“Hagsätra IP”, Andreas Johnson & Niklas Strömstedt
2012-06-08 (fredag)Schlagerpinglan: Så här under lågsäsongen så får man vara lite mer kreativ när man letar efter ESC-relaterade nyheter. I dag resulterade det i att vi ska titta lite på Sveriges officiella OS-låt inför London 2012. Den röda tråden här är att männen bakom låten är MF-veteranen Andreas Johnson och MF-jokern Niklas Strömstedt, eller Hagsätra Sport som de kallar sig.
Lyssna på Sveriges officiella OS-låt inför OS i London 2012:
“Hagsätra IP”, Hagsätra Sport (Andreas Johnson & Niklas Strömstedt), ExpressenTV
Schlagerpinglan: Det är ju ingen “När vi gräver guld i USA” (den officiella låten till Fotbolls-VM 1994 av GES) men den ger behagliga och genomsvenska vibbar så jag tycker att den får klart godkänt. 🙂
Som en liten notis så kan jag nämna att fotbolls-EM i Ukraina/Polen börjar idag, 8:e juni, och pågår till den 1:a juli medan OS i London invigs den 27 juli och avslutas den 12:e augusti. OS-fotbollen börjar däremot redan den 25:e juli. För att inte helt glömma bort att det här faktiskt är en schlagerblogg och inte en sportblogg så kan vi ju ta tillfället i akt att titta lite närmare på både Andreas Johnsons och Niklas Strömstedts avtryck i Melodifestivalens historia:
Andreas Johnsons bidrag till Melodifestivalen:
2006 – “Sing for Me“, Andreas Johnson (3:a)
2007 – “A Little Bit of Love“, Andreas Johnson (2:a)
2008 – “One Love“, Johnson & Häggkvist (Andra Chansen)
2010 – “We Can Work It Out“, Andreas Johnson (6:a)
2012 – “Lovelight“, Andreas Johnson (Andra Chansen)
Niklas Strömstedts bidrag till Melodifestivalen:
1992 – “I morgon är en annan dag“, Christer Björkman (t&m: Niklas Strömstedt) (vann)
2008 – “För många ord om kärlek“, Niklas Strömstedt (ej vidare från deltävlingen)
Schlagerpinglan: Bortsett från “One love” och “We can work it out” så tycker jag att samtliga låtar ovan är trevliga små trudelutter som livar upp en regnig dag. Lite synd att en sådan artist som Andreas Johnson, med sin digra meritförteckning, aldrig fått representera Sverige i ESC. Om han försöker sig på det igen så hoppas jag att det är med en självklar vinnarlåt, då jag inte är mycket för att sympati-skicka artister till ESC.
Uppdaterat: Jag tackar den uppmärksamma läsaren som påpekade att Niklas Strömstedt var med även 1992, vilket jag först missade. “I morgon är en annan dag” är för övrigt en av mina favorit-MF-ballader, speciellt i den franska versionen: “Demain il y a un autre jour“.
Andra bloggar om: Musik, Melodifestivalen, Andreas Johnson, Niklas Strömstedt, OS
Schlagerpinglan: Jag är hårdare än dig när det gäller att se på det faktum att Andreas Johnsson aldrig fått representera Sverige i ESC. Jag tycker inte det är tråkigt, jag tycker det snarare gränsar till en mindre skandal med tanke på vilka låtar han haft och motstånd han haft.
Då pratar jag inte om “We can work it out” och i synnerhet inte om “One Love” som fröken Häggqvist tyvärr massakrerade fullständigt med sin “sånginsats”. Häggqvist hade när hon en gång dök upp en mycket lovande och utvecklande röst. Fattades bara att slipa bort det barnsliga i den.
Idag är det 2012 och det verkar som om tiden stått stilla vad gäller hennes röst och det lite barnsliga i den. Enda skillnaden är att idag har hon ersatt sång med gap och skrik. Stackars, stackars Andreas. Synd du inte valde en annan sångerska att ha duett med. De övriga tre Andreaslåtarna däremot är i jämförelse med motståndet rena mästerverken. “Sing for me” och “A little bit of love” skulle helt enkelt ha vunnit och än idag är jag övertygad om att de båda hade fått mycket höga placeringar i ESC. Skit att vi aldrig fick veta.
Tyvärr kommer han nog aldrig att försöka igen Schlagerpinglan. Tänk dig in i hans situation. Han går in för det med själ och hjärta och skickar in en låt som av svenska folket ratas i en kamp mot Flanelid och hans refrängsångerska. Han ställer aldrig upp mer Schlagerpinglan det är jag hundra på. Skulle jag ha fel bjuder jag på en fika. 🙂
Till OS-låten. Vet du när Gräver guld låten kom 1994 tyckte jag den var ganska tråkig när jag hörde den första gången. Det förändrades ju sannerligen sen 🙂 Den här nya låten tog jag till mig direkt. Hoppas det betyder att den är bra men när jag tar till mig nåt direkt tappar jag ofta känslan för den längre fram. Vi får väl se 🙂
Nu får du allt gräva lite djupare i melodifestivalsträsket- Niklas Strömstedt finns med mer än “bara” 2008! Fast han framförde inte sin egen låt då i och för sig 🙂 Året var 1992…
@Susjos, Ahh… du har så rätt så. Finns mer än ett sätt att göra avtryck i Melodifestivalens historia på. 🙂 Tackar så mycket för din uppmärksamhet, en sådan pärla kan man ju inte förbise.
