ESC 2012: Turkiet – “Love Me Back”
2012-04-24 (tisdag)Schlagerpinglan: Här följer en liten presentation av ett av bidragen som tävlar i Eurovision Song Contest 2012.
| Land: | Turkiet | landets ESC-historik |
| Bidrag: | “Love Me Back” | video – låt-presentation – text – fransk text |
| Artist: | Can Bonomo | canbonomo.com – twitter |
| Startnummer: nr 13 i semifinal 2 | ||
| Låtskrivare: Can Bonomo | ||
| Uttagning: Can Bonomo valdes ut internt av Turkiets TV-bolag TRT. Han spelade in tre olika låtar och av dem utsåg TRT “Love me back” till landets ESC-bidrag. Bidraget presenterades därefter för allmänheten i en TV-show. | ||
| Tidigare på Schlagerpinglan: “Turkiets ESC-bidrag 2012” | ||
| Presentationer av bidraget och artisten (på engelska): | ||
| esctoday.com | eurovisionary.com | eurovision.tv |
Extra: Se när Can uppträdde på “Eurovision in Concert 2012”: klipp 1, klipp 2. Se även ett intervju(?)-klipp med Can Bonomo och Maltas Kurt Calleja av eurovision.tv samt en intervju av escdaily.
Odds: Vidare till final & topp-15 av de 42
Schlagerpinglan tror: Till final
Förra året visade Turkiet att även de kan missa finalen (“Live It Up” med Yüksek Sadakat) men det lär nog inte upprepas redan i år. “Love me back” kan mycket väl tilltala delar av både juryn och folket med sin svängiga etno-stil som är traditionell fast med en speciell tvist. Att Can skrivit låten själv och därmed är som klippt och skuren för den på scen gör ju inte utgångsläget sämre.
Schlagerpinglan tycker: Till final
Det märks att Can trivs på scen och det höjer oftast ett bidrag mer än en välregisserad show. Både sångaren, texten och musiken får höga poäng från mig och jag tycker att det är en solklar finalist. Någon absolut favorit är det däremot inte, då jag tycker att här trots allt fattas något.
Läs även om: Bulgarien, Norge, Irland, Cypern, Portugal, Makedonien, Island, Rumänien, Serbien, Georgien, San Marino, Slovenien, Montenegro
Andra bloggar om: Musik, Eurovision Song Contest, Turkiet, Can Bonomo
Jag förstår ärligt talat inte vad som hänt med Turkiet och deras bidrag i ESC. Förr älskade jag deras bidrag med härliga turkiska rytmer nu har dom kört in på något alternativt rock spår de senaste åren som inte alls tilltalar mig jag upplever dom allt för svåra. De finns några bidrag i årets tävling som jag tycker är jobbiga att lyssna på de ger mig en stressande känsla, Turkiets bidrag är ett sådant. Bullrigt och ingen skön feeling alls av det här. Turkiet brukar inte missa final men dom gjorde det förra året och finns det någon rättvisa (enligt mig) så missar dom finalen även detta år. Betyg 2/5.
För många år sedan var mitt största nöje med ESC att få se det turkiska bidraget. Jag höll alltid på dem dels på grund av deras härliga folkrytmer och att de höll så benhårt på att sjunga på det egna språket. Turkiet var det stora nöjet. Tyvärr kom de inte så ofta bra placeringsmässigt men 1997 kom de med sitt härliga bidrag äntligen på pallplats. Väldigt bra låtar överhuvudtaget det året då Katarina and the waves vann.
Detta fortsatte fram till år 2003 då Turkiet chockade oss med att plötsligt sjunga på engelska. Bidraget “Everyway that I can” höll visserligen forsatt uppe den turkiska fanan men vad skulle hända nu. Låten vann och därefter släppte Turkiet på allt det de tidigare stod för. ASTRÅKIGT
Årets låt då. Visserligen ett litet steg tillbaka med något av de gamla rytmerna men något saknas. Det är inte som förr. Vad gäller språk vill jag att alla ska sjunga på sitt eget språk men kan väl acceptera översteg så länge det inte gäller Italien och Turkiet.
Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om låten. Vissa korta stunder får jag lite av det gamla ESC Turkiet tillbaka i mig medan jag andra bara sitter och gapar stort och bara funderar över vad det var som svepte fram. Den får placering 23 för mig med omdömet sådär.
Jag älskar det här! Lite frågetecken kring scenframträdandet men det här känns betydligt mer genuint och äkta än de senaste årens turkiska rocklåtar med den orientaliska doften som man brukade trycka in. Nästan bra att de missade finalen ifjol och fick inse att man måste anstränga sig vilket jag tycker de gjort iår.
Jompa: Håller iofs med om att det känns mer äkta den här gången från Turkiet. Helt enkelt så att man kan förstå att det kommer från Turkiet. Men det är ändå något som saknas för mig men det är ju bra att det tilltalar dig i alla fall.
