Schlagerpinglan: I går avgjordes finalen av Eurovision Song Contest 2013 och resultatlistan (och länkar till finalframträdanden av alla de 26 tävlande bidragen) hittar ni här. Precis som efter de båda semifinalerna så hade jag tänkt att skriva lite kort om bidragen, men eftersom jag inte ändrat min uppfattning av semifinalsbidragen så hänvisar jag till mina texter om semi 1 och semi 2 när det gäller betyg och åsikter om 20 av bidragen. Mina tankar kring de bidrag som var direktkvalificerade till finalen (Sverige och The Big Five) samt lite annat följer här:
Frankrike – “L’Enfer Et Moi“, Amandine Bourgeois
[Betyg: 4/5] [startnummer 1 – blev 23:a i finalen]
Schlagerpinglan: Mörk dramatik på franska framförd av en charmig artist med attityd och personlighet fungerade tydligen inte på Europa, men jag gillade det i alla fall. Tillsammans med scenens svarta, röda och gula färger så blev det, enligt mitt sätt att se på det, en riktigt bra start på ESC-finalen och ett bidrag som förtjänade en betydligt bättre placering än vad den fick.
Spanien – “Contigo Hasta El Final (With You Until The End)“, ESDM
[Betyg: 4/5] [startnummer 5 – blev 25:a i finalen]
Schlagerpinglan: Redan innan finalen var många inne på spåret att denna låt är alltför bra för tävlingen, och det visade sig vara just så. Själv tycker jag att låten är både stämningsfull och medryckande och här kom även de lysande “lyktorna” som använts under hela ESC verkligen till sin rätt. Ett snyggt nummer som jag personligen gärna sett högre upp i resultatlistan.
Tyskland – “Glorious“, Cascada
[Betyg: 4+/5] [startnummer 11 – blev 21:a i finalen]
Schlagerpinglan: Inte heller mitt favorit-BigFive-bidrag fungerade på Eurovision-publiken. Kanske är det mer en arena/klubb-låt än en tävlingslåt eller kanske var det Euphoria-likheterna som sänkte den? Hur som helst så uppskattar jag alltid en bra Cascada-låt och det enda som gjorde mig besviken här var just slutplaceringen.
Storbritannien – “Believe In Me“, Bonnie Tyler
[Betyg: 3+/5] [startnummer 15 – blev 19:e i finalen]
Schlagerpinglan: Det är alltid något speciellt när en riktigt stor artist beslutar sig för att delta i Eurovision för trots att det kan ge extraröster från några så är andra väldigt snabba att såga det vid första bästa tillfälle. Jag tycker dock att Bonnie gjorde bra ifrån sig men att låten, trots att den var klassiskt småtrevlig, var lite i segaste laget för att riktigt ha en chans.
Sverige – “You“, Robin Stjernberg
[Betyg: 4/5] [startnummer 16 – blev 14:e i finalen]
Schlagerpinglan: Det är alltid svårt att bedöma sitt eget bidrag och speciellt när det är ett bidrag som man själv lärt sig tycka riktigt bra om. Scenshowen var inte helt i min smak, men artist- och låtmässigt så tycker jag att det tillhörde den bättre halvan av startfältet. Robin & C:o gjorde en bra insats och fick, med tanke på konkurrensen, en placering de har all anledning att känna sig nöjda över.
Italien – “L’Essenziale“, Marco Mengoni
[Betyg: 4/5] [startnummer 23 – blev 7:a i finalen]
Schlagerpinglan: Jag är så pass svag för det italienska språket att det automatiskt blir ganska höga betyg bara genom att de ställer upp med en någorlunda bra, helitaliensk låt. I år lyckades de dock inte att pricka helt rätt då jag aldrig fick den riktiga känslan för bidraget. En topp-tio-placering tycker jag dock att Marco var väl värd och var därmed den enda BigFive-artist som jag tyckte fick en rättvis dom av de röstande.
Några tankar efter finalen av Eurovision Song Contest 2013:
Hela Norden tog sig vidare till finalen, men våra slutplaceringar varierade enormt. Allt från Danmarks vinst och Norges fina fjärdeplats till Sverige och Island på platserna 14 och 17, ner till Finlands lite mer blygsamma 24:e-plats.
Det var inte riktigt The Big Fives år i år utan de fick nöja sig med placeringarna 7 (Italien), 19 (Storbritannien), 21 (Tyskland), 23 (Frankrike) och 25 (Spanien). Egentligen känns det lite orättvist låga placeringar med tanke på hur bra alla var, men ett år då de flesta satsat på riktigt starka bidrag är det omöjligt att få till ett riktigt “rättvist” resultat.
