Island: “Ég á Líf”, Eyþór Ingi Gunnlaugsson
2013-05-08 (onsdag)Schlagerpinglan: Här följer en liten presentation (inklusive länkar till bidraget, låttexten, en intervju och relevanta infosidor) av ett av bidragen som tävlar i Eurovision Song Contest 2013. Genomgången avslutas med aktuell placering på oddslistan samt vad jag själv tycker och tror om bidraget. Se samlingssidan för övriga länders presentationssidor.
| Land: | Island | landets ESC-historik |
| Bidrag: | “Ég á Líf” | video – NF-framträdande – låttext |
| Artist: | Eyþór Ingi Gunnlaugsson | myspace – facebook – wikipedia |
| Startnummer: nr 8 i semifinal 2 |
| Låtskrivare: Örlygur Smári, Pétur Örn Gudmundsson |
| Uttagning: TV-bolaget RÚV valde ut sitt ESC-bidrag genom “Söngvakeppnin” som bestod utav totalt 12 bidrag, två semifinaler samt en final med sju tävlande bidrag där juryn och tittarna först hjälptes åt att välja ut två superfinalister. Tittarna fick sedan själva utse vinnaren. |
| Tidigare på Schlagerpinglan: “Islands ESC-bidrag 2013” |
| Presentationer av bidraget och artisten (på engelska): | ||
| esctoday.com | eurovisionary.com | eurovision.tv |
Extra: Se ett intressant klipp om hur “Ég á Líf”-videon gjordes och en lite otydlig intervju med Eyþór av escXtra. Se även Eyþór & Hulda Björg Garðarsdóttirs Freddie Mercury-hyllning “Barcelona“.
Odds: Ej vidare till final & botten-fem av de 39
Schlagerpinglan tror: Inte till final
Ballader på konstiga små språk är inte lätta att försöka förmedla till den stora Eurovision-publiken och trots att Eyþór har en förmåga att trollbinda (i alla fall delar av) sin publik så är jag likväl inte övertygad om att det räcker. Det finns en risk att många TV-tittare redan efter några toner slutar lyssna (eller lyssnar lite halvhjärtat) och därmed aldrig ger den en ärlig chans. Så tyvärr, jag tror inte på någon final för Island i år.
Schlagerpinglan tycker: Till final
Här har vi en av mina absoluta favoriter i år. Låten i sig är oerhört vacker men när man ser Eyþór framföra den så höjs den till en helt annan nivå. Jag förstår inte så många av orden han sjunger men jag berörs likväl mycket av det och vill inte att de tre minuterna ska ta slut. Jag hoppas verkligen att jag har fel i antagandet att tittarna inte uppskattar “Ég á Líf”, för detta är en självklar finalist enligt mig.
Andra bloggar om: Musik, Eurovision Song Contest, Island, Eyþór Ingi Gunnlaugsson
För mig är Islands bidrag årets mysterium, inte själva låten utan att den inte är större favorit än den tycks vara åtminstone så här innan själva tävlingen börjat. Den borde vara en favorit till segern enligt mig. Det är länge sen en sån här fantastisk ballad deltog i ESC och det vore så himla synd om det skulle ta slut för Island redan i semin. Jag är totalt såld på både låt och artist och förstår inte kritiken att det här skulle vara tråkigt som en del anser. Låten håller i tre minuter och Gunnlaugsson sjunger med sån inlevelse och förmedlar allt på ett högst trovärdigt sätt att helheten blir enastående vackert. Juryn är jag övertygad om kommer ge det här höga poäng och jag kan inte annat än att tro att folket hemma framför teven kommer att känna samma som jag inför Islands bidrag och Gunnlaugsson åtminstone hoppas jag innerligt det. Final. Betyg 5/5.
Min trettioåtta i år. Såå zzzzz….
All respekt för din åsikt Adri men här på Schlagerpinglans blogg är jag ganska övertygad om att du blir nedröstad för av det jag läst verkar alla älska låten här inklusive undertecknad 🙂 En av mina fem absoluta favvisar i år. En helt underbar ballad framförd av en man som vet hur man tar tag i låt, scen och publik.
