett skämtbidrag utan handlar om överflödssamhället och konsumtion o.s.v. men det hjälper inte mycket när det enda jag ser är ett stort barnkalas. Det fanns i alla fall ett mycket stort plus här och det var att de använde sig av det underbara franska språket. Extrapoäng för det. 🙂 | ||
 |
||
| 16. Italien – “La Mia Città“, Emma | |
|
| [Hamnade på plats nr 21] | [Betyg: 4/5] | |
| Schlagerpinglan: Till skillnad från Frankrikes bidrag så fick jag upp ögonen för “La Mia Città“ efter många, många om och men. Nu har jag lite svårt att förstå att det krävdes så många lyssningar för mig att höra att detta är just den typ av italiensk attitydrock som jag egentligen älskar. De första trettio-fyrtio gångerna uppfattade jag det mest som ett osammanhängade surr och kanske var det just det som de röstande hörde i går, med tanke på den ganska låga placeringen. Får man inget grepp om låten så spelar det ingen roll hur bra sångerskan än är eller hur snygg inramning de än använder sig av… tyvärr. | ||
 |
||
| 19. Spanien – “Dancing in the rain“, Ruth Lorenzo | |
|
| [Hamnade på plats nr 10] | [Betyg: 4/5] | |
| Schlagerpinglan: Årets spanska bidrag var ett av många som använde sig av effekter för att lyfta sitt nummer – och resultatet blev både vackert och imponerande. Det strilande regnet och Ruths “våta” hår som hon slängde med gjorde verkligen sitt för sätta känslan i låten. Tyvärr är Ruth lite väl glad för att briljera med sin starka röst för att jag ska tycka att “Dancing in the rain” ska vara behaglig att lyssna på men det är likväl en riktigt stark ballad som förtjänade sin topp-tio-placering. | ||
 |
||
| 23. Danmark – “Cliché Love Song“, Basim | |
|
| [Hamnade på plats nr 9] | [Betyg: 3+/5] | |
| Schlagerpinglan: Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta bidrag. Vissa dagar så tycker jag att det är lite väl meningslöst men ibland så kan jag inte låta bli att sjunga med och då känner man bara en omotiverad glädje, och en sådan kan ju aldrig anses vara meningslös. Just vid finaltillfället (när jag redan lyssnat på 22 andra låtar) så uppfattade jag den hurtiga refräng-slingan en aning irriterande och därmed så blev det till sist endast ett medelbetyg. | ||
 |
||
| 26. Storbritannien – “Children Of The Universe“, Molly | |
|
| [Hamnade på plats nr 17] | [Betyg: 3/5] | |
| Schlagerpinglan: “Children Of The Universe” visade sig bli ytterligare en i raden av blygsamt placerade bidrag för Storbritannien och trots att jag på inget sätt glädjs åt deras 17:e-plats så tycker jag likväl att det är lite skönt att se att jag inte har en helt avvikande smak vad gäller alla bidrag. Att låten figurerat i vinnarspekulationerna har för mig varit en stor gåta och framträdandet i går skingrade absolut inga dimmor för mig. Låt, artist, scenshow – allt var enligt min åsikt “bra”, men knappast intressant eller engagerande. Britterna verkar dock vara på rätt väg så jag ser fram emot deras 2015-bidrag. | ||
Några tankar efter finalen av Eurovision Song Contest 2014:
♥ Det blev ingen seger för Sverige i år men så här dagen efter så känns det som en delseger i alla fall. Sanna Nielsen gjorde ett fenomenalt framträdande och den tredjeplats hon fick är ett bevis på att det hon gjort uppskattats av ESC-publiken. Man kan m.a.o. inte vara mycket annat än helnöjd. Bra gjort hela Team Sweden! 😀
♥ Nederländernas andraplats är också det ett trevligt kvitto på att Eurovision Song Contest, trots sin förkärlek till extravaganta shower, inte vänder ryggen åt “gammal hederlig bra musik”. Det finns både plats för både påkostat och avskalat, plastigt och äkta och det är just variationen som gör det hela så intressant.
