Melodifestivalen 2019: Tidigare MF-tvåor som försöker igen

20 kommentarer till “Melodifestivalen 2019: Tidigare MF-tvåor som försöker igen”

1. Adri 2018-12-02 kl. 21:59
   

   Jag är så fruktansvärt trött på Andreas Johnson i tävlingen. Vet inte vad det gör, men honom + Jessica Andersson + Linda Bengtzing har tröttat ut mig så. Magkänslan säger att Linda Bengtzing gjort sitt. Jessica lär väl komma tillbaka. Andreas förstod inte hinten med sin sistaplats 2015 tydligen, så nu är han tillbaks.

   Han är inte ens dålig… jo, en gång… men han verkar verkligen bry sig mindre och mindre för varje gång han deltar.

   2006 – Helt ok låt.
   2007 – Helt ok låt.
   2008 – Njaee… intetsägande.
   2010 – Den enda riktigt bra låten han varit med med.
   2012 – Usel. Jag avskyr verkligen denna. Fet nolla.
   2015 – Ok låt, men för att citera Lisa Ajax från 2017 lite så är det tydligt att Andreas “does not give a fuck” om denna låt. Det var tydligt under framträdandet.

2. Schlagerpinglan 2018-12-02 kl. 22:16
   

   @Adri, Det är intressant hur allt förändras med tiden. Om någon i början av 2000-talet skulle påstå att jag skulle “försvara” Andreas Johnson (det är ju inget försvarstal i sig utan en argumentation vad gäller olika smaker) i en musikblogg så hade jag bara skrattat. Hans “Glorious” var inget jag uppskattade alls, varken vad gäller låt, stil eller sångröst… men hans MF-bidrag har på något sätt berört mig (alla förutom Carola-bidraget som inte fungerade alls för mig).

   På något sätt så gillar jag kombinationen av hans röst, texter och de trevliga melodislingorna i hans 2006-, 2007-, 2010-, 2012- och 2015-bidrag. För min egen skull så hoppas jag ju på något i samma stil, men då jag gärna ser att Andreas (i vad som skulle kunna bli hans sista? deltagande) får en bra placering så är det kanske bättre att han chockar samtliga med något oväntat. Risken är ju att det är fler än du Adri som tröttnat på hans bidrag (resultaten kan ju ge en hint om det) och då är det ju dumt att stampa i samma fotspår… även om jag personligen förmodligen hade gillat det. 😛

3. Micke 2018-12-02 kl. 22:54
   

   Har haft lite tid över idag så jag har läst igenom lite av det du lagt ut här Pinglan. Fanns ju lite mer intressant ute nu än förskoletävlingarna i Spanien, Israel, Malta och vad det nu var för något. Har lyssnat igenom Lettland och Estland några gånger. I stort känns Estlands startfält starkare än Lettlands.

   I Lettland har jag hittat två bidrag som höjer sig över övriga

   “Tautasdziesma“, Dziļi Violets feat. Kozmens
   “Būšu tepat“, Līga Rīdere

   I Estland har jag hittat tre som höjer sig över övriga och dessa tre är dessutom bättre än de två jag nämnde från Lettland.

   “Soovide puu“, Sandra Nurmsalu
   “Pretty Little Liar“, Uku Suviste
   “Kui isegi kaotan“, Grete Paia

   Men än bättre är en del av bidragen från Italien. Föga överraskande. När det gäller Sverige har jag bara en förhoppning och det är att inte för tredje året i rad ranka Sverige som absolut sämst. Kul att Andreas Jonsson är tillbaka även om småtjejerna med mobilerna inte lär rösta på honom.

   Fakta för mig om honom är att han är väldigt ojämn men att han i sina toppar är mil över alla andra.