En kompis till mig tror att jag gillar låten bara för att den på sätt och vis skildrar en stor förändring i mitt liv och att jag såg ut precis som Eyþór under just den tiden. Men oj vad kompisen har fel. Redan från första gången jag hörde låten utan att ha sett vare sig Eyþór eller hans video föll jag totalt för låten. Det finns många starka ballader i år men detta är tillsammans med Nederländerna och Italien de i mina ögon överlägset starkaste. När jag sedan då såg finalen och såg hur snubben bara ägde förstod jag än mer vilken grymt bra låt detta är. Så min kompis har helt fel även om han har rätt så sett att den växte än mer efter jag såg samband med något i mitt eget liv. Jag hoppade t.o.m av en båt precis så som Eyþór men till skillnad från honom simmade jag i land 🙂
Kerstin: Jag håller med dig om att det är märkligt att folk inte kan ta till sig den här men det är väl nackdelen med ESC. Folk som röstar är uptempofans så ballader hamnar i skymundan. Inte till 100% som i MF men ska en ballad slå i ESC måste den besitta något som även tilltalar uptempfolk och det gör tyvärr inte Islands bidrag är jag rädd för.
Men jag tycker vi skiter i det och bara är jävligt glada över att den överhuvudtaget är med och hade ESC varit bara vi här på den här bloggen så är jag övertygad om att Eyþór hade stått där med segern på lördag. Skit i dem, vi vet bättre 🙂 Vi vet att detta är ett grymt bra bidrag som framförs av en man som vet att höja en låt med sin närvaro till skillnad från många andra i startfältet.
Heja Island och tack för att ni inte förstör detta genom att översätta till engelska. Hemska tanke: “I got life, I got life”. Snacka om att döda en låt.
Kerstin: Nu höll jag på att glömma igen 🙂 Tror på final men tyvärr inte mycket mer.
Jag tycker att Islands bidrag är bra, kanske inte lysande men bra! Det allra mest positiva tycker jag är att han just framför sin låt på sitt modersmål. Isländska är väldigt vackert. Men jag är benägen att hålla med om att det finns en chans att den här inte går till final av den enda anledningen att just språket är för ovanligt.
Är det egentligen någon utöver det isländska folket som förstår språket? Danskar? Tror inte det.
Men att sjunga på modersmålet är just av den anledning som jag fortfarande tittar. Amerikansk mainstream pop hör man varje dag på radion. Därför tycker jag att det är extra kul med bidrag som Island, Makedonien, Bulgarien et.c. som verkligen sticker ut.
Jag kan inte säga så mycket om Island nu eftersom jag håller med Micke om exakt allt som han skrev.
Allt jag kan säga är att jag älskar “Eg à lif”! Det är för mig årets mest känslosamma och i särklass bästa ballad och jag kommer verkligen bli ledsen ifall detta inte går till final. Hoppet är dock det sista som överger mig så därför säger jag att vi får höra det isländska språket på scen även på lördagskvällen!
Jag tycker bäst om Italien i år men inget skulle göra mig gladare än om Island stod som segrare. Helt fantastisk fin ballad men tyvärr tror jag inte alls på den seger jag hoppas på. Final däremot borde den klara annars börjar jag undra över Europas smak. Låten är bra i sig och den blir än bättre när den sjungs av en man med sådan utstrålning.
Såg precis klippet från repet med Island. JAG RYSER!!! Sjung skjortan av motståndarna Gunnlaugsson!!!!!!!!