♥ Trots att jag inte hade “Rise Like A Phoenix” bland mina personliga favoriter så tycker jag likväl att det är riktigt roligt att Österrike, efter en lång period av resultat-besvikelser, äntligen får sin andra ESC-vinst. Förhoppningsvis så kan detta leda till att intresset för tävlingen sakta men säkert ökar i detta land som debuterade redan 1957. Grattis Österrike till en välförtjänt vinst!
♥ Något annat jag gladde mig extra mycket åt, förutom Finlands fina elfteplats, var att finalnykomlingarna Montenegro och San Marino inte bara var med symboliskt utan de fick en hel del poäng också. Mycket roligt att se.
♥ Showen som helhet då? Jodå, det blir ett mycket högt betyg från mig och det beror inte bara på den otroligt imponerande scenen utan de hade lyckats med det mesta från programledare, intressanta underhållningssketcher och annat småkul. Naturligtvis fanns det småsaker att anmärka på, men i det stora hela så var det tre välproducerade shower som danskarna bjöd på och ribban som Sverige satt ganska högt verkar Danmark ha höjt ytterligare ett litet snäpp. 🙂
♥ Till sist: Allt tal om att Conchitas vinst var en “seger för tolerans och kärlek” kan jag dock inte skriva under på, inte efter att ha bevittnat gårdagens sändning. Däremot så tycker jag att det är en nyttig påminnelse om att vi alla, hur goda och toleranta vi än anser oss vara, borde sluta klappa oss själva på axeln samtidigt som vi högljutt påpekar andras brister och kräver att de agerar på ett visst sätt, och istället börjar blicka inåt och se hur vi själva kan bli mer toleranta och försöka sätta oss in i andra människors situationer. Förhoppningsvis inspireras många av Conchitas budskap så att vi 2015 kan få uppleva ett ESC med äkta tolerans och kärlek för alla inblandade, inte bara vissa utvalda.
Andra bloggar om: Musik, Eurovision Song Contest, semifinal
Tyskland 3/5 – En riktigt bra röst och melodi som gör låten sådär halvseg på ett bra sätt! Gillar den och hade den ungefär där den slutade i finalen! Så rättvis placering
Frankrike 0/5 – Det bidrag som från dag 1 låg säkert parkerad på min jumboplats! Vill inte slösa ord på denna riktigt dåliga låt! 2 poäng är två poäng för mycket!
Italien 2+/5 – Kvällens riktiga besvikelse! Allt från sångerskan till framträdandet! Låten drunknade i ett sorl och placeringen var även här berättigad! Och det från en person som älskar italienska bidrag!
Spanien 4-/5 – Jag älskar verkligen Ruth Lorenzo och hon tar sig an en riktigt bra ballad! Topp tio är välförtjänt! Tendenser finns dock till att Ruth skriker sönder vissa delar av låten (vilket hon även gjorde i x-facotor i uk)! Men jag är ändå nöjd!
Danmark 4/5 – Bidraget som jag tyckte var störigt och irriterande gjorde en resa i min tabell de sista dagarna som var helt otrolig! Tog sig nästan in på min topp tio (och den brde varit där med facit i hand efter framträdandet)! Värdig placering!
UK 2+/5 – En låt som kunde varit så mycket bättre men som dessvärre inte förmedlar någon känsla alls! De bidragen lever farligt! Oavsett om en låt förmedlar glädje, sorg eller vad som helst så gör det ändå att man lägger låten på minnet! Storbritanniens låt var fin men bortglömd i samma stund som sista tonen klingade av! Rättvis placering även här!
Min ranking av årets finalklara bidrag:
1. Spanien (1:a av 37 för mig)
2. Storbritannien (7:a för mig)
3. Italien (12:a för mig)
4. Danmark (16:e för mig)
Dem fyra är bra, sen blir det ett stort hopp.