@Micke, Ja, vi får väl se vad som händer med Andreas och Melodifestivalen. Skulle han sitta på en riktigt bra låt ett år eller önskar sig lite “lättförtjänt” marknadsföring så kanske vi ser honom där igen, fast det i nuläget verkar smått otroligt.
Vad gäller OS-låten så kan jag bara hålla med dig, den satte sig direkt och det brukar betyda att den kommer att dala sakta men säkert. Det finns dock undantag och om det gäller denna återstår att se.
Nej, verkligen inte 🙂 Va kul att du uppmärksammade och ändrade det! Strömstedt har spelat in en skön version av “I morgon är en annan dag” på sitt album “Halvvägs till framtiden”- då kallade han den “Näst sist”, för den ligger näst sist på albumet- och kom inte Christer Björkman näst sist med den i ESC?
Nya OS-låten är ju underbar! Kommer att bli en hit, helt klart! 😉
@Susjos, Jodå, Sverige kom näst sist, bara Finland fick mindre poäng det året. 🙂 Jag hade helt missat Strömstedts version av låten (länkar till den i inlägget nu också) men tycker nog att Christers version var snäppet bättre.
En besviken Micke tittar in här.
Det är MF det handlar om och dessa eviga plagiat vi tvingas genomlida år efter år. Jag har en tre i topp värstlista som idag tyvärr har förändrat utseende. Tredjeplatsen har nu ändrat “ägare”. De två som ligger kvar i topp är:
1. In the club – Danny Saucedo, som är ett solklart plagiat av “En el club – Myla Vox”.
2. Amazing – Danny Saucedo, ett lika stort plagiat och nu av “Save the world – Swedish House Mafia”
Det kryper i mig när jag märker uppenbara plagiat. Att det finns likheter går givetvis inte att undvika. Hur tusan skulle det gå till med all musik som finns och har funnits. MEN när det är uppenbart att det är plagiat då ser jag rött.
Det som nu hänt är att flera kompisar ringde upp mig och frågade om jag läst om en viss låt och likheten med en annan. Tänkte att det är väl bara det vanliga tjatet man hör år ut och år ut men tyvärr var det inte det.
In the club och Amazing tycker jag är dåliga låtar så jag struntar i det men den låten det handlar om nu har jag sett som allt annat än dålig. Därför blev jag grymt besviken när jag lyssnade på den låten den sägs vara ett plagiat av och insåg att det inte var ytterligare ett falskt alarm utan att allt stämde. Tyvärr visar det istället att låten det handlar om är ett praktexemplar på plagiat och låten det handlar om är tyvärr Euphoria. Låten den är ett uppenbart plagiat heter “Stole my heart – One direction”. Rytmen är exakt densamma medan de har ändrat lite grann på sången.
Känner mig faktiskt besviken just nu och tappade stor känsla för låten Euphoria. Dock inte för Loreen för det är ju inte hennes fel. För er som inte vill veta, lyssna inte på låten. För er andra, faaaan det är så uppenbart.
Har redan tröttnat på MF och bestämt mig till 85% att jag inte kollar nästa år men nu har det ändrats lite. Det är 100% att jag inte kollar nästa år. Lägger all fokus på ESC istället. Självklart finns det plagiat där också men det är på alla plan en så mycket bättre tävling.
Jag tycker inte att Euphoria är så lik “Stole my heart” och dessutom så verkar det som att den låten är gjord i slutet av 2011, eller början av 2012 och då var Euphoria förmodligen klar.
Nästa år så hoppas jag på att Sverige skickar något riktigt bra och orginellt, på SVENSKA!
Vi har inte tävlat med svenska i Eurovision sedan “Kärleken är” med Jill Johnson 1998, men svenska låtar har vunnit melodifestivalen men man översätter alltid dem tyvärr som t, ex 99, 00, 01, 04 och 06.
Respekterar som alltid allas åsikter men här är vi definitivt inte överens Felix. Jag tycker det är skrämmande likt. Varje tonhöjning, vändning i låten ja det mesta är nästan exakt detsamma. Egentligen är det som om de bara har ändrat lite här för att försöka dölja likheten.Dannys låtar struntar jag i som sagt eftersom jag personligen tycker de är så usla. Euphoria är en helt annan grej då jag gillade det mesta med den.
Däremot är vi helt överens Felix om att det hade varit kul om vi hade vågat skicka något bra på svenska. Heder åt alla de som skickar bidrag på sitt eget språk och i synnerhet de som har låtskrivare från det egna landet.