Definitivt final! Svaga semi 2 bjuder här på ett bidrag av högsta klass! Någon som sjunger och förmedlar en äkta känsla! Inga problem att gå vidare! Kan bli svårare i finalen! Men att Island missar vore en stor skräll! En kille som inte ser ut som någon perfekt övermänniska utan bara går upp ensam på scen och river av en naken ballad med en sån känsla! Det är vad esc handlar om i grunden! Unnar Island en bra placering! 🙂
Låter tjatigt men som Kristina säger så tycker även jag bäst om Italien i år men Island får JÄTTEGÄRNA vinna sin första seger! 😀 Men tyvärr kommer escproffset Micke och talar om den bistra sanning som faktiskt gäller. Uptempolåtar som Finland eller Tyskland har ofta en (o)förtjänt förmåga at locka folks röster. Därför kanske inte heller Italien vinner trots alla grannar, trots en fin melodi, trots en fin röst, trots historiskt att de ofta får höga jurypoäng.. Italien borde nästan vinna tycker jag nu och lite kanske tror det, men uptempo verkar älskas mer och mer i dessa dagar, vi får se..
Josef: Det är en jädra tur att jag har humor 🙂
För mig är detta inte bara årets personliga favorit utan även, tillsammans med bl.a. Euphoria, ett av tidernas bästa ESC-bidrag. Eller i alla fall det bidrag som har berört mig starkast. Rent objektivt tycker jag kanske att Euphoria är snäppet bättre, men när det kommer till det bidrag som jag personligen känner allra mest för vinner nog Eg A Lif alla kategorier så här långt. Det beror nog delvis på att jag känner att låten speglar en stor förändring/livsprocess som jag är mitt inne i just nu, och det är förmodligen också därför som jag tagit den till mig så starkt och lyssnar på den dagligen i meditations-/inspirationssyfte. I det avseendet känner jag faktiskt också att låten för mig är mycket större än tävlingen, och att det i grund och botten inte spelar någon roll om den så skulle komma sist för det kommer ändå aldrig att ändra på den betydelse den har fått för mig.
Hur som helst, jag antar att ni inte bara vill höra reflektioner kring min personliga historia utan även en lite mer objektiv ESC-analys. 🙂 För att göra en sådan tänker jag främst på den allra första gången jag hörde/såg bidraget, helt nollställd och neutral. Redan (eller egentligen kanske mest) där och då tänkte jag att detta kan vara årets ESC-vinnare, trots att låten då inte ens vunnit den isländska uttagningen. I det skedet tänkte jag inte heller desto mer på vad bidraget handlade om, men både låt, artist och framträdande och framför allt den magiska kombinationen av alla dessa tre gick rakt in i hjärtat på mig och gav mig vibbar som sa att det här är ett bidrag som verkligen har “DET”. Det var först senare som jag började reflektera mer kring bidraget och få en personlig koppling till det. Trots att jag inte generellt är emot engelska översättningar håller jag till 100% också med Micke om att en sådan med största säkerhet hade dödat den här låten. Det finns nog inget annat ESC-bidrag som jag är lika glad och tacksam över att det INTE har översatts till engelska. I synnerhet som åtminstone jag när jag började lyssna närmare på låten fick en känsla av att jag föstod precis vad den handlade om trots att jag förstår ytterst få ord isländska. Denna känsla bekräftades också när jag i ett ännu senare läste den engelska översättningen och insåg att de orden lika gärna kunde varit min egen tolkning av låten. Dessutom tror jag inte att språket spelar en så avgörande roll, för inte var det ju heller så många som förstod vad t.ex. Molitva handlade om när den vann. Har ett bidrag den där speciella magin så spelar det inte så stor roll att folk inte förstår texten ordagrant, och den magin tycker jag personligen att Eg A Lif har.
Så, vad tror jag då om Islands chanser i år? Uppriktigt sagt vet jag inte faktiskt varken ut eller in, för precis som Kerstin ser jag det som ett stort mysterium att denna låt inte är mer tippad än vad den är. Botten-5 av de 39 låter i min värld helt obegripligt, men jag har skyllt det på av jag av personliga skäl ser/upplever sådant i låten som andra inte gör. Men sedan har jag ju ändå också mitt första objektiva intryck av den, samt det faktum att den verkar vara så omtyckt t.ex. här på bloggen. Väldigt förvirrande… Men någonstans vill jag ändå tro så mycket på ESC att jag vågar säga att det blir final. Allt annat vore en stor besvikelse, kanske inte så mycket för mig själv för konstigt nog känner jag som jag redan skrev att resultatet i det här fallet spelar en underordnad roll. Men helt objektivt med tanke på tävlingen tycker jag att det vore en skandal om Island missade finalen i år. Och eftersom hoppet ska vara det sista som överger en och det trots allt sägs att man ska lita på första intrycket och magkänslan säger jag att detta, både allmänt i år (så länge den är med i tävlingen) och personligt är min vinnare.