5. Frankrike (31:a hos mig)
6. Tyskland (32:a hos mig)
——————————————-
Ett av mina favoritögonblick från finalen (bortsett från de bra låtarna) var när Emmelie sjöng Rainmaker och deltagarna kom upp och körade/dansade bakom henne för att då såg man lite vad Eurovision ska handla om: så många olika kulturer som förenas och dansar tillsammans. Lite extra roligt såklart i dessa tider med ekonomiska oroligheter i stora delar av Europa och konflikter. Fick faktiskt lite gåshud då när alla artister stod där och dansade tillsammans. Också extra roligt att man kan se de ryska tvillingsystrarna dansa med Conchita. Det framträdandet kommer jag se flera gånger om på youtube när jag vill må lite bättre 😀
Till sist så vill jag säga “Bra gjort Danmark! En helt grym show!”
Adri: Håller med! Fick rysningar när Emmelie sjöng Rainmaker! Och alla artisterna samlades! Haha ja jag såg att de stod bredvid varandra, Ryssland och Österrike! Eurovision uppfyller fortfarande sitt syfte efter över 50 år! Det förenar Europa! Speciellt viktigt i dessa tider som sagt! 😀
ÅRETS BÄSTA BIDRAG: Utan minsta tvekan bidraget från Nederländerna. Det som gläder mig mest är att allt fler insåg detta ju närmare finalen vi kom. Det här är verklig musik. Musik som lever sitt eget liv utan att behöva hjälp av märkliga dansare eller udda koreografi. . Inga fejkade leenden, inga fejkade instrument, inga fejkade sångröster. Allt bara så äkta och genuint. Här är det proffs bland låtskrivare och artister som får allt att stämma. Ilse DeLange (Ilse Annoeska de Lange och Waylon (Willem Bijkerk sätter varenda ton rätt och ligger perfekt matchade för att frambringa skön musik som man säger.
ÅRETS SÄMSTA BIDRAG: Frankrike. Vad finns egentligen att säga om detta pekoral? I rest my case.
ÅRETS HUR TÄNKTE DU EGENTLIGEN MICKE: Jag är arg på folk som dömer andra på sanslösa grunder och så gör jag det själv. Det handlar om Conchita Wurst och det har inte ett skit att göra med hur han ser ut eller är. Som jag berättat såg jag honom live 2012 i Österrikes uttagning och det lät som om han svalt en katt eller något. När jag nu fick höra att han skulle tävla för Österrike tänkte jag “Skojar de eller? Lärde de sig ingenting.” När sedan låten kom var jag allt annat än öppen som normalt är så viktigt för mig att vara. Orkade knappt lyssna för jag tänkte “det är tillrättalagt i studion.”
Men sedan hände något. En tjejkompis visade mig två liveframträdanden han haft och plötsligt fattade jag att killen kan ju sjunga och att något måste ha varit fel med honom när jag såg honom. Plötsligt blev jag öppen igen och fick se, och framförallt höra en snubbe med en helt fantastisk sångröst.
Vad kan man lära av detta? Ja givetvis att man aldrig ska döma utan vara öppen mot allt och alla. I mitt fall handlade det bara om rösten men det är illa nog. SHAME ON YOU MICKE!
ÅRETS FAN VAD JAG ÖNSKAR NI KUNDE STÄLLA UPP MED EN BRA LÅT: Det finns inget land jag unnar en framgång så mycket som Portugal. Ett land som vägrar sälja sin själ och strider vidare utifrån sitt måste bara få den största respekt. Tänk om de bara kunde komma upp med ett bra bidrag också så hade det varit än bättre. Det bidrag jag håller mest på utanför de jag egentligen tycker om. Om inte annat för lång och trogen tjänst.
ÅRETS KOLLEKTIVA HJÄRNBLÖDNING: Mei Finegold i Israel vad tusan har du gjort för illa i ditt tidigare liv? Man börjar nästan undra för en utebliven finalplats för detta bidrag med en av tävlingens bästa röster var ju en omöjlighet kändes det som. Har funderat över hur detta kunde hända men lösningen är långt borta. Var det så illa att det var politiskt igen? Var hon för aggressiv i sin framtoning eller vad tusan var det.