   Sandra Nurmsalu från Estland är något så sällsynt som en artist både jag och Adri gillar 🙂 2009 var hon och hennes gäng helt enkelt bäst i Estland. 2014 var hon överlägsen men myglades bort. Även i år tycker jag hon är bäst

4. Adri 2018-12-02 kl. 23:05
   

   Micke: Du har rätt om Sandra Nurmsalu, men oj vad jag är besviken på hennes låt nu. Detta är ju inte “Kui tuuled pörduvad 2.0” så att säga. Hon är chockerande nog faktiskt inte bäst i Estland, nånstans runt min femteplats i Estlands uttagning. Ingen riktig vinnare än. Vill återkomma med det 🙂

   I Lettland står jag dock för att “That night”, “Fire” (med gruppen, inte den manliga solisten) och “Grow down” är the ones to beat.

5. Micke 2018-12-02 kl. 23:12
   

   @Adri, Sandra Nurmsalus bidrag 2019 är en växare. Det har jag redan märkt

6. Adri 2018-12-02 kl. 23:51
   

   Men av uttagningarna som gåtts igenom här.

   LETTLAND: “That night” är den som värmer mig mest. Sen “Grow down” trots usel text och “Fire” med… Double Faced Eels tror jag de heter.

   ESTLAND: Låtarna behöver mer lyssningar, men jag tror nog Grete Paia är min favorit. I nuläget i alla fall. Men väldigt öppen för förändringar.

   ITALIEN: Inte ens sett att de släppts.

   SVERIGE: Oerhört svårt att veta på endast artisters namn, men Andreas är nog en av de jag har lägst förhoppningar på. Som sagt, det minsta man kan förvänta sig är iaf att artisten bryr sig. Bryr sig inte artisten så kan ingen anna bry sig. Och Andreas har såååå lite bry. Jag ska naturligtvis ge honom en chans, men min utgångspunkt är taggarna utåt.

   Vilka har jag högst förhoppningar på då? Jag vet inte, det är väldigt roligt för en gångs skull att inget namn sticker ut. Alla är mer eller mindre jämlika här i början 🙂

   Kolla bara mina senaste vinnare:
   2014 – Ace Wilder
   2015 – Mariette
   2016 – Ace Wilder
   2017 – Mariette
   2018 – Mariette

   Ingen av dessa deltar 2019, så för första gången sen 2013 kommer min vinnare inte heta Ace eller Mariette i alla fall 🙂

7. Micke 2018-12-03 kl. 0:06
   

   @Adri, det var min kära regering som fick mig att titta in här igen. Det handlade just om det italienska. Nu handlar det ju bara om en tävling där två bidrag får plats i San Remo festivalen om jag fattat det rätt men hon hade fått 3-4 låtar där hon verkligen gillade och ville jag skulle lyssna på. Sen fick jag syn på lite annat här också. Just nu minns jag inte vilka låtar regeringen pratade om. Jo en eftersom den ligger kvar här ser jag 🙂 Tror dock inte det är din grej men här är den

   https://www.youtube.com/watch?v=n9GOgALJSg0

8. Adri 2018-12-03 kl. 7:33
   

   Micke: Du hade rätt. Det var inget för mig. Den var väldigt… italiensk. Jag brukar säga att Italien är ett av de mer förutsägbara länderna. Inte på så sätt att allt nödvändigtvis låter likadant, men när man lyssnar på 40+ låtarna kan man ALLTID peka ut Italien utan facit.

   Och detta låter väldigt italienskt. Jag fick bilder i huvudet av att det är en låt som spelas på en bar i Italien med så jäkla mycket cigarrettrök att man inte ens ser stolen man sitter på. Och dricker en tvivelaktig drink. I den situationen kan jag höra låten du länkade i bakgrunden.

   Är det en smickrande mental bild? Nej inte direkt. Men som sagt, den har väldigt italiensk aura. Men nog inget för mig. Det italienska kan komma fram med andra medel.

   Sammanfattning? Helt ok låt. Alltid kul med musik som näst intill kan förflytta en. Men jag hoppas inte detta blir vad Italien i slutändan kommer med 🙂

9. Micke 2018-12-03 kl. 7:41
   

   @Pinglan, vill be om ursäkt för mitt lågvattenmärke till uppförande igår kväll på din blogg. Tveka inte att säga till mig om det upprepas.