Betyg: 5+/5
Daniela: Jätteroligt att läsa det du skriver om att låten speglar en stor livsförändring i ditt liv för det är precis samma sak för mig. Dvs roligt om det är en positiv förändring som det var för mig. Hade varit jätteintressant att höra lite mer om vad det handlar om för jag är av naturen en intresserad snubbe som bryr mig om vad som händer mina medmänniskor och hur de mår. Tyvärr är ju inte detta rätt ställe för sånt så jag nöjer mig med att säga att jag hoppas det är något positivt som händer i ditt liv och önskar dig lycka till med den förändringen i så fall 🙂
Men vet du det måste ju vara något alldeles speciellt med den här låten då om den påverkar både dig och mig på det här sätt och vem vet kanske ännu fler känner likadant. Det intressanta i det hela är ju att både du och jag hade redan tagit till oss låten innan vi fick in det här med våra egna livserfarenheter i låten så det är ju låten i sig som är stark och inte bara det andra. No doubt about that.
Jag tror faktiskt inte att du behöver oroa dig för något säger mig att vi även på lördagen får se den här snubben gå upp på scen och sjunga om att han har ett liv 🙂 Tyvärr tror jag inte det räcker så långt men det är väl skit samma. Du gillar ju låten och vet vad den innebär för dig. Det är väl ändå viktigast och om inte andra ser det du ser så är det väl deras förlust 🙂 Heja Island
Micke och Daniela, tror jag nämnde någonstans här på bloggen för ett tag sedan att Islands bidrag drar fram starka personliga minnen hos mig så det är uppenbart att det är något speciellt med den låten och den artisten när den kan dra fram så starka känslor hos oss. Micke, jag har en tendens att ibland bjuda lite för mycket på mig själv och personliga erfarenheter här på bloggen som t.ex det här med Greklands bidrag och då kände jag att det blev lite misstolkat och jag ångrade nästan att jag tagit upp mina personliga känslor vilket gjorde att jag numera är lite mer försiktig bara för att undvika missförstånd. Men även jag är extremt nyfiken på dina och Danielas livsförändringar. Men med risk för att åter igen vara för personlig här på bloggen så kan jag väl ändå bjuda på min livsförändring eller snarare livsförändringar som Islands bidrag tar fram hos mig. För ungefär tio år sedan insjuknade min mamma i hjärntumör, efter smärtsam operation och behandling klarade hon sig och friskförklarades. Några år senare föll min pappa ihop på gatan i en hjärtinfarkt och avled. Ytterligare bara några år senare blev jag själv svårt sjuk. Alla dessa tragedier inom loppet av sex år. Många säger att man blir starkare och växer som människa av sånt här men det gör man inte, man blir mindre och skörare, alla som man älskar blir man enormt rädd om. Men man mjuknar som människa och inser att livet är oerhört skört och inget att ta för givet. Nu låter det här jättedeppigt med det som hände mig och hur kan jag då älska Islands bidrag om det är de här upplevelserna den drar fram. Det är för att hur konstigt den än låter så känner jag att jag lever mycket mer nu än innan allt dessa händelser. Jag försöker ta vara på varje dag och uppskatta det lilla i vardagen, ett vänligt ord, ett leende och att min mamma finns kvar hos mig. Så när jag hör han sjunga Eg a Lif så känner jag sån styrka och jag känner, Jag har ett liv.
Kerstin: Det är aldrig fel att ta upp känslor och personliga erfarenheter så länge som man vet var och hos vem man gör det. Tack för att du delade med dig av ditt. Problemet med såna här ställen är att man inte vet vilka som läser. Schlagerpinglans blogg är fantastisk och verkar helt befriad från sjuka hjärnor som kan göra precis vad som helst utan att bry sig om andra. Tro mig jag vet, jag har varit på bloggar och om du inte har varit det så kan jag bara säga att precis vad som helst kan hända där. Du skulle inte ens tro mig om jag berättade.