ÅRETS SCOOBY DOO: Danmark med sin egen vovve som de snott från en hit från 70-talet med gruppen The Real Thing. Ibland undrar man över hur låtskrivare kan sno saker utan att ens verkar skämmas över det. Man hade väl kanske kunnat köpa det om de gjort en förbättring av originalet men definitivt inte när det är en klar försämring. Tror Danmark trots allt var ganska smarta. De ville komma bra i tävlingen men definitivt inte vinna så de slängde in en trallvänlig sak som gjorde just det jobbet.
ÅRETS HUR LÅGT KAN MAN SOM MÄNNISKA SJUNKA: Den lättaste av alla kategorier att utse en vinnare i och vinnaren är publiken. De ryska systrarna fick utstå något från människor som inte lyckats kravla sig upp ur den lerpöl där lägre varelser tillbringar sitt liv. När man sedan får höra från andra att de tycker det var rätt av publiken att bua ut dem då undrar man inte längre över all skit som förekommer i världen. Tack och lov har de flesta kommentarer jag hört varit ett fördömande av publikens förskoleuppträdande. STOPP. Förlåt mig alla förskolebarn. Så illa skulle ni aldrig uppträda. Min regering arbetade för många år sedan i en affär. En dag kom det in ett par och skällde ut henne efter noter. Varför? Vad hade hon gjort för fel? Hade hon haft sönder något, servat dåligt eller vad? Nej paret var arga för att en av varorna inte varit helt tillfredsställande för dem. JAHA och vad fan hade min regering med det att göra då? Min regering förstår mer än väl det illdåd som de ryska systrarna utsattes för. SHAME ON YOU AUDIENCE!
ÅRETS BÄSTA SÅNGARE: Utan tvekan Conchita Wurst. Jag vet att en del inte tycker om att jag kallar Conchita för en han men faktum kvarstår det är en han. Han säger exakt detsamma själv i intervjuer när han säger “Privat är jag Tom och som artist är jag Conchita.” Jag ser inte någon som kommer på tanken att kalla Christer Lindarw för en hon. Oavsett vilket så var det här årets absolut bästa sångröst som kom från en människa utrustad med ett paket som andra halvan av mänskligheten inte har. När han efter nästan 2.30 in i låten utbrister I´m gonna fly och en bit framåt i låten då känner jag samtidigt hur han drar skämskudden över huvudet på mig för mina tvivel över hans sångröst. Sekunder av fullständig briljans och samtidigt en spark i röven på Micke.
ÅRETS BÄSTA SÅNGERSKA: Emma Marrone, Italien, jag vet Rickard det stämde inte riktigt för henne i lördags men jag vet ju vad hon kan så hon får priset ändå. I övrigt kan sägas att esc 2014 hade ovanligt många bra sångerskor och sångare. Det går åt rätt håll.
ÅRETS DET GÅR ÅT FEL HÅLL: Esc 2013 trodde jag var markeringen som skulle föra allt än längre. Vad pratar jag om? 2013 sjöngs ungefär 50% av bidragen på det egna språket. Jädrar vilket lyft kände jag tills jag märkte utvecklingen i år. Utvecklingen gick tillbaka igen och det är ren skit. På det positiva planet var det fler länder i år som inte hade låtskrivare från andra länder. Alltid något att glädjas över 🙂
ÅRETS KOM TILLBAKA NÄR NI TAR TÄVLINGEN PÅ ALLVAR: Har redan skrivit mycket om detta så det blir en kortis. Jag vill inte att världens bästa musikland Irland ska fortsätta skämma ut sig. De tar helt uppenbart inte tävlingen på allvar och då tycker jag inte de är berättigad en plats i ESC. Helt okända artister, inlånade låtskrivare från andra länder mm. Visst det har väl blivit lite bättre efter att ni slängt tandborstarna men ni driver med oss. Slut med det nu. Ta er en fundering över ordet äkthet och STORT, STORT välkommen tillbaka när ni tar tävlingen på allvar.