   Jag tycker verkligen extremt illa om “tävlingar” som X-faktor, Idol, The next star, Talang och allt liknande. Står för var enda ord jag sagt om detta. Grejen är bara att sånt känner man för sig själv och förmedlar bara med folk man vet har samma inställning. Förskoletävlingar kallade jag det. Ja visst men vad ska man då kalla det jag skrev igår kväll då? Det är och var på exakt samma låga nivå. Bedrövligt Micke. Beklagar min härdsmälta i uppförande.

   Blev/blir verkligen orolig när jag ser dessa tävlingar breda ut sig i ESC. Älskar ESC och när jag såg att minst 4 länder idkar detta år 2019 totaldök mitt intresse. Har kikat in här då och då men intresset har snarare minskat än ökat. Nu dök några länder med vanliga tävlingar upp och jag kände intresset bubblade upp åtminstone lite igen 🙂

   All heder till de länder som kör den vanliga vägen

   Men som sagt Pinglan och övriga. Tveka inte att säga till mig om jag gör om samma lågvattenmärke

10. Micke 2018-12-03 kl. 7:50
    

    @Adri, tur inte min regering hörde det du sa nu 🙂 Hon älskar den låten. För mig är det en medellåt från Italien men det betyder ju att det är en ganska bra låt då Italien är numero uno för mig. Det är det enda land som aldrig någonsin i ESC-historien representerats av något dåligt bidrag. I alla fall inte vad jag minns just nu. Allt har inte varit bra men inget har varit dåligt.

    Det finns många förluster i ESC-historien precis som vinster men den största förlusten någonsin hände efter 1997 och den största vinsten år 2011. Pratar inte om vinnare i ESC utan något helt annat. Helt säker på att ni här förstår vad jag menar 🙂

11. Adri 2018-12-03 kl. 8:50
    

    Micke: Italien 1979 var faktiskt ganska kass får jag säga. Och 1987 (lägg ner högafflarna allihopa, jag får faktiskt säga så…). Och personligen ogillar jag deras vinnare från 1990.

    But that’s just me.

    Jag lyssnade dock igenom några låtar som deltog i ”San Remo Giovani” 2019 och det fanns väl guldmoment, men ingenting som direkt skrek ESC 🙂

    Sen på tal om din andra kommentar. Detta är inte min blogg. Jag är inte högsta hönset här. Men jag tror faktiskt ingen direkt höjde på ögonbrynen pga din formulering 🙂 Som nån som bevakar dessa program… eller well svenska ”Idol”… så kan jag säga att det sägs betyyyydligt värre saker om programmet varje vecka i Aftonbladets livechatt t.ex. Där kan man undra vilka självhatande själar det är som uppenbarligen hatar programmet men ändå återkommer för att sprida dynga vecka efter vecka. Så din formulering ”förskoletävling” var inte så uppseendeväckande 🙂 Inte för mig iaf. Som sagt, I’m not the boss.

12. Schlagerpinglan 2018-12-03 kl. 9:37
    

    @Micke, Jag får nog hålla med Adri där, att det egentligen inte var mycket att orda om utan snarare ett utryck för en åsikt (som dessutom inte kan anses vara speciell ovanlig) och knappast något personligt angrepp som någon kan ta illa vid sig åt.

    Jag har själv aldrig lockats av talangshowerna och ser därför mitt engagemang i dem nu som en ny upplevelse, speciellt X Factor-formatet. Tyvärr har många av mina fördomar besannats men det dyker hela tiden upp ljusglimtar (speciellt i Malta-uttagningen) så ibland lönar det sig att gå utanför sin komfortzon. 🙂

    Vad gäller tävlingsbidragen i Sanremo Giovani så har jag för mig att jag som hastigast läst att vinnarna (som får tävla i Sanremofestivalen) får tävla med andra bidrag i den stora tävlingen. Någon som vet om detta stämmer eller ej?