Hoppas du inte tar detta fel nu Kerstin men jag har förstått att det är något som plågar ditt inre. Har pratat ett bra tag med dig på den här bloggen nu och kan säga utan att ens blinka att jag har trivts jättebra med dig. Du verkar vara en jättego tjej. Men nångång emellanåt har det kommit småsaker som fått mig att förstå att du har någon tagg inne i dig som inte vill helt och hållet lämna dig ifred. Nu vet jag vad det är och och all kredit i världen till dig för din kamp Kerstin. Din personliga erfarenhet som gör att du tar till dig den isländska låten är starkare än den jag har. Ja Kerstin du har ett liv och vad du än gör ta vara på det. Det är bara du som kan göra det till ett bra liv. Bara du som har den makten. Kram på dig.
Jag hade inte tänkt berätta min grej men eftersom du gjorde det så får jag väl ta en hint av det i alla fall då för att inte vara otrevlig. Man kan säga så här: Den gamla Micke var en snubbe som älskade livet och att uppfylla sina egna behov och önskningar. Det var det viktiga. Den nya Micke är en person som istället bryr sig mer om hur medmänniskor har det och mår.
Det lustiga är att precis det som Eyþór gör i låten när han hoppar i vattnet från båten, precis detsamma gjorde jag. Inte nog med det för jag var på Island när det hände. Jag hade dejtat en tjej där under en tid och skulle sen dra där ifrån. Väl på båten märkte jag att saker och ting inte var som de brukade i skallen. Jag var van vid att “dejta” och sen dra men det var inte så nu. Huvudet höll på att explodera på mig och jag fattade att Micke hade kärat ned sig, något jag aldrig ens tänkt på tidigare. Ordet menar jag. Kanske låter jättelöjligt men det är inte mindre sant för det men jag hoppade av båten och när jag låg där i vattnet kände jag precis som Eyþór när jag låg där. JAG HAR LIV. Kunde knappt tro mina ögon när jag såg detta i videon. Efter detta förändrades jag fullständigt och började sätta andra före mig själv istället. Sen den dan har jag verkligen känt JAG HAR LIV 🙂 Jag har ett grymt bra liv och jag tar vara på det varje dag.
Kerstin vi tar Island till final och skulle den trots allt missa så kommer den lik förbannat alltid att vara i vår personliga final 🙂
Micke, ja man kan lugnt säga att våra erfarenheter som Eg a Lif drar fram är väldigt olika men gemensamt är att de format oss till dom vi är idag. Självklart påverkar sådana händelser som jag upplevt mig som människa och gjort mig till den jag är idag på både gott och ont. Men samtidigt så tycker jag att personer som upplevt svåra saker i livet är de som är mest intressanta och mest ödmjuka och jag vill gärna tro att jag är en sån person. Visst har det satt en tagg i mitt inre men tro mig Micke jag är så mycket mer än det som kommer fram på den här bloggen. Det som hänt har inte svärtat ner mitt liv utan tvärtom lyft fram mitt liv.
Men tack för att du delade med dig av din historia Micke.
Herrejessus det känns nästan som om det blev ett avsnitt ur Här är ditt liv plötsligt. Tänk om alla där hemma i tv sofforna får så starka reaktioner på Islands bidrag som vi fått. Kanske bäst dom tar fram näsdukarna. Men om den gör det så finns det ju en stor möjlighet att Islands bidrag gör ett starkt intryck och inte bara är en ballad som passerar förbi obemärkt.
Schlagerpinglan, vilken semi får vi i Sverige rösta i?
@Kerstin, När semifinalsordningen drogs i januari så framkom det att Sverige kommer att få rösta i den första semifinalen http://www.schlagerpinglan.se/blog/2013/01/17/esc-2013-resultatet-av-semifinalsdragningen/ och jag har inte hört något om att det förändrats, så tyvär så verkar det inte som att vi kan rösta på Island.