ÅRETS STUDSMATTA: Tänka sig att ett land kan försämras så otroligt vad gäller bidrag på bara ett år. Greklands helt underbara bidrag 2013 ersattes i år av något som hade hakat upp sig och inte nog med det. De tog in en sak i bidraget som nästan utmanade Rumäniens refräng i kategorin dagisbidrag. Höll på att skratta ihjäl mig när jag såg studsmattan och alla studsande killar 🙂 Denna studsmatta och Rumänien runda keyboard var bara för mycket för mitt öga. Sicken skillnad mot Ukraina snubbe som vandrade runt i ett hjul. Kreativitet kan vandra åt olika håll ibland 🙂
ÅRETS VAD TUSAN SÄGER NI EGENTLIGEN: Delas av två kvinnor. En som pratade och en som sjöng. Var det verkligen engelska som den danska programledaren pratade? Samma fråga när det gäller Azerbadjzjans sångerska. Var det engelska? Man ska väl inte håna folks uttal och det vill jag egentligen inte men hur tänker man i Danmark när man tar ut de som ska leda programmet?
ÅRETS SNACKA OM POSITIV UTVECKLING: Var är robotdansarna. De lyser nästan helt med sin frånvaro vilket gör att musiken och artisterna framträder på ett helt annat sätt. Plötsligt hör vi artisternas röster och kan helt och hållet koncentrera oss på dem och musiken. Som jag sa tidigare många bra röster i år till skillnad mot tidigare. Eller så är det helt enkelt så att man knappt hörde detta förut när det drunknade i allt robotdansande.
ÅRETS PLEASE COME BACK: Jädrar vad jag saknar Serbien, Bosnien-Herzegovina och Turkiet. Tre av mina absoluta favvisar uteblir samma år. Ni är mer än välkomna tillbaka 2015
ÅRETS SMILFINKAR: De två manliga programledarna. Man märker än mer vilket bra jobb Petra Mede gjorde förra året. I år var vi tillbaka till smilfinkarnas förlovade land.
ÅRETS UPTEMPOLÅT: Tveklöst Italien
ÅRETS BALLAD: Svårare då det fanns så många starka ballader i år. Sverige, Österrike, Norge, Armenien i all ära men jag väljer ett helt annat bidrag. Mitt balkanballadhjärta blev så jädra nöjd när Montenegro åtminstone delvis iklädde sig Serbien och Bosniens kostym och levererade en oerhört snygg balla. Tack för det
Avslutningsvis ett stort HURRA till Danmark som genomförde ett grymt bra arrangemang. Visst jag hade gärna sett mer spontana programledare och den där prisutdelningsboken lär ju inte vinna något pris i klassen genialiskt påhitt men i övrigt var det grymt bra som jag ser det.
Har jag då någon önskan inför 2015? Yepp men det har jag varje år och det hjälper inte. Please, please, please ta bort fjanten i greenroom. Finns det verkligen inte någon som kan ta tag i det?
Och jag instämmer även gällande arrangemanget! Allt från show, scen, programledare och mellanakt var bland det bättre jag sett i tävlingen! Gryt bra jobbat Danmark! 😀
Inte fjanten utan fjantet
Min ranking av årets finalklara bidrag:
1. Italien (2:a för mig)
2. Tyskland (6:a för mig)
3. Storbritannien (20:a för mig)
4. Spanien (24:e för mig)
5. Danmark (31:a för mig)
6. Frankrike (37:a för mig)
Micke: Du är ursäktad! Jag gillar hennes röst men tycker att Israels sångerska har bättre röst faktiskt! 🙂
Rickard: Men det är det som är grejen för mig. Emma och Mei är för mig de två kvinnliga bästa sångerskorna i årets tävling. Grejen är bara att det var just de två jag tyckte tappade lite. Möjligen hade man för stora förväntningar 🙂
Har du bytt namn Rickard? 🙂
Haha ojdå blev något fel där! Har haft lite problem med kommentarsuppgifterna! Råkade komma åt någon knapp! 😉
Jo jag kan hålla med om att båda två underpresterade (Italien dock mycket mer än Israel)! Men absolut hade man kanske för stora förväntningar där! 🙂
sådär nu är mitt namn återställt! 😀
En rysligt gammaldags musicallåt vann i år. Den låten tog Eurovision flera årtionden tillbaka i tiden igen. De senaste åren har det varit allt modernare och up to date låter som har vunnit. Nu tror jag och hoppas att det inte var låten som Europa röstade på, för det kan jag inte tro på, utan spektaklet i sig och kanske artistens fina sångröst. Men det är ju en bra låt vi ska rösta fram, många har nog glömt det. Tror inte att låten kommer att slå alls i Europa. De som kommer att gå bäst är nog ändå Holland Sverige och Armenien, kanske även Danmark och Ungern. Schweiz och Malta hade även låtar som var glada och som man kom ihåg efter bara en lyssning.