13. Micke 2018-12-03 kl. 9:46
    

    @Adri, visst många uppträder så men det betyder ju inte även jag måste göra det. Att uppträda helt utan värdighet ger inte andra rätten att sänka sig till samma nivå. Jag är definitivt inte ofelbar men när jag märker att jag går över gränsen då vill jag rätta till det. Kalla mig knäpp or whatever men sån är jag 🙂

    Angående de tre italienska du nämner. Jag älskar 1987. Den rankar jag högt överhuvudtaget. 1990 är ett av få bidrag genom tiderna som var en värdig vinnare. 1979 är från dag till dag. Ljudet live var ju rent för jävligt rent ut sagt så nån rättvisa fick den inte där.

    Kan ju bara kolla Italien sen återkomsten 2011. Alla de åtta åren har de en pallplats för mig förutom 2011. Inget fel på bidraget men inte riktigt min grej. Det var iofs genomgående det året. 2011 var ett svagt ESC-år.

    Bästa Italienska bidrag:

    50-tal

    1958 “Nel blu dipinto di blu”, Domenico Modugno
    ————————————————————–
    60-tal

    1969 “Due grosse lacrime bianche”, Iva Zanicchi
    ————————————————————–
    70-tal

    1974 “Si”, Gigliola Cinquetti
    ————————————————————–
    80-tal

    1984 “I treni di Tozeur”, Alice & Franco Battiato
    ————————————————————–
    90-tal

    1992 “Rapsodia”, Mia Martini
    ————————————————————–
    10-tal

    2015 “Grande amore”, Il Volo

14. Micke 2018-12-03 kl. 9:57
    

    @Pinglan ok thanks 🙂

    Jag brukar klara mig ganska bra från att överreagera men som sagt jag är definitivt inte ofelbar 🙂 När jag såg ESC invaderas av alla dessa “Talangtävlingar” fick jag magsyra rent ut sagt och för en kort stund kände jag att jag och ESC var på väg åt samma håll som jag och MF.

    Jag klarar inte ens att ha på TV i bakgrunden när såna tävlingar pågår. Jag har extremt svårt för allt som inte är äkta. Fejkade grejer typ Så ska det låta och Parlamentet är andra exempel. Jag är en livsnjutare men jag vill ha äkta människor och företeelser omkring mig.

    Jag ska lämna er som följer Malta, Israel, Spanien, Cypern mm i fred. Gillar ni sånt är det er sak. Det ska jag skita fullständigt i 🙂

15. Schlagerpinglan 2018-12-03 kl. 10:05
    

    @Micke, Men det är just det som är det roliga, att trots att det finns mycket av “samma vara” i dessa talangshower så visar det sig att det då och då dyker upp personer som har något extra. Att de valt just en talangshow för att nå ut kan visserligen vara en risk då de riskerar att få en stämpel som är svår att sudda ut samt att det finns många som försöker förändra dem… men så är det ju överallt i musikvärlden. Med lite tur får en av de fyra talangshowerna fram just en sådan speciell artist inför ESC. Eller kanske inte, för jag föredrar ju att de uppmuntrar traditionella uttagningar. 😛

16. Adri 2018-12-03 kl. 10:23
    

    Micke: Personligen ser jag Italien som en stark ESC-nation, men inte alls i samma grad som du eller de flesta andra här på bloggen. De har väldigt sällan varit min vinnare, men ganska ofta topp 10.

    Mina favoriter:

    1950-talet: ”Volare”
    – En klassiker. En låt som genast dyker upp vid nämnandet av Italien i tävlingen.

    1960-talet: ”Non ho l’eta”
    – Italiens sämsta decennium i tävlingen men detta var en bra vinnare. Jag avskydde dock denna när jag var liten. Där ser man, allting suger fakiskt inte med att växa upp… ibland lär man sig se saker på nya sätt.

    1970-talet: ”Si”
    – Gigliola’s myyyyyycket bättre låt. Detta känns som en låt som skulle spelas vid timmes-markeringen i en romantisk dramafilm när protagonisterna är på varsin sida och bölar loss, innan filmens slut där alla blir lyckliga.