Årets jumboplats gick till Irland, trots en bra låt/artist/show och ett startnummer som man kan antas vara “bra”. Hur detta kunde hända en av mina fyra favoriter har jag ännu inte lyckats klura ut, men någon anledning måste det ju finnas. Inte helt överraskande blir det därmed även Irlands resultat som jag utser till kvällens största besvikelse.
Den gladaste överraskningen, för mig, var däremot Ungerns topp-tio-placering, då jag inte ens trodde på någon final för ByeAlex och hans mysiga låt. Tydligen var jag inte ensam om att uppskatta en medryckande låt utan krussiduller.
Trots att jag var glad över slutresultatet så var det med mixade känslor jag lämnade storbildsskärmssändningen i Malmö. De flesta av mina personliga favoriter fick inte riktigt de höga placeringar jag hoppats på utan det blev på följande sätt: Ukraina (3:a), Rumänien (13:e), Island (17:e) och Irland (26:a). Nåja, de nådde final allihopa i alla fall. 😀
Något som också ger mig mixade känslor är andraplatsen för Azerbajdzjan. Jag har med bidraget på min personliga topp-tio och är därmed glad över att det gick så pass bra för denna underbara låt och gulliga scenshow. Jag ser dock gärna att varje land ställer upp med eget material i tävlingen så därför känns det lite oroväckande inför framtiden när det gång på gång blir framgångar för inköpta låtar från utlandet, trots att det oftast rör sig om svenska låtar.
De s.k. svensk-bidragen, som är skrivna helt/delvis av svenska låtskrivare, var sex till antalet i år och alla nådde de finalen där de flesta fick en riktig hygglig placering: Azerbajdzjan 2:a, Norge 4:a, Ryssland 5:a, Nederländerna 9:a, Sverige 14:e, Georgien 15:e och Finland 24:a.
Sveriges 14:e-plats tycker jag att vi ska vara väldigt nöjda över då Robin gjorde riktigt bra ifrån sig. Att ett sådant starkt ESC-år ändå övertyga så pass många att det räcker till en medelplacering räknar i alla fall jag som ett godkänt resultat.
Trots att man egenligen förstod ganska snabbt varthän det lutade så gjorde den speciella röstorningen att man likväl hade ett litet hopp (eller oro) om att det kunde sluta med något annat än en dansk vinst, så lite spännande blev det trots allt och jag hoppas de fortsätter att utveckla och använda denna speciella uträkningsmetod för att beräkna den “bästa” röstordningen.
Vad gäller hur SVT har skött de tre showerna så har jag inget annat än väldigt stora och snälla ord att överrösa dem med. Petra Mede som programledare, med sin speciella humor, var ett genidrag, vykorten inför bidragen var riktigt intressanta, Lynda Woodruff var skojig som alltid och många av mellanakterna var sevärda (alla utom finalens humorsketch som inte var någon höjdare enligt mig). Man kan säga att alla de höga förväntingar man hade på ett svenskt ESC uppfylldes med råge.
Sammanfattningsvis så har ESC 2013 varit det året då de flesta nationella uttagningarna gått min väg och det därmed enligt mig nästan enbart funnits riktigt bra bidrag i tävlingen. Årets finalfält skulle jag t.o.m. vilja kalla det starkaste sedan 80-talet och när det sedan presenterades i världsklass och avslutades med en vinnarlåt som många verkar vara nöjda med så kan man inget annat än att känna att det var ett ovanligt lyckat Eurovision-år! Att jag sedan hade förmånen att vistas final-veckan i Malmö och delta i mängder av aktiviteter och besöka Arenan vid två tillfällen gjorde saken inte sämre.Tack Malmö, EBU och SVT! Att arrangera ESC efter det här blir allt något extra att bita i för DR. 😉
Andra bloggar om: Musik, Eurovision Song Contest, final, schlager
Detta inlägget blev postat 2013-05-19 och tillhör kategorin ESC 2013.
Du kan skriva en kommentar.
Intressant läsning Schlagerpinglan, men ser du skrivit att Sverige kom på plats 16 och visst kom väl Sverige och Robin på plats 14? Själv tyckte jag Danmark var bäst, att Sverige fick en hyfsad placering efter ett klanderfritt framträdande och att avslöja vinnaren innan alla röstat färdigt var helt tokigt. Men nu ser jag fram emot ESC 2014 i Danmark.