Själv röstade jag helt och hållet på låten (och på Nederländerna)! För min del spelar det ingen roll vem som framför den! Det var helt enkelt den starkaste låten enligt mitt tycke! Pampig musikallåt! Var längesen jag blev så glad för en vinnare! Och den slår många tidigare vinnare på 2000-talet! Är iofs ett konservativt schlager-fan så det kan ju bero på det 😉 men tycker inte det var en tillbakagång! 🙂
Mina betyg och tankar om de finalklara bidragen.
Tyskland- Här fungerade ingenting för mig, inte låt, inte artist inte framträdande. En av få låtar i år som jag hade svårt för att lyssna på och jag hoppas Tyskland kommer tillbaks nästa år med något som tilltalar mig mer. Betyg 2-/5.
Frankrike- Hårda ord om Frankrike här och jag kan förstå det till viss del. Själv hade jag den långt ner på min lista tills jag hörde den i rätt sammanhang, fest och trevlig stämning. Men inte är det något jag kommer sätta på och lyssna på hemma. Framträdandet var katastrof men tycker ändå inte att Frankrike förtjänade sistaplats men absolut hörde dom hemma i nedre halvan. Betyg 3-/5.
Italien- Jag tycker artisten spelade över på scen och sånt har jag väldigt svårt för och låten var absolut inget som föll mig i smaken. Betyg 2/5.
Spanien- Jag älskar den här balladen och det var riktigt kul att Spanien hamnade högt. Betyg 4/5.
Danmark- Åter igen ett bevis på att trallvänliga direkta och effektiva schlagers hamnar högt. Framträdandet var helt ok och glädje är väl aldrig fel. Betyg 3+/5.
Storbritannien- Inte fick dom utdelning för sin låt denna gång heller. Stackars Storbritannien. I år gillade jag låten och artisten hade en härlig röst. Men en sjuttondeplats får väl ändå ses som ett steg framåt, kanske. Betyg 3+/5.
En tanka: Missförstå inte nu, jag är helt nöjd med Österrike av två anledningar. Dels för att det är en mycket bra artist och låt. dels bor jag i Österrike tre månader av året indelat i tre tillfällen. Vem vet kanske kan jag skicka lite rapporter till bloggen nästa år från insidan så att säga 🙂
Till saken! Jag kan inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om artisten hade varit Tom och inte Conchita. Kvar hade lik förbannat varit en kanonröst med en kanonlåt men ändå. När man hör alla hyllningar om Nederländernas bidrag handlar det till 100% om låten och artisterna. När det gäller Conchita handlar det minst lika mycket om tolerans och allt runt det. Fel eller rätt bryr jag mig inte om i den här tanken utan just vad hade hänt om inte om hade varit.
Jag är som sagt jättenöjd med Österrike som segrare men tro mig jag hade varit än mer nöjd med Nederländerna som segrare om det hade uppträtt “på samma plan” så att säga. Nederländernas låt tröttnar man aldrig på så länge det finns bilar och hängmattor. Eller vad säger du Schlagerpinglan? 🙂
“jag är helt nöjd med Österrike av två anledningar”
Skulle givetvis ha varit:
“jag är helt nöjd med Österrike som vinnare av två anledningar”
En kommentar. Ursäkta nu Uno men är det någonting jag har svårt för så är det när folk sågar “gammal musik” och vill ha bort den till förmån för nyare. Detsamma tycker jag även om det omvända.