Schlagerpinglan, det var himla synd det. Nåja vi får väl nöja oss med att hålla tummarna då och hoppas på det bästa.
@Kerstin, Mmm… men efter att ha sett (ett mini-klipp av) Islands rep så känner jag mig mer hoppfull än när jag skrev presentations-inlägget… det kanske, kanske blir final trots allt. 😀
Kerstin: Glömde svara på det du sa om när du pratade om Grekland. Vet du erfarenheter kan som sagt påverka hur man ser på olika bidrag. Du förklarade det där med din mor och lite andra saker som påverkar hur du ser på det. Jag har ett helt annat sätt att se på det som sagt. Jag skulle aldrig säga att du är knäpp för att du ser det på ditt sätt och jag tror inte heller på att du skulle kalla mig knäpp för hur jag ser på det. Det är helt enkelt så att jag på ren svenska ska skita i hur du ser på det och bara respektera det och likadant the other way around 🙂 Finns inget lagstiftat rätt eller fel utan det skrivs bara i ens eget hjärta.
Varje bidrag av de fem jag rankar långt före de andra har sin egen historia för mig. Island är personlig som du nu vet. Nederländerna och anouk kan få mig att glömma all skit i världen och bara få mig att flyta bort. Grekland gör mig bara så allmänt på gott humör. Spanien ger mig det som Irland egentligen borde ge mig men misslyckas med år efter år, alltså det irländska keltiska som jag älskar. Italien slutligen har världens vackraste språk och när det förmedlas med sån känsla som här är det en svårslagen njutningsfaktor.
Kul att kolla vad alla här sagt om Island. Jag sa i början här till Adri att han nog blir “nedröstat” om sin åsikt om Islands bidrag. Jag sa inte det för att vara otrevlig utan för att vibbarna var såna. Ser nu att mina vibbar var helt rätt. Även en snubbe som jag kan nån gång ibland ha rätt 🙂 Adri har dessutom all rätt i världen att ha sin åsikt.
Är det någon mer än jag som tolkat låten som att Eypor har förlorat ett barn?
I musikvideon så ser vi hur han åker runt alldeles ensam på den där båten och teckningen han har med sig föreställer ett barn på en båt. När teckningen faller i vattnet så hoppar han desperat efter och hämtar den och sedan ligger han på båten med teckningen förställande barnet tryckt emot hjärtat. Lägg då till att låten är väldigt känslosam och handlar om liv.
Den här låten betyder bevisligen mycket för många människor och alla tolkar den på sitt eget sätt, vilket är fantastiskt, men känslan jag får av vad låten handlar om för Eybor själv är att han har sitt liv kvar men han har samtidigt förlorat något som betytt väldigt mycket för honom och hans liv, i detta fall har han förlorat ett barn.
Det kanske lät komplicerat eller felaktigt men det är i varje fall så jag tolkar låten och det tycker jag gör den om möjligt ännu vackrare och ännu mer personlig. Det är sorgligt, avskalat och berörande och låten är verkligen helt fantastisk.
Ifall det är någon som vill utbyta åsikt angående den tolkningen så skriv gärna
André: ärligt talat har jag aldrig försökt tyda videon.Mycket för att jag har mitt eget sätt att se på den. men nu när du säger det så är din tolkning absolut ingen dum tanke utan snarare en mycket bra. Har aldrig riktigt fattat det där med teckningarna men ditt sätt att se det är mycket möjlig. Skulle ge en bra förklaring till alla teckningar
Micke: Jag vill förtydliga att det bara är min tolkning och det är inget som jag vill ska påverka andras tolkningar av låten. Kul att du förstår mitt resonemang men jag hoppas verkligen inte att jag förstör din (eller någon annas) syn på låten för det är absolut inte min mening. Alla ska nämligen få tolka låtar på sitt sätt och få ha kvar den personliga känslan som gjort låten betydelsefull för dem. Det är det musik är till för.
Jag ville bara utbyta min tanke och se hur andra tyckte.