Du har skrivit att Sverige kom på plats 14 längre ner ser jag nu. Vad gäller the big five så hade jag ingen favorit bland dom. Att Irland kom sist ställer även jag mig frågande till men det är som vanligt inte alltid det sämsta bidraget som kommer sist. Azerbajdzjans andraplats var ingen chock men inget jag hoppats på.
@Sofia, Jag har skrivit 14:e-plats på alla ställen utom ett där jag blandade ihop det med vårt startnummer (16). Jag tackar för din uppmärksamhet och ändrar i texten. 😀
Frankrike 4/5 – ser egentlige inte hur Amandine kunde ha gjort det bättre! Fullständigt enastående framträdande med en känsla, dramatik och inlevelse som få hade igår! Förtjänade en mycket bättre placering! Topp tio för mig!
Spanien 3+/5 – egentligen samma här! Vet inte vad man kunde gjort bättre! Vacker kr med en bra sångerska! Kanske att den försvann lite i mängden! Den risken tyckte jag mig se innan finalen! Skön låt, men inget man lyfter upp telefonen för! Mina farhågor besannades! Topp 15 för mig!
Tyskland 4-/5 – inre helt oväntat! Den typen av låtar brukar inte lyckas för att efter tävlingen blomma ut till stora hits på dansgolvet! Ungern 2011 och Cypern 2012 är bra exempel! Topp 15 för mig!
Storbritannien – inte ens Bonnie kan lyfta en så medioker låt hur mycket man än älskar henne! Tycker att placeringen var hyfsat röttvis! Topp 20 enligt mig!
Italien – vacker ballad som har det mesta! Men hade faktiskt tjänat på att ha något bättre framträdande trots att jag alltid förespråkar låten i centrum! Ett piano eller att något hände under låten! Vördig placering! Solklar topp tio enligt mig! Kan dock hålla med om att det italienska språket automatiskt ger högre poäng slängde låten är okej! 🙂
Vad gäller övrigt:
Jag ser Sveriges placering som så mycket mer än en medelplacering! 14/39 bidrag är klart godkänt! Det är i topp! 🙂
Jag förstår dina kluvna känslor inför Azerbajdzjan, och jag delar fin uppfattning gällande låtskrivare! Men nu är reglerna som de är, och det är den som som spelar bäst efter dem som vinner! Azerbajdzjan är bäst just nu på det! Bara att gratulera! Och låtarna de skickar är ju verkligen förtjänta av placeringarna! 🙂
Håller fullständigt med dig på hur Sverige, och svt, skötte showen, samt om röstningssystemet! Så där behövs inga tillägg! Möjligtvis att jag faktiskt gillade mellanakten i finalen! 🙂
Startfältet är ett av de starkaste jag upplevt, och med Danmark som en värdig vinnare, som jag gillar starkt! Hållet med, det här var ett ovanligt lyckat år! 🙂
Nästa år får man besöka Köpenhamn (troligtvis), vilket är nära och bra! Kommer säkert även det att bli en bra show! Nu har Sverige lagt ribban, och det högt! 😉
Sammanfattningsvis är jag en stolt svensk just nu! Vi har visat Europa vårt land från den bästa sidan! Och mottagit alla med öppna armar! Malmö, EBU, och svt ska ha all heder! Den bästa showen jag sett under min tid som schlagerfan! 🙂
@Rickard, Ja, vad gäller Azerbajdzjan så tycker jag också att de är 100%-igt värda sin placering, då reglerna är som de är. Det jag är orolig för är att allt fler länder ska slå sig in på det spåret och då finns risken att tävlingsbidragen inte längre är lika roliga att lyssna på.
Håller dessutom med att närheten till Danmark är ytterligare en bra aspekt av deras vinst. Med tanke på hur skoj detta har varit så kan man ju hoppas att det går att ordna en liknande, liten Köpenhams-semester nästa år. 😀
Schlagerpinglan: Absolut jag ser samma fara och gillar inte utvecklingen! Det är ju trots allt en tävling mellan länder! 🙂
Ja det hade varit kul om du kunde det! Både för din egen och vår skull! Det har varit en väldigt rolig, och intressant rapportering! 🙂
Några positiva och några negativa vibbar från årets tävlingar:
Positivt: Ett oerhört starkt startfält där få låtar var utan klass. Många av dem höll t.o.m för bra klass för att vara bidrag som man bara tar till sig på kort tid. Exempelvis Spanien och Frankrike
Negativt: Att bidrag byts ut eller förändras efter det att de har blivit valda som landets bidrag. Vi ser alltför mycket av detta och de som anklagar ESC för att vara en oseriös företeelse får stöd för det.