Vissa låtar har dessutom blivit direkt sämre av att översättas från svenska till engelska. Exempelvis “det gör ont – Lena PH” och “Där vindarna viskar mitt namn – Roger Pontare”.
Har också läst anklagelserna om plagiat. Sorgligt tycker jag. Jag har lyssnat och självklart finns det likheter. Euphoria skrevs 17 maj och skickades in till sista september. Stole my heart finns med på ett album som kom ut i november 2011. Vem har stulit inspiration från vem eller är det bara en slump. För mig är det i alla fall endast synth ljudet i bakgrunden som påminner om varandra men inte i så stor utsträckning att jag skulle kalla det plagiat. Låt oss säga att G:son och Boström hört One Directions låt på något sätt och fått inspiration so what säger jag. Euphoria är fortfarande lika bra för mig oavsett det här förändrar absolut inget. Vad gäller Dannys låtar är framförallt likheten mellan Amazing och Save the world desto mer påtaglig och gränsfall på plagiat. In the club och En el club har vissa likheter i refrängen men inte så pass att det skulle vara plagiat. Dåliga låtar bägge två för övrigt. Vad gäller min personliga inställning till det här så är jag inte särskilt känslig alls. En bra låt är en bra låt sen om det lånats lite eller hämtats inspiration det gör mig inget men självklart för man tycka det är för jävligt och ta avstånd från sånt här men jag tillhör inte den kategorin.
Helt enig med dig i det mesta där Kerstin. Själv är jag urless på allt tjat om plagiat varje år. Det stämmer nästan aldrig. Visst finns det alltid likheter mellan låtar men som jag sa hur tusan skulle det gå till om det inte fanns likheter med tanke på musikutbytet i världen och under alla år. 99 gånger av 100 skakar jag bara av mig såna anklagelser.
När de gäller dessa tre fall har jag dock inte lyckats skaka av mig det. Återkommer till Euphoria för lite nytt från mig där. Först till Dannys låtar: Håller med Kerstin om att de är dåliga låtar båda två. Det jag dock inte kan skaka av mig vad gäller In the club är känslan att låtskrivaren hörde En el club och tänkte “det är väl för tusan ingen som hittar en låt från Nicaragua, så den kan vi sno refrängen från.” Kan inte skaka av mig den känslan för likheten både titel och hur refrängen är så plagierad så det blir nästan löjligt. SEn är Nicaragualåten i sin helhet bättre men vilken låt i världen är inte det. Amazing är tvärtom där versen är löjligt lik i varje ton egentligen.
Ok tillbaka till Euphoria: Jag har aldrig några problem med att stå på mig i min uppfattning om det är så att jag har rätt. På samma sätt har jag aldrig några problem med att ta tillbaka och erkänna att jag hade fel om det visar sig att jag har fel. Inte minsta problem med något av det och nu hamnar jag någonstans mitt emellan.
När jag lyssnade första gången blev jag så besviken att denna lite nydanande låt skulle vara ett plagiat så det kändes inte alls bra. Nu har jag lyssnat några gånger till och känslan är inte lika jävlig längre. Det finns uppenbara likheter och det kan vara ett plagiat men det vet jag inte. Kanske har de lyssnat på den andra och byggt upp Euphoria efter den men det kan lika gärna vara en tillfällighet. Likheterna är slående men att kategoriskt slå fast att det är ett plagiat var fel av mig. Jag tar tillbaka det och ber låtskrivarna om ursäkt och hoppas att allt bara handlar om tillfälligheter 🙂
Jag är som sagt normalt inte alls känslig för sånt här om det inte är uppenbart vill säga. Man hör ju sånt varje år och jag minns särskilt en grej som jag bara skakade på huvudet åt. Det var sånt jädra tjat om att We are all the winners – Nick Borge skulle vara ett kraftigt plagiat av I can help – Billy Swan. Ärligt talat så hör jag knappt en ton som stämmer emellan dem.
Vad gäller ESC och plagiat-anklagelser så har jag lovat mig själv att inte ge mig in i sådana debatter mer. Ibland hör man låtar som gör att man automatiskt kommer att tänka på andra, existerande låtar och det är oftast mer p.g.a. personliga associationer än några gällande plagiat-regler. Själv kan jag t.ex. inte lyssna på årets isländska bidrag “Never forget” utan att komma in på Albaniens 2008-bidrag “Zemrën E Lamë Peng”, för att nämna ett exempel. Det finns dock så många andra som är plagiat-fixerade att jag tar mig friheten att helt stå över denna debatt. Om någon är skyldig så är jag helt övertygad om att de blir fällda, i väntan på det så njuter jag av alla låtar som presenteras. 😀
Jag har aldrig tänkt på att “Never Forget” var likt “Zemrën E Lamë Peng” förrut, jag gillar båda låtarna men nu när jag tänker efter så är dem väldigt lika…
Men något av den mera pinsamma plagiaten i årets melodifestival var ju ändå “The Girl” utav Charlotte Perrelli då man har tagit “Mamma Mia” slingan som intro till låten. Första gången jag hörde låten så tänkte jag bara på ABBA.