    1980-talet: ”I treni di Tozeur”
    – Ibland upptäcker man lååångt senare att en låt man känt till var en ESC-låt. Så är det i detta fall. När jag som yngre kille surfed the web och kollade runt på gamla tv-program såg jag nåt fullkomligt uselt och över-cheesy 80-talsprogram som hade denna låten som vinjett. Det programmet – Friska Fredag, eller nåt sånt – var horribelt och inget jag kan tänka mig att någon saknar. Men vinjettslingan stannade med mig, och fatta chocken när jag år senare såg att det var en ESC-låt. En bra sådan. Alltid en speciell känsla att inse vilka grymma låtar som faktiskt varit med 🙂

    1990-talet: ”Fiumi di Parole”
    – Men ”Rapsodia” var också riktigt riktigt bra. Mias raspiga röst är det inte många som kan härma. Men ”Fiumi di Parole” är nog strået vassare. Den är både medryckande men har tyngd och en fantastisk sångröst.

    2010-talet: ”No degree of separation”
    – Min silverplats 2016. Det är en grym låt och jag älskar Francescas ganska… ”barnsliga” stil. Alltså inte barnslig som typ… Amy Diamond, men väldigt oskyldig utstrålning och ganska skör röst. Väldigt din. Francesca är fruktansvärt fin 🙂

    —————

    Sen speaking of din kommentar. Det är bra att man kan se sina egna fel i alla fall, men som sagt: jag tror du var den enda som reagerade 🙂 Men kul att se ödmjukhet 🙂

    Dock liten rättelse: Cypern har ingen talangshow som uttagning. Du kanske tänkte på Georgien? 🙂

17. Micke 2018-12-03 kl. 11:02
    

    @Adri, se där 🙂 Vi är inte alltid på “kollisionskurs” när det gäller ESC 🙂

    Av de sex årtionden Italien deltagit har vi samma favvis i tre av dessa. 50, 70 och 80-tal. När det gäller de tre övriga är din favvis på 60-talet bidraget som kämpade om förstaplatsen med mitt val på min lista. Ser också att din tvåa är min etta på 90-talet. Jag gillar även din favvis på 10-talet men det var innan de sabbade den med engelska. Nog ett av de bidrag som förlorat mest på att “förengligask”. Refrängen tappar något enormt och ett upprepande införs som inte ens finns där i det italienska bidraget från början.

    Det du skriver om deras bidrag 1984. Så har jag upplevt det många gånger. Jag är ju född i en musiknördig släkt så jag tar ofta till mig musik från innan jag ens var född. Som exempel kan jag ta mina två största favvisar överhuvudtaget inom musik. När de slog igenom var jag inte ens påtänkt 🙂 Jag bryr mig inte så mycket om trender och när musik är ifrån. Jag gillar det jag gillar 🙂 Om jag ska ranka årtionden inom musik så blir det nog 90-talet, 70-talet, 00-talet, 60-talet, 10-talet och 80-talet. Men jag gillar även musik längre tillbaka, inte minst 50-talet

18. Micke 2018-12-03 kl. 11:03
    

    Yepp silly me Georgien var det 🙂

19. Tompa 2018-12-04 kl. 0:17
    

    Hejar på Nano! Ser dock att alla låtskrivarna inte står med,enligt SVT så har Nano varit med och skrivit hans bidrag

20. Schlagerpinglan 2018-12-04 kl. 8:21
    

    @Tompa, Tackar för infon. Låtskrivarna har jag hämtat direkt från SVT:s ursprungliga uppgifter men de brukar uppdateras lite då och då, vilket de tydligen redan gjort. Dags att gå igenom listorna redan nu.

    Uppdaterat: Jag får tacka ytterligare en gång, det var tydligen ett stort antal justeringar som gjorts sedan presentationsdagen. Nu är även mina listor uppdaterade (tills nästa justering). 😀

1. Lämna en kommentar