ESC handlar om utbyte av musik mellan länderna och om det är musik från 1500-talet eller från 2300-talet är helt oviktigt som jag och förhoppningsvis de flesta ser det. Hela grejen handlar om variation. Satan vilken tråkig esc om det bara fick handla om nyare musik. Sånt finns det andra listor och tävlingar för.
Kerstin:
“Hårda ord om Frankrike här och jag kan förstå det till viss del. Själv hade jag den långt ner på min lista tills jag hörde den i rätt sammanhang”
Precis så var det för mig när det gäller Tyskland. Den låg för mig långt ned i botten och kämpade med Frankrike. Sen hörde jag den “i rät sammanhang” och plötsligt det bara klickade. En topp 6 låt för mig numera 🙂
En intressant tanke där Micke! Hur mycket är det artisten och hur mycket är det låten? Utan att jag heller lägger några värderingar där så vore det kul att se hur folk hade röstat om man bara hört låtarna och inte sett vem eller hur de framfördes! Nu är ju detta inte genomförbart i praktiken men är i teorin en kittlande tanke! 🙂
Micke: Bra sagt om utbytet av musik också! “gammal” som “ny” musik 🙂
Det här med ny och gammal musik det skriver jag också under på. En bra låt är en bra låt. Tjusningen med ESC är just alla musikstilar, blandningen av musik som låter väldigt modernt, musik med tydliga influenser från hemlandet och musik som kanske inte låter helt modernt. Det är inte bara Österrikes bidrag som får kritiken att den låter lite omodern, samma kritik har vårt egna bidrag Undo fått. Många tycker den låter som något som är åtta, tio år gammalt. Så av den anledningen var det riktigt kul att både Österrike och Sverige hamnade högt.
Efter 24 timmars krånglade med internet kan jag äntligen skriva på denna blogg igen och läsa allas kommentarer! 🙂
Först och främst: VILKEN final! Snygg produktion, helt klart en av de maffigaste scenerna ESC haft, många bra låtar och en oviss och jämn final som bjöd på allt och lite till! Danmark har gjort en perfekt produktion det här året!
Att Österrike skulle vinna var jag övertygad om efter semifinalen, jag har aldrig någonsin hört någon få ett större jubel i det här sammanhanget och Conchita hade verkligen allt i ett paket, skitbra röst, mäktig låt, snyggt nummer, karismatiskt artist och ett diskret men ändå tydligt och viktigt budskap. Kul också för Österrike att vinna eftersom det var så länge sen! Värdig vinnare 🙂
Att Nederländerna blev tvåa med sin enkla men så fruktansvärt proffsiga snygga låt och att underbara Sanna blev trea kompletterar i stort sett hela resultatet. Kunde vi fått en bättre topp tre? Tror faktiskt inte det 🙂 att höra publiken sjunga med i Sannas låt var förövrigt det som gav mig mest gåshud under kvällen!
Min tidigare personliga favorit Ungern visade sig beröra fler än vad de skrämde bort vilket glädjer mig. Att En sådan meningsfull, vemodig gripande låt får en hög placering ser jag som ett tecken på att tävlingen utvecklas vilket alltid är positivt!
Precis som jag befarade så gick det inte så bra för England som det spekulerades om och det gör mig ingenting för låten är som jag sagt tidigare väldigt enformig. Att Italien dock hamna så långt ner blev jag besviken över men samtidigt kan jag inte säga att jag är förvånad då det tog lång tid innan jag började gilla bidraget. Det var nog på samma sätt för majoriteten av de som röstade…
Intressant och kul också att det gick så bra för Schweiz som det gjorde samt att giganterna Grekland och Azerbajdan hamnade långt ner. Med det i åtanke plus det faktum att Österrike inte bara gick till final för en gång skull utan också vann och att Nederländerna blev tvåa är ett bevis på att inget land är chanslöst och inget land kan ta för givet att hamna i topp bara för att de alltid gjort det förut. Programmet blir betydligt mer spännande och roligt när man inte kan ta resultatet för givet 🙂
Vill även passa på att tacka för denna säsong och för att jag fått chans att läsa alla era tankar och åsikter och haft chansen att diskutera med er. Sånt är alltid roligt! 🙂 på återseende! Tack :)!