No worries. Bara kul att höra så många olika tolkningar det kan finnas av en låt 🙂
Micke och Kerstin, tack för att ni delade med er av era historier som ni förknippar med Islands låt. Ja, det måste ju verkligen vara något speciellt med det här bidraget när det väcker så starka känslor, minnen och upplevelser. Och det som jag kanske tycker allra mest om med Eg A Lif är det positiva och hoppingivande som jag tycker att låten förmedlar, att allt har en mening och att även väldigt jobbiga och svåra saker på sikt kan leda till något nytt och bra, precis som jag uppfattar att det också har gjort för er. Eftersom ni delade med er av era historier ska jag också ta en kort version av min. Hade först inte tänkt göra det av respekt för vad den här bloggen trots allt ska handla om, men det är bara att säga till Schlagerpinglan om/när du tycker att våra inlägg börjar gå alltför långt i “fel” rikting. Och ni andra som i huvudsak är intresserade av mer objektiva analyser och tyckande kan alltså lugnt hoppa över resten av detta inlägg. Ska bara säga här i början åt André (i fall du inte läser vidare) att jag också uppskattade din tolkning. Jag har också funderat på teckningarna och tänkt att de kanske på något sätt symboliserar hans egen barndom, men din tolkning var som sagt också riktigt intressant.
Okej, vad låten symboliserar för mig då: Allt började egentligen med att min pappa dog i en bilolycka för 15 år sedan, när jag var 9. Ända sedan dess har min mammas mående varit ganska instabilt och dåligt, och jag trängde nog i ett väldigt tidigt skede efter pappas dödsfall undan mina egna känslor och behov eftersom jag kände ett så stort ansvar för min mamma och lillebror. Bara några år senare kom följande stora händelse i mitt liv i och med att jag blev tvungen att operera ryggen och vistas på sjukhus en tid. Operationen och allt kring den var dock inte lika smärtsam som det faktum att jag efteråt blev utfryst av mina s.k. vänner, utan att förstå varför. Mitt liv efter detta handlade sedan i flera år om onda cirklar av dålig självkänsla, perfektionistiska krav på mig själv och bristande tillit till andra människor. I något skede kom också dropparna som nästan fick bägaren att rinna över och de senaste åren har jag kämpat med utbrändhetssymptom av varierande grad. Det senaste året har dock på flera sätt varit en viktig vändpunkt då jag sakta börjat hitta tillbaka till mig själv och till det som jag vill med mitt liv. Jag har börjat lyssna mer på mig själv i stället för att bara fokusera på andras förväntingar och försöker så gott det går att leva i nuet och ta vara på det. Så ja, det är min starka koppling till Eg A Lif. 🙂
Annars har vi faktiskt också Spanien gemensam bland våra favoriter Micke. Definitivt en av årets bästa låtar, men tyvärr tror jag inte att den kommer att belönas för det. Mina sex favoriter som ligger ett snäpp ovanför de andra är för tillfället (i inbördes ordning):
1. Island
2. Ukraina
3. Spanien
4. Storbritannien
5. Sverige
6. Danmark
Daniela, tack för din berättelse. Den påminner väldigt mycket om min egna och min koppling till Islands bidrag. Våra pappor dog hastigt, våra mammor fick det svårt och vi blev själva sjuka. Tänk vad mycket som döljer sig bakom personen som skriver här på bloggen och hur mycket gemensamt man kan ha utan att veta om det.
Vad gäller din topp sex lista så finns tre utav dina sex med på min topp sex och det är:
Island
Sverige
Danmark
Jisses Daniela. Min historia var en jätteförändring i mitt liv men det var en förändring som jag valde själv att göra då jag insåg vilket rötägg jag varit och att jag själv fallit för ett bultande hjärta. Efter det har andras välmående varit det viktigaste för mig i allt. Men som sagt det var mitt eget val. Du och Kerstin tog inga egna val ni påtvingades den värsta mardrömmen i livet. Ja du det är synd att det är här vi pratar för jag hade gärna hjälpt dig det jag kunnat om du behövt det. Den gamle Micke som bara brydde om sig själv finns nämligen inte längre och utan att skryta så är jag idag en bra lyssnare. Varför det? För att jag bryr mig och om man verkligen gör det blir man en bra lyssnare.