Positivt: Allt fler länder vågar ta staget att uppträda med bidrag på sitt eget språk. Det tackar jag och många med mig för som tycker det är extremt tråkigt med ett enspråkigt ESC, långt ifrån grundtanken.
Negativt: Något måste göras åt det här med inhyrda låtskrivare och artister. Om inte så kommer ESC snart att vara vilken tävling som helst där nationalitet har noll betydelse.
Positivt: Sverige gjorde det i mitt tycke starkaste arrangemang någonsin även om det fanns skönhetsfläckar typ avslöjande av vinnare innan alla röstat.
Negativt: Att vi år efter år tvingas genomlida det djupa lågvattenmärket som kalla greenroom och det undermåliga som där visas upp i direktsändning år efter år. Snälla Danmark avlägsna denna parasit.
Positivt: Att länder i ESC tillåts framföra oerhört starka ballader och att dessa avancerar till final typ Island, Nederländerna och Italien, vilket är en omöjlighet i MF där de blir utröstade direkt. I ESC händer det någon gång ibland att en lugn låt kan vinna.
Negativt: Att dessa trots allt nästan alltid blir slagna av uptempolåtar vare sig de är bra eller dåliga.
Positivt: Att big-five länderna äntligen har börjat ta ESC mer på allvar. Det ger självklart mer klass på alla plan åt tävlingen och ger ett mer seriöst intryck.
Negativt: Att världens bästa musikland år ut och år in kan underprestera så otroligt. Det värsta är att de som säger att ESC är en musikalisk tävling utan klass där bara bottenskrapet deltar bara behöver titta På Irland för att få kraft bakom deras påståenden. Hur tråkigt som helst. Självklart har de rätt till viss del då etablerade är väldigt svårt att få att ställa upp men när det handlar om Irland blir det tragikomiskt. Skärpning Irland.
Ibland har man fel och ibland har man rätt men en grej jag ser att jag hade rätt i är tre länders märkliga låtutagning.
Österrike: där man hade en låt som hette Rise above the night – Falco Luneau. Den kom bara trea och låten som istället vann blev utslagen i semifinal i ESC.
Finland: där man hade en låt som hette We should be through – Mikael Saari. Den kom bara tvåa och låten som istället vann kom på plats 23 i ESC.
Sverige: där man hade en låt som hette Tell the world i´m here – Ulrik Munther. Den kom bara trea och låten som istället vann kom på plats 14 i ESC.
Jädrar hur gärna jag skulle vilja veta hur de istället hade gått för dessa tre, i mina ögon, mycket bättre bidrag om de fått chansen i ESC.
Men en grej till som är positiv måste jag nämna och det är Schlagerpinglans blogg. Jag har varit här ett tag och har nästan aldrig sett något bråk eller att någon är otrevlig. De få grejer jag sett har oftast varit rena missförstånd och har klarats upp. Det är enormt kul att läsa andras kommentarer och dela med sig av sina egna. Har gett ett ytterligare djup åt detta med ESC och det ska du Schlagerpinglan ha ett stort tack för liksom ni övriga här 🙂
@Micke, Som alltid, många och intressanta åsikter där jag håller med om mycket men där en del inte alls är något jag kan känner igen mig i. 😀 T.ex. så skulle inte heller jag sakna Green Room, jag uppskattar att länderna sjunger på eget språk, vill slopa inhyrda låtskrivare och var en aning irriterad över att de avbröt röstningen för att meddela vinnaren. Däremot så är jag nog en av de som föredrar ett halvbra uptempo-bidrag i MF framför en halvbra ballad (en ballad måste i mina ögon vara riktigt, riktigt bra för att jag ska orka lyssna på den), jag tycker att Finland, Sverige och Irland gjorde bra val i sina uttagningar och det här med att länderna byter ut sina bidrag är nog inget jag irriterar mig på utan ser det mer som en lite halvkomisk krydda i tävlingen. 😀
Dessutom så är det jag som ska tacka dig (och alla er andra som kommenterar här) för ditt (ert) engagemang som gör bloggen till vad den är. Tack, alla. 😀
Schlagerpinglan: Jag kommenterade inte direkt det irländska bidraget i år utan mer hur de ser på hela tävlingen. De flesta länder har svårt att få etablerade artister att ställa upp i sina uttagningar men i Irlands fall är det än värre som jag ser det. Finns i mina ögon inget land som ligger så långt ifrån normal standard som de gör. Visst jag gillade inte årets bidrag men vad var alternativet. Jag menar Irland sitter på en guldgruva. De borde väl åtminstone hitta något som åtminstone närmar sig 25% av deras normala standard.