Glömde att tacka de tre tjejerna som hakade på min tanke med att ranka 10 favvisar bland ballader. Alltid kul när någon hakar på så det inte bara blir snack om årets bidrag. Variation är aldrig fel. Tydligen är tjejer bättre på det än killar 🙂
Ja visst märks det att han trivs på scen. Att framträdandet kommer att bli bra är jag nog rätt säker på. Turkiet tar sig till final utan problem. Kanske kan man knipa en topp 10 placering, men det är inte säkert. Till den absoluta toppen fattas det något i bidraget. Men ändå…
FINAL och 3+/5
Jadu Micke, kanske är det så. Jag har lite svårt att ranka ballader men kan generellt säga att dessa ligger högt upp utan inbördes ordning:
1. Hold me now (Irland 1987)
2. Gente di mare (Italien 1987)
3. Love shine a light (GB 1997)
4. Il faut du temps (frankrike 2002)
5. Milim (Israel 2010)
6. Angel (Malta 2005)
7. Eu Cred (Rumänien 1998)
8. Hasheket Shenishar (Israel 2005)
9. Every song is a cry for love (Irland 2006)
10. A chaque Pas (Frankrike 2004)
Men det finns såååå många fler och jag har säkert glömt hur många som helst! Men dessa har gjort starka intryck på mig och därför valde jag dem! 🙂
Jag ska kolla över din ballad tio-i-topp Richard. Var ett par där jag faktiskt inte känner igen till namnet. Sen blir jag förvånad att du ser Love shine a light med Katrina and the Waves som en ballad. Det gör inte jag men det är skit samma. Om man gör som du räknar den som ballad då är den helt solklar på min balladlista 🙂
1997 var ett jädrigt bra år överhuvudtaget. Hade massor av favvisar. England som vann, Turkiet som kom trea och flera andra. Där fanna en grymt bra balkanballad men just nu minns jag inte landet.
Kul att det även fanns en kille som gav sig på balladlistan 🙂
Jag gillar båt-temat i Turkiets låt, och introt bådar gott, men sedan blir det tyvärr lite av ett platt fall åtminstone i mitt tycke. Låten känns ganska jämntjock och ointressant, och speciellt i refrängen saknar jag den där extra kryddan som kunde ha lyft bidraget rejält. Det känns nämligen som om förutsättningarna finns för att det här kunde ha blivit något riktigt bra, men som det är nu tycker jag det känns som om låten lämnade skrivarstadiet lite för tidigt. Något fattas definitivt. Artisten är däremot ett stort plus och jag tror också att han kommer att bjuda på ett bra och övertygande live-framträdande, men i min tippning blir det ändå ännu en finalmiss för Turkiet, helt enkelt för att det finns andra bidrag i semifinal 2 som tilltalar mig mer.
Betyg 3/5, INGEN FINAL.
Vad kul att du inte hört alla! Hoppas att du hittar några som du fastnar för Micke!
Jo men jag bedömmer nog love shine a light som en ballad, fast det är ju inte en traditionell precis! 🙂
Haha, ja det är ju synd om du ska vara helt ensam! 😉
Det jag gillar med UK 1997 är att man verkligen blir glad av att se på framträdandet. Det är genuin lycka för musiken och inte en massa konstlade och intryckta danssteg med en massa utmanande koreografi.
Vet du Rickard. Där satte du tummen på mitt problem med många bidrag idag. Det här att allt blir så jädra konstlat. Ber om ursäkt till Schlagerpinglan nu för jag vet hur mycket hon gillar låten jag ska prata om nu. Mitt problem är dock inte låten så därför gör jag det ändå 🙂
Låten är från MF i år och var allt det jag tycker illa om med ett MF bidrag. Pratar om Andreas Lundstedt och hans dansande dockor. Åter igen inte låten jag klagar på 🙂 Precis som du Rickard har jag svårt för det här konstlade där dansarna ålar sig i “perfekt harmoni” med sångaren. Jag har svårt att överhuvudtaget titta på det. Märker att jag vänder mig bort för att klara magsyran. Tog den låten (dansarna alltså) som exempel men det finns tyvärr en mängd andra liknande. I år var väl annars värsta exemplet Youngblood. Inte nog med att de körde den stilen, de hade dessutom inte ens talang för det.
Vad tusan hände med äkthet. Katarina and the waves från 1997 står verkligen för äkthet och sprider glädje. Jädrar va glad jag var när den vann. För mig som rockare är det där viktigt. Äkthet.
Detta får inte missförstås jag är ingen inbiten dansshow hatere. Definitivt inte. Kan ibland höja låtarna
@Micke, Det behövs ingen ursäkt, i det här fallet förstår jag dig helt. Jag älskar Alcazars koreografi i t.ex. Stay the night där den hjälper till med att hålla farten uppe i låten. Vad som hände med koreografin i “Aldrig aldrig” har jag ingen aning om. Vet bara att den inte tilltalade mig alls. Lyssnar gärna på låten men undviker att se framträdandet. :/