Daniela försök aldrig anpassa dig efter vad du tror andra väntar av dig. Du kan aldrig gå den vägen om du inte hittat dig själv först . Först då förstår man vad andra verkligen förväntar sig av en och tro mig. Du kommer att bli förvånad över att se att de inte på långa vägar väntat sig det av dig som du själv trott. Det har bara funnits i ditt huvud på grund av din dåliga självkänsla. Allt detta gäller givetvis även dig Kerstin.
Hade gärna lyssnat och sagt mer men som du sa så är detta Schlagerpinglans blogg som är till för ESC så vi kan nog inte gå för långt med detta. Jag önskar dig all lycka på vägen tillbaka till den verkliga Daniela som legat gömd, förtryckt av overkliga förväntningar mm. Skulle du verkligen behöva nån som lyssnar på dig och du inte har någon så får vi väl fixa till det på något sätt 🙂 All lycka på färden tjejer.
För att kolla lite på ESC igen då så har vi tre gemensamma bland de sex Daniela för Storbritannien har jag som sexa. Kerstin vet jag redan vilka låtar vi har gemensamt 🙂 Det enda bidraget som skiljer totalt mot mig är Sveriges.
Här blev det en klar majoritet för att Island tar sig vidare till final med sin vackra ballad Eg a Lif. Vi får se om Island lyckas övertyga alla tvivlare och bli en lika stor favorit ute i Europa som den blivit hos de allra flesta här på Schlagerpinglans blogg.
Kerstin: Ja, verkligen… Det är väl det som är nackdelen med att “prata” i ett sådant här forum, så ibland är det kul att kunna gå lite under ytan också och på så sätt få veta mer.
Vi verkar iaf ha de den nordiska toppen gemensam då! 🙂
Micke: Jo, det som du skriver är verkligen sådant som jag har lärt mig den hårda vägen, men för att se det positivt så tror jag också att jag faktiskt har lärt mig det och inte kommer att göra om samma misstag igen i första taget. I dag vet jag vart jag vill, och även om jag inte är där ännu försöker jag lita på att bitarna kommer att falla på plats efter hand. Tack för ditt stöd iaf! 🙂
Jag tycker ni är modiga som vågar tala öppet. 🙂 Daniella, Kerstin och inte minst Micke som osjälviskt vägleder med insikt i att försöka förmå att acceptera den man faktiskt är, vackert! <3
André: Vad intressant tolkning du gjorde av videon med teckningarna. Min tolkning blev att han tänkte tillbaka på svunna tider med hjälp av tidigare målningar av honom själv där han porträtterat sig själv med sin pappa, som kanske nyligen (eller långt tidigare) lämnat honom. Han försöker med "peace" som han omnämner i låten att försonas med sitt förflutna…Ja, det var i enkla ordala min direkta tanke och tolkning men din kanske är mer rätt träffande angående textorsak,, får fundera lite. 🙂
Micke: Får man vara frågvis och nyfiken? Om inte så glöm bara min fråga. Intressant din berättelse från din tid på Island. Blev jätteintresserad av vad som hände sedan? Du och tjejen på Island. Fick ni ihop det sedan eller? Hoppas du inte tycker jag lägger mig i. Bara intresserad 🙂
Kristina: Nej då jag tar inte illa upp även om jag känner det inte riktigt har med den här bloggen att göra 🙂 Men jag ska svara på din fråga. Vi var väl ihop nån månad efter det som hände men sedan blev jag dumpad av henne. Synd om mig? Inte ett skit för det var ingen skillnad mot hur jag betett mig mot kvinnor innan detta. Det var rätt åt mig helt enkelt. Tro mig! Jag behandlar kvinnor på ett helt annat sätt idag än vad jag gjorde då. Precis som det ska vara för vad vore vi män utan kvinnor. Svaret är NOTHING