Angående de tre jag tyckte valde fel låt. Om jag minns rätt så tyckte du också om Österrikes låt med Falco Lunea. Finland vet jag din åsikt 🙂 Det vet jag också när det gäller Sverige men där är det för mig extremt illa. Du vet vad jag tycker om vårt bidrag men vad värre är för min del så har Ulriks låt utvecklat sig till att vara årets bästa låt överhuvudtaget alla länder inräknade. Den är åtminstone lika bra som Grekland, Nederländerna, Irland, Spanien och Italien.
Schlagerpinglan jag föredrar inte ballader för uptempo även om det var så i år. Jag kollar bara på om låten är bra eller inte. Att jag tycker det skulle vara kul med en ballad som vinnare har bara att göra med att det är så sällsynt.
Kollade lite på svenska bidragen under 2000-talet. Jag har ju tröttnat på MF för att vi alltid får fram så dåliga låtar men när jag kollade har vi haft några bra ändå: -) Gör en ranking på dessa:
The Ark (2007) – Äntligen hade Sverige en bra låt men tyvärr var den lite för udda för hela Europa
Loreen (2012) – Ännu en bra låt och den här tog hela Europa till sig
Roger Pontare (2000) – Än idag en mäktig låt men tyvärr förstördes den genom sin engelska översättning vilket fick låten att droppa
Lena Philipsson (2004) – Tidernas största exempel på hur en låt kan tappa själ när den översätts till engelska. Väldigt synd
Anna Bergendahl (2010) – Kanske rankar jag den för högt men det var så skönt att Sverige äntligen kom ut ur ABBA skuggan
Malena Ernman (2009) – En otroligt ojämn låt. Tycker jättemycket om refrängen men versen måste en fyraåring ha skrivit.
Friends (2001) – Fortfarande lever vi i ABBA andan. Aldrig dåligt men typiskt Sverige
Charlotte Perrelli (2008) – Räcker att titta på det jag skrev här ovan.
Eric Saade (2011) – Alldeles för mycket Oh Mama can´t you tell för min smak. Dessutom introt direkt stulet från en Boney M låt.
Fame (2003) – Stelare uppträdande är svårt att tänka sig. Vad han gör idag vet jag inte men hon har utvecklats.
Martin Stenmarck (2005) – Bra artist men vad hjälper det när materialet han släpar på inte räcker till
Carola (2006) – För mycket ABBAS “The winner takes it all” och alldeles för mycket Carola.
Afro-Dite (2002) – En av de, i mina ögon, töntigaste låtar jag någonsin hört i MF och det säger en hel del i det utbudet
Robin Stjernberg (2013) – Har redan kommenterat färdigt där nu
@Micke, OK, då är jag mer med. Som jag ser det så har Irland och Norge gjort ungefär likadant: fått fram ett bra bidrag ur en uttagning bestående av nästan idel bidrag som inte imponerade nämnvärt. Medan Norge tvunget skulle fylla upp en uttagning med fyra shower så hade i alla fall Irland vett att begränsa sig till en kväll och endast fem bidrag. Så på det sättet tyckte jag att Irland skötte det hela riktigt bra. Men visst, det hade ju varit ännu bättre om de tagit tillvara den bra musik de har i landet. 🙂
Schlagerpinglan: Jag håller med om att Norges uttagningar höll en nästan skrämmande låg nivå. Ungefär som Sverige förra året. För er som kollade MF i år så hoppas jag standarden var bättre i år. Norges i år orkade jag inte hänga med hela tiden. Tyckte Danmark var lika dålig. Det var tur Emmelie och hennes låt var med i år för låten som kom tvåa rankar jag i botten tre tillsammans med Montenegros bidrag och ett bidrag i Tyskland, Ben Ivory. Finland hade en kanonlåt i Mikael Saari och ytterligare en som jag trodde var en kanonlåt innan jag fick höra den live. Den med gruppen Lucy was driving. Lite sånglektioner hade inte varit fel där 🙂 Island var de stora vinnarna för mig i år. En final i år med tio låtar varav nio var riktigt bra. Bara en var dålig och den kom tyvärr tvåa.